MankerBeer.com

Under slutet av förra veckan så genomfördes den tredje upplagan av All In Beer Fest, göteborgsbryggeriet All In Brewings egen ölfestival. I år var man tillbaka i Eriksbergshallen på Hisingen, samma plats som under det första året, fast inuti den större hallen. Med en kapacitet på några få tusen över två dagar hoppades man få tre fyllda sessions, man hade trots allt lyckats få dit namn som Magic Rock, Warpigs, B.Nektar, Cycle och nya spännande bryggerier som CR/AK (Italien), Pohjala (Estland), Varvar  (Ukraina) och Alefarm (Danmark).

Samtidigt är det svårt att genomföra en lyckad ölfestival och det många besökare inte tänker på är de enorma omkostnaderna och den logistiska snårbollen som det är att hantera folk från 30 något bryggerier, köpa in och få på plats deras öl, få in volontärer och framförallt besökare. Sedan är bara hallhyran på mer än vad många nog skulle kunna gissa. Därför ser jag nog årets festival som ett lite avgörande år, kommer man att gå lite plus eller break even så kanske vi får se festen även nästa år men gör man en större förlust så är det nog inte värt det. Vilket är synd då man är något rätt så unikt på spåret, åtminstone för att vara i Sverige. Vi behöver några som pushar den här typen av events och mindre festivaler, några som vågar göra förändringar i upplägget kring bryggerier, lokal, utbud av mat etc.

I år liksom i fjol var det en stämning du ofta inte ser på ölfestivaler, det var roligare och mer glädje både hos bryggare och besökare än på många andra liknande tillställningar. Framförallt alla bryggare verkade och har även själva sagt att det är som en stor rolig firmafest där alla kan gå runt och snacka, hänga och dricka öl. Den känslan och vikten det har är mer betydande än vad många besökare nog förstår. Ta bara ett bryggeri som Cycle vars ena bryggare Eric Trinoskey var på plats och flitigt rapporterade hem hur bra allting var. Han var helt exalterad över hur trevligt och personligt allting var, inte alls som i USA eller i andra länder där det är supande och fest i fokus. Liksom i fjol när Wayne Wambles och Cigar City var på plats så skapas ett rykte om både Sverige men framförallt Göteborg, All In Brewing och alla andra som är på plats. Det i sin tur skapar intresse och gör att fler och kanske större bryggerier vill hit nästa år. Jag tycker det vore förödande om vi inte tar den här chansen, att få till en riktigt häftig internationell ölfest – här i Sverige.

Kruxet är att det är lite svårt, både festarrangörer och besökare måste hitta en formel för att hitta gemensam mark där biljettpriser och helhet möter vad den stora massan besökare känner är acceptabelt. I år var det ett succéedrag med food trucks på plats, otroligt god mat och en skön möjlighet till en paus från öldrickande. Lägg sedan till Basque som var där med sina helt fantastiska pintxos, eller kaffehörnet som visade varför riktigt kaffe är på stark uppgång. Sådana småsaker, liksom bra loungehäng utanför huvudhallen är vad som gör att man känner att man gärna kommer igen.

Jag hoppas verkligen att vi får se All In Beer Fest även nästa år och jag hoppas att fler av er läsare litar på vårat och andras ord och hellre tar en resa till Göteborg för det här än kanske Stockholm Beer eller andra festivaler som stagnerat lite. Tänk er line-upen som fanns i år och lägg till ytterligare ett par feta namn, för det var lite coola bryggerier som tvingades hoppa av under året. Då har ni något riktigt kul att se fram emot i paritet med Copenhagen Beer Celebration men billigare, närmre och inte lika stressigt. Här har du plats och tid att snacka med bryggarna som också gärna pratar med dig, något som tyvärr är rätt ovanligt.

Annars då? Vad var bäst? Ja, jag vart riktigt imponerad över Alefarm som vi tidigare hade hyllat, men då efter att ha provat en 2-3 öl från dem. Vad de hade med nu var riktigt lovande och så pass rena funky saisons och surheter var det länge sedan jag provade. Sedan visade Brewski åter upp hur galna de är men att galenskapen aldrig får trumfa kvaliteten. Penis Colada, Peachonate Beating, Mental Glory Hole och annat var sjuka och sjukt goda skapelser, framförallt den sistnämnda som är deras första mörka öl. Värdarna All In Brewings Soma liksom DIPA’n Big Blind var riktigt bra och det är kul att se att de direkt funnit sig in hos West Coast Bryggeri där de nu brygger sin öl. Stort också att Mikkeller valde All In Beer Fest som enda ställe utanför Köpenhamn att lansera senaste samarbetet med Boon, Mikkeller Bone Dry Selection, en av ölen som verkligen fick folk att köa. Såklart var det värt det, ölet var otroligt gott.

