Logsdon är ett spännande och småhypeat bryggeri från Hood River i Oregon som enbart gör organiska öl och som trott det eller ej är ett amerikanskt bryggeri som med bravur lyckas att skapa stiltypiska belgiska ölstilar. Bryggeriet är relativt nytt i USA men helt nytt i Sverige och för mig är Logsdon mer speciellt, för ägaren och den som startade bryggeriet är nämligen Dave Logsdon. För er som inte är supernördiga hembryggare kan jag berätta att han startade Wyeast Laboratories tillsammans med sin syster Jeannette i mitten på 80 talet. Huvudbryggaren Charles Porter, eller Chuck som han kallas, har även han en fin meritlista där han bland annat varit huvudbryggare på Upland Brewing Co. Chuck ville själv byta från Upland till Logsdon då han ville arbeta på ett lite mindre bryggverk, något som passar honom bättre. Mer craft så att säga.

Nya i Sverige ja. Det är via Galatea Beer Spirits & Wine dessa kommer till Sverige. Som det ser ut nu är det bara 3 öl som kommer i första läget. Kili Wit, som är en stiltypisk witbier med sin sköna kryddighet samt Seizoen Bretta, vilket är dagens öl fast bryggt med brettanmyces jäst. Jag fokuserar på den vanliga Seizoen som är en Organisk farmhouse ale, vilket är den amerikanska motsvarigheten till en belgisk saison. Ölen är bryggd med 4 olika jäststammar vilket ska ge den en större komplexitet, fruktighet och kryddning. Chuck är väldigt stolt över att man använt bivax för att vaxa in kapsylerna. Personligen gillar jag idén, men vaxet är faktiskt ganska fult och lite ovälkomnande. Dock är det lätt att komma åt kapsylen med öppnaren, vilket inte alltid är fallet med vaxade flaskor.
En sak som jag bara inte kan utelämna är att flaskan är inköpt i Portland, Oregon på ölbutiken Pastaworks. Det är nog det konstigaste namnet på en ölbutik jag känner till.

Logsdon Seizoen

Utseende: Gyllene färg, väldigt klar med en enorm skumkrona. Varning för skummet!
Doft: Stor fruktig doft av lime, jäst och honung. Efter att ölet luftats något börjar man även känna toner av citron gräs och vitpeppar. Känner en mindre ton av svavel och det är faktiskt inte helt otrevligt. Jag är helt klart överraskad över doften och hur nära det är de belgiska alternativen. Tycker dessutom att man har en bättre doft än sina motsvarigheter.
Smak: Måste komentera munkänslan, för enligt mig är det en av ölens absoluta styrkor. Ölet är, i min mening, nästan perfekt karbonerat. Det är med andra ord lite mindre kolsyra än i många kolsyrebomer i farmhouse/saison stilen. Detta leder till att munkänslan blir fyllig, men len och mjuk mot gom och kinder. En jordig smak med fruktiga inslag. Även i smaken är det lime och honung utan att bli överdrivet sött, även viss smak av en inte helt mogen mango. Sötman motverkas av en smak av vitpeppar som även ger ölet en viss komplexitet ju mer ölet får luftas. Med luftningen så dyker det även upp en viss syrlighet i ölet som är uppskattat från min sida.

Betyg: Bättre(-) Som jag skrev inledande så är det ett stort plus hur man lyckats amerikanisera en belgisk öltyp på detta vis. Att den slår många av sina belgiska kusiner på fingrarna är även det ett stort plus, även om det finns bättre öl i sin genre. Upplevelsen i sig är värd varje krona och den hade passat perfekt till en grillad kyckling en sommareftermiddag.

Det har varit lite sommarstiltje här på MankerBeer på sistone, precis som det brukar vara under sommarmånaderna men något vi tänkte ändra på. Då vi redan har en bas i Stockholm och en filial i Göteborg (Surisarna) så tänkte vi att det vore passande med en representant i Malmö. Därför kollade vi med vår gästskribent och gode vän Balder ifall han var redo att ta steget över från gästskribentsidan och andra skribentuppdrag för att ansluta sig till MankerBeer. Så ja, här har ni Balder – välkommen!
/ Manker

Naturligtvis säger man inte nej till det och nu har ni mig här. Vad ni kommer få av mig, vem jag är osv det ska vi nu ta reda på.

