Vår serie med nya svenska aktörer och spännande nano- eller hembryggerier fortsätter och nu har turen kommit till Uppsala att visa upp vad de kan komma med; Jackdaw Brewery.

Jag har följt dem på deras Facebooksida ett tag och en av sakerna som verkligen imponerade på mig var deras label till Chicouté, en dubbel IPA med hjortron (hört den förr?) som jag gladligen ska prova nu under helgen. Såklart har vi nu fått möjligheten att prova två av deras öl vilka vi ser fram emot att utforska närmre. Men vad är ölet utan att vi får reda mer om männen bakom bryggeriet?

I god anda lät jag dem själva berätta om sig, sin historia och sina öl. Så från Manker Beer, till er alla, Jackdaw Brewery.
De tre vännerna och ölnördarna Fredrik Bjarman, Jan Axaeus och Gabriel Källberg (som många av er nog kan ha sett vara aktiv och ge oss tips på vår Facebooksida vilket vi tackar innerligt för) hade med hål i plånböckerna och utslitna fotsulor ledsnat på att köa utanför Regeringsgatan och så en blöt kväll kom då den naturliga frågan – hur svårt kan det va?

Alltsedan den kvällen har de då enligt dem själva “med berått mod begått öl” vilket de kommer fortsätta med. Trots höga ambitioner så är de ödmjuka hembryggare, men kommer trots det att hals över huvud kasta sig in i den växande marknaden för öl. En marknad som också börjar bli mer och mer öppen för nya och allt mindre aktörer vilket vi verkligen gillar och tror kommer gynna svensk ölkultur.

De har inga tankar på att bli spökbryggare eller pantsätta allt de äger och har eller gå runt med hatten och jaga riskkapital utan vill hitta en medelväg där kapacitet och efterfrågan kan mötas. Ödmjukhet som sagt… Men de vet om att de är nybörjare och som alla nybörjare får man lära sig längsmed vägen och ta batch för batch eller som de säger, “jag skulle ljuga om jag sa att vi helt och hållet vet vad vi sysslar med”.

Hur ser framtiden ut då, vad är planerna?

I skrivande stund så är en affärsplan på plats, vi har ett aktiebolag och vi söker aktivt efter en lämplig lokal att husera i. Tanken är att växa precis i den takt vi själva vill. Ingen av oss gör detta för att tjäna pengar utan för att vi älskar öl och hantverket att brygga. Kompetensmässigt så är vi rustade för det mesta. Vi har en före detta kock, en webdesigner och en biologi och kemilärare som alla tre har ett stort intresse för livets goda.

Namnet Jackdaw kommer ifrån det engelska ordet för Kaja, en fågel Uppsala är känt för och som om man ska tro Bo Bergmans dikt “Den sovande staden” pratar Latin. Att man tog ett engelskt ord som namn beror på att de inte ser några hinder i att en dag kunna exportera svensk hantverksmässigt bryggd öl till andra länder. På samma sätt som att man i Uppsala dricker amerikansk dubbel-ipa borde en amerikan kunna smaska i sig en hjortron-Ipa från Uppsala.

De två ölen som vi kommer prova framöver är Chicouté är en hjortron-ipa inspirerad av Hello My Name is Ingrid och Hardcore IPA från BrewDog samt Zwarte Draak som är bryggd med Belgisk jäst men i upphivsmännens tycke främst en  välbalanserad ale. Mer om ölen framöver i samband med att vi provar dem, vilket vi nog inte kan hålla oss ifrån att göra inom kort!

Följ Jackdaw på Facebook eller på interwebben här (förstaklassig hemsida!).

Tidigare delar:
1. Åre BryggCompagni
2. Kapusta Brewing
3. Bloggarna
4. Sea-Goat Brewing

Vi har ju satsats mer och mer på olika hembryggare och hembryggningsprojekt och efter Kastellets trevlig öl från igår så fortsätter vi med en av våra absoluta favorithembryggare – Rüdbrygger. Linköpings/Stockholmsgänget som inte bara brygger grymma öl utan som också, vanligtvis, gör lustiga och snygga etiketter med fiffiga namn på ölet. Visade deras Humle (med Dumle-etiketten men med H istället för D) för To Øl-Tobias som skrattade glatt åt påhittigheten. Så enbart där finns det mycket att hämta och förhoppningsvis håller man fast i lekfullheten i sällskap med oerhört hög nivå på själva ölen.

Den senaste ölen vi får prova är deras råg IPA, direkt från tappning varpå den saknas etikett eller namn.

Rüdbrygger Rye IPA

Utseende: Klar vätska med gyllene kopparfärg och fint fluffigt och lagom tjockt skum (grumligare i mitt glas som fick sista slattarna).
Doft: En tropisk fruktcocktail blandas med gräddig citrus med en riktigt fin dold roughness från rågmalten. Det gör också att den slutar i lite tyngre toner. Doftar som vanligt fint, inga feldofter eller annat utan bra mix av frukt och vildare kryddighet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Skön fyllig kropp med en direkt smak av tropiska danser bland fruktkorgar och citrusträd. Det jag gillar hos råg-ipor generellt och som finns riktigt bra här är hur den kryddiga rågmalten lyfter citrusaromerna och beskan.