Det är ingen idé att hylla Cycle, B.Nektar, Wakefield och de andra nere i “USA-längen” som alla redan tillhör en världselit, klass rakt igenom. Dry & Bitter Brewing hade med sig väldigt bra saker och det är kul att se hur Sören börjar få ordning på saker i sitt rätt så nya hem. Redan nämnda CR/AK kanske inte gjorde de mest koko ölen, eller för den delen de mest spännande men alla var genomgående rena och framförallt lättdruckna. PangPang är alltid ett lika galet besök och Fredrik höll såklart låda med öl som Gul Snö som bland annat innehåller riktigt guld eller samarbetsölen med Daniel Crespi där man har rökt cigarr igenom ölet. Kul och galet och smakrikt av varierad grad. Såhär skulle vi kunna hålla på ett bra tag och det är rätt lätt att se varför, en hög lägstanivå gjorde att det kändes värt att traska runt och prova allas öl. Det var nog inga som direkt inte levde upp till förväntningarna, kul!

Slutligen vill vi på MankerBeer tacka alla som arrangerade festivalen, liksom alla volontärer och bryggare för ett grymt jobb. Allt flöt på perfekt och det var lika mysigt och roligt som i fjol! Vi hoppas verkligen att man fortsätter tro på sitt koncept och kör på även 2016!

Det gamla slumområdet Wynwood i Miami har kanske mest varit känt för droger och kriminalitet men under de senaste åren har något hänt. Likt Bedford Avenue i Brooklyn och klassiska The Heights i San Fransisco har en bohemsk population slagit rot. Borta är nu enstaka graffitimålningar och sönderslagna rutor och istället ser vi mur på mur av de vackraste målningarna. Husfasaderna skyltar om allt från hippa caféer till butiker med lokalt producerade smycken och möbler och här och var finns restauranger med den senaste fusionmaten. Mitt i allt detta finns också ett par bryggerier, det mest kända kanske J.Wakefield Brewing.

Namnet i sig kanske inte får vanliga öldrickare att höja på ögonbrynen, men för de med ett nyfiket öga mot USA är Johnathan Wakefield ett underbarn som efter år som hembryggar och spökbryggare på bland annat Cigar City nu äntligen har öppnat eget. Framförallt är det öl som Dragon Fruit Passion Fruit Berliner Weisse och Miami Madness som han har skördat framgångar med och man kan nog säga att han är fadern till det som idag kallas Florida Weisses. Alltså rejält fruktiga och färggranna Berliner Weisses. I brist på eget bryggeri och framförallt bryggarlicens lånade han plats hos andra och släppte sina öl i form av samarbeten innan han 2013 kom på den geniala iden att låta andra hjälpa till. Genom en rätt så lyckad crowdfunding fick han inte bara ihop nog med pengar för att nå målet utan nådde högre än så.

Tyvärr skulle det komma att dröja mer än två år innan alla tillstånd var på plats. Florida är som sagt en lite konservativ delstat och i många städer är de rätt hårda med vilka som får starta bryggeri och i vilken form. Men sedan någon månad tillbaka så står bryggeriet uppe och man har redan hunnit med flera ölsläpp och events på bryggeriet. Produktionen idag är inte så stor som den kan bli och det finns utrymme i brygglokalen för fler tankar och allt är egentligen draget så att man bara kan ta och ställa in dem. Likaså finns det mer plats för fler träfat för olika lagringsexperiment, något som han liksom frukter och bär har experimenterat fritt med.

Vi ser exempel på hans påhittighet i öl som La Nada, en egentligen rätt enkel Imperial Stout men som han provat olika smaksättningar på. Vi hade turen att få en undangömd growler med La Nada smaksatt med choklad, havssalt och karamell – en helt underbar skapelse med balans och smaker man inte trodde fanns i öl. Vi kunde inte låta bli att jämföra med vad vi har närmast till hands i Sverige, Omnipollo Yellow Belly och tyvärr får vi nog se oss besegrade. På frågan om han använder tillsatser eller andra knep för att få fram så uttrycksfulla smaker och dofter svarar han kort – aldrig. Tvärtom är hans enda knep de absolut bästa råvarorna och vad vi tror oss vara en otrolig nördighet. Det känns som att han går ned på molekylnivå för att se hur smakerna fungerar och hur de kan bygga upp varandra.

Ett annat exempel på detta är nämnda DFPF som är världskänd för sin smak och framförallt färg. En rosablå skapelse som osar ljuvligt av frukt. Likadant här, genom ett par knep som får fram frukterna och sötman utan att använda något sött får du en fyllighet i smakerna som få andra Berliner Weisses kan mäta sig mot. När vi provar själva grundölet till hans Berliner Weisses, STUSH så märker vi inte av vare sig någon direkt syra, laktoosande yoghurtkaraktär eller matta bär. Tvärtom är det balans mellan syran och lakton och här är han tydlig och lägger en syrlig pik, det är inga som riktigt klarat av att göra det han gör. Jag kan faktiskt hålla med, i mitt tycke är stilen ofta synonym med öl som antingen går all in på syran, yoghurtkaraktären eller frukten – sällan når de perfekt balans. Det gör inte på något sätt ölen dåliga, men det är en stor skillnad mot JWBs öl och ett tecken på att det finns mycket inom stilen att lära.

