MankerBeer.com

Vår serie om fenomenet med att försöka bocka av så många öl som möjligt, ticking fortsätter. Idag tar vi steget från teorin och uppfattningarna kring ticking för att istället rannsaka oss själva. Vi har också frågat en av Sveriges mest flitigaste tickers, Fredrik Johansen vad han egentligen tycker om det. För alla vi som någon gång har stått i en bar och tänkt “vilken öl ska jag köpa” för att sedan välja något nytt istället för en personlig favorit – vi drivs av samma nyfikenhet.

För mig personligen, som i sammanhanget “bara” provat knappt 9.500 olika öl är det nyfikenheten som är en stor drivkraft. Jag har visserligen Untappd men är inte särskilt aktiv på ratingsidor. Istället har jag sedan många år tillbaka ett Exceldokument där jag för in nya öl, vilket började som ett kul sätt att veta vad jag druckit när jag just börjat dricka god öl. Sedan har det fortsatt till en form av samlande och just samlandet, ibland ett maniskt sådant är något som enar många tickers. Jag gick aldrig så långt utan har mer kunnat prova mycket öl då jag har rest mycket och försökt prova öl på de platser man har hamnat på. Jag tror därför att jag själv är fel person att svara på vad som driver en ticker då jag erkänner att jag gärna provar nya spännande saker, men jag skulle inte sätta stämpeln som ticker på mig för det.

Därför vände jag mig till Fredrik (snart runt 19.000 öl) som tillsammans med sin gamle sidekick Andreas och nicks/personer som Gnoff (runt 9.2000 öl) och framförallt Ohmper (runt 22.000 öl) är de som satt svenska tickers på kartan. Jag vill kanske inte få reda på allt men åtminstone kunna ge en inblick i drivkraften hos en person som ändå kan sägas ha vigt en stor del av sitt vuxna liv åt att prova öl, olika öl.

MankerBeer (MB): Vad är ticking enligt dig?
Fredrik Johansen (FJ): För mig är det mitt största intresse, jag vill prova så många öl jag bara kan. Det har spårat ut lite de senaste åren, jag testar helst bara öl jag inte testat innan. För mig har det aldrig handlat om någon slags tävlan om att ha provat mest öl, jag gör det för att jag tycker det är kul.

MB: Vad krävs för att få ticka ev en öl?
FJ: Jag försöker ta minst två små klunkar av varje öl jag tickar. Det gör kanske inte alltid ölen rättvist såklart. Många hävdar att man måste dricka en hel öl för att ge den en objektiv bedömning, bla för att ölen förändrar sig när den kommer upp i temperatur i glaset osv. Jag har jobbat lika länge med vin som med öl, och med vin kan vi verkligen prata om att vinet ändrar sig när det får luft. Jag har dock aldrig hört någon prata om att man måste dricka en hel flaska vin för att ge vinet en objektiv bedömning?!

Jag är ärligt talat väldigt trött på att folk skall lägga sig i hur jag dricker öl, och hur mycket man måste dricka av varje. Jag gnäller ju inte på folk som tycker annorlunda än vad jag gör. Dessutom är det öltickning jag håller på med inte hjärnkirurgi. Jag kan dricka hur mycket som helst (nästan) av någon öl jag gillar, tex om jag bara är ute på krogen eller dricker öl hemma för att jag tycker det är gott. Fast när jag är på mässor och liknande så blir det nästan bara små ticks.

Jag har egentligen inte velat lägga ut mina betyg på tex ratebeer eller Untapped men har på senare tid kommit fram till att det underlättar att använda untaped. Framför allt på mässor och på krogen. Jag untappar inte alla öl jag dricker.
Exakt vad som krävs för att ticka en öl får var och en bestämma själv.

MB: Vad ser du som positivt och negativt med att prova öl på det här sättet?
FJ: Positivt – Det är bland det roligaste jag vet att göra, jag älskar att prova nya saker, framför allt när man blir positivt överraskad.

Negativt – Jag är inte säker att det bara främjar ölscenen på lång sikt. Många vill bara dricka nya öl och gärna dela på dem (mig själv inkluderat), vilket kan leda till att bla barer kanske inte tar in gamla goda klassiker som funnits innan. Det kan också vara negativt för bryggerier som hela tiden måste göra nya öl. Men det återstår att se hur det kommer att påverka, det finns ju fortfarande en stor majoritet av människor som gärna dricker en hel öl.

