Christian Skovdal Andersen har en lång bakgrund inom den danska ölscenen med Ölfabrikken (startad med Martin Larsen) och nu Beer Here och i höstas fick vi ju stifta bekantskap med ett par av hans öl. En öl som inte nått Sverige men som jag verkligen hade önskat göra det är hans lågalkoholhaltiga (2.8%) Infant Øl.

På sitt sedvanligt provokativa sätt, men med glimten i ögat beskrivs ölen såhär:

Selv om Infant Øl er en hvidtøl og kan nydes af børn er smagen i høj grad også for voksne. Med 20 bitterenheder og en velvoksen mørk maltprofil er der ingen grund til at få tudefjæs på. Det er en øl til både leg og alvor. Brygget af Maris Otter bygmalt, maltet rug, tre slags karamelmalt og chokolademalt, Simcoe, Columbus og Amarillo humle, gær og vand.

Beer Here Infant Øl

Utseende: Färgen på vätskan drar åt en ekig mahognybrun färged väldigt fint skum som lämnar rester både ovanpå vätskan och längsmed glasväggarna.
Doft: Fräsch doft av lagom rostad malt, gräsig humle och en oväntad fruktighet (för att vara en så lätt öl). Påminner om andra Beer Here-öl, på ett bra sätt.  med dess fräscha, goda arom.
Smak: Lätt munkänsla med bra kropp för att bara vara 2.8%. Oerhört fräsch fruktighet i den lagom rostade maltiga smaken. Humlemixen känns riktigt passande med inslag av gräs, frukt och lite grape och citrus. Just att den har både kropp och munkänsla, om än bitvis lätt, gör att den känns som starkare. Alkoholsvaga öl per se brukar jag tycka kan förlora i kropp och framförallt bli lite obalanserade om de får i sig för mycket humle.

Betyg? – Bättre. Stor drickbarhet och riktigt välsmakande med något torr efterbeska. Fruktigheten lyser in riktigt bra. Kanonbra lättöl och troligen topp-2 av lättöl jag provat. Den här skulle jag gärna ha fler av hemma, perfekt “efter-jobbet”-öl då man bara vill koppla av och dricka något gott utan att behöva ta fram en bomber av en imperial stout.

Mer Beer Here:
En hybrid brown ale/IPA? Beer Here Höst Citra
Hop addicts, get your fix! Beer Here Hopfix

Del 1 av sista mässdagen på Stockholm Beer and Whisky Festival har jag redan skrivit om, en rätt lättsam och tja, ostrukturerad resa bland montrar, öl och liknande. Men så blir det också efter ett par tre besök, man har sett rörelsen, provat de öl man har varit mest förväntansfull inför och pratat med de man vill prata med. Så sista dagen kan man slappna av och ta allt i sitt eget tempo, vilket vi då gjorde – till en början.

Vi slutade i Brills monter med lite suröl från BFM just innan vi skulle upp på Ölprovning II med Jessica Heidrich. En oerhört intressant föreläsning om Jessicas resa för att börja brygga öl, sprungen ur studentbryggning av öl till provbrygder för att sedan nu på mässan vinna “bästa svenska bryggeri”. Stort grattis. Förutom att prova en 5-6 av hennes öl (India Ale’en, dubbel-IPA’n på runt 7% var ny för mig) så var det riktigt kul att höra hennes avslappnade men viljestarka attityd. Jessica är en väldigt lättsam person verkar det som och då jag verkligen gillade hennes provbrygder under Angels Share-labeln så var det glädjande att höra att hon gärna fortsätter med det märket. En av mina favoriter Hoppy blev tydligen Pilsner, en av mina favoritöl på Systembolaget och en öl som hade sålt slut på mässan. Tanken bakom de karaktäristiska flaskorna är att få till något unikt, stilrent och visuellt tilltalande så att börja göra öl på burk var inte att tala om, dock kanske Angels Share med sin lekfulla betoning skulle fungera. Det var också glädjande att höra att Slottskällan (där ölen bryggs) numera går med vinst, mycket tack vare St:Eriks stora försäljningssiffror. Hade vi inte varit på väg till Master Class’en med Mikkeller så hade vi gärna stannat och pratat mer öl och fått till en kort invtervju, men det får vi hoppas på inför framtiden, Jessica är verkligen skön typ man gärna hört mer ifrån. Nu behövde vi tyvärr vara oartiga och gå någon minut för tidigt för att hasta iväg till Hall 2.

