MankerBeer.com

Att jag och Manker har en oerhörd fascination för landet med oerhörda mängder Freedom! och örnar borta i väst är ganska gamla nyheter. Vi åker dit varje år på ölresa och har sett den senaste utvecklingen på craft beer-scenen på nära håll och hänger med sköna bryggare, bartime (TM) på fantastiska bryggpubar och njuter på världens bästa och största (det är ju USA) ölmässa – Great American Beer Festival.
Men det är först när man ser siffrorna från amerikanska Brewers Association på vad som egentligen händer därborta som man verkligen höjer på ögonbrynen! Det öppnar nämligen nu 1,5 bryggeri per dag – sug på den siffran!
Nyligen öppnade det 3200e bryggeriet och över 2000 bryggerier ligger i pipelinen att starta. Vidare är USA nu uppe i 13 stater med fler än 100 bryggerier (CA, CO, WA, OR, MI, NY, PA, TX, FL, WI, IL, NC och OH)

Föga oväntat är det IPA som står för merparten av försäljningen – räknat på craft beer så står IPA för 21% av försäljningen räknat i volym. 32% av craft beer-konsumtionen står kvinnor för och siffran för hushåll som köpt minst en craft beer har gått från 29% 2012 till 38% 2014. Det vore oerhört festligt att ha tillgång till liknande siffror för Sverige och Europa likt de som Brewers Association tar fram för USA.

Vi är så vetgiriga att vi grävde lite djupare i relationerna mellan Sverige och Brewers Association – som har ett särskilt band sedan många år tillbaka. Vi fick tag på Bob Pease, som är är högsta hönset, head honcho samt El Primero Cerveza Presidento så vi ställde lite frågor till honom! (Intervjun sker och publiceras på engelska, som ni kan se nedan. Klagomål riktas till närmsta busshållsplats)

Bob Pease – Brewers Association

Mr Pease! What an honor to get in touch with you! MankerBeer have been US Craft beer focused for over 5 years now and 2014 was the second time (but not the last!) we visited GABF. We wanna get to know you and BA a little more!

MB: What is Brewers Association, for those Swedes that have yet to encounter you? Who’s your members and what do you do? What is your objective?

– The Brewers Association is a not-for-profit trade association that represents the interests of America’s small and independent, craft breweries. It is an organization of brewers, for brewers and by brewers. More than 2,400 U.S. brewery members and 43,000 members of the American Homebrewers Association are joined by 900 members of the allied trade, 600 members of the beer wholesalers, retailers, individuals, and other organizations to make up the Brewers Association.

The Brewers Association purpose is to promote and protect small and independent American brewers, their craft beers and the community of brewing enthusiasts. We are active in Government Affairs in Washington, DC, we publish magazines (The New Brewer), books (Brewers Association Guide to Starting Your Own Brewery and the just released book Malt by John Mallett of Bells), we do promotional work with the media on behalf of American Craft Beer, we do statistical research and we promote and advance the message about producing quality beer through our publications, The Draught Beer Quality Manual for Retailers and the Best Practices Guide to Quality Craft Beer – Delivering Optimal Flavor to the Consumer”

MB: What is BA’s relation to Sweden and Swedes?

Sweden is the second largest export market for American craft beers, after Canada. Sweden has become a strong market for American craft beers since the BA initiated its export development program in 2004. We have long found the Swedish beer drinker to be open to and interested in a diverse range of beers while demanding and respecting products of flavor, quality and diversity. This has always aligned well with our industry. It has been our perspective that Systembolaget clearly attempts to satisfy that consumer demand with the wide range of products they carry. Its annual tender process allows for the introduction of new items on a regular basis. Buyers at Systembolaget are keenly interested in learning about different breweries, sampling their products, and making new and innovative products available to consumers. The Brewers Association educates our members through our Export Development Program about the opportunities that exist for them in Sweden and other Scandinavian countries.

MB: Every year you have one of the best stands at Stockholm Beer & Whisky festival, where you sponsor a stand and copious amounts of American craft beer to your partner for over 10 years, Oliver Twist. Can you tell us more about how this works and why is the stand so popular? How are the participating breweries and beers picked and by whom, and will you keep doing the same thing for another 10 years?

