Vi blev förvånade när vi såg att auktionshuset Skinner i Boston annonserade ut att de i samband med sin vinauktion även skulle auktionera ut öl. Inte för att utropspriserna var väldigt höga (vilket de var), utan för att det är en stor statushöjning av ölen och då surölen i synnerhet. Ölen har äntligen blivit insläppt i de fina salongerna även om den än så länge kanske mer är den där udda kusinen i hörnet som kanske inte alla vill prata med. Kulturen kring öl skiljer sig från vinkulturen men nu så har öl blivigt något att räkna med gällande priser och exklusivitet.

Auktionshuset Skinner är det första kompletta dryckesauktionshuset att börja med “Fine wine and ale“-auktioner. I deras katalog hittade vi många av de största rariteterna i ölvärlden. Vi har valt ut några guldkorn.

Bland ölen i katalogen finns det några surölsgiganter som utmärker sig. Cantillon Gueuze 1978, den första geuzen som blandades av  Van Roy familjen. Innan hade familjen Cantillon blandat och gjort lambicen för Cantillon.
Slutpris: 397 $

Cantillon Brabantiae, en specialutgåva för området Brabant i Belgien för att fira jubileet av en av regionens kungar. Denna lambicen är gjord 1988-89 på portvinsfat, vilket gav lambicen en mycket speciell karaktär.
Slutpris: Osåld

Armand & Tommy, En geuze zom är blandad av Tomme Arthur från The Lost Abbey i USA och 3 Fonteinens Armand Debelder. Systembolaget fick in ett stort antal flaskor för ett tag sen sedan och det finns nog förhållandevis många svenskar med denna raritet i sin källare.
Slutpris: $ 183

Sen har vi kanske den värsta av de alla, Cantillon Don Quijote. Don Quijote är en lambic gjord med Vitis Labrusca-druvor, i en serie på 240 stora och 120 små flaskor exklusivt för Goblin pub och Livingstone Club i Florens.
Slutpris: $ 1586

I katalogen fanns även andra godsaker som vertikaler av Three Floyd’s Dark Lord och The Bruery’s Black Tuesday och även en och annan 3 Fonteinen.

Trycket var högt på ölen och redan en vecka innan auktionen fick vi rapporter om att de flesta flaskorna redan hade nått upp till reservationspris. Det är med blandade känslor vi ser på detta fenomen. På samma sätt som att det är fantastiskt att se ölen i finrummet så kommer detta att driva på jakten efter rariteterna, vissa för att dricka andra för att profitera. Det leder även till att insteget till suröl blir svårare när flaskorna stiger i pris. Glädjande är att vi redan nu kan slå fast att ju mer öl syns i liknande events eller sammanhang, ju mer hoppas vi att fler ser öl för vad det är – det vill säga annat än en berusningsdryck som man häver i stora mängder i bakluckan på en bil utanför ett klosterbryggeri. Auktionen kanske inte revolutionerar dryckes- eller ölvärlden men att det är oundvikligt att påpeka att det är ett viktigt steg.

Det vi hoppas på är att findrickarna ska få upp ögonen för öl i synnerhet suröl. Det är vår dröm att kliva in på en michelinkrog i Sverige och bli erbjuden ett surölspaket till maten. En sak är säker, vi har nu tagit ett stort kliv på vägen dit.

Oavsett så är det i slutändan bara bärs!

Auktionskatalogen: http://www.skinnerinc.com/auctions/2649B/results

Slutpriser: http://www.skinnerinc.com/auctions/2649B/results

I magen: Russian River Framboise for a Cure 2012

Riktigt bra hallonsuris av Russian River i Californien. Gjord genom att de tagit en av deras suröl, temptation, som är lagrad på vitvinsfat och lagt den på hallon. Mycket hallon i både doft och smak väldigt elegant syra, Vitvinsfatet spelar inte första fiol men du milde vad det svänger när den spelar bas! Sammantaget ett fantastiskt bra exempel på hur amerikanerna börjar lära sig att göra bra suröl, även om de har mycket kvar att lära.