Jag tycker att Fredriks svar belyser de områdena jag själv slutat upp i. Varför är öl så mycket känsligare än till exempel vin – både vad gäller hur vi dricker den, men också hur vi får dricka den? De senaste åren har så kallade beer flights blivit allt vanligare på krogen, små plankor med fyra eller fem olika smakprover om 8-12 cl per öl. Det här möjliggör att kunna prova på olika öl och inte bara behöva köpa en pint om 40 cl av en öl som dels kostar mer men som sedan kanske också visar sig lite för dyr. Det är också ett sätt för krogar med 10-15 kranar om inte mer att försöka hålla lite ruljans på samtliga fat, vilket gynnar alla. Så jag tror att sättet vi dricker öl håller på att förändras. Borta är pints och iställer ser vi mindre glas och att vi närmar oss ölet med samma respekt som för vin, men utan det elitistiska. Öl ska ändå hållas folkligt, även craft beer.

Varför är många fortfarande så anti till hela trenden med att ticka av öl? Är det för att de dricker mindre än andra gäster, och i så fall stämmer ens det påståendet? Är de snoffsiga mot andra gäster eller känner man en avsaknad av respekt? Vi tänkte låta lite olika krogägare svara på det i nästa del.

Ämnet med att prova så många öl som möjligt, gärna fortast möjligt har debatterats hyffsat flitigt de senaste åren. Kanske inte bland olika ölsidor på internet, men åtminstone bland bryggare, krogfolk och vanliga öldrickare. Vissa menar att det tar bort syftet med öl och att drycken och arbetet bryggarna har lagt ned inte får den respekt den förtjänar. Ticking som det så fint först har kallats går helt enkelt ut på att man provar en öl varpå man sedan kan bocka av den från sin lista. Fenomenet är inte bara kopplat till ratingsidor online såsom RateBeer eller Beer Advocate utan har nästa gått än längre i Storbritannien där det finns grupper som provar igenom självrunna brittiska öl. I vissa fall har de nått upp emot 50.000 olika öl, en hög siffra med tanke på att även de flitigaste “tickersen” ligger mellan 20-40.000 olika öl, och då med hela världen och dess stilar som grund.

Det som kanske gör skillnad mellan de båda grupperna ovan får kanske sägas vara kriteriet för hur man väl “tickar” en öl. I fallet med RateBeer och annat har olika synsätt skildrats senaste åren. I USA ser vi enorma bottle shares där deltagarna alla tar med ett gäng flaskor och sedan provar man igenom dem ihop. Ett bra sätt för att prova på många öl utan att behöva köpa öl som i vissa fall kostar eller är värda flera hundra eller tusen kronor. Är man då 5-10 personer på en flaska som kanske bara är 65 cl (en amerikansk så kallad bomber) så blir det bara 6.5-13 cl per person. Kanske i minsta laget. Det går att jämföra mot den så kallade danska tickningen som blivit (ö-/)känd för att flaskorna delades hej vilt och det var lite saksamma om du drack ett glas, en mindre upphällning om 5-6 cl eller om du faktiskt bara smuttade på ölet. Tanken är lite att om du väl smakat på ölet så har du smakat på det, dricka ölet kan man göra sen. I takt med ölfestivaler där man serveras mindre pours av ölen, ibland bara 4-8 cl så har många ändrat synen på vad som ska “räcka” för att säga att man har provat ölet. I mångt och mycket en fråga om semantik, men också en fråga om det räcker med ett mindre smakprov för att kunna ge ett omdöme kring doft, utseende och smak om man väl ska ge ett skriftligt omdöme på någon av internetsidorna som finns.

I England däremot så berättas i dokumentären Beer Tickers hur traditionen säger att du ska ha beställt och druckit en pint, eller i alla fall en half pint av en real ale för att kunna skriva upp den. Vad de då istället gör på krogen istället för att bara smutta på ölet och i vissa fall lämna den för att köpa en ny är att ta med sig den. Med sig har de små plastflaskor de häller ned ölen i för att ta med sig hem, antingen för att dricka upp hemma – så att de kan bocka av den, eller för att dela med sig av till andra. Lite liknande men enligt mig ändå inte. Tanken att du ska ha en pint, men att det i sak inte spelar roll om man dricker den eller inte är lite intressant och går nog att ifrågasätta lite. I det här fallet bör man också minnas eller ha vetskap om vad real ale ens är. Till skillnad från en butteljerad eller keggad öl är självrunnen öl, real ale en brittisk tradition med levande öl. Med andra ord håller den inte lika länge och väl om du skulle få för dig att hälla över den till en mindre behållare, men den är i många håll också mer sällsynt. Visst går det att jämföra med öl från USA som kanske bara finns på ett viss bryggeri, men en growler och/eller flaska reser ändå bättre än om du flaskar upp lite självrunnet och skumpar omkring med.