– Thank you for the kind words for the Brewers Association stand at the Stockholm Beer and Whisky Festival! The Brewers Association has participated in the Stockholm Beer & Whisky Festival for the past ten years with a booth showcasing American craft beers. Jorgen Hasselqvist of Oliver Twist, the grandfather of craft beer in Sweden has helped make that possible and imports the products we ship over as samples. That said, it should be clarified that the Brewers Association works with many importers in Sweden and is supportive of all importers that carry American craft beers. Jorgen and his team make our presence at SBWF possible but we are not exclusively partnered with him or the Oliver Twist. When the Brewers Association first starting working with Jorgen over ten years ago, there were few importers representing American craft beers – now this has changed.

Jugge Hasselqvist, the one and only

I think the BA’s space at the festival is popular because we try annually to showcase American craft beers that are not yet represented in Sweden. American craft beers that are currently represented by a Swedish importer are showcased at their importer’s booth and/or at the BA’s booth. But the BA booth is also a place where consumers and the trade can sample new products and possibly identify future partners. This is a great way for American craft beers not yet represented in Sweden, to get exposure.

The breweries and beers represented at the Brewers Association booth are members of the Export Development Program. All the member breweries are sent an invitation and those who are interested, participate by sending beers. There is no selection process. All Export Development Program members are given an equal opportunity to participate. Our stand is popular because of the quality of the beers we are offering and then that is fueled by the Swedish beer drinker.

We will continue to participate in the Stockholm Beer & Whisky Festival, as long as our brewery members are interested in doing this event.

MB: Our small country of about 9 million citizen tops many US breweries lists of amount of imported beer, why do you think that is?

– The Swedish beer drinker is highly educated and demands flavor, diversity and quality. Demand for craft beer be it from an American or Swedish craft brewery is driven by the beer drinker, who demands flavor, quality and authenticity. Additionally, Systembolaget plays a big role in that success. When Systembolaget purchases products, they are doing so for a large number of retail outlets.

MB: US Craft beer just passed Budweiser in amount of sold beers, this milestone must be a phenomenal achievement for BA. What is your next milestone?
– The Brewers Association has an ambitious goal of 20% market share for the craft segment by the year 2020 – this goal is specifically aimed to “foster a commitment to quality.” With more beer exported around the world, the challenge now is to ensure that beer quality is preserved in all cases, so consumers are assured a positive experience. It is going to take quality brewing, packaging, handling and serving from all brewers and those up and down the distribution system to achieve this goal. This is an area of focus for the Brewers Association and the Export Development Program.

The “Best Practices Guide to Quality Craft Beer – Delivering Optimal Flavor to the Consumer” was developed by BA to help encourage better distribution and handling practices among trading partners, both in the USA and internationally.

MB: Goose Island was purchased by AB-inBev some time back, 10 Barrel was just purchased by AB-inBev, which caused reactions around the craft beer globe, how does BA look upon this sort of sales?

– The BA does has no official position on these sorts of transactions. There are a large number of craft breweries and the craft sector is doing very well in the United States and internationally. It is not a surprise that the large international breweries would want to add to their portfolios with brands from small, domestic brewers that they believe will help them stay in front of distributors and consumers. Every brewery/small business is different. The Brewers Association is fully respectful on how a business wishes to enter or exit the market.

What the Brewers Association does advocate is for beer lovers to familiarize themselves with who is brewing the beer they are drinking.

MB: On the topic craft beer vs. crafty beer – how will it even be possible in the future to draw the line what is which?

The Brewers Association calls for transparency in brand ownership and for information to be clearly presented in a way that allows beer drinkers to make an informed choice about who brewed the beer they are drinking. Some beer drinkers really care about supporting small and independent breweries, whether in the USA or in Sweden, but this has nothing to do with the quality produced, but with which type of company the beer drinker wishes to support.

The St. Louis Post-Dispatch newspaper, ran an op-ed story on this subject “Craft or crafty? Consumers deserve to know the truth”

MB: One thing I am personally frighten of is the thought of hop shortage, but new hop varieties are developing all the time in the US. What trends will we see in hops over the next 5 years, do you think?

