En öl som dök upp för privatimport hos Great Brands nyligen är Averys dubbel IPA Raja. Raja kallas av Avery själva för ”the Prince of IPAs” vilket är en koppling till Maharaja som vi sett många gånger förr i Sverige. Men det är mer eller mindre bara där man har en likhet. För man ville göra en helt annorlunda DIPA och istället för att ha en maltbomb på 10% så skulle man göra en fruktig DIPA som inte har malten som största focus. Detta ska vara en mer lättdrucken öl som är senaste tillägget i Averys standardsortiment. Att den kommer på en burk ger den ännu ett plus eftersom välhumlad öl som bekant med bravur klarar av färden över atlanten.
Naturligtvis som ett fan av stilen och ett fan av bryggeriet var jag tvungen att beställa ett flak. Tydligen så tog de slut illa kvickt från importören, men de har lovat att det kommer en leverans till i slutet på nästa månad. Jag rekommenderar er att hålla ögonen öppna för den lär ta slut fort igen och ett flak kommer att åter beställas till lilla Vellinges systembolag.

Avery Brewing – Raja Double IPA

Utseende: Ljus, nästan gulfärgad och grumlig med ett vitt krämigt skum. Otroligt ljus för att vara en öl, ser nästan mer ut som ett glas med ananas juice.
Doft: Stora tropiska dofter, mestadels av frukter som persika, passionsfrukt och grapefrukt. Det något blommig doft och det påminner åter om juice i doften.
Smak: De tropiska frukterna spelar även förste fiol i smaken. Viss smak av honung som bidrar till än mer sötma. Inget i smaken kan härledas till malten utan det är bara humle som ger smaken till ölen. Inte någon form av alkohol i smaken trots de 8%en. Dock finns det en liten örtsmak som avviker lite.

Betyg? – Bättre(+). Jag är kanske lite hård i min bedömning, men jag tror inte att denna öl passar alla. Trotts att det är en så pass tropisk öl är den ganska torr. Det slår mig att det jag dricker mycket väl hade kunnat vara en isglass istället, en solig vårdag hade varit bättre än en kall vinterdag även om ölen var väldigt god nu också. Om man uppskattar mer maltbaserade IPA så kommer detta inte vara en favorit, men om man är ett fan av blommiga och tropiska IPA kommer detta att vara som handen i handsken för dig.

Som jag lovade, detta är en uppmaning till svenska bryggare. Detta är en öl dom borde prova, de ska titta på den, de ska dofta på den, de ska smaka den. Anledningen är enkel: en IPA eller en DIPA måste inte innehålla massor av karamellmalt utan det går att brygga en fantastiskt bra, välsmakande och fortfarande fyllig IPA utan det. Ett stort misstag som genomsyrar svensk IPA är i min mening karamellmalt, det överanvänds och få kan konsten att brygga bra torra IPA.

Nu var det ett litet tag sen jag lyckades skriva en krönika. Januari och februari är verkligen tråkiga månader. Räddningen har varit några stora tunga stouts för egen del. Men så slog det mig, humleberoendet var större än någonsin och jag stack till närmsta bolag och plockade på mig några Modus Hoperandi. Jag som inte riktigt haft tid att sätta i mig den senaste tiden då jag nästan bara fått i mig julöl och hembryggt var väldigt taggad på denna hypade öl.

Jag kommer ihåg den sen 2010 som en helt okey IPA, men överallt har det kommit in lovord om hur bra den är och ja man blir ändå lite påverkad av vad andra skriver.

Men när jag slog upp lite i glaset så blev jag nästan stött. Hur fasen kan denna vinna omröstningen som bästa internationella öl på BeerSwedenForum? Det är väl den finaste utmärkelsen man kan få i Sverige? Men detta? Vad i hela helvetet? Ja jag blir direkt förbannad och om ni tyckte att Manker lackade runt nyår så är det inget mot vad jag gjorde/gör nu. Detta är inte en öl i absoluta toppklass i min bok, inte ens nära.

