Plugin by Social Author Bio

Magnus “Manker” Björnstjerna | MankerBeer.com | Page 219

Author Archives | Manker

Småskvaller, Menno och De Molen Op and Top - snart på bolaget?

Småskvaller, Menno och De Molen Op and Top – snart på bolaget?

Om två veckor håller Menno en ölprovning på Monks i gamla stan, en ölprovning som många velat gå på och som många nog är intresserad av att veta mer om. När jag var på Monks för att anmäla mig till den fick jag även veta att Menno nyligen varit i Stockholm och på Monks för att hålla ett litet informellt möte med representanter för Systembolaget. Tydligen är Mennos planer att börja göra 5-6 öl mer till “året runt öl” som kan komma att göras i större kvantiteter och på så sätt även kunna dyka upp på systembolaget. En av de ölen som det tydligen pratades om var den nya Op & Top, en öl som jag även haft turen att nyligen ha druckit. Tydligen ska det vara en slåtterölstwist på en IPA, IIPA eller engelsk IPA – här finns ingen genomgående beteckning på ölen. Men jag kan bara säga att det var en av de bättre humleölen från De Molen, och färsk dessutom då den tappades den 29 juli. Premianthumle som bitterhumle och sedan har det humlats vidare med Cascade och Amarillo. Alkoholhalten ligger på trevliga och måttliga 4,5% medan IBU:n hamnat på lite blyga 30,4.

De Molen Op & Top

Utseende: Rätt varm persikofärgad vätska, inte för grumlig, småporöst skum med minimala bubblor som pyser ut.
Doft:  Här doftar det färskt. Först är det bittra dofter av gräs och grönsaker, grönt te och liknande på det lite sedvanliga De Molen-maneréen. Men det finns mycket fruktighet också med aprikos och persika. Tillsammans gör de båda ”doftvärldarna” sig rätt bra ihop.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Inte blaskig utan snarare tunn kropp där humlesmakerna känns på grund av de träder fram med en viss sötma. Det är lite citrus, gräs och mogna frukter. Det blir lite kryddigt när den tunna kroppen ska behandla humlen men det bidrar bara till variation i smaken. Efterbeskan är lagom men känns av vilket ökar på intrycket att detta är en rätt bra IPA de fått fram. Fräschören hålls tillbaka lite utav en nyans av dammigt jäst över smaken. Trots den tunna kroppen känns det som om det finns en rätt bra dos malt både genom sötman som känns av men även lenheten i smaken.

Betyg? – Bra, trots den låga alkoholhalten vet jag inte, hur mycket jag än känner efter, om detta är en öl jag skulle vilja sitta och dricka ett par av. Missförstå mig inte, det är nog en av de trevligare IPA’s jag druckit från De Molen, bara att det inte är något i smaken som verkligen fångar mig. Den är god och väldigt lätt att ta till sig och jag tror att många nog hade gillat den om den kom till bolaget, även fast det nog kan bli svårt då systemet inte riktigt, vad jag kommer ihåg, har tagit in IPA’s liknande denna förut.

Posted in Ölrecensioner0 Comments

De Molen Mooi and Meedogenloos - shapeshifter öl?

De Molen Mooi and Meedogenloos – shapeshifter öl?

Det där med att De Molen satsar lite för mycket på samma humlesorter och att deras IPA’s är lite för likgiltiga och lika varandra börjar mer och mer suddas ut tycker jag. Häromdagen drack jag deras Op & Top som jag nog skriver mer om imorgon och igår vart det deras Mooi & Meedogenloos. Uppmärksamma läsare påpekar snabbt att den senare av de två är långt ifrån en IPA. Mycket riktigt, då det är en mörk belgian strong ale (RB) eller russian imperial stout (BA) som de fått ned 81,7 IBU i. Alltså är det välhumlat även här och som vanligt är det  Premiant och Saazhumle som får stå för humlingen. Enligt vad jag läst mig till på BA så är detta deras Rasputin fast i en lättare version, min flaska Rasputin står kvar oöppnad så jag kan inte säga något mer om det, än.