Redan 2012 började jag som gästskribent här på MankerBeer. Tidigare höll jag till på Ölrådet.se (vilket jag fortfarande tillhör då Ölrådet är en klubb för noga utvalda personer). Ölrådet startade vi upp 2008 och år 2009 startade vi en blogg, på den tiden fanns det inte så många ölbloggar och med åren så blev det mer och mer skrivande. Från de åren kommer folk nog mest ihåg mig för alla dessa ofantliga julölsrecensioner, något ni lär kunna få även här.

Nudå? Jo jag är en 31 årig småbarnsfar som dricker mycket god öl och uppskattar det goda i livet. Rund mage vittnar ofta om just detta! Bor i skatteparadiset Vellinge 2 mil utanför Malmö. Jobbar med logistik och är under augusti – november mer eller mindre som försvunnen från jordens yta då jag har fördelen att jobba med en av världens största klädesfirmor och deras julkampanj är ganska mäktig.

Personligen är jag rak och ärlig, spontan, ganska rolig och givmild. Jag är skånsk, högljudd och bufflig. Upplevs som arrogant och skrytig innan du lär känna mig.

Jag ska vara ärlig, jag kan vara lite provokativ ibland för att skapa fram en debatt, jag är dock väldigt principfast och står för mina åsikter kontroversiella som okontroversiella. Det får ni helt enkelt leva med, uppskatta eller helt enkelt bara skratta åt det. Det är upp till er som läsare.

Förutom mina knasiga upptåg (se Krö(ni)ka med Balder) kommer ni att få lite mer fokus på:

· Skåne vilket är främst Malmö, men även dess omnejd med Köpenhamn som nära utfall.
· Att byta öl, något Surisarna behandlat men kommer att fortsättas på av mig tillsammans med Surisarna
· Vintageöl, jag känner Knut Knutsson och han har den mest imponerande ölsamligen jag känner till!
· Förhoppningsvis lite matlagning till ölen, det är en sak jag gärna tar till en ny nivå med lite mer vågade och roliga tips på både mat och öl
· Julöl. Varje år i november/december förr om åren fullständigt mörbultade jag kroppen och gick igenom samtliga julöl som släptes på systembolaget plus en hel del annan julöl som jag fått tag på via annat håll.
· Kändispanel, provade på en tidigare ölsida att ha en panel med lite aktuella människor som har med öl att göra. Detta var riktigt roligt och det kommer att komma en per månad vid normala veckor och 2 gånger per månad om det verkligen händer mycket i ölväg på nästa.
· Hembryggning? Nja, vi får väl se. Det finns så otroligt många bra hembryggarbloggar. Dock kan det nog komma lite mer från mig gällande hembryggarfestivaler osv.

Det var väl lite om vad ni nu kommer att få. Är det något ni saknar i ölbloggarnas värld, eller något ni saknat att höra från i skånetrakten? Hör av er!

Stay classy Sverige!

/Balder

För några år sen lärde jag känna Manker och M2, och eftersom vi är ganska lika i sinnet så passade vi genast ihop och idag planerar vi mer än vad vi egentligen lyckas hitta på. Men när vi väl gör något blir det alltid succé!  Jag tror nog att alla som var på den legendariska kräftskivan kommer att bära med sig den i resten av sitt liv.

Tillsammans med de fagra herrarna har vi kommit på att jag ska skriva lite här då och då och de bad mig att skriva något om min kärlek till den amerikanska ölen. Eftersom detta är två pågar som inte bara är mina vänner utan två ölbloggare jag respekterar högt så bestämde jag mig för att jag självklart skulle göra detta.

