MankerBeer.com

 I all hets  med uppumpade och upphumlade Black/Imperial/Double/Triple/Quad India Pale Ales så kan det ibland vara skönt att bryta av med något idag så ovanligt som en brittiskinfluerad IPA. Det känns som om Amerikanska humlesorter, alkoholstyrkor och IBU’s har tagit över mer och mer och även fast jag är en av alla hop-addicts så måste man ändå någonstans uppskatta en lättare IPA med lite mer maltkaraktär. Därför är det kul att få prova på två stycken sådana med rätt korta intervaller, dels Hantverksbryggeriet Bödeln som vi nyss fick till Systembolaget, och dels Oceanbryggeriets India Pale Ale – två öl jag båda bara har druckit på fat tidigare. Den senare av de två har faktiskt en släng Cascade i sig för att ge lite mer arom till ölen, men annars är det maltsorter och humle som är mer passande brittisk-IPA hos de båda. 

Ps. Glöm inte tävlingen på Facebooksidan, 5 dagar kvar!

Hantverksbryggeriet Bödeln


Utseende: Mörkare lite disig orangebrun vätska med kompakt poröst skum med minimala bubblor.  Lägger sig som lite smuts ovanpå som ett litet lock. 
Doft: Smöriga blommor och brittisk karaktär mild beska. Slutar med citrus, blomster och drar man in en lång inandning så doftar det lite klor.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt men med citrus och beska som kommer fram rätt snabbt tillsammans med en blomsteräng. Lite skog och humlekotte men det är mer brittisk Brittisk IPA med ljus malt och med ett bra mellanbett, men slutar rätt klent.

Betyg? – Bra(-). Rätt trevlig och en bra mellanklass-IPA som  känns rätt god “trots” att det drar åt det brittiska hållet. Jag gillar den blommiga humlen med citrus och apelsinskal. Lite kalksten och lätt slut (sådär bittert) men väldigt trevlig om man inte är ute efter Amerikanska döds-IPA’s med stora skördar mördarhumle. Samtidigt tycker jag kanske att man bör göra något “mer” med den för att ge den mer, mer av något helt enkelt.

Oceanbryggeriet IPA


Utseende: Lite rödare mörkt klargyllenorange vätska med fint skum ovanpå med mjäll topp och söta minimala bubblor som sipprar ned. 
Doft: Här är det brittisk bitter beska med blomster och örter. Maltens karaktär lyser igenom väl och träffar humlen väl med crisp cirtus och bra bitter beska.
Smak: Lätt, ok. Väldigt mild och kanske något väl snäll. På gräsängen plockar man blommor medan man äter bittra kex och blickar ut över den engelska landsbygden – ungefär så är det att dricka denna IPA. Väldigt mild, fin citrus- och maltkaraktär där en väldigt läskande och trevlig beska ändå lyckas hitta fram från det milda. Törstsläckare och lättdrucken.

Betyg? – Bra(+). Trevlig men mild och så är det ju en stil jag tycker är sådär. Mellan en APA och en Brittisk IPA med rostad malt som ger sötma och karaktär medan den citrusblommiga bitterheten kommer i varierade omgångar. Trevlig – ja. Smakrik  – helt okey. Överlag – kanske lite snäll, men väldigt bra session beer.

Ja, igår startade så Manker Beer Blog-tävlingen med roliga priser i potten. Först ut var den signerade EIPA-flaskan från Manker Beer Tv-premiären. I dagens första inlägg så gick vi inte bara igenom Great Divide Grand Cru utan det presenterades även ett nytt pris att vinna – en exklusiv Sorbon-tischa.

Men det var i förmiddags och även fast utlottningen och tävlingen forgår (se här)  så är det nu dags att öppna dagens första öl. Det har varit runt 27 grader i Stockholm idag och jag är både varm, lite trött och satans törstig – så vad passar bättre än lite suröl då? Girardin Geuze Black Label, alltså den ofiltrerade versionen av denna öl. Den filtrerade versionen var rätt tam, till och med lite trist och röster sa att det var dumt att inte dricka denna, ofiltrerade, version som skulle vara bra mycket roligare. Så  vad kan jag göra då om inte att dricka även den ofiltrerade geuzen!?

Girardin Geuze Black Label (unfiltered)

Utseende: Helt ny från frakten så väller skummet ut och det blir ett högt poröst något vattenbeigefärgat skum som sipprar ned ovanpå den något disiga men ändå varmt gulorangefärgade vätskan. 
Doft: Trasor och gammal humle, citrus, torra äpplen och mögelost. Ungefär som en bra geuze ska vara men där inne under de vanliga nyanserna hittar jag även lite persika och aprikos. Lagom och inte för citrusbombat sursyrliga.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mögelostar, citrus och hästfilt rakt av. Framförallt den här ostiga smaken har jag inte riktigt känt tidigare. Lite snabbt komer det cheese doodels mot slutet innan det drar på med lite unken mormorsfilt igen. Inte alls så sur som jag förväntade mig, visst är det en syrlig bitterhet där men det är ingenting som får tungan att vilja slita sig loss för att badda sig.

