Senaste årens trend med mer och mer överhumlade öl av alla dess slag börjar sakteligen ge vika för mer sessionvänliga och lättdruckna öl. Likt mycket annat så är nyhetens behag ofta mer spännande för att det är extremare och nytt mer än garanterat bra. Jag älskar maffiga dubbel-IPAs och humlemord till öl, men samtidigt är jag medveten om att en bomber av en 9% ‘ig imperial IPA med en teoretisk IBU på 170 kommer vara kämpig. Än mindre kommer jag njuta lika mycket av den efterföljande dessertölen.

För precis som med mat och andra njutningar så gäller det att balansera olika intryck väl för att inte överväldiga munnen med smaker och känslor. Vem förväntar sig att köttbiffen kommer vara lika god efter att ha dränkt den i brinnande chilisås? Alla har sin smak och jag tycker anti-hetsen mot mer extrema öl är lika larvig som hype’en kring “svåra” öl – en bra öl är en bra öl och låta alla själva definiera vad en sådan öl är.

Men vad gäller drickbarhet och “hinkabilitet” så är det ibland tryggt att finna toppenöl som både har balans, smak och en längd vilket gör att man kan dricka 3-4 stycken och där alla är lika goda. Därför är det infriande att prova en av världens bästa IPAs. Michiganbryggeriet Bells Two Hearted Ale rankas av många som den bästa IPAn i världen, inte för dess enorma fruktiga smak eller käftkrullande beska utan för dess balans. Med enbart rikliga mängder av Centennialhumle i kok och torrhumling så får den all humlekaraktär man föväntar sig, men här är man också ute efter att ge malt och även lite av husjästen utrymme. Resultatet? Toppklass som håller.

Two Hearted Ale

Utseende: Röd orange vätska med fint vitt skum med minimala bubblor, rätt poröst.
Doft: Ett perfekt balanserat möte mellan malt och humle där maltens sötma med malt och kakor möter fruktiga citrus och grapesmaker från humlen.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först slår det in citrus- och grapesmaker med lite torrt gräs som sedan går över till en väldigt frisk och lättdrucken lagom besk karaktär. Mer mandarin och klementin som följs av torr blommighet och mer grape. Hela tiden balanseras humlens bastanta tryck med en maltkropp som inte inkräktar utan som snarare lyfter helheten

Betyg? – Bättre+. En lättdrucken och perfekt bryggd IPA som är ren i smakerna och har lite av allt utan att behöva stoltsera med hög beska. Istället är det mer av smakerna som får vara i centrum, följt av en fin beska. Trots 7% och en IBU som säkerligen nått pensionsålder så är den inte extrem utan nästintill session beer-lätt.

Igår startade Oliver Twist i Stockholm sin senaste Micromerica. En festival de håller ett par gånger om året då helt makalöst bra amerikanska öl gästspelar på krogen. Denna gång fylls faten de närmsta månaderna (eller hur snabbt de nu går åt) med runt en 10 amerikanska fat varav 8 aldrig förr har besökt Svea rike. Ölen ser ni här till höger och klickar ni på bilden så får ni i alla fall en lite större sådan.

I flaskväg serveras bland annat en av världens bästa IPA’s Bells Two Hearted Ale, kaffebomben Java Stout från samma bryggeri och en radda andra spännande öl. Så är ni i Stockholm framöver, missa inte ett besök.

Först ut på fat var Sixpoint Bengali Tiger, en skön IPA torrhumlad med stora mängder East Kent Golding-humle. Vi drack ett par av Brooklynbryggeriet Sixpoints öl i USA i höstas och deras Righteous Rye är en av M2s favoriter under resan och Bengali’n var lika färsk och god här som på plats i USA. En lite örtigt kryddad IPA mer än besk, men med stor drickbarhet och perfekt att börja kvällen med. Även bryggeriets Diesel Stout höll samma bra kvalitet som alla bryggeriets burköl gör. Problemet med den är att den ändå hade en rätt hög alkoholhalt och jämför man med andra imperial stouts så är den lite enklare, men vad gör det – imperial stout på tallboyburk som är kraftig men lättdrucken och smakrik, winning.

Bakom baren stod de båda hyggliga herrarna Thomas och CC och det var den sistnämnde som rekommenderade mig dagens öl. Jag gillar verkligen 21st Ammendment enda sedan jag drack deras mörka belgoööl Monks Blood och sedan dess har de fortsatt att imponera. Den ekade IPA’n Hop Crisis är fenomenal och Bitter American är en topp-session ale och IPA’n Brew Free or Die går inte av för hackor.

Så när 21st Ammendment nu gör sin första samarbetsöl så gör dem det med rivalen från norr, Ninkasi (baserat i Oregon). Ölen är en English-style strong ale med dadlar från Kalifornien och torrhumlad med humle från nordvästra USA för att representera de båda bryggeriernas hemmaplaner. CC sålde in den som en mildare Stone Arrogant Bastard, alltså en strong ale med humlekaraktär, sötma och smak av bär och kola. Jag är inte den som är den så jag tyckte det lät som ett perfekt val. Ölet är även med på fatlistan och kommer inom kort att serveras på fat – galet (bra) säger vi!