De Molen Mooi & Meedogenloos

Utseende: Svartbrun vätska med lite cappucinofärgat skum med minimala bubblor.
Doft: Oerhört tydlig smak av något jag inte kan sätta fingret på, en godis eller tuggummiliknande fräschhet, lite mint, eller äpple? Även lite sötlakrits. Rökig och mörk malt mot en fin beska som mot det mörka och även det fräscha inte blir sådär gräsig eller typiskt europeisk som De Molen brukar få deras IPA’s att bli. Här känns det mer åt DIPA eller barley wine-hållet i fråga om humlen. Både kaffe och choklad finns där. Väldigt mycket dofter och inte i någon alltför komplex sammansättning, utan det blir lätt att ta ut dofter och på så sätt väldigt trevligt att dofta på.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är desto komplexare där man redan i första kontakten med vätska känner hur smakerna fightas om att ta plats. Humlingen märks verkligen av och även här är det åt en mörk DIPA eller väldigt bra barley wine. Det är maltigt, lite rökigt och bär och äpple får tampas med det mörka. Bataljen pågår länge och man är glad att den aldrig tar slut. Hur de får den till en belgian strong ale på RB förstår jag inte, russian imperial stout känns mer riktigt och i det här fallet en välhumlad sådan. Kanske inte lika len i smaken som en, men vad fasiken gör det när den är så god? Känns lite fatlagrad på något sätt då det dyker upp både lite rökighet, viss vanilj men även lite träighet.

Betyg? – Bäst, det här var lättsamt och komplext i en och samma skepnad. Man kan antingen välja att se den som något ”icke-stoutigt” och då känna mer frukt, humle och lite rökighet och mörk malt, eller så ser man den mer som en RIS och känner mer lenhet, trä, lagrade dofter och choklad och kaffe. Oavsett så var den riktigt god och jag tror den bara skulle ha blivit bättre med något år på nacken. Troligen mer likörig och lite lättare i sin kolsyra. Gott och kan rekommenderas!

Posted in Ölrecensioner0 Comments

En flört med Delphine, Struise Cuvée Delphine

En flört med Delphine, Struise Cuvée Delphine

Av de öl jag druckit på sistone har många varit sådana som har varit väldigt bra men där jag vetat om innan att de inte kommer nå upp till absoluta toppen. Så i onsdags efter att jag verkligen kände mig förtjänt av något gott så åkte denna flaska fram och ned i mitt glas. En maffig imperial stout där man använt Four Roses bourbonfat som man fyllt upp med Struise Batch 0. Så från Black Albert fick man tanken med Cuvée Delphine. Skulle först säljas småexklusivt på deras egen butik och lite andra ställen men har nu spritt sig lite hit och dit. Snittbetyg på RB på 4.02 så det är ingen dålig öl som de 13 % ‘en kan leka fritt i .

Struise Cuvée Delphine

Utseende: Mörkbrun mjuk vätska med fint kompakt brunfärgat skum med minimala bubblor.
Doft: Bränt trä, vanilj och bourbon. Krämig choklad, varm i doften som även har en rostad ton. Doften är verkligen tilldragande och jag tycker den har precis rätt balans på bourbondoften som inte blir för whiskeyartad utan mer whiskeytunna. Lätta toner av frukt, typ plommon, även lite tobak.
Smak: Medelstor till stor munkänsla med fin kolsyra. Fylligt krämig på ett sätt som verkligen jäser ut i munnen. Smakerna är underbara med bourbon i centrum följt av len choklad där alkoholen märks av i sättet den hettar till sig. På vägen ned känns viss beska av vilket förvånar mig men ger perfekt avslutning istället för att bara bibehålla sin lenhet. Det är krämigt och gott och smakerna sätter sig kvar i munnen och på tungan. Eftersmaken pendlar mellan lite choklad och bränd tunna till bourbon. I eftersmaken känns också bourbon’en av på ett rätt varierande sätt, precis som det ska vara istället för att det bara smaker ”whiskey” av något slag. Trots de rätt krävande smakerna så är den inte alltför tungdrucken. Vaniljsmaken hålls vidare i bra kontroll utav de andra smakerna och framstår även tillsammans med lite tobak.

Betyg? – Bäst, riktigt fin och exceptionell kropp som presterar på topp, fyllig, kraftig och ändå väldigt förlåtande och snäll. En hel uppsättning utav smaker och dofter som verkligen är samstämda och som skulle värma vem som helst framför en mörk brasa. Jämfört med Goose Island Bourbon County Stout så faller denna på någon liten extra elegans som står ut mer i centrum och som allt det andra får kretsa lite kring. Här är den bourbonkänslan lite anonymare än gåsen, men då är man också bra picky.

Posted in Ölrecensioner0 Comments

Ett paket från Alvinne med liquid luxury!

Ett paket från Alvinne med liquid luxury!

