MankerBeer.com

Efter en timmes köande utanför systembolaget (fick stå ensam där längst fram och frysa ett tag) så var jag åtminstone garanterad delar av den ölskörd jag hade planerat inför dagens släpp. För det var ett dyrt (exklusivt kanske är rätt ord) släpp där det mer eller mindre var ransonerat på samtliga öl. Men inför kvällens ölprovning var det bara att ladda upp och följdaktligen blev det:

2 Cigar City Bolita Nut Brown Ale – som jag noterade har en annan etikett än den som det är på krogarna som har fått in den.. varför?
2 Nogne O Red Horizon
2 Nogne O Dark Horizon 3rd ed.
1 Goose Island Pere Jaqcues – missade sist, så tur att de hade en kvar
1 Sierra Nevada 30th Anniversary Ale Our Brewers Reserve
1 De Molen / Flying Dog Bat out of Hell som jag dock inte köpte åt mig själv.

Generellt vet jag inte vad jag ska säga om släppet mer än att det var ordentligt lång ölkö och ovanligt få som skulle ha vin eller whiskey idag, vilket väl är kul att se. Nästa steg för systembolaget är väl att se till så att man kan förse den växande skara ölfantaster som ändå finns. Spontant känns det som om man ibland beställer in de mängder som skulle ha försett ölnördar för kanske 1-3 år sedan. Idag är det större intresse än någonsin (märk ordet intresse!) och det bör man uppmuntra och svara till.

En notis för övrigt är att Monks nu i majsläppet kommer ha med sin första “egna” vilket är kul att se. Det vart en Russian Imperial Porter (jag hade fel som förutsatte att det var en stout pga Russian Imperial i namnet..) som är summan av en bryggkurs som Charles Casino har lett. Kul, bara att hoppas att det inte blir som med St Eriks eller Mohawk och att vi plötsligt får se 100 olika Monksbrygder som automatiskt kommer in till systembolaget. Inget ont om St Eriks eller Mohawk men jag skulle gärna se ökat fokus på andra svenska mikrobryggar OCKSÅ.

Nä, nu blir det att fippla vidare och planera inför ikväll då vi för en gångs skull även kommer ha snygga triple karamlietglas att dricka ur – tack Sorbon för det!

Så, äntligen är det dags för ett nytt släpp på systembolaget och denna gång blir det extra dyrt och extra gott! Jag är rätt imponerad och samtidigt förfarad över vad som kommer nu.

Struise Black Albert, grunden till Black Damnation-serien är riktigt god men kanske lite dyr för att man ska vilja köpa ett gäng flaskor. Dock riktigt god och som alltid med Struise så levererar dem!

Cigar City Bolita Double Nut Brown Ale, ja Cigar City kom till Sverige via Brill men detta är tyvärr den enda flaskan som kommer till systembolaget och nu verkar även styckflaskorna vara slut hos Brill. Så passa på, trots priset, för vad jag har hört så ska den här vara riktigt god! Vanligtvis gillar jag brown ale’s men nötiga sådana (tänk Rogue Hazelnut Brown) brukar verkligen kunna höja sig om de görs bra och det har inte varit något från Cigar City som har svikit mig så.

Sierra Nevada 30th Anniversary Our Brewers Reserve är sista delen av 4 i denna serie och är en blend av Bigfoot, Pale Ale‘en och Celebration om jag inte har förstått någonting fel. Man har tagit de bästa olika ölen från bryggeriet och fört dem samman och visst är priset dyrt, men vafasiken – ta och dela på 2-3 pers då? Samtidigt har jag sett att de tar runt 200 för den i England…

Nøgne Ø’s båda bidrag är båda riktigt goda även om 2’nd edition och i sin tur 1’st edition av Dark Horizon ska vara bättre enligt de flesta (jag har bara druckit 2’nd och 3rd så). Red Horizon är söt men riktigt trevligt att smutta på som efterrätt när man känner sig förtjänt av det, dessutom är det intressant för de som vill lära sig om öl och bryggtekniker att se vad man kan åstadkomma med sakejäst. Tyvärr hade Brill för få Sweet Horizons kvar för att de skulle få komma med, men för den som är intresserad så går de att ta hem (styckvis) från nämnda leverantör!

Sist ut är De Molen och Flying Dogs helvetesbarn – Bat out of Hell! En ordentlig imperial porter baserad på Hel & Verdomenis och Gonzon och då ingen av de två är att tala illa om så är även denna en riktigt best. Tyvärr var den inte så fantastisk som jag föväntade mig då jag drack den, men likväl en väldigt god öl. Så för den som har 250kr över och väljer mellan Bugg och öl, välj öl!

