Nyligen skrev våra bägge Surisar ett uppskattat och av många hyllat inlägg om det ibland överdrivna fokuset på humle, humle som inte håller kvalitet. Att det råder humlebrist är inte så konstigt om vi tänker på hur snabbt framförallt den amerikanska bryggeriscenen ökar. Inte blir det bättre av att bryggerier i England, Sverige, Danmark, Australien och så vidare också vill ta del av en inte allt för stor mängd producerad humle. Har ni inte redan läst Surisarnas inlägg, så gör gärna det. Det är en bra grund för vad som kommer här nedan.

Mina första öl som ölnörd var inte alltför humliga. För 5-6 år sedan fanns det inte samma utbud av D/I/B/S/IPA på Systembolaget eller på krogarna utan då var Twisted Thistle vad jag uppskattade som “humlig öl”. Sedan dess har det hänt väldigt mycket och självklart är det bra. Vem föredrar inte dagens utbud på Systembolaget över vad vi hade förr? Med det inte sagt att det i sig är bättre. Jag står ofta och smygkikar på andra på Systembolaget och hur de väljer öl, tänker på vad som kan få dem att välja just den ölen de väljer.

En sak som jag märkt är att när det gäller “klassiker”, alltså öl som man märker att personen brukar köpa och gillar så åker de fort i korgen. Ofta vet de också var på hyllorna de står. Sedan är det mörka öl, antingen för att man har en viss favorit eller för att utbudet av Brown Ales, Stouts och annat är något smalare. Produktgruppen de oftast tar mest tid på sig för att gallra igenom, gärna med en telefon i handen för att snabbt söka information om de olika ölen är humlad, ljus öl – och nyheter i övrigt.

Den humleboom som kom för något år sedan och som ser ut att fortsätta i år framöver är självklart inte av ondo. Tvärtom har den resulterat i fler öl som egentligen inte har stått emot i konkurensen har fallit bort, ibland har hela märken tappat. Darwin’s evolutionsteori gäller ju även här – är inte ölen tillräckligt starka så kommer andra att passera dem. Ibland reagerar man med ny etikettering, PR-kampanjer och events, ibland låter man ölet falla i glömska.

För att återgå till Systembolagshyllan så står många idag och ser på fler humlade ales på nyhetshyllan eller bland Ales-kategorin än vad de har fingrar. Många, jag bland dem orkar inte alltid med den typen av utbud. Det blir overload och man faller in i att plocka på sig lite av sånt man vet att det levererar. Man vill åt humlekicken, smakerna humlen trots allt ger ett öl – men utan hela hetsen av att välja det beskaste, alkoholstarkare eller det som bara är “extra allt”.

Jag är otroligt glad att “session beer”-trenden nått hit, att ölen inte behöver vara starkare än 5%, smakerna ska inte behöva slå ut din mun efter en halv flaska. Kanske också att priserna tack vare svensk alkohollagsstitning inte behöver bli lika höga tack vare en rimlig flask/burkstorlek och lägre alkoholstyrka. Enda abret med Session IPA är att det har snott andelar från humlade ljusa öl som inte är ales. Plötsligt är vi inte lika intresserade av humlad ljus lager, en kategori som jag annars verkligen gillar och som gör sig perfekta vid flera olika tillfällen.

I flera år efterfrågade många en lagerrevolution. En schysst lager måste in på Systembolaget, måste ut på krogen och ersätta Falcon, Carlsberg eller Mariestads. De kom också. Inte nog med det, de slog igenom och fler och fler “fulölsdrickare” hittade en bra väg in till craft beer genom öl som Mikkeller American Dream, Mohawk Unfiltered Lager eller S:t Eriks Pilsner. Tyvärr är de två sistnämnda inte längre fasta öl i Systembolagets sortiment längre och då var de ändå givna favoriter i min egen korg på Systembolaget.

Tyvärr kan något liknande hända framöver, vi får in för mycket humlad öl. Öl som ändå ska drickas färskt men som på grund utav det växande urvalet på hyllorna ibland får stå lite för länge, i solljus, i värme och då inte smakar lika gott när vi väl köper dem. Det i sin tur gör att vi kanske står över dem nästa gång, vilket gör att de får stå kvar än längre – varpå Systembolaget kanske tappar tron till produkten. Igen märker vi av någon form av evolutionsteori – cyklerna där den starkaste står kvar men där det hela tiden kommer nya, anpassade produkter som kan omkullkasta status quo.