Idag kom då mitt andra paket från Alvinne, vilket budkillen nyfiket påpekade – och som jag väntat. Eller egentligen inte då jag inte har plats för allt än och i stressen som jag just nu har så saknas tid för vare sig att dricka öl eller sortera iordning bland hyllorna.
Det som kom var dock ren vätskelyx i många fall, då Glenn som sköter det hela från Alvinnes sida råkade göra lite fel sist så bjöd han på en flaska De Molen Vlaams & Hollands, en barley wine de egentligen inte hade börjat sälja och som det tappats 560 flaskor av. Men inte nog med det, i paketet kom även en extra flaska av De Molen Mikkeller & Menno, underbart då jag föll pladask för den!

I övrigt kom:


1 st Alvinne / Birdsong Nightowl – Deras belgian barley wine som ingen ännu har skrivit om på RB
1 st Amager Dicentra Cucullaria – Beställningen av dessa två lades innan Schnille och Schmak skrev om att de skulle komma
1 st Amager Galanthus Nivalies
1 st Buffalo Belgian Bitter
1 st De Molen Amerikaans
1 st De Molen Bloed, Zweet & Tranen
1 st De Molen Bommen & Granaten
1 st De Molen Hel & Verdoemenis Mist BA
1 st De Molen Luid & Duidelijk
1 st De Molen Lusten & Lasten
1 st De Molen Mooi & Meedogenloss
1 st De Molen Neander Ale
1 st De Molen Op & Top – En IPA som tappade under sommaren, rätt färsk med andra ord
2 st De Molen / Mikkeller Mikkel & Menno
1 st Haandbryggeriet Menno & Jens
1 st Haandbryggeriet Wild Thing
1 st Het Alternatief Ambetanterik
1 st Het Alternatief Bittere Waarheid
1 st Het Alternatief Eerwaarde Pater
1 st Het Anker Gouden Carolus Hopsignoor
1 st Lost Abbey Angel Share – Blir gott att prova 
1 st Lost Abbey Serpents Stout
1 st Port Brewing Santas Little Helper 08
1 st Struise Kloeke Blonde
1 st Struise Tjeeses – Rådiggade den ju på fat, så blir kul att se hur den är på flaska
1 st Struise Pannepot 2008 
1 st Urthel Hibernus Quentem
1 st Urthel Hop-It
1 st Urthel Parlus Magnificum
1 st Urthel Samaranth
1 st Urthel Saisonnière

Posted in Ölrecensioner1 Comment

Alvinne - Caspar och Balthazar - Humlebomb och julhångel samt ölnyheter

Alvinne – Caspar och Balthazar – Humlebomb och julhångel samt ölnyheter

I helgen dracks ju så klart de sista ölen från Alvinne som jag hade hemma, vilket jag anser är lite duktigt då det ändå var ett gäng. Slutsatsen jag har dragit om det hela följer senare i inlägget men jag kan väl hinta om att det blidde lite sådär. Men vad gör det, idag är det fasiken nästan blå himmel här i stockholm, det är onsdag och fåglarna flyger, inte.


  • För de som missat det så har Schnille och Schmak uppdaterat sin lista över systembolagets nyheter, varpå de även traskat in på 2011. Kortsiktigare skillnader är att Djävlebrygg, det danska lilla bryggeriet som just nu har Eklipse på fat på Monks Porterhouse för den som vill ha en aning om hur deras öl är. Det är iaf Son of Nekron och Gudelös som kommer att dyka upp den 1’a respektive 15’e november.
  • Sedan kommer BrewDog Ab:03 redan den 15’e november vilket är kul då jag inte ens har hunnit testa AB:02, så blir att prova en av varje då kanske. Bland julölen var det väl någon enstaka nyhet, men där är jag ändå lite bitter över att vi saknar någon maffig amerikanare. 
  • Men 15’e december kommer Amagers båda “nya” öl  Dicentra Cucullaria och Galanthus Nivalis. Två öl jag har på väg hem nu i veckan, så blir kul att se om man ska köpa på sig fler senare. Samma omgång kommer även en whiskeylagrad Devine Rebel från Mikkeller och BrewDog – en barley wine som fick nästintill maxbetyg av mig, trevligt! 
  • Sist ur blir de öl som kommer 14’e februari 2011 – och äntligen, vad kul Ommegang får hit en öl och då deras Three Philosophers. Blir mycket köa närmsta halvåret med andra ord.

Men nu blir det Alvinne, humlekalas och julhångel.


Alvinne Caspar
Ennligt dem själva en av de humligaste belgiska ölen med en IBU på 115. Vidare ska den kunna lagras väl, har en alkoholstyrka på 8% och har humlats med Hallertau, Goldings och Saaz.