Master Class’en med Mikkeller var extremt intressant och förändrade helt min bild av Mikkel. Thomas Schön, Mikkel’s sidekick, och Mikkel ledde vartannat provningen, berättade intressant och roligt om Mikkellers saga och vad målsättningen med deras öl är. Som flying brewer har Mikkel fått rätt mycket skit, särskilt då han sprudlar ut en 70-80 nya öl per år, och även jag själv har tidigare velat veta vad drivkraften verkligen är bakom hans filosofi med att göra så mycket nya öl. Mikkel förklarade nu istället hur hans drivkraft är att hela tiden lära sig och det är genom att inspireras och samarbeta med de han repsekterar som han hela tiden lär sig nya saker. Det är därför han gärna samarbetar med Three Floyds som han menar är världens bästa bryggeri och det är även anledningen till att han brygger på så många olika bryggerier. För varför brygga massiva imperial stouts på ett bryggeri som är bra på IPA’s när du kan brygga dem hos några som enligt dig är bäst på just imperial stouts. Därför görs starka mörka öl hos Nögne Ö, IPA’s hos BrewDog och många öl i större kvantiteter hos De Prouf. Mikkeller är också delaktig i hela planerandet och får ständigt provbryggningar för att styra ölen dit han vill. Så för de som menar att han “bara” knåpar ihop ett recept och skickar iväg det så vill han påpeka att han verkligen är aktiv. Han får frågan hur ett recept växer fram och svarar lite som ett blygt geni att han har en bild framför sig, sedan gör han receptet på ölen utifrån det – och som vi sett så brukar det ofta bli jäkligt bra. Marc på Brill skickade till och med en beskrivning på en öl till Mikkel som sedan blev Mandöl, lagrades och blev Black Tie, en öl gjord till Sverige. Men nog om Mikkeller för nu, vi fick en intervju med honom och Thomas och spar lite av krutet tills dess. Klart är i alla fall att Mikkeller är ett geni.

Efter provningen skulle M2 på väg på äventyr inne i stan och Manker stannade i brist på annat kvar. Varför inte snacka med alla danska bryggarna? Dock började det galna till rätt snabbt nere hos Brill och Jeppe (Evil Twin) i gott samarbete med Thomas Schön m.fl försökte pricka hålet i Wisby’s takskyltar på andra sidan gången med kapsyler. Det klättrades på varandra, det pussades och det var allmänt skön stämning. Stod och pratade med Christian på Beer Here och Henok från Omnipollo och jag måste påpeka att det är två av de mest sympatiska bryggare och personer jag mött i ölsammanhang. Christian blev ombedd att signera en av sina posters han glatt delat ut varpå resultatet blev lite annorlunda än förväntat (var mässgeneralen Marianne som bad om den..) (se filmen nedan).

Fick även ett litet snack med Tobias Emil Jensen på To Öl, som vann guld med Reparationsbajer (mycket välförtjänt). Mikkels gamla elev som nu tillsammans med bryggkompanjonen Tore Gynther har lite samma inställning som Mikkel och många av de andra danskarna – att brygga den ölen de vill dricka, där det passar att brygga den. I mitt tycke är det en öl vars rena, fräscha stil fortsätter i rakt uppstigande led genom First och sedan Final Frontier, tre riktigt bra öl och det ska bli intressant att följa deras resa.

Passade även på att prata med Søren Wagner från Crooked Moon, som i år tyvärr inte var med på mässan (annat än med den tyvärr infekterade Hurricane IPA’n) då de har fullt upp med nyöppnade Fermentoren Cph, ett dörrpar bort från Mikkeller Bar. Ska bli riktigt kul att kunna köra lite bar hopping mellan de båda vid nästa besök i Köpenhamn. I ölväg vart det mer klassiker på återbesök i mitt glas: Cigar City/Grassroots Neither, To Öl Final Frontier, Beer Here Essentia Bina, Omnipollo Leon och Mikkellers Spontanserie. Bra slut på mässan där alla verkade väldigt nöjda med hur den förflutit, både besökare, utställare, bryggare och tja, samtliga.