– The Brewers Association encourages brewers to develop stronger relationships with their hop merchants and hop growers. In this era of rapidly shifting hop acreage, brewers must make their aroma hop needs known to growers to ensure supply of their preferred varieties. Currently over 99% of hops used by craft brewers are purchased under multiyear contracts, a process that fosters communications between hop growers and brewers.

The U.S. hop industries are changing from mainly “alpha” acres to aroma acres. There is also a need for more hop acreage and processing infrastructure necessary for the hop industry to meet the growing demand for U.S. hop varieties. This demand is being generated by U.S. craft as well from craft breweries around the world.

Another recent development is the establishment of new hop growing regions outside of the Pacific Northwest. It will take time to develop infrastructure in these areas, but there is potential for hop cultivation in New York, Michigan, and Wisconsin as well as several other states.

The Brewers Association enjoys a strong relationship with U.S. hop producers. That partnership is critical to our members and helps ensure the breweries and hop producers share information needed to satisfy both parties.

For more information on the hop industry, the current issue of The New Brewer magazine, the journal of the Brewers Association, takes a comprehensive look at the 2014 hop industry both in the USA and other countries.

MB: Finally, is it even possible for you to name your all-time favorite top 3 US beers?
– The diversity and quality of American craft beers, means that there is a beer for any occasion and with the number of great breweries, producing great beers – my answer will change, as the occasion changes.

Stort tack till Bob Pease och Brewers Association! Det vore ju fint med ett Brewers Association i Sverige, Norden eller Europa. Men det lär vi förmodligen aldrig se – jag tror helt enkelt att det är för komplicerat och får många motstridiga krafter. Men vi tackar Bob Pease för de uttömmande svaren och hoppas vi ses på nästa års Great American Beer Festival – the greatest beer festival in the greatest nation in the world.

Bara ett par random örnar

Vi önskar er Freedom!!

Amerikanska branchorganisationen för craft beer, Brewers Association  publicerade nyligen en väldigt intressant graf. Grafen visar hur USA’s största craft beerbryggerier har ökat de senaste åren, en ökning som vi redan märkt av men som det har siats om kommer att avta något. Genom att dela upp craft beerbryggerierna i tre grupper, de 10 största, de 11-50 största samt 51+ har de märkt att det senare segmentet har gjort en något kraftigare uppgång än snittet av topp 50. De två andra segmenten har en liknande och glädjande nog rätt så stadig ökning medan mellansegmentet har ökat i en rasande fart de senaste åren.

Att mängden årligt såld craft beer från de 10 största bryggerierna 2013 motsvarade vad Anheuser-Busch InBev säljer på en månad kan man spara för en annan diskussion, istället kan vi glädjas åt att craft beer fortsätter att växa – både stadigt och starkt.

Vad för teorier kan vi lägga fram för de här ökningarna?

Att topp-10 fortsätter att öka tror jag handlar lika mycket om vidare distribution, fortsatt kapacitetsökning vilket också leder till förmågan att pressa priserna något vilket i sin tur gynnar ökad försäljning. Deras ökning lär kanske inte öka lika raskt som de andra två segmenten, men jag ser inga tecken på varför ökningen plötsligt skulle avta eller upphöra.

Topp-11-50 då? Dels skulle jag vilja trycka på hur bredare distribution och i många fall export har gynnat något större bryggerier som med en stadig produktionskapacitet har kunnat nå till fler marknader, ökat sin omsättning och kunnat växa ytterligare. En dubblering av produktionskapaciteten som följd av en rejäl satsning innebär i många fall också en möjlig dubblering av intäkterna vilket kanske inte förklara hela deras uppåtkurva men åtminstone kan ge en indikator värd att kika närmre på. Bland topp-10 finner vi de redan stora bryggerierna såsom Sierra Nevada, Brooklyn Brewery och New Belgium – bryggerier som har gått igenom den kapacitetsökning topp 10-50-bryggerierna nu ser varpå de också kommer att kunna etablera sig bland de med störst produktion och omsättning. Det är få av bryggerierna bland topp-50 som har en ”begränsad” (för vad jämför vi mot?) kapacitet men jämför man med mindre bryggerier på topp-100 så kan de ofta vara många, många gånger större. De å sin sida ökar i antal och för vissa går utvecklingen framåt i en rasande takt där kapacitetsökningarna kommer som ett krav på posten, ibland utan att de knappt har hunnit fylla år.