Nedan är en gästkrönika från vår gästskribent Fredrik Bergqvist, en surölsfantast och ölnörd av rang. Han var en av de lyckliga som nu i helgen fick möjligheten att avnjuta Cantillons senaste specialare – den eftersuktade Soleil de Minuit. Självfallet ville han få utlopp för denna galna kväll och vi som goda vänner kom överens om ett gästinlägg. Alla åsikter, tankar och omdömen är skribentens egna.

Soleil de Minuit är en hjortronlambic från det belgiska bryggeriet Cantillon. Den är speciellt framtagen för den internationellt aktade restaurangen/ölkrogen Akkurat och gjordes för första gången 1999. Det skulle sedan ta 13 år innan den gjordes igen. Detta är även en av världens mest eftertraktade öl och förväntningarna över hela världen var enorma när det annonserades ut att Akkurat skulle göra den igen.

Jag och en av mina goda vänner var fast beslutna att vi skulle ta oss upp oavsett vad och flygbiljetter upp köptes direkt när datumet för släppet annonserades ut.

När vi anlände kl 14:50 hade det redan bildats en kö utanför Akkurat. Alla var laddade, stämningen var på topp äntligen skulle vi få smaka på detta legendariska hjortronöl. 15:00 öppnades portarna och alla i kön gick med bestämta steg in mot baren för att beställa sin flaska Soleil. Personalen var väl förberedd och flaskorna åkte ut i snabb fart.

Snabbt hade vi en flaska och två av Cantillons nya fruktlambicglas framför oss. Spänningen var stor, skulle vi bli besvikna?

Första intrycket var en svag hjortrondoft, inte alls det som vi fått beskrivet av den gamla Soleil som man enligt de som druckit kunde känna från ena änden av baren till den andra när någon öppnat en flaska. Tyvärr var det även en stickande fenolisk doft som påminde om bränd plast. Smaken var tydlig av hjortron men tyvärr även här mycket bränd plast. Ölet hade en lägre syra än förväntat och även kolsyran var rätt låg. Det var med blandade känslor vi drack den, onekligen var det som allt från Cantillon väldigt gott, men de skyhöga förväntningarna och år av suktande efter ölet gjorde kanske gjorde att våra förhoppningar inte infriades.

Vi beslutade oss för att hoppa en andra flaska och istället köpa en magnumflaska Cantillon Gueuze 2004. Det visade sig vara det bästa vi gjort en helt fantastisk balanserad gueuze och lagringen på magnumflaska hade gjort den mycket gott. (Vi köpte även en 375ml Cantillon Gueuze 2004 senare under kvällen som inte ens var i närheten så bra). Nu började det hända saker på Akkurat, Jean van Roy bryggare på Cantillon kom in med ett gäng från Moeder Lambic i Bryssel (en av världens bästa ölbarer mer om den en annan gång). Några minuter senare kommer Akkurats general Stene med ett Cantillonfat som han ställer mitt på golvet vid sidan av baren. Det rings i en klocka och baren tystnar. Efter ett kort tack till Jean van Roy förklarar Stene att någon fyller år och denna någon är ingen mindre än Oliver Twist. Vidare förklarar han att därför skänker han fatet till Jugge ägare av Oliver Twist dock måste han öppna det idag.

Förvirring är total först innan folk inser att fatet kommer öppnas på Oliver Twist. Folk glömmer notor andra betalar i panik själv var vi tvungna att svepa en halv magnum.

På vägen upp till Oliver Twist är stämningen glad folk skrattar över Stene’s tilltag. Stene och Jugge bär fatet i varsin ände.

