MankerBeer.com

Om du råkar befinna dig i Belgien en söndag, tycka om öl och har 3 timmar över och vill besöka världens 3’e högst rankade ölplats (enligt Ratebeer 2015-06-04). Då råder vi dig att ta dig till byn Lennik en halvtimme utanför Bryssel. Här finns bland annat De Heeren som jag tidigare skrivit tidigare. Men om man tar sig ut ännu lite längre, till den ännu lite mindre orten Eizeringen så finns det i ett litet villakvarter ett litet ställe vid namn de Verzekering tegen de Grote Dorst, eller kort Grote Dorst eller bara Dorst som vissa kallar det.

Vad namnet betyder kan man som svensk nästan utläsa direkt, Verzekering betyder försäkring, tegen betyder mot och grote dorst betyder stor törst. Med andra ord är namnet försäkring mot stor törst på svenska. Av en slump råkade både jag själv men även Manker och Fredrik från Surisarna att besöka stället bara någon vecka emellan, så här får ni lite av ett gemensamt resereportage.

I den förvånansvärt lilla lokalen finns det en liten bar som bara håller öppet på söndagar mellan 10-13.30 och vid speciella kyrkliga högtider. Lokalen ligger precis intill St Ursulakyrkan och öppettiderna är i anslutning till söndagens gudstjänst. Detta lilla ölkafé mitt i Pajottenland har ett fantastiskt sortiment av främst lambic och vintagelambic men även en del riktigt trevliga öl från De Struisse Brouwers.

Det gamla caféet är över 70 år gammalt och drevs i över 50 år av en gammal kvinna vid namn Marguerite. 1999 orkade hon inte längre driva stället som kring julen skulle stängas ned. Då kom bröderna Kurt och Yvees Panneels in i bilden och tog över stället. Två år senare började man renovera stället, ett arbete som kom att pågå ända fram till 2005 då man åter öppnade, såklart med bibehållet arv i fråga om öppettider, men även med byggnaden och för byn. På vardagarna har bröderna vanliga jobb och bor inte ens i byn utan för dem är det här ett sätt att hålla i liv en vacker tradition och något de värnar om.

När man kommer in undrar man nästan var man hamnat, det verkligen syns att historia är väldigt viktigt för dem. Du kommer rakt in i en art deco-bar från 50-talet med väggarna beprydda av gamla hjälmar andra ssouvenirer från andra världskriget. Amerikanerna som jag delar bord med reagerar på ett hjärnkors på väggen och vi andra runt samma bord drar lite på smilbanden.
Runt om i lokalen gör sig även ölet sig påmind, för det hänger humlerankor och malt lite här och var. Inte direkt snyggt utsmyckat utan mer medvetet slafsigt.

Det är alltså en mycket mysig och trevlig lokal även om det är lite trångt ibland. Bli inte förvånad om det mitt under besöket dyker in en pensionärsförening eller ett helt cykellag (cykling är landets nationalsport). Detta gör att det kan vara bra att komma i tid för att få ett bord då den stackars personalen senare kommer att få det svårt att röra sig runt i lokalen. Det kan också ta lite tid att få in din öl, inte på grund utav ohövlig barpersonal utan för att alla tar det i sin egen takt. Något som skänker ett lugn över stället och som man gärna och snabbt faller in i, perfekt på en småvarm semesterdag.

Jag öppnar med två glas från fatlistan, både Jonge lambic från Tilquin och en från Girardin innan jag öppnar den minst sagt imponerande flasklistan. Herrejösses vilken lista! Mycket har varit urplockat på grund utav lassen med amerikaner som hittar sin väg ut till den lilla byn och som snabbt plockar på sig sådant som de uppfattar vara värt hype’en, men det finns gott om klassisk god geuze eller Yvees egen favorit – helt vanlig lambic.

Jag som åker ensam hittar snabbt en 375ml flaska som jag verkligen vill prova och helt plötsligt står jag där med en 3 Fonteinen Oude Kriek från 2006. På den tiden gjorde man vanliga krieken med körsbär från Schaarbeekse och det ger en färg utom denna värld! Smaken är densamma, helt fantastisk. Att den kostade mig under hundralappen är för mig fortfarande en gåta. Denna plats är fantastisk!

Efter några minuter sätter sig ett bekant ansikte ner och hälsar, det är Uli eller Ulrich Kremer som han heter på riktigt. För er som inte känner till Uli så är det en tysk lambic blender som blandar lambic under namnet h.ertie. Vi delar en Cantillon Mamouche från 2011 och avslutar förmiddagen med en Lou Pepe Kriek från 2009. Hela kalaset gick på ca 300 kronor. Ja det är svårslaget! Förutom de här ölen hittar du gammal Eylenbosch och lambic från nu nedstängda bryggerier. Inte för speciellt, inte för dyrt utan just lagom för en riktigt intressant dag ute på vischan.