11156 Struise Black Albert 33 cl 59,90 kr
11163 Cigar City Bolita Brown Double Nut Brown Ale USA 75 cl 119,00 kr T7
11165 Sierra Nevada 30th Anniversary Our Brewers Reserve USA 75 cl 399,00 kr T7
1693 Nøgne Ø Red Horizon Norge 25 cl 99,00 kr T7
1617 Nøgne Ø Dark Horizon 3rd Edition Norge 25 cl 99,00 kr T7
11164 De Molen / Flying Dog Bat Out Of Hell Nederländerna 75 cl 248,90 kr T7

För övrigt var jag förbi systembolaget nyss och hämtade ett litet paket, eller lösa flaskor snarare. Det är Stillwater som Brill har fått hem ett gäng flaskor av och som även dem går att plocka styckvis som nu ska provas på en ölprovning imorgon. Brian på Stillwater har även lovat mig en liten intervju framöver så får bli en special om dessa öl sedan. Han kom ju i topp på Rate Beers årliga award-lista som bästa nya bryggare och både Jaded och Outblack var riktigt välgjorda så ska bli kul att prova även dessa! Och flaskorna är ju så sjukt snygga också!

När det gäller lagring så är det ofta vissa öl som ofta dyker upp, troligen för att det är dem vi har tillgång här hemma i Sverige. Sierra Nevada Bigfoot, Great Devide Yeti, Brooklyn Chocolate Stout, Traquair och nu Gonzon (m.fl..). Både chocolate stouten och Bigfooten har jag provat 6månader respektive ett år efter inköp och de har båda utvecklats, sedan om de har utvecklats väl låter jag vara osagt. Jag märker att jag föredrar fyllighet och lite humlebett ovanför lätt oxiderade och tunnare, men elegantare, smaker. Samtidigt spelar en hord olika faktorer in på hur väl de lagras och jag bör säga att jag inte lagrar dem enligt ultimata förhållanden och vissa hävdar ju att man kanske bör vänta ännu ett par år innan man dricker dem.

Tur då att vissa krogar även serverar dessa lagrade öl på fat, som har stått i bättre förhållanden och som inte tar plats i ens eget förråd. När jag nyligen var på O’Connors i Uppsala hade dem Sierra Nevada Bigfoot 2008 på fat vilket fick det att vattnas lite i munnen på mig, samtidigt som det blev annan öl som fick sätta vätskan till. Så när jag då vara hemma i Stockholm och för en vecka sen ungefär såg att även Sorbon hade denna barley wine från samma år så blev det den perfekta efterrätten.

Sierra Nevada 2008 (fat)

Omdöme: Både smak och doft hade en mildare och mer utvecklad karaktär men i en något tunnare kropp. där humlen hade dragit sig tillbaka och inte gav samma kryddiga och bittra känsla som jag tycker gör att det känns mer i munnen. Blåa bär och en fin söt likörartad maltsmak där man ändå anar lite humle djupt ned i glaset i form av lite gräsig och citrushumlesmak. Det doftar likt en Bigfoot som blivit gammal och menlös men som ändå är lika omtänksam och gästvänlig som på yngre dagar.

Betyg? – Bättre. Mycket mer karaktär nu även om kroppen och den trevliga blandningen mellan humle och maltsmaker är lite annorlunda än “förr”. Det är nästan så att jag föredrar den då den bara har fått stå några månader och lagt sig mer än såhär. Samtidigt är den väldigt trevlig o snäll, både för de som gillar den lr för ‘nya’ som får dricka en lagrad Bigfoot som första Bigfoot.

Weyerbacher ligger borta i Pennsylvania och trots städer som Pittsburgh och Philadelphia så är det nog bara en handfull bryggerier som sitter ordentligt på ölkartan: Victory, Tröegs och så Weyerbacher. De sistnämnda har även dem likt många andra amerikanska mikrobryggerier siktat in sig på att göra lite mer ‘traditionellt europeisk öl’. Allt som oftast brukar det kunna fallera lite om de försöekr sig på veteöl och andra öltyper som av någon anledning inte smakar riktigt lika bra när de är gjorda i USA. Men en barley wine då? Weyerbacher Blithering Idiot är en europeiskt influerad barley wine så med andra ord är humlen och beskan nedtonad i utbyte mot en tydligare sötma och mer malt. Sedan vet jag inte om det är en brittisk, belgisk, norsk eller italienskinspirerad barley wine – men allt som oftast brukar det luta åt det brittiska hållet. Vi får se, nu…

Weyerbacher Blithering Idiot

Utseende: Mahognybrun, mörk och grumlig vätska. Ljust, lite beigefärgat skum med minimala små bubblor och gräddig topp. 
Doft: Sött och typiskt brittisk barley wine karaktär . Torr humle med citrus och gräs, lite alkohol samt söt karamell klibbar ihop i en bra konstellation med trevlig närvaro av alkohol i doften.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt fyllig och nästan tjock men ändå mjuk och mild. Mycket malt, honung, karamell och drag som påminner om belgisk dark strong ale. Kanske just på grund utav honungen, en aning jäst och lite apelsin.