Efterfest på Bishops Arms på Vasagatan stundade och många började dra sig iväg, så kvar var Christian, Henok, Marc m.fl som jag stod och tjötade lite till med innan det var dags att ta en öl (Neither) på BA. Kort besök där med lite kort snack med Mikael Dugge (som har fullt upp med nya bryggeriet som han snart hoppas vara klar med och därför inte var med på mässan mer än i egen person) samt Mattias Hammenlind som var nöjd med alla medaljer Sigtuna kammat hem. Där fick det sedan var slut innan vår hjälte Manker efter 4 mässbesök, runt 150 öl och för många timmars öldrickande under lördagen begav sig till Gamla Stan för vidare ölinmundigande.

Så hur ska man sammanfatta mässan då? Tja, det tar vi en annan dag med lite listor och bildsamlingar 🙂

Allt har sitt slut och så även Stockholm Beer and Whisky Fetival, en festival som efter åtskilliga besök har börjat bli som ett andra hem för en. Man har nya och gamla vänner som man möter, man delar sitt intresse och pratar blaj med bryggare, öldrickare och på förhand helt okända människor.

Manker och M2 styrde kosan mot mässan redan vid 2-tiden igår då vi hade en plan. En utarbetad och välsmord plan som skulle rädda vår hälsa, heder och hemkommande. Den gick ut på att börja lugnt och prova sånt man inte provat innan men som stod högt på våra “vill-prova”-listor, sedan skulle vi äta lunch på Nacka Forum mitt på dagen för att sedan gå på Master Class med Mikkeller och Ölprovning/föreläsning med Jessica Heidrich. Enkelt.

Så när det första som sker då vi genom den gränslöst långa kön (den blev bara mer och mer sjukt lång under kvällen) är att man får en Reparationsbajer från To Öl i handen så sätter det standarden, jag som bara ville ha vatten. För det här med ölfestivalers sista dag fick jag veta är helt olikt allt annat, det börjar i kaos och slutar i anarki. I Brills monter var det idag bryggarspotting utöver det vanliga då Omnipollo, Evil Twin, Beer Here, Nögne Ö, To Öl, Crooked moon, Dugges, Emelisse med många fler trängdes med Brill’are och andra. Galet! Beer Here är ett bryggeri jag inte riktigt provat mer än det jag kommit över från vilkt är synd tyckte jag. Dark Hops är ju en klassiker och den första black IPA’n jag någonsin såg och Christian Skovdal som är bryggaren har verkligen lyckats med att ta ut svängarna men att finna en utsökt balans (exempelvis humlingen i Höst Citra’n). Det blev till att prova hans Essentia Bina, en öl som brygdes på gamla Ölfabrikken, men då de stände kort efter att han brygt den så hamnade ölen i kläm och blev liggandes först på det nedlagda bryggeriet och sedan hemma hos Christian i flera år innan den till slut hamnade hos Brill. Den är alltså uppskattningsvis över 4-6 år gammal. En helt kolsyrelös imperial porter med fänkål som smakar vad, jo den smakar himmelskt. Fänkålen ger lagom med karaktär medan mörk malt och en bra bas gör att den hållt finfint. Jämför man med De Molen Bommen & Granaten som är en platt barley wine som har en tydlig spritighet så var den här 16%’iga ölen helt underbar. En riktig sipper. Men det var en något för stark öl för att avsluta med så vi fick ta in en Geboren & Getog från De Molen, en ljus rökt ale på 4% vilket på tal om balans var just balanserad, det rökiga blir inte för sött eller påträngande utan den har karaktär, smak och alla egenskaper man vill ha hos en lättalkoholhaltig session ale.
En av de ölen vi verkligen ville prova var BrewDog Ghost Deer borta hos Cask Sweden varpå vi hastade vi vidare dit, vi skulle inte dricka så mycket hade vi sagt ju. Ölen skulle åter kopplas på vid 18-tiden, men de hade en kanna med ett par deciliter i så vi lyckades få oss ett glas. Honungssockriga ringar på glaskanterna och en söt men fruktig doft mötte oss. Det doftar allt från bourbon eller lättare scotch till belgiska toner – men allt utan alkohol. Visst, den värmde i halsen och 5-6 cl är för mycket för att “bara dricka”, men liksom pingvinen är det här en öl man vill smutta på en hel kväll på hösten. Jag blev oerhört förvånad över hur smakrik och fokuserad ölen var. Den var verkligen görgo. Det här visar att skottarna helt saknar skruppler utan gör vad de vill – och lyckas med det. Just blandningen av vad vi kände drog åt råhonung och scotch ger en smakkomplexitet som med egenskapen av att den faktiskt är fram- och uppjäst till hela alkoholstyrkan (ingen isjäsning här inte) ger en bra bas som är mer dessertvinsliknande än spritig. Synd att den kom och gick, för den här hade man velat ha en flaska av hemma.