Vi (Manker och Fredrik) hade även turen att ihop med våran amerikanska vän och resesällskap kunna sitta någon timme efter stängning med Yvees och diskutera lambicens framtid, vikten av att veta vad man dricker och hans vänskap med Chris Lively. Chris som har Ebenezer’s Pub i Maine, USA arrangerar vartannat Night of Great Thirst, den amerikanska motsvarigheten till Nacht van de Grote Dorst  som Yvees och Kurt har. Chris minifestival går i år av stapeln den 22a augusti och kommer att bli grym!

Det var också kul att höra Yvees berätta om de små nyanserna mellan olika lambic och hur han genom att åka runt till olika bryggerier och blenders får prova på lambicerna som sedan väljs ut till att bli en geuze eller för att se vilka som ska butteljeras när. Han brukar ta med sin son, ung nog för att inte få dricka öl i Sverige, men gammal nog för att i Belgien kunna få prova på små smakprover för att själv lära sig känna de olika karaktärerna på en lambic. Intressant och ännu ett bevis på den levande kulturen och traditionen som ligger hos den här typen av öl.

Just nu har man dock semesterstängt och öppnar igen den 2 augusti. Vi rekommenderar er verkligen att viga en söndagsförmiddag där om ni har möjlighet och tid, för detta var verkligen något speciellt. Enda kruxet kan vara att ta sig dit och sedan därifrån men det går både att ta en taxi från Bryssel (dyrt!) eller att ta en av två tåg till stationerna en 15-30 minuters promenad därifrån, eller för den delen att betala 2 euro för att ta bussen dit och sedan tillbaka till stan, vilket å andra sidan tar rätt lång tid. När Manker och Surisarna var där tog de bussen halvvägs in mot stan och sedan en billig och snabb resa med Uber resten av vägen.

Det börjar åter hända saker kring Malmö brygghus då det ryktas om både det ena och andra i Malmökretsar.
Först sålde man huset och hyr nu platsen istället sen började ryktena om buteljeringslina, utbyggnad, att man vänder ryggen till Systembolaget och tittar utåt i världen istället. Dessutom har man börjat släppa mer och mer öl som alla är märkta med ett nytt namn. Det blir helt enkelt för mycket så vi hörde av oss till ägaren Anders Hansson om vad som är på gång.

Innan vi börjar med det så kan vi berätta att det sedan länge byggts bakom kulisserna och att man skulle öppna upp som en ny pub då man tyckte att det var lite tråkigt att folk öppnade dörren, tyckte att det såg fullt ut och vände igen. Man har därför öppnat upp på första våningen och här ska det bli en ny restaurang med plats för ytterligare 150 gäster. Till detta har man även flyttat ner köket till första våningen, så det blir lite mer praktiskt för personalen.

MankerBeer (MB): Många har nog sett bilder på att ni skaffat er en buteljeringslina vilket verkligen var på tiden.
Ryktet säger att ni följer Brekeriets väg och valt satsat på att skicka en hel del produkter utomlands eftersom Systembolaget sätter en del köppar i hjulet. Hur blir det? Blir det en efterlängtad lansering på Systembolaget?
Anders Hansson (AH): Det känns inte som om systembolaget vill sätta käppar i hjulet för oss. Vi har en bra dialog med dem trots att vi inte sålt något på systembolaget sedan maj 2014.
De vill gärna att vi släpper öl och då är det för att många av deras kunder i Sverige efterfrågar dem i butikerna och faktiskt ”tjatat” om det. Framföra allt ölsorter som Canned Wheat, Hopman, Cacaoporter och våra suröl. Sen tycker vi det är otroligt roligt att sälja vår öl utomlands då den tagits i mot väldigt bra.

MB: Som jag förstår det lämnar namnet ni Malmö Brygghus för att börja etablera Malmö Brewing Co. är det korrekt uppfattat? Om det är så är det i ledet för att ni ska flytta lyfta ut produkterna i Europa?
AH: Japp. När människor utanför Sverige försöker säga Malmö Brygghus ser de ut som om de har popcorn i munnen. Det är mycket lättare att säga och komma ihåg Malmö Brewing co. Dock är det viktigt att behålla prickarna över ö. Vi är väldigt inspirerade av den Amerikanska craftbeer trenden och försöker hänga på så gott det går.

MB: Nya puben som öppnar i Mars är alltså ett “taproom” med nytt kök och en sju in i helsikes mycket öl.
Enligt tidigare information är det hela 42 olika tappar fördelat på 10-20 egna kranar, 5-10 anda lokala bryggerier, 10-30 från övriga världen, 2 cider och en mjödkran.
Är inte 42 kranar lite överdrivet? Kommer det att gå runt?
AH: Det är många kranar och det är en stor satsning. Som ölkrog i Malmö har vi helt olika förutsättningar än om man jämför med alla andra städer i Sverige. Vår största konkurrent heter Köpenhamn. Från Malmö är det 30 min till ett antal fantastiska ölkrogar med upp till 60-tal tappar.
Jag har som mål att kunna hålla kvar lite fler skåningar i Malmö och kanske till och med få över lite danskar hit. Jag tror även att trenden med craftbeer är gigantisk, så om tio år kanske man ställer frågan ”varför var det inte fler som satsade”
Jag vill inte dö nyfiken…

MB: Hur ser ni på maten? Blir det hamburgare och korv som på 90% av alla liknande ställen, eller blir det en typisk Malmö brygghus grej och allt är helt tvärtom?
AH: Hamburgaren skall vara kvar och den ingår i vår röda tråd som vi har en idé att kunna hålla. Den röda tråden som jag nämner är nämligen Californian Cuisine. Mycket fusion och lokala produkter.