För det är just ökningen av det sista segmentet som är nämnvärd och närmast explosionsartad. Med tanke på hur brant uppåtkurvan är så får vi nog konstatera att framtiden för craft beer ligger i de kommande åren och att de fantastiska år vi har sett på sistone bara var ett embryo. Visserligen kan mycket av den enorma ökningen ligga i att det också beror på att antalet nystartade och mindre craft beerbryggerier ökar i samma takt som försäljningen och en bättre indikator hade nog varit den genomsnittliga försäljningen per antal bryggerier. Jag tror då att ökningen hade varit betydligt mindre, samtidigt som det är en helt annan graf. Det denna visare är endast att försäljningen av craft beer ökar enormt och att de minsta bryggerierna står för en allt större del av den totala mängden craft beer – utan att det dippar för de större bryggerierna. Detta beror nog inte bara på att antalet öldrickare kanske ökar, inte heller att antalet personer som går all in på mikrobryggeriernas öl ökar utan också på att makrobryggerierna ser sig tappa mark. En trend som har visat sig internationellt de senaste åren och som lär fortsätta.

En fördel med ökningen av bryggerier är att mångfalden ökar. Fler regioner får ett ökat utbud av olika typer av craft beer vilket på gott och ont ger större valmöjligheter. Istället för att ha tillgång till ett fåtal bryggerier på en viss sort kan fler nu finna öl på fler krogar och inte längre bara på dedikerade ölkrogar och kanske behöver de inte välja någon för deras smak exprimentell och vågad öl utan kan få en riktigt välbrygd lageröl – vilket sätter fröet för deras intresse. Jag själv kan se detta i min vardag och nyligen fick jag in min flickvän på att dricka craft beer istället för stora stark, dels genom att vi besöker fler ställen med bra öl än vad hon annars brukade gå till men också för att hon fick prova på något, av egen vilja som hon sedan fann att hon gillade. Istället för att sälja på folk craft beer ger möjlighet och utbud ökade incitament för att prova på det och kanske också då att få fler att inse att det är jäkligt gott med öl som smakar något (d’huh..).

Framtiden är ljus och tillväxten har just börjat. Skål!

När jag besökte Italien förra året, och såklart gled jag in hos en osthandlare och skulle stasha upp på färsk mozzarella och parmesan och roviola, så hade vi såklart skämtat friskt om den numera klassiska Family Guy scenen där Peter Griffin odlar mustasch och med det menar att han kan prata italienska. Han babblar såklart bara massa smörja men det låter faktiskt exakt så här när italienare köper ost och charkuterier, det är fullkomligt fantastiskt att stå i ett hörn och försöka hålla sig från småfniss i hur klockren parodi det är

Första gången man träffar en italienare som man vill göra ett hyggligt intryck på ska man absolut inte anamma denna teknik, vilket jag var nära att göra men insåg såklart att det är en skitdålig idé och förmodligen bara jag skulle tycka det var kul. Så jag satte mig tyst i ett hörn istället och inväntade det jag väntat på sedan jag provade min första Toccalmatto-öl i slutet av förra året, en ölprovning med Bruno Carilli som är grundare, receptmakare och bryggare på det italienska bryggeriet Toccalmatto.
Ölrepublikens provningsrum var knökfullt när Bruno på charmigt tafflig engelska med grov brytning på italienska börjar presentera sig själv och bryggeriet som startade 2008 i Fidenza utanför Parma.
Man fattar genast tycke för den här karln, som har en bakgrund i livsmedelsindustrin men som nu ägnar sig mer eller mindre helt och hållet åt öl.
På min fråga hur han hamnade där han är nu med ett eget bryggeri svarade han att under hans tjänsteresor i England i sitt tidigare yrke studerade han mycket ale och real ale.
– Med studera, menar du alltså att dricka real ale då?
– Precis, haha!
Skrattar Bruno kluckande och härligt.

