Tag Archive | "craft beer"

5770b36555b24ecb729817e0376e0211

MankerBeer Talk: Öltickers. Del 2 – En tickers syn på det

beerticker3Vår serie om fenomenet med att försöka bocka av så många öl som möjligt, ticking fortsätter. Idag tar vi steget från teorin och uppfattningarna kring ticking för att istället rannsaka oss själva. Vi har också frågat en av Sveriges mest flitigaste tickers, Fredrik Johansen vad han egentligen tycker om det. För alla vi som någon gång har stått i en bar och tänkt “vilken öl ska jag köpa” för att sedan välja något nytt istället för en personlig favorit – vi drivs av samma nyfikenhet.

För mig personligen, som i sammanhanget “bara” provat knappt 9.500 olika öl är det nyfikenheten som är en stor drivkraft. Jag har visserligen Untappd men är inte särskilt aktiv på ratingsidor. Istället har jag sedan många år tillbaka ett Exceldokument där jag för in nya öl, vilket började som ett kul sätt att veta vad jag druckit när jag just börjat dricka god öl. Sedan har det fortsatt till en form av samlande och just samlandet, ibland ett maniskt sådant är något som enar många tickers. Jag gick aldrig så långt utan har mer kunnat prova mycket öl då jag har rest mycket och försökt prova öl på de platser man har hamnat på. Jag tror därför att jag själv är fel person att svara på vad som driver en ticker då jag erkänner att jag gärna provar nya spännande saker, men jag skulle inte sätta stämpeln som ticker på mig för det.

 

Därför vände jag mig till Fredrik (snart runt 19.000 öl) som tillsammans med sin gamle sidekick Andreas och nicks/personer som Gnoff (runt 9.2000 öl) och framförallt Ohmper (runt 22.000 öl) är de som satt svenska tickers på kartan. Jag vill kanske inte få reda på allt men åtminstone kunna ge en inblick i drivkraften hos en person som ändå kan sägas ha vigt en stor del av sitt vuxna liv åt att prova öl, olika öl.

MankerBeer (MB): Vad är ticking enligt dig?
Fredrik Johansen (FJ): För mig är det mitt största intresse, jag vill prova så många öl jag bara kan. Det har spårat ut lite de senaste åren, jag testar helst bara öl jag inte testat innan. För mig har det aldrig handlat om någon slags tävlan om att ha provat mest öl, jag gör det för att jag tycker det är kul.

MB: Vad krävs för att få ticka ev en öl?
FJ: Jag försöker ta minst två små klunkar av varje öl jag tickar. Det gör kanske inte alltid ölen rättvist såklart. Många hävdar att man måste dricka en hel öl för att ge den en objektiv bedömning, bla för att ölen förändrar sig när den kommer upp i temperatur i glaset osv. Jag har jobbat lika länge med vin som med öl, och med vin kan vi verkligen prata om att vinet ändrar sig när det får luft. Jag har dock aldrig hört någon prata om att man måste dricka en hel flaska vin för att ge vinet en objektiv bedömning?!

Jag är ärligt talat väldigt trött på att folk skall lägga sig i hur jag dricker öl, och hur mycket man måste dricka av varje. Jag gnäller ju inte på folk som tycker annorlunda än vad jag gör. Dessutom är det öltickning jag håller på med inte hjärnkirurgi. Jag kan dricka hur mycket som helst (nästan) av någon öl jag gillar, tex om jag bara är ute på krogen eller dricker öl hemma för att jag tycker det är gott. Fast när jag är på mässor och liknande så blir det nästan bara små ticks.

Jag har egentligen inte velat lägga ut mina betyg på tex ratebeer eller Untapped men har på senare tid kommit fram till att det underlättar att använda untaped. Framför allt på mässor och på krogen. Jag untappar inte alla öl jag dricker.
Exakt vad som krävs för att ticka en öl får var och en bestämma själv.

MB: Vad ser du som positivt och negativt med att prova öl på det här sättet?
FJ: Positivt – Det är bland det roligaste jag vet att göra, jag älskar att prova nya saker, framför allt när man blir positivt överraskad.

