En av de öl som åtminstone i Sverige satte igång den nya britt-vågen som kommit att förändra mången öldrickares syn på den brittiska ölrevolutionen får nog sägas vara Jaipur från Thornbridge Brewery. Det är en IPA utan höga nivåer av någon bokstavskombination eller komplexa humlearrangemang, istället får du en rättfram  citrusfräsch IPA som levererar det du vill ha i form av en daglig humlefix. 5,9 % alkoholstyrka är i det övre segmentet för öl du kan dricka någon flaska av och ändå känna att du kan styra Warrio på Martio Kart utan att misslyckas helt med rymdbanorna. Att Galatea också pressat ned priset på en 50 cl stor flaska till 27,90 kr (artikelnummer 1626 för alla artikelnummerfantaster) är inget jag känner kommer att orsaka uppståndelse eller rabalder utan tvärtom är det något som kan stilla humleabstinensen utan att kosta mer än en bättre häftapparat.

Thornbridge Jaipur

Utseende: Ölet är klart gyllengult, kanske lite mattare med ett kladdigt skum med härligt gräddig topp.
Doft: Gräddigt var det. Doften slår på direkt med inslag av fruktcocktail av banan, mango och apelsiner som serveras med en klick grädde. Humlekryddningen ger öriga inslag och legobitar av grape som fäster sig med det övriga doftspektrat och tonar ned det fruktigt söta.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fruktkalaset är mer strukturerat och i kontorslandskapet finns allt från grapehörnan och det lilla honungsbordet till humlekådesupporten och jordiga, mer kryddade inslag. Sveps snabb ned tack vare väldigt bra lättdruckenhet och en passande maltighet som ger ölet en elegantare finish.

Betyg? – Bättre-. Lättdrucken, smakrik, ren. Inte direkt något som kan tappa på en vecka eller två och med ett bra pris och bra tillgång så lär det hela tiden vara färska flaskor på hyllorna. Prisvärd vardags-IPA.

Efter att ha fallit för Thornbridges Kipling som jag tyckte var en utmärkt  öl med både bra balans i fråga om smak, styrka och beska så provades kort därpå även samma bryggeris Jaipur. En IPA med tydlig citruskaraktär och steget “mer” än Kipling. Jag provade ölet på fat häromdagen och tyckte då att den var förhållandevis mild och skulle passa in bättre som standard-IPA på många krogar än att tampas med “specialölen” bland de häftigare kranarna. Detta är då inget negativt utan tvärtom så var mitt första intryck att det här var en öl man tar när man “bara är sugen på att gå ut och ta en öl” eller ett perfekt val för de som vill börja dricka “bättre öl” men som inte vill lägga slanten en dyrare IPA går på. Nu blev det att prova den på flaska och intrycket av den växte på mig.