Väl på plats kopplas fatet snabbt på och serveras i en rask takt till ivriga ölälskare. Tillslut fåräven jag mitt glas. Doften har inte alls de där stickande tonerna av bränd plast, utan här är det massa hjortron i doften. Smaken är även den mycket bättre, mycket mer hjortron med inslag av sylt och en fin låg syra och kolsyra. Nu börjar vi snacka! Nu förstår vi mer av varför det här är en så omtyckt öl och vipps togs det in ännu ett glas.

Efter ett par glas från fatet tar undertecknad modet till sig att gå bort och få sig en pratstund med mannen bakom ölet en legend i ölvärlden Jean van Roy. Det disskuteras konstiga etiketter, testbatcher och även flaskstorlekar. Jean var nöjd med ölet, han tyckte fatet var fantastiskt fruktigt medan flaskorna inte var där rent fruktmässigt än. Hur flaskorna kommer utvecklas får vi se med tiden, men troligt är att de kommer att utvecklas lite framöver innan den riktiga lagringen sätter fart. Hjortron kan också vara lite lurigt och tänker man på en viss dubbel ipa med hjortron så brukar den ändra karaktär helt mellan det att den är helt färsk och att den fått mogna några veckor, för att sedan utvecklas vidare efter någon månad.

Avslutningsvis fick vi en inbjudan till Cantillon för att dela några öl med Jean och fortsätta våra diskussioner nästa gång vi är i Bryssel.

Kvällen avslutades på Akkurat med ett besök i källaren och det som anses vara en av världens bästa gueuze 3 Fonteinen Oude Gueuze 1999 en öl bryggd av Armand Debelder (3 Fonteinen) och Karel Goddeau (De Cam) som även fast den fortfarande var fantastisk kändes som den var på nedgång och bleknade brevid magnum gueuzen vi druckit tidigare under kvällen.

Sammanfattningsvis en fantastisk dag enligt uppgift från säkra källor såldes ca 70 flaskor soleil under dagen. Fatet tog ca två timmar att ta slut.

Ja nu är det bara att vänta 13 år igen eller hoppas på att Cantillon har något ess i rockärmen till Akkurats 20års jubileum om två år….

Hoppas ni alla har haft en trevlig valborg och idag står och stampar runt på stan för att kräva bättre öl på våra krogar och Systembolag. För med bra väder borde ni vara ute istället för att sitta inne och läsa om öl. MankerBeer firade gårdagen med att genomföra världens minsta Beer Makers Dinner med Henok från Omnipollo och den middagen kommer bli något riktigt intressant att läsa om, det lovar vi!

Enligt 152 av RateBeers användare så är dagens öl – Cantillon Cuvée Saint-Gilloise världens 20e bästa gueuze. Ölet som ursprunligen kallades Cuvée des Champions i en hyllning från Jean Van Roy till fotbollslaget Union St.Gilles som 2003-2004 vann division 3-titeln och avancerade i den belgiska fotbollshierarkin. Ölet skiljer sig från andra gueuzes då det “bara” görs med tvåårig lambic från 2001 istället för att blend’a olika årgångar. Ölet har sedan torrhumlats i tre veckor med Styrian Goldinghumle.

Cantillon Cuvée Saint-Gilloise

Utseende: Poröst fint vitt skum som fizzar till ovanpå den tjockt apelsinjuiefärgade vätskan.
Doft: Underbar citrusdoft med filt och torr, torr humle. Mild men komplex, sursyrlig men citrustorr. Doftar verkligen torrt och fräscht, nästan blomstrande och med små små nyanser av tropik.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Fizzig och torr i munnen. Riktigt torr med mycket citron och torr humle som krullar fint på tungan och runtom i munnen. Torr kryddig ljus träplanka som någon nyser citron och gamla sockor över. Inte så sur utan mer karaktär från humlen och torrhumlingen vilket ger mer smakvariation än “bara” syra.

Betyg? – Bäst+. Galant finstämd gueuze och det är väl inte mycket mer att skriva då Cantillon får likställas med toppklass rätt igenom. En bra gueuze att prova på för de som vill ha mer karaktär från humlen än syra och bett. En underbar öl, helt klart.