Betyg? – Bättre-. Trots att jag tycker att den är en något belgiskinspirerad brittisk barley wine så lyckas den väldigt bra. Sötman är väldigt trevlig och smakerna gör sig väl och utan att krångla på något sätt. Den drar åt en mix av Struises Pannepot blend’at med en släng Bötet Barley Wine och vanligtvis kan jag tycka att mixen av belgiskt och barley wine skär sig men då har det främst gällt amerikanska upphumlade barley wine, här mot den brittiska sötman passar belgobitarna inte betydligt mycket bättre!

 För oss (mig) som inte kunde närvara på Linköping Beer Expo i helgen så är det trevligt att kunna läsa om vad som dracks, diskuterades och hände där hos er andra. Det var några få saker jag hade velat prova på mässan som jag tidigare inte har provat, men det var kul att man ändå lyckats få dit så mycket gott! Mer sånt och bra att det verkar ha varit lyckat!

För egen del är det fortsatt lite torka inför helgens stundande ölprovning då det blir en hel radda godsaker som ska provas med Sierra Nevadas 30th Anniversary Serie i centrum.Funderar lite på att investera i lite Founders Backwoods Bastard, någon som druckit den och vill uttala sig?

Tills dess blir det mer av annat gott. Som Southern Tier 422 Pale Wheat. Denna ofiltrerade session-ale med lite söt vetemalt siktar på att vara lättdrucken och trevlig. Ölen är också tillägnad vår planet som Southern Tier önskar att vi ska ta hand om. 80% av förpackningen är återanvänd kartong etc och går att återanvända och på sin hemsida har man även ett speciellt event på Earth Day där man får en liten gran för varje 6-pack av ölen man köper. Så indeed är det deras hippieöl. Så clink and drink och lyssna på lite passande musik med Cheech & Chong – Basketball Jones

Southern Tier 422 Pale Wheat

Utseende: Grumlig, rätt varm men matt persikofärgad vätska med poröst tunt litet skum.
Doft: Citrus och apelsin med en nästintill gräddig finish och sötma. Den ljusa malten ger en sötma och naturlig karaktär som är väldigt trevlig, om än lite neutral. Krämigt.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Halvlätt och något porös kropp som nästan drar åt det fizziga. Lätt smak av ljus malt och gräddig mild frukt. Kanske anas även lite menthol. Oavsett så är den väldigt lättdrucken och faktiskt rätt trevlig.

Betyg? – Bra(+). Vinner på att vara så krämig och lättdrucken men ändå ha lite stil. Den är inte platt utan bara enkel, på ett helt okey sätt. Dock undrar jag vara veten kommer in…? Så på ett sätt är den rätt tråkig och platt, samtidigt är den en mjuk halvgräddig session-ale som passar utmärkt att hinka i sig för att släcka törsten med lite god vätska. Så är lite tudelad om det är bra eller inte egentligen.

 Äntligen, jippie och vad kul var nog några uttryck som kunde höras då det blev allmänt känt att Nils Oscars Hop Yard skulle ta plasts på systembolagets hyllor den närmsta tiden. En öl jag missat att dricka då jag haft tillfälle men också en öl jag genom åren har hört gott om. Sen råkade det likväl bli så att jag hörde röster om att den visserligen är bra och väldigt god men likväl har svårt att stå sig mot den externa konkurensen som finns idag med alla amerikanska IPA’s och även många svenska, danska och europeiska ditos. Så, vad är min åsikt denna lite långsamma söndag?

Nils Oscar Hop Yard

Utseende: Något mörkare gyllenorange vätska med fylligt cremefärgat skum med minimala till små bubblor.
Doft: Humle med mycket citrus, gräs, apelsin. Det som står ut mest är jäst och deras hussmak. Sätter man ordentlig fart på vätskan så framträder tropiska beska frukter med tydliga inslag av cascade och amarillo. Tyvärr måste man tvinga fram dem. När man väl gjort det återfinns även humlekottar, humleolja och mer söt citrus och en släng söt malt.
 Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Söta tropiska frukter med ananas och persika i fronten. Karamellmalt, ängsblommor och lite russin tar över och det är inte samma fokus på hussmaken även om lite gräs, stall och jäst känns av. Visst, det är en fin blandning av malt, blommig humle och tropisk humle. Men faller jag för det? Mnjae, för mig är det för mycket hussmak och malt där för att den ska bli den beska och läskande IPA’n man önskar allra mest såhär års. Samtidigt är den god och jag tycker inte den förtjänar de alltför ljumma kommentarer jag har sett på vissa håll.

Betyg? – Bra+. Mycket Nils Oscars men mycket kärlek och mycket humle, men kanske för mycket inslag av just jäst, Nils Oscars och malt. Jag sitter och funderar på maträtter denna skulle kunna passa till och ja, allt från ostar till kött till allt med lite karaktär. Så att vi har fått hit den som ordinarie framöver bådar gott till de tillfällen jag vill laga ihop något med en bra öl till. Men att dricka ett fyrpack självstående? Mnjae, då vill jag ha bedövande beska och ilskna kottar.