Det ser vi också i svaret på alla hatare han möter – HATERADE. Det tog tid att starta bryggeriet och det var många som har varit lovade öl och svar på när resultatet av investeringen skulle komma. Så mycket att många öppet har kritiserat och till och med ordentligt skällt ut bryggeriet. Men mot dessa suckar Johnathan och säger att det alltid kommer att finnas såna där ute, såna som inte går att göra nöjda. Bryggeriet tog tid att öppna och tyvärr kan man inte göra mer än vad man gör. Av samma anledning får man se hur man hanterar den klubb som vissa av de som var med på crowdfundingen, OG Society. Åter till ölet då. De flesta känner till sportdrycken Gatorade och dess säregna smak som drar åt surt, sött och salt på en och samma gång, med en tydlig nästan artificiell fruktsmak. Just detta ville han åt, en öl som ger kraft åt alla haters – men likaså smaken. Tro fasiken också att ölet smakar exakt som en Gatorade, du har en syrsyrlig men ändå söt och väldigt läskande Berliner Weisse med smak av röda tropiska frukter. Helt galet hur man kan få fram den smaken utan tillsatser.

Samtidigt får man inte glömma att allt inte handlar om extrema öl och han har både en Oktoberfestöl liksom vanliga IPAs och en riktigt bra veteöl i El Jefe. För även om vi i Sverige, eller för den delen i Europa ser på många bryggerier utifrån deras häftigaste och mest kända öl så är det mer en regel än undantag att de har en rad klassiska öltyper. Exempelvis är Funky Buddhas storsäljare tillsammans med en IPA deras Hefeweizen. Eller nya Angry Chair Brewing (mer om dem inom kort!) som släppte en otroligt god Berliner Weisse som en av sina första öl, men sedan dess gjort lika många Red Ales och veteöl vilket är lätt att missa. Tyvärr är det lätt att missa det här vilket nog kan göra att förväntningarna på många nya bryggerier som hypeas efter någon grym suröl blir för stora. Just Wakefield gillar nog förväntningarna som sätter lite krav på dem och deras öl. Han ser inte heller ut att slappa av på experimenterandet utan fler fat är på väg in och redan nu har han allt från lönnsirapslagrade Imperial Stouts till fat från både den ena och den andra spritsorten.

För oss svenskar lär det nog dröja innan vi får se Wakefields öl här i Europa på en någorlunda temporär basis. Dels för att man just har öppnat och för att man knappt kan brygga mer än vad man säljer i grannskapet och dels för att efterfrågan i övriga Florida och för den delen i USA är så extremt stor. Men vi fortsätter hoppas och kan under tiden glädjas åt att vi i fjol fick se lite av ölen på All In Beer Fest, där vi med lite tur även kanske får se något enstaka gott även i år. I annat fall är det inte alltför dyrt eller jobbigt att ta sig till Miami, det är det värt. Inte bara för J.Wakefield Brewing.

När jag och Manker först började planera vår årliga USAölresa så var planerna såklart grandiosa och sträckte sig över flera veckor – men vi insåg snabbt att denna gången taggar vi ner fokuserar vi på en enda stat, istället för att flänga runt som galna. MankerBeer are going to Florida!

Ölscenen i Florida var länge ganska halvtradig, med ett par undantag såklart. De låg ganska långt bak i utvecklingen av craft beer om man jämför med andra stater som t ex Kalifornien eller Colorado men när de väl kom igång så gjorde de det med besked.

Vi sitter alltid som på nålar och väntar på att trade-lådan från Cycle, J. Wakefield Brewing, Funky Buddha och annat smaskigt ska anlända hem till kalla Sverige, lustigt nog ser vi i princip bara distribution av Cigar City Brewing hemma i Moder Sveas famn, men det kickar kanske igång snart!

Anyway – i mitten av oktober åker vi över och hämtar vår så kallade Freedom Truck (dvs en alldeles för stor bil med alldeles för stor motor, gärna med en Walmartinhandlad örnfilt som Manker somnar under) på Miami flygplats och sladdar direkt bort till Hr Wakefields etablissemang och snackar Florida Weisses och annat skojigt med honom. Sen är det lite andra måsten uppskrivna på listan som t ex Funky Buddha, som vi pratat med tidigare (läs om det här och här) och även träffat ett par ggr på Great American Beer Festival och på Copenhagen Beer Celebration, vidare så är Peg’s Cantina och såklart B Nektar Meadery och Cigar City givna utflyktsmål.

Avslutet på resan blir den magiska The Festival som importören Shelton Brothers håller, och i år körs i Tampa, våra älsklingar på Brewski och Brekeriet representerar Sverige på festivalen och det ska bli tokhäftigt att se de hälla skånska bärs på världens mest intressanta craft beer marknad – Muricah’!

Vi behöver dock ER hjälp här också – ölbiten har vi täckt, men våra resor blir mer och mer matinriktade så vi tar tacksamt emot tips på dödssköna häng där det finns bra, lokal craft beer, mat som får en att drömma sig tillbaka i åratal efteråt och en stämning som gör att man aldrig vill lämna! Hit us!