Vad den här bredare generaliseringen missar är ett enkelt faktum – vare sig britter eller amerikaner är de flitigaste tickersen. Kollar vi på RateBeer Top Users så är bara 6 stycken utanför Norden, 4 från Storbritannien och 2 från Nordamerika. Detta förklaras delvis med att RateBeer har fler Europeiska användare än Beer Advocate som har fler amerikanska öl och användare. Men jag tror ändå att det ligger något i det här, kikar vi på plats 25-50 så är ändå mer än hälften från Nordameria. Något vi också kanske får kika på mer framöver.

Vad är det då som retar upp många med det här? Vad är faran? Risken? Som sagt, dels att respekten för ett hantverk och någons passion och dröm förvandlas till en kort notis på en hemsida med det uppfattade syftet att det genererar skrytbarhet. Men också kanske att man hetsar igenom en kväll, måste prova nytt och hela tiden kräver nytt och mer än att ha en lugn, god stund med öl. Utan någon som helst empirisk koll tror jag att många krogar återkommande får frågan vad som är “nytt” och att om de svarar att de inte har något nytt så möts de av en suck. Åtminstone är det vad jag själv bevittnat. Sedan finns det såklart en balans mellan nördighet med att vilja prova saker och att fokusera mer på antalet öl än själva ölet. Just den här frågan kommer vi att kika mer på framöver i en kommande del och då också få höra olika tickers förklara varför det är så kul att prova på så mycket ny öl.

Om man nu vänder på allting och istället för att analysera de som faktiskt skulle kunna ticka ölet på ett teoretiskt plan och istället kikar på tanken med det, vad ser vi då? Egentligen ett kul sätt att se hur folk rör sig, dricker och kanske till och med utmana dem att prova nya saker på nya platser. The Beer Ticking Challenge som kom för ett par år sedan specificerar till exempel kraven med att man ska dricka minst 12 ounces (runt 35 cl) av en öl för att den ska kunna räknas och poängsättas. Poängen delas sedan ut efter var och hur du drack vilken typ av öl. Drack du den på ett bryggeri får du till exempel mer poäng än om du drack en flaskad öl. Här börjar vi komma något på spåret, något lite fint. Tar vi den populära appen Untappd som exempel så får man så kallade badges som bevis på att man druckit en viss eller en viss mängd av en öl, eller en typ av öl, på en eller flera platser. Igen, vad är syftet? Att få folk att skryta om antal eller att uppmuntra dem till att prova nytt, nya stilar, öl från nya länder och till och med kanske på nya platser.

Plötsligt tar vi oss från hetsen med att hela tiden prova nya saker, att glömma bort hederliga trotjänare och till och med riskera att få utomordentligt bra öl att ramla ur Systembolagets sortiment. Istället blir öl socialt, roligt och meningsfullt. Inte för appen, ratingsidan eller antalet öl i sig utan för att du provar nytt, du tänker öl och kanske börjar man också intressera sig lite mer. Ett bra exempel är flera kompisars flickvänner (nu råkar det falla sig så med könet) som har Untappd. Inte för att ticka utan för att se vad de gillar. Innan drack de inte öl, nu tänker de åtminstone kring öl och kulturen därikring. Med andra ord är det svårt att ge säga bu eller bä då det ligger mycket på individen själv. Vi ska inte heller förstora det här och uppmåla det som något som alla sysslar med, och som kan få enorma påföljder. Nu har vi åtminstone lite bakgrund om fenomenet och vissa vanliga åsikter kring fenomnet, i nästa del kikar vi mer på varför vissa vigt stora delar av sitt liv åt att prova så många öl som möjligt.

Det här temat är egentligen ingenting nytt och jag ska direkt vara öppen med att jag tog topicen från Beer Advocates nyhetsbrev. Även fast jag inte har läst själva artikeln så fick frågeställningen mig själv att tänka. Det är en topic med rätt givna poäng och alla som har satt sig på en ölkrog de senaste åren kan nog förstå varför. Å andra sidan, vad kom först? Jag menar, om vi inte hade haft ölskribenter, appar som man kan dela med sig av kunskap och ölens närvaro m.m hade vi då haft samma ökade intresse? Hade öl ens varit lika globaliserat då?

