Förra måndagen bryggde Henok Fentie från Omnipollo bärs med Colin och Jean från superhypade Pennsylvaniabaserade Tired Hands. Hur fasen gick det till? Vi åkte dit och tog reda på lite mer.

Colin

Tired Hands distribuerar i princip ingenting, och vill man få tag på deras öl är det säkraste kortet att besöka deras tap house på hemmaplan, eller ha koll på det där med trading av öl (Det kommer vi att berätta mer om här på MankerBeer inom kort, för övrigt). När jag åkte ut till Dugges, där bryggningen skedde, hade jag tidigare endast haft möjlighet att prova en av deras öl, HandFarm som är en vitvinsfatlagrad Saison med toppbetyg på Ratebeer. Så det var klart att man var jäkligt sugen på att veta hur Jean och Colin nu hamnade mitt ute i den Göteborgska skogen för att brygga tillsammans med en person de egentligen knappt träffat.

Jean

Henok Fentie, en av hjärnorna bakom Omnipollo, hade blivit nyfiken på bryggeriet för en tid sedan och skickade lite mail fram och tillbaks för att lära känna pågarna innan det byttes lite flaskor över Atlanten och efter lite bromance-bondning så lyckades Henok helt enkelt övertyga de att, när Jean och Colin var i krokarna (Köpenhamn), istället för att bara gå ut och dricka massa bärs, att de helt enkelt skulle skapa ett kärleksbarn ihop. Recept skickades och tweakades och resultatet blir en mix av Omnipollos fenomenala Fatamorgana, som de flesta känner till vid det här laget, och Tired Hands Mago Tago. Mago Tago är Tired Hands version på en Simcoe IIPA, med en hel drös med mango tillsatt i jäsningen. Resultatet av dena bromance blir Omnipollo/Tired Hands Fatamatago Citra/Simcoe Mango IPA som kommer att ha premiär på BrewDog Bar i Göteborg lördagen den 30 augusti och sedan sprids de få faten som finns, till resten av Sverige.

Fatamatago

Omnipollos Henok Fentie säger att:

”Vi upplevde att det fanns ett släktskap mellan våra bryggerier och framförallt när det kommer till välhumlade öl. Ölet är bryggt på Dugges (Göteborg) och är en korsning mellan vår Citra/vete DIPA Fatamorgana och Tired Hands Simcoe/mango IPA Mago Tago – en Citra/Simcoe/mango/vete IPA helt enkelt. Det har varit ett spännande samarbete där vi djupdykt i varandras respektive möjligheter/begränsningar, både vad det gäller process och ingredienser. Vad jobbar man med för vatten i Pennsylvania? Hur utnyttjar man estrar istället för att förtrycka dem? Är det värt besväret att skeppa basmalt över Atlanten?”

Efter avslutad bryggning tog jag med gänget till BrewDog Bar och bjussade på lite smarrig bärs innan taxin tillbaka till Landvetter gick, och det verkade som att vi fick de att trivas i Sverige under de få timmar de var här, det känns kanonbra!

Jag personligen älskar nästan alla galenskaper Omnipollo får ihop men till och med måste erkänna att förväntningarna på denna är skyhöga! Vi snacka en 1000 liters batch med 200 kg mango i, fullproppat med Citra och Simcoe. Det vattnas för fasen rejält i munnen bara jag tänker på det! Men på något sätt så är jag övertygad om att grabbarna lever upp även till de här förväntningarna!

/M2

Härom morgonen kunde nattugglan läsa hur Omnipollo berättade om sitt nästa samarbete – Omnipollo/Tired Hands Fatamatago IPA. Tired Hands är ännu rätt okända här i Sverige och även i USA får man säga att de kanske ännu inte har slagit över hela landet, men så är det inte så konstigt. Liksom många andra “small batch”-bryggerier som gör succee på kort tid så har deras öl blivit otroligt eftertraktade och tar slut oerhört fort. “Bryggcaféet” öppnade bara för något år sedan men det är väl främst i fjol som ölen började nå massorna och dyka upp på RateBeers listor över bästa ölen, samt att bryggeriet kom med på listan över de 100 bästa bryggerierna i världen. Med andra ord är det inte fy skam att få se dem i Sverige och än mindre att de vill samarbeta med Omnipollo.