Men är det Modus hoperandis fel? Nej det är det absolut inte. Modus hoperandi är och förblir en bra öl. Men det är en klassiskt standard IPA med en fräsig burk. Jag kan namedroppa 10, 20 ja 30+ IPAs som jag anser vara bättre än Modus.

Nej det är verkligen inte det som är fel, det är inte heller fel på dig som dricker den och tycker att den är så fantastisk. Det visar bara att vi har på tok för lite bra IPA i Sverige.

Den stora humletrenden må vara över, men herre min je… det måste ju kunna finnas mer än en bra standard IPA i Sverige som säljs på Systembolaget? Är det så svårt att se till att vi kan få tag på IPA över vintermånaderna? Kan inte något svenskt bryggeri verkligen satsa på att få till någon riktigt bra standard IPA?

Jag har provat några av Mohawks och de har varit bra, väldigt bra dessutom. De borde väl kunna komma ut på våra hyllor?

Great Brands och Galatea har förstått galoppen. GB har förutom Modus Hoperandi även lyckats få in Dales Pale Ale på vårens tillfälliga sortiment, som är i min bok en klart bättre öl än Modus. Ja när våren närmar sig vill man ju ha lite humlefräshör som får, i alla fall mig, att vakna ur vintervilan. Galatea släpper Thornbridge Jaipus och Epic Armageddon som är väldigt bra i klassen. Lägg därtill en ny batch med New dogtown från Lagunitas.

Världens mest överskattade öl? Nja kanske inte, men jag hoppas ni förstår var det kommer ifrån. Nu ska jag sätta i mig en uppspritad Innis & Gunn som är lagrad på random fat i HELA 60 dagar och vanka fram och dela ut solar. Den får fyrrRRRrrA solar av mig!

Nyheten om att Great Brands släpper förbokning av Stone-öl via sin hemsida tog oss med storm och gladde säkerligen alla fantaster av detta fantastiska bryggeri. Öl som Levitation Ale, Ruination IPA, Pale Ale, IPA kommer nu finnas mer lättillgänglig än tidigare. Fantastiskt bra tycker vi och då jag igår besökte Oliver Twist i Stockholm för lite födelsedagsfirande så var det ju onekligen dags att prova på lite av deras öl. Stones båda Vertical Epic 11.11.11. och Double Bastard inhandlades under dagen så ett par flaskor av Ruination IPA och Levitation Ale åkte fram på bordet.

Jag säger då det, det var bland det färskaste och godaste jag druckit på länge. Levitation Ale’en var så fruktig och färsk att det kändes som om jag satt borta i USA och bara mådde fint. Riktigt kul att Jugge och alla på GB jobbat så för att få hit Stones öl och nu också i återkommande omgångar så att de håller sig fräscha. Så passa på att boka era kollin för det är riktigt bra pris på mer än bra öl.

mycakes.se har gjort denna underbara tårta

Om exakt en vecka är det åter dags att snöra på sig kängorna, ta fram nezerilen samt en luva och bege sig till sitt lokala Systembolag. Det vankas decembersläpp och det vankas ett oerhört välfyllt sådant. Allt sedan två släpp blev ett per månad har släppet i början av varje månad blivit dyrare och mer “åtråvärt” – vilket blir rätt tydligt i det släpp vi finner nästa torsdag. Det är både T5 och T7-släpp (se under listan för vad de beteckningarna betyder) varpå inte bara vi/ni i Stockholm, Malmö och Göteborg kan hitta finfina öl utan även de som bor nära de så kallade “30-butikerna”.

Men vi börjar med att kolla på öllistan så går jag igenom ölen sen [tack till Even Odd på BeerSwedenForum som satt ihop listan].