Toccalmatto grundades som sagt 2008 i Italien och betyder ungefär “Now it’s time to talk with the fool” och Bruno menar att det är han som är ‘The fool’, med det kan man ju tänka sig att de gör totalt ursinniga, galna öl som bara ölnördarna uppskattar. Nej, tvärtom. Toccalmattos motton verkar vara ‘drinkable’ och ‘dryness’. Dessa ord hörs frekvent när ölen beskrivs, däremot går Bruno sin egen väg i användandet av jäst och humlesorter för att skapa sin egen unika touch på sina öl. De vill inte göra öl som alla andra gör även om själva inspirationen kommer från Belgien, England och USA.
“Drink without problem” är ett annat motto som uttrycks på maffiaengelska och det märks verkligen, det är inga tunga, vansinniga öl som ställs fram utan smakrika små underverk utan särskilt hög ABV.
1400 Hektoliter framställdes 2012 och bryggeriet har nyligen börjat exportera sina öl, främst till närliggande länder men kommer nog inom kort även att få distribution i Sverige.
De har redan hunnit med en svensk collaboration tillsammans med det nya Göteborgsbaserade bryggeriet All In Brewing och tillsammans skapat Big Lager, som är en Imperial Lager på dryga 7% ABV som nästan har lite brettad doft blandat med förnimmelsen av en sån där reklamplastbadboll, samt en hel del stickig fruktighet. Smakmässigt är det en stor öl men rejält av ananas, omogna plommon, knäckebröd och pomerans.

Deras egen öl då? Ok, vi drar en snabb genomgång av alla de 7 öl vi provade (det var 8 egentligen inkl Big Lager men jag var så nyfiken på den att jag beställde en kupa av den innan provningen)

1. Stray dog – En “Very English Ale” enligt Bruno Carilli som är torrhumlad med Citra men kokt med Styrian Golding och Challenger. Smakar som ingen annan English Ale jag provat, såna här twister gillar jag verkligen.

2. Sibilla – En Belgian Ale döpt efter en gammal italiensk kvinnlig magiker (helt oklart varför) som doftar rejält av skumbanan och lite gröt, smaken är höig och torr och lite som att slicka på en ladugårdsdörr man kastat citroner på, även viss weissbiersmak. Passar enligt Hr Carilli riktigt bra till fiskrätter och getost. Kan tänka mig det.

3 – Den första ölen som bryggeriet producerade är Re Hop vars namn har tre meningar. Re betyder Kung på italienska (därav etiketten), namnet flörtar även med ordet ‘rehab’ och slutligen helt enkelt re-hop eftersom man använder samma humle två ggr. Även annan humle, t ex polska humlesorten Malinka finns med här. Den är helt ny för mig och jag har ingen aning hur den smakar. Ölet är en riktigt trevlig Pale Ale som doftar härligt av skolkorridor, skogsbryn och massa trä. OTROLIGT citronig smak, nästan som en angenäm skvätt Yes.

4 – Oceania, “A new concept of saison” enligt Bruno, som doftar otroligt mycket jordgubbar och vinbär och smakar ungefär likadant plus lite vitpeppar och hö.

5 – The last witch, döpt efter en opera av en skotsk poet och detta är verkligen en skotsk öl på många sätt. En Scotch Ale bryggd på skotsk humle, skotsk malt och skotsk jäst. Passar kanon till grillat kött med sina smaker av röda söta bär, apelsinskal med en hyggligt vinös ton. Kraftig maltkropp som sig bör i den här ölstilen och lite hibiskus på det.

6 – Zona Cesarina, som betyder “at the last second” på italienska härrör till att hela 90% av humlen tillsätts ‘i sista sekunden’, dvs i torrhumlingen. En rejäl IPA som är något av det fruktigaste i IPAväg jag provat med mängder av den där tradiga konserverade fruktsalladen blandat med ananas, aprikos och smultron i doften och smakmässigt rör sig mot persikor, saftigt mogna rabarber och ananas.