Ölet kommer att bryggas hos Dugges här på hemmaplan i Sverige och är enligt Henok en ren korsning mellan ett av Tired Hands öl, Mago Tago och Omnipollo Fatamorgana. Ölet bryggs den 11:e augusti och beräknas vara klart i början av september då faten är tänkta att skickas ut blixtsnabbt för att vara så färskt som möjligt. Jag gillar verkligen att Omnipollo brygger i Sverige då vi nu kan skippa alla tänkbara ledtider och för en ölstil som IPA så måste det kännas skönt att man nu lättare kan styra hur färskt ölet är när man ger det till marknaden.

Henok (Omnipollo) själv säger såhär om samarbetet:

Vi har haft kontakt med Jean (Tired Hands) en tid och när han bokade sin biljett till Belgien och Danmark så hörde han av sig. Tired Hands är en inspirationskälla och det känns oerhört kul att få jobba med dem. Dessutom på hemmaplan här i Sverige. Vi lägger just nu ner mycket tid på att hitta rätt råvaror och på att anpassa process, bryggvattnet etc efter förhållanden som Jean jobbar under hemma i Pennsylvania.

Riktigt kul samarbete som kanske gör att fler bryggerier i USA vill komma över och brygga öl i Sverige vilket jag hoppas bidrar till att sätta Sverige på bryggkartan för fler borta i USA. Vem vet, kanske dyker det upp fler häftiga amerikanska bryggerier som brygger öl i Sverige under året? Kanske till och med ett av de bästa?

Vad blir det om du tar basen i en saison men brygger den med rött thairis, Schezuanpeppar och yuzu? Det ville Ryan Witter-Merithew på danska Grassroots Brewing och amerikanska Tired Hands klura ut varpå ett sådant öl bryggdes på Fanø Bryghus där Ryan brygger sina öl.

Saisoner brukar ju kryddas och piffas till lite vilket Brian på Stillwater har varit bra på att bevisa med sina olika smak- och kryddblandningar. Men just att använda ris, peppar och yuzu (en kraftigt doftande östasiatisk citrusfrukt) känns som att ta det ett steg längre och köra en all-in asiatisk saison. Ris i öl är ingenting jag tycker brukar bli bra och peppar är också rätt svårt att finna en bra balans på – och sedan är frågan hur yuzun skulle passa in. Men när jag såg den här flaskan i New York i höstas så blev jag lite väl spänd på hur resultatet skulle bli, så blev att spontanköpa en flaska för att se efter.

Grassroots/Tired Hands Wachu Saison

Utseende: Lite disig matt apelsingulvätska med poröst fluffigt skum med små till mellanstora bubblor.
Doft: Fruktig doft med torr persika och mango som drivs av med det torra, sträva och citrusaromatiska. Unden den balansen mellan frukt och funk finns mer vältonad funk och ljusa kryddor. Doften avslöjar lite om att innehållet är annorlunda, men likväl är det lockande doft – men jag föredrar nog en enklare approach.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med porös lätt kolsyra. Man känner igen riskaraktären från andra risöl som lyfter fram funke’en från bretten och stinget från pepparn. Sedan hittar man såklart allt “det vanliga” (koriander, citron, örter och kryddor). Vad jag framförallt gillar är att jästen inte sticker ut och gör den spretig. Det mjuka, nästan söta, är lite som kaffebären mot slutet i Nils Oscars Jubileum 15 från i år och det sitter kvar i eftersmaken trots små doser av funk och torrhet.

Betyg? – Bra+. Mnjae, jag gillar den och den har mycket som är annorlunda och speciellt – men gillar jag den såpass att jag vill ha flera stycken? Mnjae. Istället är det här en spännande saison som likt Crooked Stave gör sin egen twist på öltypen. Mycket här i ölen och framförallt smaken där det pendlar mellan torrt, sött, fruktigt, strävt, kryddigt och lent igen.