Lansering 1 December 2011
(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, literpris, antal)

T5 11028 Mikkeller Fra Til Danmark, 375 42,90 114,40, 3408 st
T5 11029 Fuller’s Vintage Ale 2011 Storbritannien, 500 59,00 118,00, 8000 st
T5 11030 Djævlebryg Old Mephisto 2011 Danmark, 500 53,90 107,80, 4200 st
T5 11031 Great Divide Brewing Company Belgian Style Yeti Imp.Stout USA, 650 84,90 130,62, 3180 st
T5 11032 Great Divide Brewing Company Smoked Baltic Porter 2011 USA, 650 79,90 122,92, 2160 st
T5 11034 Adnams Tally Ho 2011 Storbritannien, 330 24,90 75,46 (full info saknas, oklar)
T5 11159 Stone Belgo Anise Imp. Russian Stout USA, 650 83,90 129,08, 2160 st
T5 11160 Stone 15th Anniv. Escondidian IBIPA USA, 650 98,70 151,85, 2160 st
T5 11188 Mikkeller/BrewDog I Hardcore You Storbritannien, 330 39,90 120,91, 9600 st
T5 11442 BrewDog Winter Porter Storbritannien, 330 26,90 81,52, 12000 st
T5 11766 Brauerei Schloss Eggenberg Samichlaus Bier 2011 Österrike, 330 41,90 126,97, 3000 st
T7 11037 Samuel Adams Utopias USA, 710 1300,00 1830,99, 120 st
T7 11190 Shepherd Neame Generation Ale Storbritannien, 750 199,00 265,33, 424 st
T7 11191 Brauerei Schloss Eggenberg Samichlaus Barrique Österrike, 1000 217,00 217,00, (antal okänt)
T7 11192 Low FrEQuency Liqourice Stout Sverige, 330 29,90 90,61, 1000 st
T7 11193 Dark Horse Tres Blueberry Stout USA, 355 44,90 126,48, 1200 st
T7 11194 Mikkeller Spontancassis Belgien, 375 69,90 186,40, 720 st
T7 11195 Strömsholms Brygghus Malakias Sverige, 330 29,90 90,61, 3000 st
T7 11196 Mikkeller Fresh Hop Kellerbier Danmark, 330 39,90 120,91, 1800 st
T7 11197 Sigtuna Brygghus Ace of Spades IIPA 2011 Sverige, 330 149,30 454,24, 600 st
T7 11370 Anchor Christmas Ale USA, 1500 179,50, (antal okänt)

SYSTEMBOLAGETS LANSERINGAR DECEMBER 2011
B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker.

Där var den slut och om ni mot förmodan fortfarande läser så är ni nog väldigt sugna på att ta del av alla de här fantastiska nyheterna. För det är väldigt mycket gott som kommer och jag har lagt in länkar till de ölen som finns på rate beer så att ni kan kika vidare på vad det är för ena. För det är ett dyrt släpp, väldigt dyrt om man vill ha allting.

Ser man på “Mankers Måsten” i det här släppet så skulle jag välja ut samtliga av Stones öl. Deras vanliga Russian Imperial Stout hålls som en av de bästa i sin kategori och den anislagrade var som en lakritsgottepåse då jag provade den på ÖBWF, men den förutsätter att du gillar lakrits – gör du det, bunkra – gör du inte det, köp en och prova ändå. Även bryggeriets 15th Anniversary är kalasgod även i år, de bråkade ju och hade sig med Black IPA-titeln varpå de döpte den till Escondidian IBIPA för att sätta en lokal prägel på den. Provat på flaska och fat när vi var i USA och den är just lika bra som Stones andra mörka IPAs så även den rekomenderas varmt. Och när vi ändå är på spåret om “Belgofierade” öl så måste jag rekomendera Great Divides Belgian Style Yeti som jag provade på fat på bryggeriet. Inga direkta spår av “belgo” mer än att ölen är mer balanserad – klart en av de bättre Yeti-versionerna och inget ni som är tveksamma till “belgo”-stämpeln (oavsett ni gillar det eller ej) behöver oroa er för. Smoked Baltic Portern är god men personligen är öltypen inget jag gör bakåtvolter av.

Om vi går bortom det mörka och in mot det ljusare så har både svenska Sigtuna och Mikkeller/BrewDog var sin superhumlad öl med på släppet. Årets Ace of Spades är en Imperial IPA med oerhörda mängder och som visar lite samma stil som Dogfish Head 120 Minute IPA, vilket inbjuder både för att prova på att lagra den som att dricka den och få en våg av beska att svämma in över en. Mikkeller & BrewDog I Hardcore You, well, behöver jag säga mer? En av MankerBeers “Beers of the Blog” och en helt tokigt god öl, bara 1-2 månader gammal dessutom så helt klart något jag vill ha en kartong av.

