MankerBeer.com

Som ni nog redan vet så har Manker, M2 och Kristopher landat i USA för att besöka GABF. Som en i raden av alla inför reportage kommer det nu lite topp 5 listor från mig gällande bryggerier i USA.
De just nu mest udnerskattade bryggerierna, dvs de som i mina ögon, ofta glöms bort. Främst de man kanske väljer bort till fördel för annat. En otroligt svår lista att sätta ihop, men dessa är de 5 som jag anser bör ha högre status.

Maine Beer Co, Maine
Ett bryggeri som nog många missat främst på att deras etiketter är så in i hela hälsingland tråkiga. En helt vit etikett som det står nästan inget på. Se bilden intill, precis så tråkig är den. Men innehållet, det slår en med häpnad. Otroligt vad bra det som finns inne i flaskan är! Jag har själv varit i Maine, men det är först på ”hemmaplan” jag sprang på dem. Jag stod på Ölbutikken och skulle köpa något gott färskt som var bra till grillat och man hade precis fått in något nytt som inte stod på hyllan som hette Zoe. Det var första gången jag verkligen uppskattade en amber ale till fullo. Hade jag sett den på hyllan hade jag nog inte köpt den. Den informationen bjuder vi på!
Sämsta levande öl med över 10 ratings på Ratebeer: 3,4/5

Midnight sun Brewing Co, Alaska
Om du inte har hört talas om Midnight sun är inte konstigt, inte heller om du aldrig har fått tag på någon av deras öl. Det är nämligen ett bryggeri från Alaska. Men om du någonsin ser en öl därifrån, ta den! För det du kommer att få är en välbryggd och smakrik öl som inte spretar ut på något vis. En personlig favorit är Arctic Devil, som är ett otroligt bra barley wine som håller sig inom precis alla ramar över vad en barley wine ska ha och det är precis det man får, välbryggt och stiltypiskt.
Sämsta levande öl med över 10 ratings på Ratebeer: 3,08/5

Avery Brewing Co, Colorado
Varför är dessa med undrar du? De öl man kan få tag på i Sverige är ju ändå rätt bra. IPAn är OK, Out of Bounds är en vass standard stout, White Rascal är en bra veteöl. Maharaja är ju svinbra….när den är färsk i december/januari. Nej Avery är med på denna listan för det vi förmodligen aldrig kommer att få se i Sverige och inte för de ölen som får bryggeriet att gå runt ekonomiskt. Avery har ett fatlagringsprogram som ligger långt fram i tiden och ölen som kommer därifrån är otroligt bra. Uncle Jacobs är den bäst balanserade bourbonfatlagrade imperial stouten som finns på marknaden enligt mig. Många andra bryggerier nämner ofta Averys fatprogram som ett av de roligaste projekten i USA. Det säger en del!
Sämsta levande öl med över 10 ratings på Ratebeer: 3,03/5

Allagash Brewing Co, Maine.
Allagash är ett belgoinspirerat bryggeri som är en gåta för mig att de får så lite cred. Ett ända bryggeri i världen utanför pajottenland har blivit inbjudna att ställa ut på Nacht van de grote Dorst, också känd som den ändra riktiga lambicfestivalen i världen. Jag var själv på plats i våras och provade deras 3 spontanjästa öl. Tävlar kanske inte med de absolut bästa från Cantillon, Drie Fonteinen och De Cam, men därefter kan de tampas med Tilquinn, Boon och Girardin. De är så otroligt sympatiska att de valt att inte kalla det för lambic även om hela deras tillverkning är exakt som den är i Belgien och enligt de aningen diffusa reglerna bör kunna kallas för just lambic. Man gör naturligtvis annat än just spontanjästa öl och man gör några väldigt bra klassiska belgiska öltyper som faktiskt till och med slår belgarna på fingrarna. Tänker främst på bryggeriets trippel som är otroligt bra.
Sämsta levande öl med över 10 ratings på Ratebeer: 3,28/5