Betyg? – Bättre. Väldigt bra geuze utan att ha någonting som verkligen sticker ut. Men smakerna är bra, nästan bättre än vanligt. Balansen är väldigt bra men jag saknar lite mer av det sursyrliga. Den är lättdrucken och god och det är ingenting som egentligen är fel. Hade varit utmärkt att ha på systembolaget! Och som ni ser så hade ni alla rätt, den är mycket bättre än den filtrerade versionen och nu sprätter smakerna iväg sådär hemskt och underbart som man vill ha dem!

Ja, igår startade så Manker Beer Blog-tävlingen med roliga priser i potten. Först ut var den signerade EIPA-flaskan från Manker Beer Tv-premiären. Och nu när jag märkt en glitch i tävingsfrågan så kommer även ett andrapris att lottas ut. Sorbon ute i Bromma har skänkt denna t-shirt som kommer bli “tröstpriss” till första tävlingsfrågan. För att läsa mer om tävlingen, läs här. För at slänga ett öga på Sorbon, läs här. De här tröjorna var något som personalen bar egentligen och var något som många ville ha. Så passa på, inte helt fel med en snygg t-shirt eller en signerad EIPA hemma.

Men nu fortsätter vi med öl och inför helgens trevligheter (det är ju ändå helg) så har jag redan tjyvöppnat en flaska Great Divide Grand Cru, en av de öl från senaste släppet jag var riktigt nyfiken från. Colorado-baserade bryggeriet har aldrig riktigt gett mig någonting som jag efteråt har varit missnöjd med utan jag tycker dem håller en bra klass och hela tiden har bra tjing i smakerna. Deras Grand Cru är en typisk mörk Belgisk ale med både malt och jäst från Belgien. Min erfarenhet säger mig att Grand Crus ska vara blends av olika öl eller årgångar medan det verar som om de mest döpt den till Grand Cru i det här fallet.

Great Divide Grand Cru

Utseende: Sojabrunvsvart vätska med lite beigebrunare skum med minimala bubblor och en topp av ”stekt ägg”-typ 
Doft: Varierad näsa med kola, toffee och lite vinäger som hjälper till att föda fram dofter av bär och eklagring. En stor maltkropp håller koll på de små spolingarna ger de andra dofterna. Känner även en släng vanilj men även lite russintoppar och mörkt socker. En dos krämigt smält mörkt socker.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är inte så fyllig och tung som anad utan lite mildare. Smak av russin, mörkt degig sockertopp med lite lakrits mot slutet. Godis, bär och ändå lite belgiska smaker av banan, plommon, mer russin och en släng jäst i kombo med mörkt socker. Ja. Det är lika rörigt som förstå varför man vill ha rosa hår. Ändå är det lättdrucket. Men jag har små referenser till hampa någonstans. Det är gott, lättdrucket men väl rörigt.

Betyg? – Bra (+). Blir inte ett helt plus för det är fasiken lite spretigt Det finns smaker som är goda och även i goda kombinationer men det blir för mycket ibland och i slutändan så har man glömt vad man heter och inser att man har parkerat på andra sidan stan.

Dåså, till slut är det dags. Då det är sju dagar (7) tills Manker Beer Blog fyller två år samt att Facebooksidan växer på likt en pojke i puberteten (eller flicka med för den delen) så är det dags att fira detta. Vi kan även fira att Manker Beer TV nog lär fortsätta om än med spontana inslag mer än regelbundna.

Vad går då tävlingen ut på och vad vad är det man tävlar om? Dels är det denna flaska som Garrett Oliver signerade under första avsnittet av Manker Beer TV. Utöver det kommer det dyka upp mer vinster som kommer presenteras under veckan från olika leverantörer och krogar.

Hur tävlar man då? Jo, dels måste man såklart vara med på Manker Beer Blog på Facebook. På den sidan finns även ett foto på ovannämnda flaska. Gilla det fotot och svara på frågan här under genom att skicka ditt svar till mankerbeerblog@gmail.com så är du med i utlottningen.

Finns det någon leverantör, bryggeri eller annan som vill bidra med lite priser så hör av er via kommentar, mail eller på facebook! Mottages tacksamt!

Tävlingsfråga:

– Vilken blev den andra (2a) ölen att få maxbetyg (“Kalasbra”) på Manker Beer Blog?