Pratar vi Sigtuna pratar vi hårdrock och då kommer vi in på Low FrEQuenct Liqourice som är brygd hos Sigtuna och en öl som fått väldigt bra bemötande på SBWF och igen en öl som lakritsfantaster lär uppskatta. Den skulle nog göra sig rätt bra på en mörk kväll tillsammans med Dark Horse Tres Blueberry Stout som var en av mina sommarfavoriter och som Brill sedan fick in först på krog och sedan på bolaget, en len och smakrik blåbärsstout med bra, “äkta” inslag av blåbär. Även den vill jag ha en packe av. Vill man däremot ha mer rökighet i sin öl så är Strömsholms Malakias utmärkt, en rököl med inslag av torv, viss fruktighet och mörk rökmalt. Gillade den sist och lär köpa några fler i år då mina tog slut rätt fort i fjol. Nu även på 33 cl-flaska.

Det är inte ofta Mikkeller har med 4 öl på ett släpp men så är det nu och förutom I Hardcore You så finns hans Spontancassis, Fresh Hop Kellerbier och julölen Fra Til (vilket är det svenska namnet på den) med. Spontancassisen är en av mina favoriter i hans surölsserie där han gjort olika smaksättningar för att se hur de skiljer sig “Single Fruit/Berry” skulle man kunna säga. Gillade den skarpt på mässan så gillar man surt så är den perfa. Fresh Hop Kellerbier avslöjade Mikkel lite om i höstas då vi pratade och nu är den här. En “fresh hoppad kellerbier” (något mer humlad, ofiltrerad lager) där man plockar humlen och tillsätter den nästan direkt, dock var den nedfryst direkt efter att den plockats pga logistiska skäl i detta fall. Slutligen julölen, Fra Til, en bra julöl som många har som en jultradition och som lämpar sig väl för att ge bort med sin fiffiga etikett.

Vi får inte glömma de mer lagringsbara ölen och då främst den alltid så åtråvärda Samuel Adams Utopias, 99 flaskor kommer i år (mot 24 eller vad det var häromåret) och den kostar 1300,- så det är en speciell öl men som går att hålla på länge likt en fin cognac, för det är åt det hållet den här “ölen” drar. Annnars är Fullers Vintage Ale 2011 och Samichlaus (kommer även i ekad form i Barrique) två andra öl som lagras riktigt fin, framförallt den senare som smakar underbart lent och balanserat med några år på nacken. Orkar du inte vänta något år så har du annars Djævlebryg Old Mephisto, en barley wine som redan nu har smak och en runt sötma som passar lika bra nu som om en höst eller tre.

För Shepherd Neame Generation och Adnams Tally Ho etc så hänvisar jag er snarare till Darren, som ändå är britt, på BeerSweden.

Efter ett rejält springande på Stockholm Beer and Whisky Festival och en lång och underbar ölresa i USA så är det inte direkt så att man längtar efter att dricka mer öl när man slutligen börjar landa i vardagen. Därför var jag egentligen aldrig sugen på att åka till Örebro Beer and Whisky Festival. En mindre festival med öl man provat, en bussresa bort och en helg som går att till att dricka mer öl och sedan dagen efter att återhämta sig. Så självklart måste man åka. Du åker inte på ölfestival bara för att dricka massa öl utan för att dricka massa öl med oerhört sköna ölintresserade människor där det sociala är mer än lika roligt som att dricka god öl. Så efter några dagars självövertalning så satt jag till slut på Bishops Arms Folkungagatans buss ned till festivalen. Då både Ölhunden Fredrik och Danko skulle med (att BA Linnegatan åkte ned också, men de fick sitta längst fram då de har inte Maharaja på fat så de är inte förlåtna.. ;)).