I mitt tycke finns det två ibland motsägelsefulla “problem”.

1. Vi behöver en tekniskt baserad kommunikation för att sprida syftet och intresset med öl.
2. Nätet och tekniken har idag gjort alla till en expert.

1.

Sverige är väldigt litet och har en rätt liten befolkning, ändå är vi en av världens största importör av craft beer och också ett av ländernas vars åsikt om öl respekteras mest. Vi har ett avlångt land där få på en någorlunda vanlig basis reser från Malmö till Umeå eller tvärtom. Det gör att vi utan teknik skulle ha svårt att får reda på vad som sker på andra sidan landet, än mindre då i England, USA, Belgien eller Italien. Här har ölskribenter, appar, ölsidor och annat lyckats brygga avstånd och faktiskt sprida information. Detsamma gäller i mindre skala där vi kan ha en krog eller ett bryggeri som kör ett event och vill nå ut med information om det. Utan olika webbaserade lösningar för detta hade de haft svårt att nå ut till fler än de i den lokala omgivningen. Visst, djungeltrumman trummar på och ordet sprider sig – fast Facebooksidor, events och ölskribenter gör rätt mycket här för att hjälpa till.

Samtidigt, ska det behöva vara såhär och har eller kan det bildas ett naturligt filter? Med fler och fler ölkrogar, bloggar och bryggerier är det idag rätt svårt att sålla. Skulle du följa alla svenska bryggerier och större ölkrogar digitalt så skulle du slutligen följa mer än 5-600 sidor. Det är ett flöde som skulle motverka syftet. Man skulle bli likgiltig till ett för stort flöde och därmed tappa lite av intresset. Allt fler events gör också att de konkurerar ut sig själva. Ett exempel är hur man under Stockholm Beer har gått från att se otroligt mycket ölevents till knappt några alls – konkurensen blev för stort och resurserna för att nå folk, som i sin tur inte heller kom blev för krävande.

Så ja, tekniken har hjälpt till att sprida kunskap om mässor, festivaler, events, vilka bryggerier och öl man bör ha koll på och så vidare. Tyvärr gör det att det är svårt att överblicka allt som sker, men jag tror att många med mig till slut koncentrerar sig på de saker man respekterar, de sidor/krogar/bryggerier man främst följer och sekundärt tar in övrig information. Vilket blir lite synd då man missar mycket bra, samtidigt – du kan inte längre vara överallt, prova allt och ha en åsikt om allt. Förr gick det bra att prova igenom de flesta ölnyheter som släpptes och åka på de flesta ölfestivalerna, idag är det nästan omöjligt.

Vad är det då som har gjort tekniken så farlig för öl om det inte är den i sig själv? Är det vi öldrickare som har transformerats från glada kunder till vetgiriga viktigpettrar till experter?

2.

För punkt två vill jag börja med ett klipp från satirserien South Park. Det handlar om ratingtjänsten Yelp och hur vem som helst nu har ett företags öde i sina händer.

Detsamma är det vi ser idag genom framförallt Untappd där man utan någon direkt motivering eller erfarenhet kan såga en öl. Visst är det lätt att säga att man som krog, bryggeri eller ölintresserad skiter i att kolla på andras omdömen, man bildar sig en egen uppfattning. Nu är det dock inte så och jag vet flera bryggerier som dagligen håller koll på ratingsidor och appar för att se hur det går för deras öl. Medan du på RateBeer åtminstone får en motivering och kan se vilken del av en öl, utseende, doft, smak, helhet m.m någon inte gillade med din öl är Untappd å sin sida helt baserat på antalet stjärnor då få ger direkta omdömen. Oavsett vilket hjälper ju apparna och ratingsidorna andra att åtminstone få en ungefärlig fingervisning om huruvida en öl är rätt så god eller inte särskilt drickbar. Jag tycker i grund och botten att det kan vara rätt motiverat då öl i Sverige är rätt dyrt och jag vill inte behöva betala 100-120 kronor på en krog för att få en öl som visar sig vara rätt kass. Eller som i fallet med Systembolagets lokala TSLS-sortiment där du betalar 40 kronor för en lokal IPA som smakar grönsakskok och buljong. I de fallen så hjälper man ju faktiskt folk från att gå på en mina som kanske riskerar deras framtida syn på craft beer.

