Såhär inför ett veckoslut på två ölfestivaler i Köpenhamn så är det väl inte mer än rätt att lyfta fram ett bryggeri lite extra – Struise, eller De Struise Brouwers (strutsbryggarna). Ansett som ett av världens förnämsta bryggerier och med flera av sina öl på olika topplistor är vi i Sverige också lyckligt lottade med att ha åtminstone ett par av deras öl på diverse krogar runtom i landet. Främst är det nedan öl eller “vanliga” Pannepot’en vi brukar finna på exempelvis Monks olika krogar i stan men då och då dyker det upp något nytt här och där.

Nedan provning, där vi jämför två av bryggeriets bättre öl från olika årgångar, jämför en öl som grundarna Urbain Coutteau och Philippe Driessens tagit fram som en tribute till Jeppe och Michael från Ølbutikken. Pannepot Grand Reserva skiljer sig från “den vanliga” Pannepot Reserva genom att den har legat i 24 månader på ekfat varav de sista tio månaderna på calvadosfat. Allt i allt så finns det runt en 4-5 olika versioner av Pannepot – en öl som är uppkallad efter de speciella fiskebåtarna från staden De Panne och som ska försöka likna den mörka ale fiskemännen drack.

Samtliga Pannepots är öl som verkligen tål att lagras och som med fördel ska lagras rätt länge och de två PGR’s vi nu provar är från 2006 och 2008 och borde därför kunna ge en bra hint om hur de lagrats. Jag tycker verkligen att ni ska fråga efter dessa eller andra öl från Struise på era mer välsorterade ölkrogar – för de är verkligen bra öl! Nedan, bland länkarna till äldre recensioner etc om Struise finner ni också en gammal recension på första batchen av detta öl från 2005.

Pannepot Grand Reserva 2008

Utseende: Mörkbrun vätska med fint krämbrunt skum. Det ser kladdigt, sött och lockande ut.
Doft: En fin arom med karamell och en kompott av äpple och päron med lite sälta mot slutet. Elegant doft med vissa utvecklade toner av frukt och sötma där en djupare komplexitet börjar märkas av.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Komplexiteten från lagringen anas genom en mer mogen smak med lakrits och karamell som sätts mot syrligt äpple. Kanske kan peak’a lite senare men det har redan nu börjat ske saker med smakerna. Sötman och kolasmaken går in väl mot de “ljusare” smakerna och tillsammans med osttallriken blir det en smakrik och bra kombination.

Betyg? – Bättre. Det här är gott och har en mogen elegans med mörk sötma från karamell och en lakritssälta som smyger in. Fruktigheten har börjat utvecklas och kan bara bli bättre. Som med många belgiska lagringsbara öl och överlag öl som lagras så når de vissa toppar innan de fortsätter utvecklas och 2008’an känns som den är på en sådan. Mycket har hänt men mycket är på gång märker man och efter att ni har läst nedan recension så är vi lite i valet och kvalet om vilken som var bäst.

Pannepot Grand Reserva 2006

Utseende: Mörk ekbrun vätska och ett smutsigt skum som snabbt försvinner.
Doft: Jämfört med 2008’an har den mer komplex karamellarom. Tyvärr känns det också som om den har börjat oxidera något och mycket av den doftvariation som fanns är något diffus, synd då det här är en öl som kan lagras väl.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor och fin variation med karamellsötma, oxiderade toner och gröna äpplen. Eftersötman är sitter som den skall och en viss bitterhet börjar anas. Bitvis har den också en mer vinös känsla och en sockrig sötma där frukten kommer igenom, vilket inte alltid är lika finstämd – om än gott. Sötman och den mörka fruktigheten är annars vad som brukar stå ut i ölet, så även nu även fast den börjat ge vika något för mycket.

Betyg? – Bättre-. Tyvärr tycker jag inte att den har vunnit på de två extra åren, vilket kan bero på flera faktorer än ölet i sig. Tycker till exempel att 2005’an var riktigt utvecklad och fin då jag drack den härom året. Vissa smaker som karamell och lakritssältan har mognat mer tillsammans med smaken av äpplen medan lite av kraften i smaken har försvunnit och en viss bitterhet lyser in. Nu är den dock mer elegant och passar utmärkt till lite bra ostar.

Så i denna duell vinner nog 2008’an på poäng snarare än knockout och vi föredrog nästan alla den variation av aromer och smaker den hade mer än 2006’an som var mer utav en “utvecklad helhet”. Det är inte fy skam det heller, så prova ölen som sagt och avgör själva.

Mer Struise:

Lite om gårdagen och så kickstartat vi med Struise / Stillwater Outblack
Äntligen en lugn stund att njuta, Struise Den Groten Tocht
Struise Black Albert Batch 0 på systembolaget i april!
Kvällsnotis: Struise Doppel Straus, variation på flaska.
Släpp idag och provning Struise Pannepeut 2007 vs Struise Pannepot Reserva 2007
Struise goes 8 Mile med St .Amatus Oostvleteren 12
Stor parallelprovning av Struise Black Damnation 1-4 med lite extra
Struise Kloeke Blonde, Struise Black Albert och kvällens folköl
En flört med Delphine, Struise Cuvée Delphine
Southern Tier Mokah och Struise Tsjeeses
Struisemåndag med Rosse och Roste Jeanne
Monks Porter House – Three Floyds och Mikkeller, Struise
Belgoduell – Struise Pannepot vs Strusise Pannepot Grand Reserva

Efter att under förmiddagen ha kikat lite på Stillwater Import Series vol.2 A saison darkly så tycker jag att vi kan kika på ölen näst på tur. Återigen är det en öl Brian ‘Stillwater’ Strumpke har bryggt i Europa, denna gång tillsammans med Urbain Coutteau hos det omåttligt duktiga Struise. På Rate Beer kan man se att Urbain kallat denna ölen för:

“Dark chess-nut coloured ale with a nice steady off-white head. Aroma is all about finesse, loads of blossoms and spring flowers. The mouth-feel is refined, playful and complex with Saison like peppery flavours. Soft nutty after taste with a bite.”

Genomgående i många av Stillwater-ölen är det blommiga inslaget, vare sig det rör sig om adderade blommor, bär och frukter i ölen eller ‘bara’ humlesorter med trevligt blommiga aromatiska egenskaper.

Stillwater Import Series vol. 3 ’Jaded’

Utseende: Ljusare nötbrun vätska med litet beigefärgat skum.
Doft: Kola och nötter och hmm det känns som om det är mycket hasselnötter med sin torra karaktär. Efter en stund kommer lite kola, päron och sprit. Det doftar trevligt men inte något som är lätt att peka ut.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Bruin med lite nötig belgosmak. Mjuk, fräsch och med rätt okey karaktär från vetemalten. ??Blomsterfräscht och samtidigt lite nötiga och maltiga smaker som passar med det Belgiska i ölet.

Betyg? – Bättre-. Elegant och hyfsat god. Inte för sött, inte för mycket jäst utan det är gott och fint. Men smakar det något speciellt? Mnjae, snarare är det en öl som är kul att dricka med fina smaker och en rätt så välbalanserad ‘Belgo’.