Men under tiden så glömmer vi fort otroligt många riktigt goda öl, många som inte är fullt lika känsliga som en purfärsk Imperial IPA med tropisk humling som kanske inte riktigt är lika rolig någon månad senare och som trots allt redan har rest över halv jorden i några månader. Tänk då på vad vi har som är närmre till hands och öl som ger dig allt det goda från humlekotten men som inte är en X/IPA. Under tiden kommer jag att fortsätta att njuta av goda IPA som vi i Sverige ska vara lyckligt lottade att få hit. Likaså kommer jag att fortsätta smaska i mig ölen här under som även dem ger en bra humlefix, medan jag står kvar bland Systembolagets hyllor och ser hur folk inte vet vad de ska välja.

Så för att hylla de humlade, i humlehysterin något bortglömda ölen så listar jag mina 5 bästa humlade icke-IPA’s.

1. Mikkeller American Dream (20.90 kr 33 cl)
Finns än så länge på de flesta Systembolagen. En given klassiker och ett öl som var med och startade vågen av humlade öl som inte var IPA. En Premium Lager på 4.6% med härliga toner av grapefrukt och citrus men med lite spår av sötma från aprikos och persika. Inte din vanliga torra lager, men inte din smakrika IPA – utan mitt mellan de båda. Funkar till allt.

2. Nynsähamns Ångrbyggeri Tjockhult Tjinook (30.30 kr 50 cl)
Finns lokalt på en rad Systembolaget i Stockholmsområdet. Finns annars att beställa i kolli om 20 flaskor. Vilket är värt det, för det här är en livlig 5.1% stark lager med riklig humling utan att det blir för mycket. En bra “drickarbärs” med karaktär och grym till festen, middagen eller bara att ha hemma att själv nalla på.

3. Monks Cafe Hoppy Lager (24.90 kr 33 cl)
Går att beställa genom Systembolaget men finns lokalt i ett par butiker i Stockholm och finns också att beställa i en större 75 cl-flaska för den som vill ha färre flaskor men lika mycket öl. Trevlig humlenärvaro och bra smäll med humlekottar, örter och lite citrusskal. En väldigt bra humlad lager och kanske en av de rivigare på listan. Passar bra i parken eller i sensommarsolen.

4. Brooklyn Lager (17.90 kr 35,5 cl)
Finns på i stort sett alla Systembolag. En klassiker som varit med så länge jag kan minnas. Men också en lite bortglömd öl som många nog förknippar mer med “maltig humlad ale” än vad det är, en lager. Sedan 1988 har den varit ett bra alternativ för den som gillar en lager men vill ha mer. I Brooklyn Lager får du sötstickig apelsinmarmelad på mörkt rostat bröd, men också lite ananas och mer blomster än i en vanlig lager. Säga vad man vill, men vill du ha något med humlekaraktär men som inte är direkt beskt – ja, då har du ett typexempel här!

5. Beer Studio Remix Unfiltered Lager (26.50 kr 33 cl)
Finns lokalt i Umeå men går att beställa till övriga landet genom Systembolaget. En modern och lite mer nyanserad tagning på en tjeckisk pilsner, men med ett tydligare humlesting. Fortfarande något mer typiskt brödig med toner av gräs och blomster men jämfört med din vanliga stora stark får du här en annan smakvariation som är betydligt roligare än i average fullager.

Tänkte att vi medan jag sammanfattar fjolåret samt vårt besök på Lagunitas Brewing Company kan titta närmre på ännu en öl från Monks Café och deras ibland bortglömde bryggmästare Charles Cassino. För inte så länge sedan kikade vi på Monks Café Blend No.4 Vigorous och innan det jämförde vi också Omnipollo Hypnopompa med Monks Café Blend no.2 Superior Sour Stout. Alla ölen har imponerat och varit väldigt välgjorde blends, precis som de öl Charles har bryggt som annars bara går att finna på någon av Monks restauranger, kanske att enda abret har varit att centiliterkostnaden kunnat spåra iväg ibland. Då ska man väl komma ihåg att de egentligen inte butteljerar ölen, likväl ser jag det inte som en anledning att liksom med dagens öl Monks Café Blend no.11 Extreme Trinity på Systembolaget ta 69,70 kronor fö 18 cl. Hur man än vrider och vänder på det är det väldigt dyrt, hur god ölet än kan vara. Idag säljs ölen lokalt på ett par Systembolag i Stockholm men kan annars beställas styckvis genom Systembolagets beställningssortiment (som nu är uppe och rullar igen efter gårdagens kabelbrand hos kabelleverantören).