Negativt – Jag är inte säker att det bara främjar ölscenen på lång sikt. Många vill bara dricka nya öl och gärna dela på dem (mig själv inkluderat), vilket kan leda till att bla barer kanske inte tar in gamla goda klassiker som funnits innan. Det kan också vara negativt för bryggerier som hela tiden måste göra nya öl. Men det återstår att se hur det kommer att påverka, det finns ju fortfarande en stor majoritet av människor som gärna dricker en hel öl.

5770b36555b24ecb729817e0376e0211

Jag tycker att Fredriks svar belyser de områdena jag själv slutat upp i. Varför är öl så mycket känsligare än till exempel vin – både vad gäller hur vi dricker den, men också hur vi får dricka den? De senaste åren har så kallade beer flights blivit allt vanligare på krogen, små plankor med fyra eller fem olika smakprover om 8-12 cl per öl. Det här möjliggör att kunna prova på olika öl och inte bara behöva köpa en pint om 40 cl av en öl som dels kostar mer men som sedan kanske också visar sig lite för dyr. Det är också ett sätt för krogar med 10-15 kranar om inte mer att försöka hålla lite ruljans på samtliga fat, vilket gynnar alla. Så jag tror att sättet vi dricker öl håller på att förändras. Borta är pints och iställer ser vi mindre glas och att vi närmar oss ölet med samma respekt som för vin, men utan det elitistiska. Öl ska ändå hållas folkligt, även craft beer.

Varför är många fortfarande så anti till hela trenden med att ticka av öl? Är det för att de dricker mindre än andra gäster, och i så fall stämmer ens det påståendet? Är de snoffsiga mot andra gäster eller känner man en avsaknad av respekt? Vi tänkte låta lite olika krogägare svara på det i nästa del.

Posted in MankerBeer TalkComments (0)

drinkcraftbeer

Manker Lackar, igen – Eller “Craft Beer? Nej, vad är industriell öl?”

Häromdagen skrev Luke Nicholas från Nya Zeeländska bryggeriet Epic ännu ett läsvärt inlägg på sin ölblog. Luke skriver ofta, långt och gärna om öl och ölvärldens olika dilemmor och i hans senaste inlägg tog han upp problemet med att definiera “craft beer”. Bland annat hänvisar han till en artikel i Huffington Post som tar upp hur Brewers Association (BA) ändrat i definitionen om vad ett “craft beer”-bryggeri är. Fram till 2010 var ett “litet” bryggeri i USA ett bryggeri med en årlig produktion på 2 miljoner barrels, något som nu ändras till 6 miljoner barres. Medan detta enbart rör kapaciteten så tar man upp dilemmat med ingredienser och “craft”. Anledningen är att man i många fall brukar likställa utfyllnad som majs, ris och andra liknande ingredienser med massproducerad masslager mer än craft beer. Vad man missar är att flera bryggerier i USA har en lång tradition av att ha den här typen av ingredienser i sin öl. Inte för att spä ut dem eller för att göra sämre öl utan för att man förr tog de ingredienser man hade tillgång till och bryggde öl med dem. Därför var det inget konstigt i att man hade ris i sitt öl i vissa områden, de hade helt enkelt inte bra mängder och kvalitet på sin malt. oldbeerDen här debatten, som har väldigt många sidor och tar upp olika teman och dilemmor med att definiera och marknadsföra ett bryggeri diskuteras flitigt från olika vinklar och för den amerikanska delen så är det inte underligt att den är aktuell. 1978 fanns det 89 bryggeriet i USA, en siffra vi alla vet har ökat enormt både i USA och i Sverige där vi i USA idag närmas oss 3.000 bryggerier med flera hundra till på väg. BA påpekar också att ungefär 99% av dehär bryggerierna är “craft beer”-bryggerier.