Malmö brygghus kommer alltså inte att vända Systembolaget ryggen helt utan i precis samma linje som Brekeriet, vissa öl kommer att släppas på Systembolaget och resterande kommer att släppas utomlands och framförallt har man valt att släppa sina öl via , i mina ögon, Europas bästa webshopp Bierkompass.
Det jag personligen ser mest fram emot är den nya menyn, Det verkar spännande då den stora utmaningen inte är att hålla alla 42 kranar flytande utan det kan bli att få in helt vanliga människor som vill prova maten och därifrån våga sig in på ölen.
Ska även bli kul att se vad Bryggmästare Thomas Fransson kommer att göra med alla dessa kranar han kommer att ha tillgång till. Öppet för att experimentera samtidigt som man fortsätter på den inslagna vägen med de kanonöl man redan har i sin arsenal.

Förutom alla fat lovar Anders en kyl ölkyl med mycket alkoholfritt, specialöl och en hel del lagringsbara öl. Allt för att man ska bibehålla de färska ölen på kranarna.

På vissa Systembolag i Skåne har det dykt upp ett par öl från lilla Remmarlövs Gårdsbryggeri. Remmarlöv, en liten liten socken utanför Eslöv. Eslöv som annars är känt som ”Sveriges tråkigaste stad” även om Hans Ostelius som sa detta senare har dragit tillbaka uttalandet med att säga, ”Sa jag Eslöv? Jag menade Landskrona”. Hur som helst, i denna lilla socken ligger det en hönsfarm som numera även är ett bryggeri. Bryggmästare Hampus Olofsson, som även är en god vän öppnade upp dörrarna för mig och Kristopher en fredagskväll och vi fick ta oss en titt på bryggeriet.

Man stiger rakt in i en lada där det byggs för fullt, maltsäckar och ektunnor står staplade på varandra och Hampus berättar att man redan har förberett för en expansion om det skulle bli tal om det.

En väldigt trevlig lokal om man gillar gamla lador, vilket både jag och Kristopher gör.

Dock är själva bryggverket inbyggt i ett litet mindre rum som är en lite mer sterilt miljö och snyggt inglasat på ena sidan med samma typ av glas som är på Nordens största köpcentra Emporia i Malmö. Hampus bara skrattar och säger att ägaren Håkan (Nilsson reds anm) har kontakter lite överallt.

Vi beundrar kapsylerna och de sjukt snygga kartongerna som man beställt och konstaterar att det är väldigt kul att man använt sig av hönsen. Då berättar Hampus att han är anställd till 90% som bryggare och 10% på hönsfarmen.

“Vårt mål är inte att brygga den fetaste IPAn med absolut högsta IBU eller den mest experimentella ölen på den svenska marknaden. Det vi länge saknat i Sverige är ett par välbryggda och lätta öl. Det är det vi har siktat in oss på säger Hampus. Vi har börjat med 3 öl, en blonde som bör passa de flesta, en IPA som är en lättare amerikansk IPA och så en Red ale som jag ända in i det sista velade på om jag skulle torrhumla eller ej. Jag var ganska nöjd så jag valde att inte torrhumla den. Det är kanske något vi gör i framtiden eller som en specialare till någon mässa eller så men i nuläget så nöjer vi oss med det.”

Vi provar ingen öl inne på bryggeriet, utan vi åker hem till Hampus för lite kvällsmys och provar de 3 ölen som nu kommer på Systembolaget. Använder mig av det Kristopher plitar ner.

The Crimson Red ale, på Systembolaget för 23,30 kr. Tydligt maltig utan och inte så extremt fullproppad av humle som många av dom amerikanska varianterna är. Knäck, råg och lite kola med en trevlig hint av humle som balanserar ölen snyggt.

The Holley Blonde ale, kostar 20 kr. Är en blond ale på 4,8% är Remmarlövs lättaste öl. En enkel, rättfram och frisk blonde med hög hinkabilitet. Humlen är lågmäld, malten är småsöt med en härlig touch av småkakor och jästen är mysigt omfamnande som den ska vara i en blonde. En given öl under sommarens varma dagar.

The Jeenius IPA, som kostar 27,20. IPA på 6,8% som var min personliga favorit. Riktigt, riktigt gräsig och “grön” humleprofil med en ganska tillbakadragen maltighet som ger humlen fritt spelrum att briljera. Väldigt lättdrucken för sin alkoholprocent tack vare den låga maltigheten, ett bra drag som jag tror kommer göra att ölen inte blir så söt med tiden som vissa IPAs blir.

Kort och gott, ännu ett bra skånskt bryggeri ni verkligen bör prova!