Jolly Pumpking Artisan Ales, Michigan
Jolly Pumpkin är ett av de bryggerier som tidigt såg det som förmodligen kommer att ses som den moderna beskrivningen av ”craft beer”. Här snackar vi inte IPA eller DIPA, här pratar vi experimentella, fatlagrade, jäst experiment osv. i ölen. Värst med denna list ettan är ett bryggeri som jag personligen många gånger går förbi, ändå säger jag varje gång jag dricker en av deras öl att man måste dricka mer Jolly Pumpkin. Otroligt bra kvalitet och framförallt otroligt goda öl. Men vi bjuder er även på en varning för gushers!
Sämsta levande öl med över 10 ratings på Ratebeer: 3,05/5

Bubblare: Hair of the Dog, Oregon. Helt otroligt att jag listar dem som underskattade. Ett av mina absoluta favortibryggerier får ändå i mina ögon för lite cred för fantastisk öl.

Igår kunde ni läsa om vårat besök på bryggeriet Cantillon där vi berättar lite mer om bryggeriets historia och bakgrund. Manker har redan intervjuat legenden Vinnie Cilurzo från Russian River om det eventet, Quintessence, som var ett av målen med vår resa så läs gärna den för att få reda på mer om det vi skriver om här nedan. För vår del var det inte ölen från Allagash eller Russian River som stod i centrum utan istället var det kvällens höjdpunk – Wild Friendship Blend (Assemblage de l’amitié) som vi längtade efter.

Efter våra första besök på Cantillon hade det nu äntligen blivit torsdag och dags att besöka Quintessence. Quintessence är ett årligt event på Cantillon där de alltid brukar presentera en specialbryggd. I år var Quintessence ett samarbete mellan Cantillon och de nämnda amerikanska bryggerierna Russian River och Allagash. Förutom många sina egna öl serverades även samarbetsbrygden blandad med Cantillon lambic och två spontanjästa öl från Russian River och Allagash. Jean berättade tidigare i veckan för oss att han har skickat samma mängd av sin lambic till Allagash som han använde i blenden sm gjordes på Cantillon och tanken är att göra åtminstone en blend i USA hos Allagash. Med all sannolikhet kommer Jean själv att åka över för att se till så att den blir bra och även för att få lite semester, något han inte är alltför bortskämd med.

Dagen var uppdelad på 14 pass och 60 personer släpptes in varje halvtimme, har du någon gång varit på Cantillon och vet hur litet det är förstår du nog varför. Det är trånga gångar och flera små rum, så att ha tusen personer samtidigt hade varit omöjligt. Ölen var utspridd över olika stationer i olika rum kring hela bryggeriet och tanken var att du skulle börja på station 1 där pappa Jean-Pierre själv stod och hällde upp en väldigt god Jonge Lambic (en lambic mellan 0-12 månader gammal, ofta lite disig och med högre restsötma) enligt ratbeer.com så ska den ha restsötma för att få kallas jonge. I entren fick du förutom ett speciellt Quintessenceglas ett häfte som gav en rätt att hämta ut en var av de 25 ölen. Vid stationerna serverades även små tilltugg som var anpassade för att passa till ölen. Dagens fullträffar var Rosé de Gambrinus med tryffelost (!!) och Lou Pepe Kriek med en fantastisk paté. men det som kanske passade bäst var ändå rökt makrillröra på en bit bröd tillsammans med Brouscella grand cru.

På förhand var vi oroade för både köer och att ölen skulle vara slut när vi kom, det var länge oklart exakt hur upplägget var och om man kunde prova mer av varje öl eller inte. Men allt detta var smart löst i och med häftena. Även om det var lite väl mycket folk här och där måste vi säga att det ändå gick rätt bra. Sedan att det blev lite tight om tid att hinna prova allt innan de stängde och då hade vi inte ens sista passet var ett minus. Sen är det dumt att klaga när man kan stå och dricka fantastiska lambics och eller Pliny The Elder med några av världens bästa bryggare och samtala med andra lambicfantaster, men att inte ha hunnit med 25 smakprover på mer än 2-3 timmar får vara ett tecken på att det var mindre om hype och “tickning” och mer om kärleken till ölen, inget CBC i Belgien inte.