Innehållet i Extreme Trinity är baserat på två av mina favoriter bland mörka öl, båda bryggda hos två av de bästa bryggarna i världen – Menno Olivier (De Molen) och Urbain Coutteau (Struise). Tillsammans med Mennos Mooi & Meedeogenloos och Urbains Black Albert har Charles adderat sin egen Triple Weisse Ek, en lite kraftigare Weizen Bock som fått lagras på ekfat.

Monks Café Blend no.11 Extreme Trinity

Utseende: Mörktbrunfärgad vätska med nästan gushande brunare beigefärgat skum.
Doft: Mycket choklad och en sockerknastrande, aningen vinöst syrlig arom med choklad och färska kaffebönor.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Lätt till kroppen och direkta drag av vin, bärlikör och fenomenala imperial stouts. Det är sötman från Menno med kraften från Urbain och Charles egna touch som drar ihop dem. Sött men inte för sött utan mer som russin som fått ligga och dra till sig i dessertlikör och dessertvin.

Betyg? – Bra/+. Det som drar ner omdömet är dels priset men också att sötman ibland blir för påtaglig. Personligen tycker jag att det vinösa gör sin del i det, men jag kan förstå om ölet kan variera lite beroende på lagring och egna smakpreferenser så det är inte en öl för alla. Gillar du söta, lena Imperial Stouts med markerad sötma och mycket bär, choklad och vinösitet ås kommer du dock att tycka om den.

Restaurangkedjan Monks Café har sedan starten satsat på att hålla bryggkurser ledda av bryggmästare Charles Cassino, en bryggare med stort kontaktnät och kunskaper som borde placera honom hos större bryggerier än Monks, men men. Ett projekt de startade häromåret var deras “Blend”-serie där Charles och olika samarbetspartners blandar, blendar, olika öl för att på så sätt skapa unika och experimentalla skapelser. Då bryggeriet ligger i samband med Monks Café på Wallingatan i Stockholm så kan man sälja ölen lokalt vilket gör att du kan finna ölen på tre centrala Systembolag i Stockholm samt beställa dem genom webbeställning.

Dagens öl är den fjärde i ordningen, kallas för Vigorous och har dämed döpts till Blend No.4 Vigorous. Tidigare jämförde jag Blend No.2 Superior Sour Stout med Omnipollos Hypnopompa och framöver kommer vi även att kika närmre på ett par andra “blends” men nu är det Vigorous som gäller. Ölen är på 10%, kostar 68,90 kronor för en flaska och finns här. Till denna unika blandning har Charles valt att blanda De Molen Hel & Verdoemenis med sin Monks Imperial Cherry Stout.

Monks Café Blend No.4 Vigorous

Utseende: Mörkt brun vätska, skummet dör fort.
Doft: Syrliga bär, bittert kaffe och mörk choklad med toner av träfat och whiskey. Tyvärr vissa doser av rengöringsmedel som visserligen försvinner in med kaffe och bären om man tänker förbi dem.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bättre kropp än vissa av de andra ölen i Blend-serien. Körsbärskärnor och mörka, något syrliga bär går på date med mörkt kaffe och mörk, rostad malt i god De Molenanda.

Betyg? – Bra+. Tyvärr drar en syra och inslagen av rengöringsmedel ner betyget och lika trist är det att det känns igen från vissa av de andra mörkare ölen, medan de är som bortblåsta i de ljusa. Vigorous är trots det ett lyckat försök att ge en av mina mörka favoritöl, Hel & Verdoemenis något extra genom tillskottet av körsbärsstout.

Det är inte ofta man får prova två olika öl som har flera saker gemensamt men som ändå är såpass olika att man inte vet om det ens är rätt att jämföra dem. Ölen jag ska jämföra är först en av Omnipollos senaste skapelser, den hos De Molen bryggda Hypopompa – en öl med över 100 kilo marshmallows tillsatt och med en rikligt mängd vanilbönor. Len och mjuk men med bett. Känner ni att ni vill ha lite mer koll på ölet så kan ni läsa Henoks resedagbok från resan ned till Menno på De Molen och bryggningen där. Ölet finns redan nu på välsorterade ölkrogar och släpps på Systembolaget 1 oktober för 59 kronor flaskan.