Jag vet själv hur det är att bedriva en ölblogg, något jag har gjort sen några år tillbaka med Ölrådet.se om jag får göra smygreklam.

Precis som herrarna som styr denna blogg vill jag inte slänga ur mig några meningslösa och pretentiösa texter om en massa dravel. Det finns så många av dessa ”prettobloggar” redan. Här är det riktigt hårdrock och inte Sabaton, om ni förstår vad jag menar?

Förlåt glömde att nämna en sak. Jag inte är så politiskt korrekt, vilket ni kommer att märka, men det måste man inte vara. Tryckfrihetslagen är något jag väljer att utnyttja till dess fulla rätt.

Men här kommer nu en enkel saga om hur en bitter och trångsynt skånsk man föll för amerikansk öl och blev söt och öppeniynt.

För många år sen hade jag en teori om att allt öl amerikanerna gjorde var skit, smakade inget, luktade inget och var så där som Monty Pyhton en gång sa; Likheten mellan att ha sex i en kanot och amerikanskt öl. ”Fucking close to wather”. Budweisser, Miller, Pabst ja listan kan göras lång.

Men så var det “den där dagen i december”. Vi var ute ett par vänner på julshopping och vi gick förbi en av de ansedda pubarna i Malmöstad. Jag var, på den tiden, ett fan av de brittiska ölen man hade på kranarna. Men så hade jag alltid haft en förkärlek till de lite mörkare öltyperna och julölen kom i samma veva. I en liten gömd kyl stod ett öl som heter Warmer Winter, Winter Warmer.

Där föddes den stora kärleken till julölen på riktigt, jag snöade dock in på belgiska öl och tyckte att det var det bästa som fanns. Tappade de engelska mer och mer även om de gärna kom in i värmen lite då och då.

Det tog mig närmre två år innan jag kom fram till att Cigar City inte alls var från Storbritannien, det var ju från USA.

Något senare bokade vi en resa till New York. Jag och vännerna Röstlund och Ekström från Ölrådet och våra respektive. Innan detta hade jag påbörjat min resa mot de amerikanska humliga ölen. Men jag hade inte gått mycket längre än till Sierra Nevada Pale ale och en och annan Torpedo från samma bryggeri. Torpedon hade slagit sig in hos mig och gett mig men för livet, men det var bara början….

Det var en galen resa och den färska IPA som serverades på kranar i varje hörn fick vilken engelsk bitter att kännas lika meningslöst som Takida. Att på resande fot gå in i ett öltempel som New Beer Distributors eller Whole Foods Bowery Beer Room får vilken liten ölnörd som helst tro att man redan knackat på Sankte Pers dörr. För att inte nämna det som var i det närmsta en religiös upplevelse – Rattle n Hum, Baren i New York City som jag längtar tillbaka till vid nästan varje tråkigt tillfälle.

Den resan satte sina spår. Idag är man som en vildsint och brunstig oxe när man hör om något event som involverar färsk amerikansk öl.

Lösningen för mig är att vi har Belgien nära och med ett fint litet förråd med goodies från Belgien så får man amerikanerna att skita i byxan av lycka när dom får veta att dom kan få ölen. Såvida att jag får deras coolaste och bästa öler. Trading kallas det för och det innebär att jag får de öl jag vill ha av amerikaner i utbyte mot att de får öl av mig. Inte alltid de ölen jag vill ha, men jag har ofta dubbelt av dem redan (mer om det i en senare krönika).

Så jag simmar i amerikanska öler och med det sagt. Det är inte IPA som är min favoritstil – det är mitt svar på lagerdrickarnas Sofiero. Den tar man liksom bara när man är sugen på en öl. Det är av en imperial stout jag njuter. Det och av någon obskyr suröl eller ett maffigt barley wine.

Men vet ni, snart kommer julen igen och då dyker tomten upp igen! Men min tomte kommer redan den 15 november. En dag kanske han har med sig den där magnifika ölen från Cigar City igen. Då ska jag vårda honom ömt och tänka på den där dagen i december…