Hos Allagash kunde man hitta fantastiska suröl som var imponerande bra och komplexa. Allagash är ett av få bryggerier i USA som har riktiga coolships och brygger lambic enligt traditionen, men då de inte bryggs i Pajottenland har man respekten att inte döpa dem till “lambic”. Istället har man en Coolship-serie där man hade med sig ett par av ölen, favoriten var Resurgam, en geuzeliknande öl som består av en blend av spontanjäst öl av åldern 6 månader, 1.5 år och 2 år. Ölet var riktigt snyggt med bra komplexitet och väldigt fin syra för att vara amerikansk. Lätt funkig med smak av citronskal, viss smörig lakto och ett torrt slut. Bryggeriets variant på en fruktberikad lambic, Coolship Red var även den trevlig men föll i jämförelse med Cantillons alla öl. Ölet, en 2-årig spontanjäst öl har fått ligga med hallon i 4 månader för att slutligen blendas ut med lite “jonge” (se längre upp vad det betyder) innan man satt ölet på flaska. Att Allagash håller sig så nära traditionen som möjligt visar på stor värdighet i hantverket men ölen höll inte riktigt samma klass utan saknade den rena belgiska komplexiteten.

I nästa rum fann vi Russian River där vi såklart hittade många fina öl. Favoriten där var Beatification som är blandad av 3 årgångar Sonambic som även använts för att blanda Friendship brew. Ölet är en riktigt favorit i vår bok och har en väldigt snygg syra. Jämfört med den första batchen av ölet som var en Blond ale som fått ligga på träfat från New Blegium har Beatification sedan Vinnies tur till Belgien 2006 bestått av just Sonambic, deras twist av ursprunget i Sonoma och lambic. En annan favorit var Supplication, en Brown ale som lagrats på Pinot Noir-vinfat i mer än ett år tillsammans med sura körsbär och en kombination av Brettanomyces-jäst samt Lactobacillus och Pedicoccus-bakterier. Mörk och fruktig med komplexa smaker av träfat och syra, men även här tycker vi att ölet fallet platt i jämförelse med Cantillon. Det är en klar skillnad mellan framförallt Cantillon och de amerikanska försöken på lambic. Däremot är det viktigt att påpeka att Vinnie (Russian river), Rob (Allagash) och många andra i USA som gör den typen av öl aldrig påstått att de gör ens liknande öl. Mycket är nog upp till var och ens personliga smak och den är som vi vet olika.

Slutligen, Cantillon. Att Cantillon skulle leverera var väl föga förvånande för oss. Dagens höjdpunkt var en Cantillon Geuze från 2002 som lagrats otroligt fint. Mjuk och elegant med en syra som inte var för stark, en fantastisk årgång måste vi säga. Vi fick jämföra den med en som bara var ett år gammal och det var en stor skillnad, vilket inte var någon överraskning. Huvudnumret då? Njae för att vara en Cantillon sådär. Väldigt amerikansk i stilen och Russian River’s tydliga brettighet tar över lite för mycket vilket gör att Cantillon lambicen inte riktigt skiner igenom. Vore otroligt intressant att se hur den utvecklas i framtiden då Cantillonlambicen med tiden kanske tar mer plats. Jean själv tyckte också att ölet måste få stillas lite och menar att det redan på några få månader har ändrats något enormt och att just brettigheten mildras lite för varje månad. Samtidigt ger det en väldigt unik produkt och vi ser fram emot att förhoppningsvis få prova den amerikanska versionen. Sedan hade de även tagit fram Lambic de Haute Densité och det är ju också en väldigt intressant öl, high gravity, som det heter på engelska, är det som gör ölet speciellt. Ölet har en alkoholhalt på ca 10% alkoholstyrka vilket ger en anourlunda smak i lambicsammanhang, lite toner av russin och självklart sötma. Lite som om man blandar ett bra engelskt barlywine med en Cantillon Iris. Spektakulärt. för er som har provat Zwanze 2013 har ni smakat på delar av den ölen, då den tripeln de bryggde blandades ut med Haute Densité.

Allt som allt ett otroligt roligt event som vi definitivt inte vill missa nästa år igen!

About 6 months ago my sidekick M2 and I ventured the American west coast in hopes of hops and glory. Great American Beer Festival (GABF) was over and it was time to see what the warm west could give us except for sun and a sense of being at home. Arriving in San Fransisco the day after GABF our mid-size American huge car set off for Sonoma and Russian River – why settle with less for the start of the real beery vacation?