Samtidigt har den här ökningen av bryggerier och faktumet att vi idag inte har lika mycket företagsyta, försäljningsmarknader och mest viktigt – malt och humle nog för alla gjort att man börjat ifrågasätta vilka som faktiskt gör craft beer. Det har blivit viktigare att särskilja sig men också att försvara vad som är ordentlig öl i en tid när fler och fler blickar till craft beer-marknaden och ser viktiga marknadsandelar och vinningar i att framstå som “craft beer”. Jag själv har på annat håll sagt vad jag tycker om dagens moderna aktörer och att man lätt kan negligera kraften alla typer av bryggerier har idag. Så länge det handlar om att göra god öl för att man har passionen för bra öl så ser jag inget problem i hur ens företagsstruktur ser ut.

Samtidigt kan jag förstå vikten av att vara tydlig med var och av vem en viss öl är bryggd – samtidigt är det ett komplicerat ämne då man inte bara ska definiera vad som är en bryggare, bryggeri etc utan vad som är viktigast? Är det att ha ett bryggeri (lokalen), ta fram recepten, ha passionen, äga 50, 70 eller 100% av företaget eller ja, vad är ett bryggeri? Det är ett tema vi kommer att arbeta med under sommaren och har en liten följetong på G med flera av världens mest respekterade ölambassadörer. Men just nu vill jag fokusera på Luke och hans inlägg. Luke skriver:

Is it the number of litres produced? Who owns the brewery, the shareholders? The philosophies behind their brewing? We should really be trying to define what the liquid is and the types of breweries the big multinationals are. If you historically look at beer and breweries – you would have had brewpubs, small breweries providing the local area and some surrounding towns, and regional breweries and national breweries.

“Craft Beer” – the world normalizing after the takeovers, closures of the 20th century which rid the world of so many breweries in the name of market share for a handful on mega breweries. “Craft Beer” is beer, it is just the natural state of things. Industrialisation has brought about positives and negatives for brewing and beer. Yes there have been some great technological advancements to make beer better, which today even benefits the smallest brewer. On the negative side though the “near beer” wort streams these industrial mega factories produce are a disgrace to the history of all brewers.

[…]

All “Craft Beer” is beer.

But is “Industrial Beer” beer?

What is the definition of “industrial beer”

drinkcraftbeerJag har inte riktigt tänkt på temat på det här sättet förens jag läste vad Luke skrivit, varför ska vi börja med att finna en ny definition på craft beer och skapa vissa spänningar inom ett gäng som alla vill göra god öl, idag vill vi ofta finna sätt att utesluta aktörer från “craft beer” snarare än att tydligt definiera vad “industriell öl” är, med andra ord – vad är motsatsen? Kanske hade en tydlig motsats till craft beer gjort att vi inte behöver finna så många varianter av craft beer utan istället skulle säga att “nej, det här är faktiskt industriell öl”. Sedan skulle vi såklart behöva diskutera vidare om vad craft vs industriell öl är, men jag tror att en naturlig början skulle vara att ha alternativen klara. Eller?

Oavsett vilket kommer MankerBeer att ta upp ett par sidospår på hela diskussionen om craft beers vara eller icke-vara framöver och vi hoppas att det på något sätt ska förtydliga vad öl faktiskt är, kan vara och vad vi önskar att det ska bli.

Posted in Manker Lackar, MankerBeer TalkComments (0)

cbgvm5yh-1347589473

MankerBeer News: Framtiden för craft beer ligger fortfarande framför oss

Taxable_Production_by_Craft_Brewery_Rank_thumbAmerikanska branchorganisationen för craft beer, Brewers Association  publicerade nyligen en väldigt intressant graf. Grafen visar hur USA’s största craft beerbryggerier har ökat de senaste åren, en ökning som vi redan märkt av men som det har siats om kommer att avta något. Genom att dela upp craft beerbryggerierna i tre grupper, de 10 största, de 11-50 största samt 51+ har de märkt att det senare segmentet har gjort en något kraftigare uppgång än snittet av topp 50. De två andra segmenten har en liknande och glädjande nog rätt så stadig ökning medan mellansegmentet har ökat i en rasande fart de senaste åren.

