Snart är sommaren här och det är därför väldigt skönt att Systembolaget börjar ladda upp med lite session IPA. För är det något jag verkligen uppskattar en sommardag är en lättdrucken och alkoholsvag öl och gärna med lite sommarfriskt humlebett. Det finns många öl i just den klassen just nu känns det som så vi tar tempen på Remmarlövs nya session IPA The Fenton. Vi mötte det relativt nystartade skånska bryggeriet Remmarlövs redan i januari för att snackar truckar, öl och Eslöv. Bryggare Hampus är bland annat känd som en prisvinnande hembryggare, delägare i importföretaget Constant Companion och f.d. bryggare hos Malmö Brygghus. Han var också med i podcasten Sveriges Bryggradio där han oftast med dansade, se nedan.

Namnet the Fenton kan man ju undra över, men att det rör sig om gamla amerikanska bilar har man ju förstått med tanke på att det genomsyrar bryggeriet en aning. Det är en hyllning till Aaron J Fenton, som tillverkade reservdelar till bilar. Främst gjorde man delar till Hot Rods. Den tidens pimp my ride kan man tänka.

Remmarlövs The Fenton finns just nu på ett par olika butiker i Skåne och även på webben. Att den bara kostar 22,80 gör det till ett givet sommarköp för mig. Annars finns alltid Founders All Day IPA på burk för 20kr + pant eller SKA Rudie Session IPA som kostar 23kr + pant och säljs bara i sexpack på webben.

Remmarlöv – The Fenton

Utseende: En klar och ljus gyllene öl med ett litet vitt skum på toppen.
Doft: En doft av citrusfrukter och krusbär får även in en viss gräsdoft. Ingen kraftig doft, utan väldigt mjuk och len, vilket är rätt passande för den här typen av öl. De ska vara balanserade utan att du tröttnar helt på dem.
Smak: En ganska torr öl med smaker av främst citrus frukter så som lime, persika och grapefrukt. När ölen får lite mer värme så blir det även en sötma från karamellmalten. Lätdrucket och friskt, ungefär det man är sugen på såhär års.

Betyg? – Bra (+). Det är en bra öl, välbryggd och gör precis det jobbet den är skapad att göra. Men om man vill bryta ner det mer så är det väldigt rena smaker som jag verkligen uppskattar. En lättare kropp och munkänsla vilket gör den otroligt lättdrucken. Att byta ut denna mot vilken annan uppfriskande öl som helst är inte svårt, inte heller är det svårt att öppna en till lunch. Om man vill bara kritisk så är den ganska enkelspårig och ingen öl jag tar med mig på en längre afton där smakpalletten sakta försämras.

På vissa Systembolag i Skåne har det dykt upp ett par öl från lilla Remmarlövs Gårdsbryggeri. Remmarlöv, en liten liten socken utanför Eslöv. Eslöv som annars är känt som ”Sveriges tråkigaste stad” även om Hans Ostelius som sa detta senare har dragit tillbaka uttalandet med att säga, ”Sa jag Eslöv? Jag menade Landskrona”. Hur som helst, i denna lilla socken ligger det en hönsfarm som numera även är ett bryggeri. Bryggmästare Hampus Olofsson, som även är en god vän öppnade upp dörrarna för mig och Kristopher en fredagskväll och vi fick ta oss en titt på bryggeriet.

Man stiger rakt in i en lada där det byggs för fullt, maltsäckar och ektunnor står staplade på varandra och Hampus berättar att man redan har förberett för en expansion om det skulle bli tal om det.

En väldigt trevlig lokal om man gillar gamla lador, vilket både jag och Kristopher gör.

Dock är själva bryggverket inbyggt i ett litet mindre rum som är en lite mer sterilt miljö och snyggt inglasat på ena sidan med samma typ av glas som är på Nordens största köpcentra Emporia i Malmö. Hampus bara skrattar och säger att ägaren Håkan (Nilsson reds anm) har kontakter lite överallt.