Utseende: Stort skum med minimala bubblor. Lätt persikofärgad vätska, grumlig.
Doft: Belgo-IPA med gräs och syrlig citron, vissa inslag av jäst. Rätt basic doft.
Smak: Medelstor munkänsla med bra, fyllig, kolsyra. Smakerna är centrerade kring citrus, kanske lite apelsin och gräs. Beskan märks först inte av utan den kommer väldigt sakta. Tyvärr är smakerna rätt lågmälda och med en utebliven beskhetschock så blir hela ölen rätt platt.

Betyg? – OK+, lite väl snäll och förenklad belgo-IPA utan attityd. Jästigt, humligt, dock färskt. Trist helt enkelt och de 115 IBU som skulle göra den så besk känns inte av alls.



Alvinne Balthazar
Deras 3’e del i denna serie om de tre vise männen(bara Melchior jag verkar ha glömt att köpa) var han som tydligen hade med sig alla kryddorna, för här har man dunsat i ingefära, kardemumma och koriander.

Utseende: Mörkbrun vätska, litet brunt skum.
Doft: Speciell, julkryddor och rökelse. Porter eller stoutigt i botten. Grönt te, marsipan och mer kryddor som blandar sig väl och ger lite spännande dofter som inte trots 9% blir för påträngande (tänk vissa överkryddade julöl).
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Lite småfizzig. Även smaken är rätt speciell där kryddorna kommer först, sedan lite trä och sedan mer kryddor och grönt te. Inte för klen utan munkänslan passar in denna dos kryddsmak. Smaksatt coca cola.

Betyg? – Bra, spännande smaker som samsas väl innan de blir för likriktade och blir lite påträngande i längden. Men i små fina sippar så håller den sig bäst. Tydligen en öl som mindre ölintresserade tjejer verkar gilla, iaf om man själv druckit den och sedan måste kyssas lite… har jag, hört…

Posted in MankerBeer News1 Comment

Southern Tier Mokah och Struise Tsjeeses

Southern Tier Mokah och Struise Tsjeeses

Blir att pausa lite i Alvinneskrivandet då jag inte hunnit föra över alla anteckningarna till datorn än, med en hel hög av saker som måste göras denna vecka så får det bli lite fulrecensioner av diverse öl som legat kvar på samvetskontot sedan de senaste två veckorna. Å anda sidan är det inte två helt dåliga öl som ersätter Alvinne idag. En kaffe och choklad-öl samt en fantastisk julöl.

Southern Tier Mokah
Brygd med jamaikanskt kaffe, rostad choklad, karamell-, choklad- och svartmalt. Detta är en ”mix” av Choklat och Javah som tillsammans blir det lite kaffechokladiga Mokah.

Utseende: Brunsvart vätska
Doft: Chokladen blommar ut med inslag av rostat kaffe likt chokladdoppade kaffebönor. Precis som i denna serie är det inget hymmel om vilka utvalda dofter och smaker som ska finnas, vilket lämnar ute allehanda andra smak- och dofter. Likt choklat men inte lika mjuk chokladdoft utan mer torrt kaffe.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor smak av kaffebönorna, halvtorr början innan chokladen börjar komma fram med smak och en mjukare känsla. Även här är det chokladdoppad kaffepistill. Fylligt och fin eftersmak.

Betyg? – Bättre, inga krussiduller här heller utan det är en väldigt välgjord serie utan större överraskningar eller fallgropar. Fyllig smak, inga bi- eller eftersmaker som vissa av de andra i serien kan ha då smakerna börjar falla isär lite. Samtidigt är denna jämförelsevis lite otydligare i smakerna.


Struise Tsjeeses
Fat på Monks Porterhouse. Är en blond abbey triple vinteröl som lagrats 8
månader på diverese stenfrukter.

Utseende: Väldigt gräddigt skum, lätt grumligt gyllene persikofärgat skum.
Doft: Komplext är väl ordet jag söker. Bubbelgum, godissocker, gummi, mer bubbelgum. Gott och inte extremt eller kemikaliskt. Lite som en cray trippel mot slutet när lite krydda kommer fram. Wow.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig root beer och barley wine som möts hemma hos en quadrupel. Det är bär, honung och superkomplext även i smaken. Även lite veteölskänslor.

Betyg? – Bäst (+), helt underbar och om öl genom åren har varit komplexa så är de första sipparna på denna mer än så. Smaker, dofter och intryck tävlar om uppmärksamhet. Dock är parentesen där av en anledning, jag tycker nämligen att den tappar sin ”wow”-känsla efter en stund vilket många andra toppöl inte gör, de är genomarbetade på ett fenomenalt sätt, denna tappar det efter en stund. Men likväl har den verkligen det lilla extra.

Posted in Ölrecensioner2 Comments