Att mängden årligt såld craft beer från de 10 största bryggerierna 2013 motsvarade vad Anheuser-Busch InBev säljer på en månad kan man spara för en annan diskussion, istället kan vi glädjas åt att craft beer fortsätter att växa – både stadigt och starkt.

Vad för teorier kan vi lägga fram för de här ökningarna?

Att topp-10 fortsätter att öka tror jag handlar lika mycket om vidare distribution, fortsatt kapacitetsökning vilket också leder till förmågan att pressa priserna något vilket i sin tur gynnar ökad försäljning. Deras ökning lär kanske inte öka lika raskt som de andra två segmenten, men jag ser inga tecken på varför ökningen plötsligt skulle avta eller upphöra.

Topp-11-50 då? Dels skulle jag vilja trycka på hur bredare distribution och i många fall export har gynnat något större bryggerier som med en stadig produktionskapacitet har kunnat nå till fler marknader, ökat sin omsättning och kunnat växa ytterligare. En dubblering av produktionskapaciteten som följd av en rejäl satsning innebär i många fall också en möjlig dubblering av intäkterna vilket kanske inte förklara hela deras uppåtkurva men åtminstone kan ge en indikator värd att kika närmre på. Bland topp-10 finner vi de redan stora bryggerierna såsom Sierra Nevada, Brooklyn Brewery och New Belgium – bryggerier som har gått igenom den kapacitetsökning topp 10-50-bryggerierna nu ser varpå de också kommer att kunna etablera sig bland de med störst produktion och omsättning. Det är få av bryggerierna bland topp-50 som har en ”begränsad” (för vad jämför vi mot?) kapacitet men jämför man med mindre bryggerier på topp-100 så kan de ofta vara många, många gånger större. De å sin sida ökar i antal och för vissa går utvecklingen framåt i en rasande takt där kapacitetsökningarna kommer som ett krav på posten, ibland utan att de knappt har hunnit fylla år.

Fcbgvm5yh-1347589473ör det är just ökningen av det sista segmentet som är nämnvärd och närmast explosionsartad. Med tanke på hur brant uppåtkurvan är så får vi nog konstatera att framtiden för craft beer ligger i de kommande åren och att de fantastiska år vi har sett på sistone bara var ett embryo. Visserligen kan mycket av den enorma ökningen ligga i att det också beror på att antalet nystartade och mindre craft beerbryggerier ökar i samma takt som försäljningen och en bättre indikator hade nog varit den genomsnittliga försäljningen per antal bryggerier. Jag tror då att ökningen hade varit betydligt mindre, samtidigt som det är en helt annan graf. Det denna visare är endast att försäljningen av craft beer ökar enormt och att de minsta bryggerierna står för en allt större del av den totala mängden craft beer – utan att det dippar för de större bryggerierna. Detta beror nog inte bara på att antalet öldrickare kanske ökar, inte heller att antalet personer som går all in på mikrobryggeriernas öl ökar utan också på att makrobryggerierna ser sig tappa mark. En trend som har visat sig internationellt de senaste åren och som lär fortsätta.

En fördel med ökningen av bryggerier är att mångfalden ökar. Fler regioner får ett ökat utbud av olika typer av craft beer vilket på gott och ont ger större valmöjligheter. Istället för att ha tillgång till ett fåtal bryggerier på en viss sort kan fler nu finna öl på fler krogar och inte längre bara på dedikerade ölkrogar och kanske behöver de inte välja någon för deras smak exprimentell och vågad öl utan kan få en riktigt välbrygd lageröl – vilket sätter fröet för deras intresse. Jag själv kan se detta i min vardag och nyligen fick jag in min flickvän på att dricka craft beer istället för stora stark, dels genom att vi besöker fler ställen med bra öl än vad hon annars brukade gå till men också för att hon fick prova på något, av egen vilja som hon sedan fann att hon gillade. Istället för att sälja på folk craft beer ger möjlighet och utbud ökade incitament för att prova på det och kanske också då att få fler att inse att det är jäkligt gott med öl som smakar något (d’huh..).

Framtiden är ljus och tillväxten har just börjat. Skål!

Posted in MankerBeer News, MankerBeer TalkComments (0)