Det var suddigt redan vid start i Blogghörnan

Jag hade heller inte siktat in mig så mycket på några införrapporter förutom den lilla “Mankers Måsten” jag knepade ihop någon dag innan utan det här var en själslig resa med ölhäng mer än öldrickande som mål. Det blev inte heller mer än dryga 30 olika öl och ciders utan jag kände att det här var en resa för att kunna snacka öl och visa uppskattning till de som gör att vårt intresse kring öl kan fortsätta. Väl nere i Örebro så blev det ett snabbt kikin i det Ölbloggarbås som festival så trevligt hade anordnat, en glasbur där man i lugn och ro kunde sitta och snacka eller skriva ned sina betraktelser, det blev lite hej och hå till de man träffade (David och Fredrik på Ölkultur, Portersteks-Johan, Ölsvammel-Stefan, Fajanen och Jöns m.fl). Men varför sitta i bur och skriva om öl när man kan dricka öl och umgås? Så ut i myllret. Problemet var att köerna för att köpa “ölkuponger” var ruskigt långa och rätt kluriga att finna (fastän de sedan på plats var bra uppskyltade) men efter att ha väntat ut den värsta rusning så det fick bli en tripp dit för att köpa på sig lite extra kuponger varpå det var ut i mässan som gällde.

Första stoppet blev inte helt oväntat den monter som Bishops Arms delade med Brill då  den låg en

Brill/BA levererar än en gång

spottloska ifrån blogghörnan. Där fanns bland annat två “nya” Mikkeller Single Hop-öl i form av Summit (Bättre) och Simcoe (bra+) som tidigare inte varit ute på tur bland krogarna. Så självfallet behövde dessa två provas och de var lika bra som de övriga i serien. Croocked Moon Haymarket Keller Bier (Bättre) var även den en öl som man bara råkade vilja testa, inte ofta man hittar öltypen keller bier (zwickel/landbier..). Även den höll väldigt hög klass med torr, gräsig tysk humle med läskande känsla. Kul att Croocked Moon får ut mer öl i Sverige då jag tycker deras öl oftast imponerar, får bli en tripp ned till Fermentoren sen i vinter för att prova på mer av deras öl. Hos Brill tog Ölhunden och jag även fram Mikkeller och Three Floyds samarbetsöl Ruggoop och Oatgoopsamt Three

Ölhunden tassar in i bilden

Floyds ruggigt goda barley wine Behemoth. Bland dessa föredrar jag Ruggoop med sin riviga rågsälta medan Ölhunden gav vacker tass till Oatgoop vars sötma föll han mer i smaken. Ofrånkomligt är att samtliga tre öl är helt grymt goda. Vi fick även möjligheten att prova Närke Stormaktsporter 2006 Bishops Arms edition, en öl som gjordes till BA i Örebro och som sedermera blev Stormaktsportern. God och smakrik sklart men 5 år hade tagit ut sin rätt på ett sätt som jag tyvärr inte tycker ölen gjorde rättvisa, men kul och gott att få prova. Brill har lyckats fånga in en portfölj med öl som både är i framkanten vad gäller “grym öl” samtidigt som det vägs upp med högkvalitativa öl med väldig drickbarhet, typ Mikkeller American Dream och Nogne Ö IPA. Det är lite rock n roll men ändå något för alla, vilket har märkts över det medaljregn som föll under både SBWF och nu även under ÖBWF (medaljer till Mikkeller Not Just Another Wit samt Hantverksbryggeriet Julnarren, som ingår i Brills portfölj men hade eget bås på mässan). Efter ett par glas 3 Fonteinen Straffe Winter 2008 som jag blev blixtförälskad på SBWF så började nyfikenheten om en helt annan öl ta över, Zero (inte denna grymma Zero dock).

Slottskällan Zero, well done!

Bredvid BA/Brill stod Anders Slotte vid Slottskällans monter och med Zero som mål var det Zero som provades (Bättre). Denna öl som har en teoretisk IBU på 0 (egentligen 87, vilket är något högre för öltypen) har en egen bloggsida där alla intreserade kunde följa projektet. Ölet har fått humlen tillsatt under sista whirlpoolmomentet (slutkoket) där man då egentligen bara slänger i de stora humlemängderna någgra få minuter vilket ger främst stor humlearomatisk doft men även en viss bitterhet. Många hade liknat den vid en BrewDog Nanny State men med alkohol vilket jag inte håller med om, men kan förstå, för det här var godare. Rätt spretig fortfarande men så är den väldigt väldigt färsk. Smaken var mildare än doften och det som börjar framtill i munnen drar sig sakterligen bakåt och upp i gommen. En skön känsla och en fin eftersmak. För de som missar ölen så kommer det ut ett gäng flaskor på krog samt i Uppsala, så håll utkik för det här är ett riktigt intressant projekt som ni bör testa.