During a lazy evening after one of the GABF sessions we managed end up at a table next to three of my all time beer role models – Garrett Oliver (Brooklyn Brewery), Tomme Arthur (Lost Abbey) and Vinnie Cilurzo (Russian River). Three pioneers who have helped develop the international as well as American beer community into what it is today. Happily for us Tomme and Vinnie were friendly enough to tell us to give them a heads up if we would ever be around San Diego or San Fransisco – both parts of our post-GABF tour.

Said and done, a couple of days later we rolled in at Russian River’s brew pub in cozy Santa Rosa and for all of you with Google translate skills and/or knowledge in Swedish you can read about that here. Unfortunately, Vinnie was still back east in Denver so we didn’t have time to catch up, until now.

The occasion is contrary to what one might think that we cross over to the states again but that Vinnie and founder of Allagash Brewing Company Rob Tod are coming to Europe to team up with lambic master galore Jean van Roy of Cantillon. One day not too long ago it was announced that the trio had joined forces and made a special Wild Friendship Brew consisting of equal parts 3 year old Cantillon Lambic, 2 1/2 year old Allagash Coolship and 2 year old Russian River Sonambic. More than that Cantillon released the information that on the 1st of May 2014, between 10.00 and 18.00 Cantillon would host the Brewery Quintessence. The three mentioned breweries will all attend with beers such as Russian River Pliny the Elder, Allagash Resurgam and Cantillon Zwanze 2012 (among bunch of other goodies). Tickets were limited to 60 per half hour to be able to have a rolling schedule and at the moment there are 43 tickets left divided over 2 of the later sessions. 30€ each which includes some Brussel food treats. Only days after Grote Dorst’s Night of the Great Thirst and the Zythos festival and the day before Copenhagen Beer Celebration kicks off in Copenhagen, Denmark it is guaranteed to be week full of beer.

Together with our “Surisarna” (Sour Dudes) we will travel to Brussels on the 29th and try to share as much passion as everyone else. To prepare for Quintessence I though it was time to reconnect with Vinnie and see what he had to say about the event, the collaboration and give us his thoughts on what is happening right now in the beer community.

MankerBeer (MB): How come you, Jean and Rob teamed up for this one-day festival and what gave birth to the ideo of Wild Friendship Brew?
Vinnie Cilurzo (VC): The idea was actually Jean’s, he invited Allagash and Russian River to come in and blend our spontaneous fermented beer with his and make an event out of it. Neither Allagash or Russian River would be spontaneously fermenting now if it weren’t for Jean and his family. They gave both American breweries so much inspiration and knowledge when it came to spontaneously fermenting.

MB: We rarely see RR or Allagash beers in Europe, due to the demand from the home markets or why is that?
VC: At Russian River we have no distribution outside of the US and we don’t plan to. We brew at 100% capacity year round at both our breweries and as it is we do not have enough beer for our regional distributors, local accounts, or even our brewpub. We still sell 80% of our beer in California and distribute the remainder of the beer in three other states. Becoming a super large brewery is not our goal so we will most likely always have enough market here to sell to.

MB: One of our readers wanted to ask if RR already have one, or is planning to make a 100% spontaneously fermented beer?
VC: We already make one, it is called Beatification and we’ll be pouring it at the event. We start out making our equivalent to a Lambic, except we call it Sonambic out of respect for our Belgian friends. We take several batches of Sonambic and blend them to make Beatification. It is a barrel of Sonambic that we shipped to Cantillon to make the Friendship blend.

MB: “Pliny” is arguably one of the hoppy beers that have generated the most discussion on freshness with one side arguing that it has to be poured within a week while others enjoy it perfectly well after some weeks – what is your take on the freshness debate on hoppy beers?
VC: It isn’t just Pliny the Elder, but really any hoppy beer should always be kept cold and should be consumed as fast as possible. The one reason I think Pliny often comes up in the discussion is because of the way we have marketed Pliny and with all the verbiage on the label about drinking it fresh. Pliny has about a 8 to 10 week shelf life and the earlier you drink it the better the hop profile will be. I’ve had perfectly good 8 week old Pliny but the hops still don’t shine through at that point as they did when that particular bottle was younger.