Vi beundrar kapsylerna och de sjukt snygga kartongerna som man beställt och konstaterar att det är väldigt kul att man använt sig av hönsen. Då berättar Hampus att han är anställd till 90% som bryggare och 10% på hönsfarmen.

“Vårt mål är inte att brygga den fetaste IPAn med absolut högsta IBU eller den mest experimentella ölen på den svenska marknaden. Det vi länge saknat i Sverige är ett par välbryggda och lätta öl. Det är det vi har siktat in oss på säger Hampus. Vi har börjat med 3 öl, en blonde som bör passa de flesta, en IPA som är en lättare amerikansk IPA och så en Red ale som jag ända in i det sista velade på om jag skulle torrhumla eller ej. Jag var ganska nöjd så jag valde att inte torrhumla den. Det är kanske något vi gör i framtiden eller som en specialare till någon mässa eller så men i nuläget så nöjer vi oss med det.”

Vi provar ingen öl inne på bryggeriet, utan vi åker hem till Hampus för lite kvällsmys och provar de 3 ölen som nu kommer på Systembolaget. Använder mig av det Kristopher plitar ner.

The Crimson Red ale, på Systembolaget för 23,30 kr. Tydligt maltig utan och inte så extremt fullproppad av humle som många av dom amerikanska varianterna är. Knäck, råg och lite kola med en trevlig hint av humle som balanserar ölen snyggt.

The Holley Blonde ale, kostar 20 kr. Är en blond ale på 4,8% är Remmarlövs lättaste öl. En enkel, rättfram och frisk blonde med hög hinkabilitet. Humlen är lågmäld, malten är småsöt med en härlig touch av småkakor och jästen är mysigt omfamnande som den ska vara i en blonde. En given öl under sommarens varma dagar.

The Jeenius IPA, som kostar 27,20. IPA på 6,8% som var min personliga favorit. Riktigt, riktigt gräsig och “grön” humleprofil med en ganska tillbakadragen maltighet som ger humlen fritt spelrum att briljera. Väldigt lättdrucken för sin alkoholprocent tack vare den låga maltigheten, ett bra drag som jag tror kommer göra att ölen inte blir så söt med tiden som vissa IPAs blir.

Kort och gott, ännu ett bra skånskt bryggeri ni verkligen bör prova!

Jag är lite dumsnål när det gäller öl, mat, dryck och andra av livets njutningar; kort och gott väljer jag kvalitet vid färre tillfällen före daglig kvantitet även om jag ibland gillar att köpa på mig en påse småäckligt smågodis, en kasse Sam Adams och sedan snyfta lite framför Glee (ja, jag sa det). Bara för att man är intresserad av något måste man inte alltid lägga ut stora summor på en produkt, köpa det senaste, prova allt – även fast man gärna gör det.

Lite så är också min delade känsla inför svensk lokalproducerad öl. Såg ni vad jag gjorde där? Jag försökte generalisera lite smått och dra “lokalproducerad” öl över en och samma kam. För det jag kommer att skriva om nu är inte lokalt producerad öl i sig utan snarare den öl som enligt Systembolaget är;

• En artikel i beställningssortimentet som genom ansökan av producent/leverantör kan få en hyllplats på upp till tre Systembolagsbutiker närmast produktionsstället.

• Produktionsstället får maximalt ligga 10 mil bilvägen ifrån berörda butiker och produkten behöver uppfylla vissa kriterier vad gäller produktionen.
• Kriterier som måste vara uppfyllda är följande:
  • Artikeln måste vara listad i BS
  • Artikeln måste stå på hyllan i minst en systembutik på grund av lokal kundefterfråganDefinitionen för Lokalt och småskaligt är att artikeln har haft,en spridning av försäljningen på färre än 60 butiker, samt inte har en större försäljning (exklusive försäljningen på de 3 butiker som säljer mest av artikeln i fråga) än 75 procent av årsbidragsgränsen per det segment artikel ligger i, utslaget på
  vald period.