Den andra ölen är även den med De Molen men nu i form av en blend av Monks Café Black Jack och De Molen Marshmello Bitch. Ölet heter Monks Café Blend no.2 Superior Sour Stout (kostar 68,90 kr flaskan) och är den andra av just nu 9 olika blends som Monks Cafés bryggmästare Charles Casino har tagit fram. På årets Stockholm Beer & Whisky Festival premiäras lite nya blends men där får ni också chansen att prova ett par av de äldre, med andra ord kan ni köra nedan provning själva på mässan. Vissa av dem finns också att beställa styckvis genom Systembolaget. Båda ölen tickar in på kring 10% alkoholstyrka och i vår spontana provning var väl förhoppningen att finna vilken som hade mest marshmellows,  som var bäst eller bara vilken vi föredrog.

Monks Café Blend no.2 Superior Sour Stout

Utseende: Mörk karamellfärgad vätska, lite vattnigt utseende med endast ett litet, litet skum.
Doft: Doftar gryn, blöt vört och mörk choklad med en genomträngande liten syra. Lite syrliga bär och rostad malt i bakgrunden.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Smakerna går igång med gryn choklad- och nötströsslad gröt med en syrlig bärkompott med allt från strama krusbär till omogna blåbär och lingon. Inte direkt sur men det fungerar väl helt okey när det flätas samman med mörk choklad.

Betyg? – Bra(+). Som en dessert som inte blommar ut helt. Chokladen, grynen och bären med sin syra där i bakgrunden skulle kunna komprimeras till en liten tryffel. Som öl i en 33 cl flaska hade jag nog velat att den skulle våga ta för sig lite mer. Priset är lite högt sett till vad den levererar, man kan inte bara betala för en liten upplaga. Jag hoppas dock att man experimenterar vidare såhär för tror det här är en öl som skulle kunna tilltala många.

Omnipollo Hypnopompa

Utseende: Tunnare mörk sirap som rinner ner lätt i flaskan. Det tunna chokladskummet dör ut väldigt snabbt.
Doft: Direkt doft av aska och sirap som fått koka ihop till en kollsvart sörja. Jämför man med bryggeriets andra imperial stout Agamemnon har den här mer av De Molens mörka “rakt på sak”-kraft i sig. Tänk er bränd sirap, aningen vanilj på det och sedan brända marshmellows så är ni åt rätt håll.
Smak: Medelstor till stor munkänsla med okey kolsyra. Ölet är lätt i munnen och man tror att den ska vara tunn, sedan märker man att den smeker insidan av munnen med en klibbig, rätt tung sirapsliknande vätska. Starkt kaffe, stor kletig sötma med inslag av bränd sockervadd och askade marshmellows. Vill åt lite olika håll men håller man kvar ölet i munnen kommer smakerna fram på ett renare sätt.

Betyg? – Bra+. Kommer bli riktigt bra när ölet får stillas lite och sötman och de kraftiga smakerna av askad choklad, kaffe och sockerkletet går ihop efter ett par terapitimmar. Just nu är den lite bångstyrig och kan behöva få andas ut lite i stillhet i sitt glas men likt Brewmance nu har börjat växa till sig så tror jag att Hypnopompa kommer att bli bättre och bättre.

Vinnare, förlorare, intryck, åsikter, kritik, rosor? Direkt efter provningen var vi lite besvikna på båda två, vi hade förväntat oss något mer och annorlunda mer än det vi fick. Detta visade väl att våra förväntningar fick styra mer än ölen själva. Efter en stund kunde vi konstatera att vi gillade Blend no.2’s dessertstil och att den var rätt god att sitta och smutta på, dock är den lite för dyr för det du får. Hypopompa å sin sida är lite svår i början men vid rätt temperatur och när den öppnat sig lite så får den hållas som vinnare då den ger både mer doft, smak och känsla samtidigt som jag ser mer potential i den.

Så var det dags att ge lite updates på vad som släpps framöver, det är främst släppen på Systembolaget i mars och februari som uppdateras. 

Senaste nytt är att vi i februari nu har fått antal flaskor på samtliga öl samt att Oppigårds Ekporter har gått från T7 till T6. I mars har vi också fullt antal flaskor på alla öl samt så har två nya öl tillkommit T7-sortimentet (vinkällarbutikerna i Malmö, Stockholm och Göteborg). Dels är det Mohawk Black Rocket Porter (var riktigt god på SBWF i höstas) som har tillkommit samt så har Monks Café fått med sin Russian Porter 4’th Edition. Men all info finns på originallänkarna nedan. Och som jag har skrivit vid tidigare nyhetsuppdateringar – det ser ut att bli en god vår.

Nyheter på Systembolaget 1 februari – Börja planera redan nu!

Nyheter på Systembolaget 1 mars – Vårnyheter och exklusivt gott