MB: Apart from not being brewed in Pajottenland, how come we don’t see proper US brewed lambics when every little US craft brewery seems to have their own American Sour?
VC: First off, I think it is a misconception that every small US brewery is making sour beer. It seems like everyone is making one but the truth is it is still a very small segment with-in the US craft market. With those that are making sour/barrel aged beer most don’t have a coolship or horny tank and due to the potential of cross contamination most US brewers want to stick with just pitching the Brett and bacteria to make a different version of a sour/barrel aged beer. Also, making spontaneous beer is very hard, it takes up a lot of space and blending is a real part of spontaneous beer so having a lot of barrels to chose from is important and most breweries don’t have the space for this. I’d say above and beyond everything it comes down to cross contamination.

MB: After a few years of not receiving attention or being deemed as odd sours, goses and berliner weisses have grown into the “it-beer style” right now, have the brewers improved their skills for sour beers or are there any explanation for this?
VC: I’d go back to my previous answer, there still are not that many brewers in the US making goses and berliner weisses. I judged this category at the Great American Beer Festival in 2013 and in total I think there was maybe 50 entries. That is a lot, but it’s not like the IPA category where there was over 200 beers. Those that are brewing these styles are probably interested in exploring new sour styles. Also, these types of sour beers are easy for the first time sour beer brewer to make as it doesn’t take much additional equipment other than maybe some additional parts for their fermenter. I know when I give sour beer presentations I always advocate for the first time sour beer brewer to either make a 100% Brett fermented beer, a goses, or a berliner weisse. All three of these styles are great starter beers for someone who is just getting into making funky beer.

MB: I love RR beers but I must admit that it wasn’t until I visited the brewery the week after GABF that I could try the selection of non sours and “not-Pliny”. With so much focus on the special beers isn’t it sad that people might miss amazing brews like the OVL Stout or Aud Blonde?
VC: Thanks for the kind words. One thing we always say, “we can’t force people to drink our beer.” And even when they are drinking our beer at our pub it is up to them to decide what they want to drink. We make a lot of beers that are only sold at the pub and many are lower alcohol beers. From an operational side, right now we have a good mix of popular beers as well as year round beers that don’t sell as well along with a good number of one-off brews that we brew on occasion. The fact that we don’t distribute many of these beers outside of the pub is because we don’t have the capacity to make any more. With that said, having a bunch of unique one off beers is fun to have at the pub as it is nice to hear from customers that they found a new favorite RRBC beer. My favorite new brewpub only beer is called Dribble Belt, it is a 4.2% ABV hoppy session beer. Here is a link to our web site chalk board, I think we have 19 beers on right now- http://russianriverbrewing.com/.

MB: What is in store for the future of RR? Right now we are just holding steady with our current production and distribution.
VC: We are not opposed to expansion but we will never be a large, fast growing American craft brewer like some of our friends are doing. We are happy with slow growth and in some cases no growth. This brewery is as much a life style for Natalie and myself as it is a business. Some day we might make more beer but for now we will keep doing what we do at our current level.

MB: What are you looking forward to the most with going to Brussels for Quintessence?
VC: Going to Belgium use to be more about learning for me, I would try to learn as much as I could from any Belgian brewer I could meet. Now, going to Belgium is about seeing all of our Belgian friends, that is what I look forward to the most. It will be a real honor to drink the Friendship blend in Belgium, Natalie and I are completely flattered that Jean invited us to do this project along with Rob and Jason at Allagash.

MB: Finally then, when will we see you or RR beers in Sweden?
VC: Sorry, as I said above, we don’t plan to take on any distribution outside of the US. The truth is, if Russian River distributed outside of the US, when the American craft beer drinker got wind of this they’d be upset. For now, you have to come to beautiful Sonoma County and drink our beers fresh.

We appreciate that Vinnie took the time to talk to us and hope that you have learnt something or is on your way to book the last few tickets for the event. It was a long time I was looking forward for an event this much and this time it is not all about the beers but the feeling of being down in Belgium, sipping on some of the best beers out there with the best brewers and beer lovers out there. I hope to see you all there!