7 – Den sista ölen vi provar, var den första jag provade av bryggeriet, B-Space Invader, där B står för både Black och för #2 (2a bokstaven i alfabetet). En Black IPA typ av öl som doftar kafferosteri, lite champinjon av ngn anledning och splitternytt bilsäte, möjligen Toyota alternativt en koreansk dito, Kia. Oklart. Smakar som en fantastisk blandning av julmust och humle med en härlig kaffeton.

Jag kan bara säga: Grazie Mr Carilli! Speriamo di vedere le vostre birre in Svezia presto!

Nu i lördags var vi ute på ett andra besök på mässan och fokuserade då på områden där Brewers Association, Galatea, Wicked Wine m.fl huserade, kort och gott där majoriteten av den bra ölen från England och USA fanns.

Oliver Twist/Great Brands samarbetar med Brewers Association på mässan där “BA”‘s uppgift är att sprida information om amerikansk öl runtom i världen, vilket vi amerikanofiler såklart uppskattar. Därför är det inte förvånande att det är här man kan hamna en längre stund då de har en gedigen uppsättning öl från bryggerier som Dogfish Head, Rogue, Ballast Point, Oskar Blues, Caldera. Ja, och så fortsätter det. Några av favoriterna på mässan så här långt återfanns i deras monter och gillar du choklad och chokladpudding måste du bara prova Caldera Mogli, en underbart chokladsmakande stout som är lättdrucken och osar chokladpudding – dock har den mässans fulaste design.

En annan öl jag hade sett fram emot men som inte riktigt levde upp till mina förväntningar var Dogfish Head’s Tweason’s Ale – en glutenfri ale med jordgubbar som tyvärr var lite småblaskig men ändå med en bra smak av de röda små gubbarna. I så fall går jag hellre över till de underbara IPA’s som fanns; Oskar Blues Deviant Dales är en fantastisk humlebomb, Odell’s Mercenary Double IPA visar åter varför det var en av fjolårets mässfavoriter och Dogfish Head’s 90 Minute IPA ger lite förlåtelse till Tweason’s Ale. Föredrar man mer klassisksa ölstilar och öl och vill prova något nytt så är det den lite udda, kryddiga och väldigt lätta Rogues Chatoe Good Chit Pilsner eller Choc Beer Company’s Signature Gose eller Grätzner du bara måste prova. De två senare är ölstilar som nästintill är utdöda men som har dykt upp då och då från landet i väst. Brewers Associationmontern är verkligen en av de montrar man bara inte kan undvika att gå förbi om man gillar allehanda typer av amerikanska öl.

Två stycken öl man fann hos “BA” men där bryggeriet egentligen tillhör en annan utställare är Boulevard Brewing Company, ett riktigt bra bryggeri från Kansas City och vars öl nyligen har börjat tas in genom Cask Sweden. Både John McDonald (grundare) och Bob Sullivan (vice-president) från bryggeriet var på mässan under första veckan och under den provning vi hade med bryggeriet tillsammans med BrewDog så berättade John gärna och glatt om bryggeriet och deras öl. Deras Pale Ale var en av mässans bästa öl och är en just lagom pale ale, riktigt fräsch och lite mildare än den ibland lite klibbiga Pale Ale’en från Sierra Nevada – så hoppas att vi kan få se den på Systembolaget i framtiden. Men är det något man ska lyfta fram från bryggeriet så är det deras Smokestack Series, en serie lite mer vågade öl som bryggs på bryggeriets andra, mindre, bryggeri och består av en underbar Tank 7 Farmhouse Ale (en lagom men väldigt smakrik farmhouse ale), en lika bra Saison Brett (Saison med brettanomyces), den vildjästa surölen Love Child #2 och den gott kladdiga dubbel IPA’n Double-Wide IPA. Av de dryga 9-10 öl jag har provat från bryggeriet har alla hållit en väldigt hög kvalitet och jag rekommenderar stark deras öl på mässan.