Man kan också dra in ölbloggare och skribenter här . Något som drabbar mig och oss på MankerBeer. Vi är subjektiva med ett mål att vara så objektiva som möjligt. Det är ett val man som skribent eller ölnörd måste göra, vill man basera sina omdömen eller hur man säljer in öl baserat på egna preferenser och en form av livsstil (bara dricka surt, speciella öl, traditionella öl osv) eller vill man vara en objektiv och mer rapporterande reporter (vem väljer då ut vad man skriver om, vad skrivs inte osv). Fördelen med den här typen av tekniskt spridande av öl är att man kan bortse från det. När jag startade MankerBeer för sex och ett halvt år sedan var det som en skämtsam blogg i en tid när det fanns typ 5-6 ölbloggar. Idag finns det hundratals i Sverige, framförallt om man drar in Instagram, Untappd och andra liknande tjänster där vi ser folk som aktivt sprider sina tankar och omdömen om öl.

En mindre sida kan man låta bli att läsa, för den lär inte heller skapa lika mycket drama eller fuzz om skribenten direkt hittar på vad den skriver. För en större sida är det svårare och då en större sida kräver resurser är det inte ovanligt att man annonserar på den eller på andra sätt jobbar med sidoprojekt som genererar pengar. Det är inget fel på det, inte alls. Kruxet blir bara att man omedvetet väljer bort vissa topics och därmed är bidragande till att skapa en viss typ av ölklimat.

Så även fast det är positivt med fler nyhetspunkter runtom i landet som skriver om öl, skapar intresse och hjälper till att ge en bild utav öl och ölvärlden så är det en risk då vi (för det är vi) antingen själva ser oss som, eller av andra anses vara experter på ett område. Jag tycker, och försöker alltid förklara att mina tankar om öl är baserade på mina erfarenheter inom ölvärlden. Att jag provat snart närmare 10.000 olika öl och har rest runt mer än mången ölfantast  i världen för att prova på saker och se hur andra gör det. Detta gör mig inte till expert, inte alls och jag skulle aldrig kalla mig det. Däremot ger det mig i vissas ögon en viss legitimitet. Det kan jag tycka att vissa saknar, men som de ändå menar att de har då de “faktiskt har en blogg om öl och har provat närmare 1000 öler” (ja, de skriver öler). Kolla på Foodies som gick på SVT och nog går att finna online eller kanske på Netflix och så vidare. Där var det matfantaster och matskribenter som provade världens bästa 3-stjärniga krogar och diskussionen blev bitvis kring om de faktiskt betyder något, eller varför de som inte ens är kockar har rätt at utrycka något. Precis som öl så får man ändå ge dem att de om några har fler referenspunkter än många andra, och därigenom igen en form av legitimitet. Samtidigt är antal provade restauranger eller öl skit samma om man inte respekterar hantverket, aktörerna eller framförallt produkten. Annars skulle varje dansk ticker med fler än 20.000 provade öl vara detsamma som en ölexpert, vilket jag inte anser är fallet.

Kanske är det här vi slutar för den här gången. Att internet och med det appar, ratingsidor och annat har gjort att vi kunnat överblicka ett tidigare väldigt stort utbud av ölrelaterade nyheter och produkter. Vilket i sin tur har lett till att hubbar i form av ölbloggar och ölsidor har skapats för att filtrera den massan av ölnyheter och ölsläpp som finns, vilket har skett inom det fria ordet vilket gör alla till en expert. Om vi tänker oss en ölvärld utan Untappd, Instagrambloggar, RateBeer och så vidare – hade det varit bättre? Jag vet inte, än mindre om det är där kärnan till problemet ligger. Samma med ölblogar och ölsidor, tar vi bort dem, blir det bra då? Troligen inte. För det ligger nog i människans natur att prestige och nyfikenhet ihop gör oss kaxiga och krävande när vi märker att vi får uppmärksamhet.

Lösningen till det måste vara att bli mer sympatiska, transparanta, pålästa och genuint intresserande och minst av allt dömande. Alla som skriver, rate’ar, ger åsiker eller kritiserar borde försöka underbygga det med något. Sedan kanske branschen måste ta ner vissa lite, våga säga ifrån. Eller det skulle kanske åtminstone vara en bra bit på vägen, tror jag. Eller?