Betyg? – Bättre. Lite väl vild fortfarande och spretar lite hit och dit, men så är den helt färsk också. Men smak- och doftmässigt är det återigen i toppklass. Med allt från frysdestillerade barley wines till öl bryggd på gurkvatten och ett kommande helgalet recept som jag inte riktigt vill berätta om än så gör de alla möjliga typer av öl och jag tror inte vi har druckit en enda som vi inte har varit mer än nöjda med. Har ni vägarna förbi Linköping eller vill prova deras öl – kolla med dem om det går, för här har ni några vi kommer få dricka gott från framöver, allt annat vore skam och synd.

Mer Rüdbrygger:

MankerBeer slår ett slag för hembryggd öl
Manker Beer åker till Malmö -1- En kväll med Ölrådet

Häromdagen fick jag möjligheten att prova två olika hembrygder från Leif, en av upphovsmännen bakom ölbloggen “Vicke 728″ som brygger öl under namnet Dead Head Brewery. De öl som kommer provas är dels deras deVil doWn uNder AustRalian IPA samt deras goldingshumlade bitter. Spännande.

Jag bad Leiuf berätta lite om sig och sitt ölintresse och ölintresset lades runt 2007 genom Sierra Nevadas Pale Ale och sedan var det in i ale’ens förlorade land. Några år senare på en ölprovning hemma hos ett par vänner och medan de höll sig mer in till whisky så provade Leif lite mikrobrygda öl från Nynsäham (Bötet, Dragets Kanal och jubileumsölet). Efter det så föll intresset på som det brukar göra varpå det blev mer frekventa besök på Systembolaget och dess ale-hylla.

För dryga året sedan kom tankarna om att brygga eget öl och ett presentkort hos Humlegården möjliggjorde inköpet av lite basutrustning och EKG-humle och den första ölen gjordes kort därpå. I samband med ölbryggningen så startades även bloggen upp som ett sätt att bibehålla och fördjupa sitt intresse. Efter första bryggden har det blivit en mörkare novemberöl, en Belgisk julöl, en samarbetsbryggd med Ölklubben i Kalix samt Beardlord, en american strong ale med amarillo och cascadehumle.

Första ölet att provas var IPA’n på 6,9% – bryggd på pale- vienna och enzymmalt medan den i humleväg har Galaxy och Summer där den tidigare av de två står för den rejäla torrhumlingen. Denna följs av bittern på 4.5% humlad med enbart Goldings där humle adderats under 55 raka minuter.

Dead Head Brewery deVil doWn uNder AustRalian IPA

Utseende: Grumlig brundisig vätska med poröst tjockt skum med minimala till medelstora bubblor. Kunde vinna på att bli klarare och få ett tjockare skum. Men är det en hembryggd så är det.
Doft: Doften däremot, stor fräsch fruktighet med lika mycket passionsfrukt och stjärnfrukt som dold persika och citrus. Gillar verkligen hur den går mellan fräsch tropisk frukt till citrusens lite rough’are arom. Doftar verkligen bra. Kanske att det är någon maltarom som avslöjar att den är hembryggd.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite porös och lätt i munnen men ändå med fin kropp där beskan kommer in och ger mer munkänsla, börjar riktigt bra. Beskan känns rejäl utan att det blir vare sig obalanserat, att den tappar kropp eller att något sticker iväg. Smaken har även den samma mix av citrus, citrusskal och “grapevita” (det vita innandömet under skalet) där det sistnämnda ger en fin, och kännbar, efterbeska med mer grapetoner än frukt. Efterbeskan är lång och bra och precis lagom. Enda minuset är också ett plus, det är att de tropiska smakerna är lite korta, de finns där i början och när man letar efter dem men “mellanregistret” kommer lite snabbt vilket gör ölen “kort”, eller snarare kortare än vad man önskat. Man märker att beskan är väl dold för på sista slurkarna är munnen strävare och smakerna svårare att identifiera och ölet blir mer grapecentrerat, men fortfarande väldigt bra.

Betyg? – Bättre-. Ett snällt betyg till en riktigt bra IPA. Som hembrygd är den oerhört långt kommen. Skulle den varit renare till utseende och bara hållit kvar i de tropiska frukterna lite längre så hade det inte vart ett minus med. Det går nog att finna mer saker som kan finjusteras och byggas vidare på men spontant tycker jag att upplägget här är klockrent.

Dead Head Brewery Single Hop Bitter

Utseende: Något mörkare brunröd tjock orangefärgad vätska där skummet har mini-mini bubblor med en gräddigt tvålig topp.
Doft: Doften är av golding med sin tvål-o-gräs arom med aningar av alejäst och mögelost. Jämför man med andra öl med stora givor av goldings så tycker jag att den här har mer fruktaromer och mer frukt. Här har man vunnit på att gå lite extra all-in med doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även smaken är en fruktigare och fräschare bitter där beskan är måttlig men passande och det lite mögliga unkna ändå finns  En fruktigare o ngt fräschare mögelost o gräs. Slutar med lite saftiga päron, gärs och örter.

Betyg? – Bra+. Även denna är riktigt bra. Drickbar och en spännande mix av aromer och smaker. Trots att den bara har goldings som humle så känns den mer som en amerikansk version av en Drickbar o lite spännande fruktmix.