Vi var ju bara inne på första “varvet” runtom på mässan så det blev rätt korta besök till en början. Christian Ek, en tredjedel av Brekeriet skulle hålla en provning med bloggarna just när vi anlände men jag som var på tur i mässhallen riktade istället in mig på dera monter för att snacka om deras öl, nya ciders och hur det gått sedan SBWF med de två andra brorsorna.

Brekeriet kan sin öl, cider och ost

Under SBWF var Brekeriet en underdog som växte till ett riktigt skönt ställe att hänga på och framförallt hade de en bra balanserad ölportfölj som imponerade på både mig och M2 som hittade ett gäng favoriter, så bland annat deras cider från La Ferme d’Hotte. Nu hade “den vanliga” cidern fåt sällskap av Cidre Rosé d’Ete (Bäst) samt Cidre ‘Saveur de Pommier’ – Cuvee Prestigiuese. (Bäst+) Den första en torr, syrlig och väldigt stram cider med mild äppelsmak av sura äpplen, något jag verkligen gillade. Men man bör vara medveten om att den är lite annorlunda än andra “torra” ciders. Tror den kan göra sig väldigt bra till goda matcrepes vilket också är varför Brekeriets ciders finns i Stockholm på exempelvis a La Creppe. Den andra av de två var mer sötsyrlig och lätt mousserande och kändes festlig och elegant med lagom sötma för att ge variation i smaken. Ek’arna hade även tagit med sig den fenomenala osten Mimolette till Örebro. En ost som gifter sig perfekt med deras öl (gillar den verkligen med Abbaye des Rocs Brune) och som fick utnämnelsen “bäst med mässan” av Danko, en utnämnelse som man ska ta till sig. Früh Kölsch kommer ju på Systembolaget i vår och bröderna arbetar vidare med att kunna bredda portföljen vilket inte lär vara några problem. Alltid ett trevligt stopp som dock behövde ett slut, man kan ju inte äta ost hela dagarna (eller..?).

Parallellt med Brekeriet stod Great Brands/OT med sin Amerikanska öl och hade det fint. För mig är det svårt att inte vilja stanna där hela dan och dricka G’Knight, Gubna och snacka öl med Jugge. Men efter USA-resan behövde jag komma bort lite från allt det mumsiga Amerikanska så det blev att prova lite av nyheterna som kommer/kommit till Systembolaget i stället. Stone har gjort ett par Belgo-tolkningar av sina största öl och Old Guardian  Belgo-Barley Wine (Bra) kom nyligen ut på Systembolaget, men var tyvärr inte någon favorit utan då föredrar jag den vanliga som är riktigt fin. Däremot var kommande Stone Belgo Anise Russian Imperial Stout (Bäst) en högst underbar öl, som att stoppa huvudet i en lakritspåse – massa anis, choklad och fyllig njutning Riktigt fint jobbat att kunna ta hit och erbjuda oss den – stort köp på den, eller nej – köp den inte utan låt mig få alla? Jugge gör ett fenomenalt jobb vilket vi kände av under USA-resan där alla talade gott och länge om honom och vi som gillar grym jänkarbira ska vara tacksamma och glada (Sverige är t.ex. enda lander utanför USA som får Great Divides öl)

Vi tar väl och stannar där tycker jag? Så kan vi andas ut och sikta på andra delen av gårdagen – där jag hänger med Wicked Wine, har en “hemlis” från Oppigård och framförallt bosätter mig hos Närke. Fungerar? Jag hoppas det. Var ni på mässan? Kommentera gärna här eller på facebooksidan om vilka era favoritöl var och vad som var bäst!