Där har ni det. I Systembolaget beställningssortiment finner vi en förvånande stor mängd öl som vi tidigare inte har kunnat komma åt då de inte vunnit någon av Systembolagets offerter eller som bara inte håller en tillräckligt hög kvalitet eller kan produceras i rätt volymer. Utöver dessa har vi då de öl som småbryggerier runtom i landet nu kan få in på de närmsta Systembolagen och som kan beställas runtom i landet utifrån ovan.

Tyvärr. Tyvärr är det som saknas en kontrollstation mellan bryggeri/producent och köpare/jag som kund, för så länge som ett Systembolag har tagit in produkten så finns den där tills nästa utvärdering. En utvärdering som handlar om försäljning och siffror snarare om ölet ens går att dricka. För som jag tidigare har raljerat efter att för första gången ha beställt hem en av dessa “lokala öl” så håller kvaliten på många av de här ölen en nivå som gör mig mörkrädd. Likväl vill jag se ljuset i slutet av tunneln.

Så när Systembolaget bjöd in för att låta oss prova runt 90 av dessa lokala öl (även fast Crocodile Lager inte känns som en mikrobrygd svensk öl..)  så gladdes jag åt möjligheten att få ändra åsikt. Jag provade för mig 60 nya öl som jag tidigare inte hade druckit eller satt betyg på och baserat på dessa 60 öl så är jag ledsen att säga att jag inte kommer rapportera så värst mycket..

Varför kanske ni undrar? Jag ger er lite siffror på det..

Totalt antal nya prövade öl: 60
Total poäng (min skala går från 1-7): 96
Genomsnitt: 1.6 poäng (underkänt+)

Tar man dessutom bort de 5 bästa och sämsta ölen så blir siffran inte mycket bättre. Nedan har jag tagit de fem första av de med bäst och sämst betyg, dock har jag exkluderat “etablerade” bryggerier som Skebo, Nils Oscar och Hantverksbryggeriet.

Topp 5 (alla fick 4 av 7)
Ängö Kvartersbryggeri Ljuva Livets Ängöl ÄSB
Malmö Brygghus Beersons IPA
Malmö Brygghus Beersons XPA
Lundabryggeriet Bästa Lagern
Helsinge Ångbryggeri Pilsener

Botten 5 (alla fick 1 av 7)
Ahlafors Bryggerier Ljusa
Kallebryggeriet Kung Inge
Stockeboda Gårdsbryggeri IPA
Två Bryggare Ysta Färsköl Ljus
Två Bryggare Ysta Färsköl Mörk

Förutom dessa “bottenöl” som alla var ordentligt infekterade så var det 17 andra öl som också fick underkänt på grund av infektioner, felsmaker och annat mög. Kort och gott är det lite väl mycket öl som säljs för literpriser i stil med de bättre amerikanska bryggerierna, vilka jag tar som exempel då de oftare har ett högre literpris på grund utav att de oftare är dyrare att ta in till Sverige, än vad som ens är nära att hålla måttet.

Vad kan man då förvänta sig idag när man spatserar in på sitt lokala Systembolag och beställer hem en knippe blandad nanoöl från de nya svenska bryggerierna? Jo, rätt dålig öl som ingen längsmed vägen har kontrollerat. Visst kan infektioner och liknande uppstå och då kan man reklamera sin öl, men vissa av ölen vi provade har jag provat vid så många tillfällen under de senaste 2 åren att min slutsats är enkel – förlåt, men börja om från början, det här håller inte. Någonstans måste man ibland andas ut, rannsaka sig själv och sitt arbete och börja om från scratch. Om inte för annat så för ens kunder och de som tror på ens ide. Det går inte längre att stödköpa infekterad öl för 40 kronor flaskan, då köper jag hellre rengörningsmedel på ICA och häller i vasken.