Det är omöjligt att prata om Cask Sweden utan att komma in på BrewDog och nu under de första dagarna var också James Watt på plats för att snacka, hälla upp och dricka öl. På samma provning som ovan så berättade han lite om vad som komma skall och vi provade deras “nya” Paradox Jura, en kraftig imperial stout lagrad på Jura-fat. Paradoxserien har tidigare legat på 10% men James berättar att man nu kommer att höja alkoholhalten till 15% för att få mer tryck i ölet – vilket märktes och jämför när jag sist drack ölet så var det en mycket bättre upplevelse. En annan bra upplevelse var bryggeriets Scotch Ale San Diego Scotch Ale som man har bryggt tillsammans med amerikanska Ballast Point. En scotchlagrad scotch ale med russin som i sin tur har legat i rom, destillerat av Ballast Point. När vi stod och pratade med James lite senare tog han fram en lite lurig flaska med ett namn vi kände igen “Hello, My Name is..” men denna gång med slutändelsen Beastie. Den skotska versionen av “Ingrid” fast med björnbär istället för hjortron, jag tyckte väl att de var rätt lika i smaken och blindprovat så skulle det vara svårt att hålla isär dem. Men vad gör det när det är en riktigt bra öl, men kanske att man ska lyxa till det med än mer bär nästa gång.

Återgår vi istället till England, men kanske med en touch av USA så kan man gå någon monter ned, mellan Cask Sweden och Brewers Association där man finner Wicked Wine. Förutom alla goda öl från bryggerier som Dieu du Ciel, Flying Dog och Sierra Nevada har man just startat ett samarbete med Camden Town. Bryggeriet riktar sig till en yngre och mer festglad målgrupp vilket kan ses på standardsortimentets dsign. På fat på mässan hade man däremot bland annat samarbetsölet Rude Boy, en imperial pilsner brygd tillsammans med Ska Brewing Company. Inte alltför oväntat var den en väldigt smakrik lageröl som kändes fylligare och mer mogen än alla de lageröl som fanns runtom i många andra montrar. En annan bra öl var deras ekfatslagrade sur-IPA King Crimson som hade både bra beska och bra syra med tydliga ektoner. Slutligen provade vi deras dry stout Ink, som är en mild stout på 4.4% med smak av kaffe, kakao och rostad malt.

Galatea, som har tagit in en himlans massa spännande brittiska mikrobryggerier (och har två riktigt bra “bomber” inför hösten, eller vad sägs om två av världens bästa bryggerier. Men nog om det skvallret nu…) annordnar ett par Brewers Corner under varje mässdag. Då tar sig bryggare och andra från bryggeriet tid att prata med besökarna och kopplar på två stycken mässpecialer. Just när vi var där var det Redchurch och sedan New Wave som skulle vara där, de senare dök inte upp men jag fick en bra pratstund med Redchurch. Bryggmästare Gary Ward stod och hällde upp öl med sin bryggassistent och ölen som var speciellt påkopplade för timmen de skulle stå på mässan var deras 9% starka Chinook Double IPA och Old Ford Extra Stout. Gary var väldigt nöjd med att kunna vara i Stockholm och få visa upp sin öl och var glad av att höra att bryggeriets öl hade mottagits väl och förhoppningarna var att kunna komma in på Systembolaget under nästkommande 12 månader. Idag har man inte riktigt kapaciteten att exportera alltför mycket av ölen utan man arbetar i detta nu med att bygga om och sedan flytta bryggeriet för att kunna expandera. Ölen då? Dubbel IPAn var inte helt otippad en rejäl humlesmäll med allt det goda från Chinookhumlen och en passande sötma mot allt det beska. Old Ford var en riktigt bra stout, framtagen inför mässan, som smakade perfekt välbalanserat av choklad, espresso och en något fyllig fruktighet. Otippat lättdrucken trots 7.5%. Framöver siktar man på att prova på att göra en baltic porter och en mörk IPA och när jag påtalar att han borde prova Samuel Adams Dark Depths Baltic IPA lyser Garys ögon upp och han blir väldigt intresserad, så vem vet vad man kan se framöver.

Nu var ännu en dag på mässan till övers och det var dags att gå hemmåt. Härnäst kollar vi in vad Brill & Co har att bjuda på samt vad alla svenska bryggerier har att erbjuda.