Jag säger inte att det är särskilt skadligt, eller förkastligt. Jag kan faktiskt rättfärdiga användandet av Untappd, Ratebeer & Beeradvocate’s tjänster som en oerhörd kraft som till mångt och mycket drivit craft beer framåt i den svindlande farten de senaste åren för att ständigt hitta nya öl att prova.

Jag råkade, efter en ölprovning i höstas där den ena oprovade flaskan efter den andra drogs fram av de deltagande, ligga som ett streck på soffan zappandes och till slut hamna på Kunskapskanalen som hade en dokumentär om amfetaminmissbruk i Sydafrika – en spännande dokumentär om ett utbrett beroende av en kraftfull drog!

Men det var knappast det jag fastnade för, utan anledningen till att jag fastnade var inte alls för att fjärrkontrollen nu låg lite för långt bort eftersom den ramlat ner på golvet, utan för att amfetaminmissbrukare i Sydafrika kallas för Tikkers, då meth kallas för Tik därnere. Den nyskapade analogin tyckte jag var hysteriskt rolig – att ticka öl är beroendeframkallande. Men utan Ratebeer hade däremot ölvärlden sett oerhört annorlunda ut då de har en fenomenal databank som ständigt fylls på där allehanda mysig statistik plockas ut!

Åter till nutiden – jag har tidigare rättfärdigat mitt ständiga Untappande med att jag inte rate’ar öl, utan bara vill komma ihåg vad jag druckit, ty alla vet att det dels är det men även är en ‘pissing contest’ och ni som checkat in den där superdupereftertraktade ölen som en polare lyckats trade’a sig till efter att ha skrapat ihop ett gäng Cantillon Blåbär och ett par flaskor 3 Fonteinen Framboos, mötts i en hemlig källare i Brooklyn, gjort det fräsiga interna handslaget som tidigare kommunicerats till dig i morsekod och olika tutljud via mail, för att sedan få fatt i den där biran, känner igen känslan av att kunna ticka denna veritabla trofé. Tickers är mestadels män, män är jägare sedan evolutionens början och en trofé är bara naturligt i vår jakt. Prove me wrong.

Men! En mulen kväll i mars ställdes frågan igen av en anonym person vars logik inte alls greppar hur man kan “hålla på med den där jävla appen”.
Åter rättfärdigade jag det med att jag ville komma ihåg vad jag druckit för öl. Frågeställningen som följer är högst relevant och jag har fått frågan tidigare – varför ska du komma ihåg vad du druckit? Ja, men det är ju inte lönt att dricka samma öl två gånger, det känns ju som ett slöseri med alkohol och kalorier och sånt där. Men ungefär där och då slog det mig hur jävla korkat det lät och någon form av synaps i min yttre eller bortre hjärnaktivitetscentrumstjohej sa till mig att nu kan det nog vara tid att släppa det där resonemanget.

Jag slutade röka när jag var runt 20 bast, många av mina polare hade försökt sluta men misslyckades totalt. Jag bara kände en dag att det här smakar röv och slutade på stört. Få förunnat, men det var skönt för mig och min omgivning. Samma känsla fick jag för Untappd, bara sluta sådär. Jag beslöt mig för att iaf nå nästa badge och sen släppa tickandet, som jag menar är en stark drivkraft för craft beer eftersom oerhört många vill testa nya öl varenda gång de besöker en ölbar eller ett av våra Systembolag. Tickandet leder till nyfikenhet och någon form av belöning när man checkat in en öl för första gången och sen får man badges och sen måste man ju fortsätta till nästa nivå och få nästa badge och… *host*. Skitsamma. Nu släpper jag tickandet och det känns lite som att bli utsläppt på grönbete på våren – kuta ut i bara mässingen och känna vallmon smeka insidan på låret istället för att kolla om man druckit Red Poppy 2012 innan.

Alla mässupplevelser kommer att bli totalt annorlunda eftersom mobilen kommer att ligga i fickan istället för att mecka med det usla mobilnätverket när alla ska använda någon ölapp, ölen kommer i främsta rummet nu och inte kvasiskrytandet att man har druckit skitmånga olika öl.

Det känns med andra ord oerhört befriande att släppa amfetaminet och bara njuta av ölen. Nu blir det inga fler incheckningar för mig – tack för den här tiden, det var skitkul!

/Ticker Emeritus