Vad jag förvånas över är hur Systembolaget lägger över ansvaret på bryggerierna och låter dem hållas trots att man i nästintill alla andra fall vill ha kontroll över allt från etiketter, decimaler på alkoholstyrkan och vilken humleblandning ölen i deras offerter ska ha. Men när det nu gäller svensk bryggnings framtid och kvaliteten på dessa bryggerier så anser man inte att en kvalitetssäkring behövs. I mitt tycke räcker det med att en öldrickare beställer 2-3 öl som de blir besvikna på för att de helt ska ge upp iden om att prova på fler av dessa öl, varpå de sedan återgår till Sofiero.

För var det inte medvetenhet, kunskap och fortbildning som Systembolaget ville försöka få alla som inmundigar alkoholhaltiga drycker att skaffa sig? Vad sker då när vissa produkter som levereras genom deras system är undermåliga?

Vad kan vi då göra?

1. Bryggeriernas ansvar: Kvalitetstesta, ta emot feedback, felsök och förbättra. Det finns inga genvägar till det perfekta ölet. Klarar ölen inte att resa, buteljeras eller åldras – förbättra det, lär är er mer om hur bryggverket och utrustningen fungerar. För jag vägrar att betala pengar för ännu en Södra Maltfabriken pale ale som smakar pingpongboll, även om deras nya IPA var förvånansvärt bra och ren.

2. Systembolagets ansvar: Kvalitetstesta. Varför inte begära in 1 flaska per öl ett bryggeri vill ha med i lokala sortimentet per kvartal eller halvår – håller det inte kvalitet begär in en till. Är den också dålig, neka dem tillträde till det lokala sortimentet tills nästa test. Detta tar inte så himla mycket tid och det är inte smaker eller om ölet är gott som ska testas utan enbart om de har grova felsmaker eller infektioner. Med andra ord så att man inte säljer en defekt produkt. Visst kan bryggerier skicka de bästa flaskorna, från andra batcher och gå runt testet på olika sätt, men det innebär ju att man åtminstone har fått ut en bra batch och ett gäng bra flaskor kommer åtminstone att hamna på marknaden. Vilket är många fler än vad det är idag. Survival of the fittest måste få råda även bland bryggerier.

3. Konsumenternas ansvar: Vi måste våga säga ifrån. Länge har okunskap och en rädsla för att säga ifrån präglat ölsverige. Med ett fåtal undantag sväljer vi vad bryggerier säger och säljer med hull och hår. Som tur är händer det inte så ofta, men är en öl en maxad dubbel-ipa ska den ha mycket humle, är den en belgisk ale ska den inte smaka brittisk mild och framförallt ska vi inte hymla om hur dålig vissa öl faktiskt är. Vi är inte Nordkorea utan får ett företag feedback så brukar dem ta till sig av kritik och/eller beröm och försöka förbättra sig och sin produkt. Men då krävs också att man säger ifrån, kommer med förslag och att ett ömsesidigt utbytande av åsikter bildas. Tyvärr måste också många konsumenter inte bara veta lite mer vad en öl är utan lite mer om öltyper, felsmaker och annat hyss. När “kvällstidningsexperterna” säger att en öl som ska vara sur är sur och att det är fel så fördummar det snarare än inspirerar och fortbildar öldrickarna i landet, fy!

Med tanke på alla talangfulla och trevliga hembryggare så hoppas jag att nästa omgång småbryggerier, som har dessa nya bryggare bakom maltspakarna ska vara snäppet vassare. Det är svårt att starta upp ett bryggeri, det tar tid, kraft och den passion som drev en att starta det i första början kanske avtar för varje vecka som man inte får det att fungera. Därför har jag en förståelse och ett medlidande för vissas envetna kamp, men jag kommer inte längre att vara lika villig att bekosta den. Förlåt alla som tagit till sig, förlåt alla som råkat dricka infekterad öl, förlåt Tomten. Jag ska vara snäll och tyst nu, eller…