Tänkte att vi medan jag sammanfattar fjolåret samt vårt besök på Lagunitas Brewing Company kan titta närmre på ännu en öl från Monks Café och deras ibland bortglömde bryggmästare Charles Cassino. För inte så länge sedan kikade vi på Monks Café Blend No.4 Vigorous och innan det jämförde vi också Omnipollo Hypnopompa med Monks Café Blend no.2 Superior Sour Stout. Alla ölen har imponerat och varit väldigt välgjorde blends, precis som de öl Charles har bryggt som annars bara går att finna på någon av Monks restauranger, kanske att enda abret har varit att centiliterkostnaden kunnat spåra iväg ibland. Då ska man väl komma ihåg att de egentligen inte butteljerar ölen, likväl ser jag det inte som en anledning att liksom med dagens öl Monks Café Blend no.11 Extreme Trinity på Systembolaget ta 69,70 kronor fö 18 cl. Hur man än vrider och vänder på det är det väldigt dyrt, hur god ölet än kan vara. Idag säljs ölen lokalt på ett par Systembolag i Stockholm men kan annars beställas styckvis genom Systembolagets beställningssortiment (som nu är uppe och rullar igen efter gårdagens kabelbrand hos kabelleverantören).

Innehållet i Extreme Trinity är baserat på två av mina favoriter bland mörka öl, båda bryggda hos två av de bästa bryggarna i världen – Menno Olivier (De Molen) och Urbain Coutteau (Struise). Tillsammans med Mennos Mooi & Meedeogenloos och Urbains Black Albert har Charles adderat sin egen Triple Weisse Ek, en lite kraftigare Weizen Bock som fått lagras på ekfat.

Monks Café Blend no.11 Extreme Trinity

Utseende: Mörktbrunfärgad vätska med nästan gushande brunare beigefärgat skum.
Doft: Mycket choklad och en sockerknastrande, aningen vinöst syrlig arom med choklad och färska kaffebönor.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Lätt till kroppen och direkta drag av vin, bärlikör och fenomenala imperial stouts. Det är sötman från Menno med kraften från Urbain och Charles egna touch som drar ihop dem. Sött men inte för sött utan mer som russin som fått ligga och dra till sig i dessertlikör och dessertvin.

Betyg? – Bra/+. Det som drar ner omdömet är dels priset men också att sötman ibland blir för påtaglig. Personligen tycker jag att det vinösa gör sin del i det, men jag kan förstå om ölet kan variera lite beroende på lagring och egna smakpreferenser så det är inte en öl för alla. Gillar du söta, lena Imperial Stouts med markerad sötma och mycket bär, choklad och vinösitet ås kommer du dock att tycka om den.

Efter att under förmiddagen ha kikat lite på Stillwater Import Series vol.2 A saison darkly så tycker jag att vi kan kika på ölen näst på tur. Återigen är det en öl Brian ‘Stillwater’ Strumpke har bryggt i Europa, denna gång tillsammans med Urbain Coutteau hos det omåttligt duktiga Struise. På Rate Beer kan man se att Urbain kallat denna ölen för:

“Dark chess-nut coloured ale with a nice steady off-white head. Aroma is all about finesse, loads of blossoms and spring flowers. The mouth-feel is refined, playful and complex with Saison like peppery flavours. Soft nutty after taste with a bite.”

Genomgående i många av Stillwater-ölen är det blommiga inslaget, vare sig det rör sig om adderade blommor, bär och frukter i ölen eller ‘bara’ humlesorter med trevligt blommiga aromatiska egenskaper.

Stillwater Import Series vol. 3 ’Jaded’

Utseende: Ljusare nötbrun vätska med litet beigefärgat skum.
Doft: Kola och nötter och hmm det känns som om det är mycket hasselnötter med sin torra karaktär. Efter en stund kommer lite kola, päron och sprit. Det doftar trevligt men inte något som är lätt att peka ut.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Bruin med lite nötig belgosmak. Mjuk, fräsch och med rätt okey karaktär från vetemalten. ??Blomsterfräscht och samtidigt lite nötiga och maltiga smaker som passar med det Belgiska i ölet.

Betyg? – Bättre-. Elegant och hyfsat god. Inte för sött, inte för mycket jäst utan det är gott och fint. Men smakar det något speciellt? Mnjae, snarare är det en öl som är kul att dricka med fina smaker och en rätt så välbalanserad ‘Belgo’.