21st Ammendment/Ninkasi Allies Win the War

Utseende: Klart mörkröd gyllene vätska med nougatfärgat skum, lite mörkare på ett vackert sätt (ja, jag sa det just om en öl) som strong ales brukar ha.
Doft: Det som sticker ut, för den är rätt mild och lite hemlighetsfull är gräddig sötma där dadlarnas klibbighet ger sig till känn. Mörk karamell och röda bär leker också runt och humlen är inte lika pang på utan visar sig just lagom.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En mild kropp med just den balans och nedtoning som den utlovades ha. Det är verkligen en lättare och något mindre humlebråkig Arrogant Bastard. Samma röda bär o nötter men mer sötma (dadlar), framförallt i eftersmaken. Väldigt mild rätt igenom trots att den är på 8.5% . Fyllig rund och gräddig där fruktigheten som finns är lät dold men avslöjar sig då och då med aprikos och persika.

Betyg? – Bättre . Extremt lättdrucken vilket är förrädiskt på en ändå rätt potent öl. Bitvis klibbigt söt men inte stickig vilket jag verkligen gillar. Det här är en öl man sakta kan sitta och njuta av, perfekt i kupan och perfekt att mumsa i sig. Som en dessert som inte är “fel” för dig och jag tror de här burkarna kommer ta slut fort, särskilt för det modesta priset. Så passa på om ni vill prova en riktigt bra öl från ett av USA’s bästa bryggerier.

2011 har växt till sig och blivit 2012 och därmed är det rimligen lagom med årets första nyhetssammanfattning. Vad har skett i USA på sistone och vilka nyheter eller annat är värt att rikta uppmärksamhet på? Det har ju hänt väldigt mycket under 2011 och olika trender och hype’s lär fortsätta under 2012. Tror både att satsningen på “mikroöl” från större bryggerier lär fortsätta liksom satsningen på olika typer av öl likt glutenfri, fruktöl och andra mer “partymässiga” öl. Likaså lär IPA-trenden fortsätta så länge som humleskördarna tillåter, det vart ju humlebrist mot slutet av 2011 varpå många bryggerier fick anpassa sig och det här kan kanske även få effekt 2012. Oavsett om man är humletorsk eller inte så är det svårt att blunda för effekten det har haft på många bryggerier som nu sett att humle säljer och som nu vågat gå över till “nyare” öltyper som IPA och mer humliga pale ales istället för lite mer traditionellt kommersiella öl. Nog om det nu, 2011 är ju över. Vad har hänt i USA på sistone? Vi har här samlat ett par av de senaste nyheterna som är intressanta och läsvärda.

• Hordein, en av de”negativa” komponenterna för alla glutenallergiker och även det dessa personer önskar inte ska finnas i deras öl har visat sig vara vanligare än väntat/påstått i glutenfria öl. Enligt en undersökning i Journal of Proteome Research så är :

“existing tests for detecting gluten in malted products are not very accurate, the research team developed a new test that’s highly accurate for hordein”.

Istället har de med en ny metod provat 60 olika glutenfria öl och funnit helt andra nivåer av hordein än vad som har varit utsatt. Av dessa innehåll 8 ingen hordein alls medan 2 stycken innehöll samma nivåer av hordein som “vanlig” öl. Värt att vara medveten om då dessa produkter blir mer och mer vanliga.

•  På tal om glutenfri öl så släpper nu Dogfish Head sin Tweasonale som kommer dyka upp på de amerikanska hyllorna under månaden. Föruom detta så kommer Dogfish Head trots bakslaget på utbyggnaden jag skrev om sist nu att öka sin distribution i New Jersey med hela 50%, så det händer hela tiden saker hos Dogfish Head.

• Tyvärr kan inte Bells och Hopslam fans vara lika glada då det visat sig att utbyggnaden och schemaläggningen för årets releaser krockar med produktionen av Hopslam som nu kommer att släppar marknad för maknar under året. Synd på en så bra öl men för oss svenskar kanske det inte har lika stor impact.

•  Något som vi däremot kanske får se i Sverige är Samuel Adams mixpack. Nu när vi börjar få se fler och fler av denna typ av förpackning så är det inte omöjligt att vi i framtiden får in dessa som nu släpps i USA. Packet innehåller Alpine Spring Lager, Whitewater IPA och Mighty Oak Ale tillsammans med “klassikerna”  Boston Lager, Black Lager och Irish Red.

• Mikkel kommer ju börja brygga Mikkelleröl i USA hos Drake’s Brewing och nu börjar första ölen bli klar. Invasion IPA heter den och är en amerikansk IPA på 7% brygd som en collaboration-öl mellan Drake’s och Mikkeller. Dags för amerikanerna att bli bortskämda nu med andra ord.

• Vi slutar med en rekomendation, läs den här oerhört matiga intervjun med Kim Jordan från New Belgium som bland annat avslöjar lite om ett kommande pilotbryggeri, om bryggeriet i stort och om vad som sker i USA just nu. Oerhört läsvärt!

Mer Manker Beer News:
Manker Beer News – Vinternytt i USA
Manker Beer News – I USA har vad hänt?