Svar mottages fram till den 15’e maj och utlottningen sker dagen efter den 16’e.

Som lovat så kommer jag skicka ut en tävlingsfråga senare idag samt ett inlägg om tävlingen jag snackat om i över en vecka nu. Så kommer väl om några timmar när jag kollat upp de sista små sakerna.

• Övrigt i ölvärlden är att Närke har öppet hus på lördag, klockan 11-14 har man öppet för lite provsmakning av deras öl. Läs mer här.
• Vinnare i årets upplaga av Hembrygd öl 2011 blev Janne Sandström och Per Andersson med sin Bäckvägen Barley Wine. Blir kul att få se den framöver! Grattis for now! Se alla vinnare här!

Anyway, medan jag klurade på upplägget igår kväll så öppnades inte bara en Ocean IPA till middagen utan till dessert blev det något så trevligt som en Hanssens Oudbeitje – jordgubbslambic är ju aldrig fel. Man myser helt enkelt ihop jordgubbar med lambicen på liknande sätt som med en kriek eller vilken fruktlambic som helst vilket ger en naturlig sötma och smak till lambicen. Gott värre, surt värre och läskade så in i..

Hanssens Oudbeitje

Utseende: Skum är ju inte att tänka på även fast det finns lite vita vågrester längs kanten och någon form av hinna som försvinner när man väl hällt upp. Färgen på vätskan påminner om något utspädd disig persikojuice.

Doft: Om man tar allt det bästa från en lambic. Den äckligt sura sockan man hittade i gympahallen.  Humlekottar som råkat ligga ute i solen lite för länge och som egentligen är rätt gamla. Hästens gamla filt som någon hällt sur citrussaft på och en dos av något som säkerligen är giftigt – ja då har man förgrunden till den här ölen. Finessen är bären. För det är små söta smultron och jordgubbar som studsar omkring och ger en fin liten syrlig bärsötma till det hela. Samtidigt ska jag inte överdriva bärenssmak, men de har en rätt markant karaktär tycker jag (i öl överlag).
Smak: Lätt munkänsla med okey mild och fizzig kolsyra. Tunn som sig bör och först är den rätt matt där syran sakta sprider sig bak i munnen och hugger till som en orm. Fortfarande ingen ultra-laser-spottloska-halsen vittrar bort-syra, men tillräckligt för att få den där krullande känslan i munnen som är alla lambicälskare fix. Väl i munnen kommer jordgubb och smultron fram något tydligare och det är milt, det finns ett sötare inslag men det är skvalpande syra som sköljer runt. Det gör den trevlig att dricka utan att den blir för mäktig. Gillar även eftersmaken av citrus och små flashbacks av bären.

Betyg? – Bättre(+). Jag gillar hur jordgubbarna lyfter syran med en naturlig sötma. Det är välbalanserat mellan syra, sötma och funkigare smaker. Ja, en väldigt trevlig och mycket prisvärd fruktlambic jag lär köpa på mig ett par av igen.

Ja, ni har väl inte missat att jag lovat att starta tävlingen imorgon. Det firas en vecka till 2-år, det firas Facebooksidans växande och det firas ja, våren kanske? Vinster, tävlingar etc kommer det finnas mer av imorgon på nämnda sida.

Nu vankas det middag och en läskande Oceanbryggeriet IPA som Schnille-Daniel varit vänlig nog att plocka med upp sig till Stockholm. Ska bli gott!

Däremot tänkte jag slänga in en kvällsrecension på en öl jag drack för rätt länge sedan men som legat och legat och aldrig fått göra sig hörd – Samarbetsölen mellan Epic och Thornbridge, mellan Nya Zeeland och England, mellan stout och porter (stout är det..). Ölen är en IPA-lagrad stout där man lagrat hälften på amerikanska ekfat och andra hälften på fat där man tidigare lagrat dera Armageddon IPA. Detta ger en IBU på 54 och ska ge vissa humletoner sägs det. Bra eller katastrof?

Epic / Thornbridge Vintage Stout

Utseende: Svart vätska med ljusbrunt skum.
Doft: Kryddig humlad och kaffedoftande där choklad ger ytterligare variation och lite lenare karaktär. IPA-lagringen har verkligen gett tydlig karaktär mer än hur vanliga stouts med hög IBU kan dofta och smaka. Slutar med lite kaffe och lakrits.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Trevande gräddighet med lätta portersmaker av kakao och lakrits som följs av starkt kaffe, aska och en uns mineral.

Betyg? – Bra+. Bra porter mer än en stout. Torrt starkt kaffe med en dash lakrits och kakao. Sätten den är lätt på sett till kroppen gör den förvånansvärt trevlig och inte så trist och klen som annars brukar vara fallet i mitt tycke.