Här gick det dock snett. Istället för att saktligen besöka lite andra montrar i lugn och ro, ta varannan vatten och slappna av och snacka med folk så drog ölmagneten oss till OT/BA’s monter. Väl där började det gå helt fel och vi kom på att som USA-ölsskribenter så måste vi dricka mycket öl från USA, så vi plöjde igenom hela deras lista (det vi inte provat, vilket jag kan säga var kanske 30%, så att så farligt var det inte). Öl att verkligen framhäva är Moylans Ryan Sullivans Stout, Deschutes Black Butte Porter, Choc Beer 1919 Wheat (doftar saltad och pepprad biff, mums!). Det är kul att se hur mycket milda porters och stouts det finns från USA som inte behöver ha extra allt och köra på utav helvete med lagringar, alkoholhalter m.m. Roligast var nog ändå att stå och prata med alla de andra som knökades i montern och snacka amerikansk öl och få/ge förslag på öl, vart man bör åka och liknande. Mässor förenar. Borta hos OT fann vi även HåGe och Berit från Närke och det var kul att se att de besökte mässan även fast de av förståerliga skäl inte ställde ut i år. Förutom alla IPA’s så är det just bra porters och stouts jag är glad att ha provat, förutom de nämna ovan så är SKA Steel Toe Stout helt magnifik och även fast den nu är på flaska så sa Jugge att den troligen skulle sättas på burk (som de andra) och eventuellt kunde komma till Sverige, vore kul då den var riktigt bra.

Nu hade klockans visare sagt att klockan var runt halv sex varpå vi tackade för oss och gick in till Nacka forum för att äta lite och vila upp oss. M2 var trött sedan dagen innan och Manker är sliten av sig själv, så en vilopaus och återhämtningspromenad var perfekt avbrott och det bästa var ju ändå yet to come.

För när vi kommer tillbaka så är det än festligare stämning på mässan och allmänt mingel har uppstått mellan alla montrar. Men vi har inte tid med det, utan efter ännu en riktigt bra porter i form av To Öl Black Ball som trots sina 8% var väldigt lättsam i kraft och smakerna (återigen, balans är värt mer än smakexplosioner åt något håll) så skulle vi på Ölprovning II. Så upp till föreläsningssalen och off we go. Dock med en BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som gåa (gåöl), och attans vad goda den här typen av öl är, sur, syrlig men med toner av ek, vanlij och en dos mörket trä, klart en öl som hittat sin form efter något års lagring.

Här börjar det dock bli så mycket intryck, information, nyheter, öl och vänskapligt snack att vi nog får ta en paus. Vi kallar detta del 1 helt enkelt av hur sista mässdagen fortlöpte. Del 2 blir än mer spännande då det blir snack med alla bryggare, Mikkellers master class, filmer på rökande katter, kapsylkastande danskar och massa bra öl. Så missa in den, lär väl knåpa ihop den under dagen, nu ska jag vila upp mig.