MankerBeer.com

Förmiddagens inlägg handlade om huruvida Goose Island Bourbon County Stout lagras väl, eller snarare vilka smaker som kommer och vilka som går när den får stå. Personligen föredrog jag en inte fullt lika lagrad version där bourbonsmakerna är tydligare, rejälare och har mer pondus.

Så nu passar det ju bra att jämföra med en färsk version av samma öl – den på Systembolaget släppta Goose Island Bourbon County Stout Vanilla från 2010. Så ett gäng månader på nacken har den vilket jag tror gör den väl. Det är alltså samma öl som ovan men med färska vaniljbönor som tillsatts. Bourbon har ju redan i sig själv viss sötma och med lite mer vanilj så borde det vara rätt fin och mjuk sötma som väger upp det kraftiga och bitiga från bourbonen.

Goose Island Bourbon County Vanilla 2010

Utseende: Kaffebrunsvart vätska med liten brunring ovanpå vätskan.
Doft: Underbar och stor doft av bourbon, majssprit, bränt socker och svett trä. Det följs av söta vaniljtoner som lyfter slutet. Elegant och komplex och vaniljen ger lite extra karaktär till doften.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. I munnen är den fyllig men likväl lätt. Smaken är rejäl och det är samma smakkomplexitet och intensitet som med vanliga BCS’n. Värmande alkohol med fin majssmak från bourbonlagringen. Eftersmaken är riktigt trevlig och det är nästintill en liten ”aha”-upplevelse. Bränt socker och bourbon gör det rejält och chokladsmaken med lite bär och vailjsötma ger en till nivå.

Betyg? – Bäst(+). Riktigt god med massa lakrits, choklad och massa bourbon. Vaniljen och lite stickig sprit är trevlig som eftersmak ett tag, men med en storflaska blir det lite mycket och till slut tappar den lite av det som gör den så god.

Goose Island Bourbon County Stout var en av de första ölen som verkligen satte sig på mitt minne, den superba komplexiteten och kraften i smakerna tillsammans med den där känslan av att ölen tvingar dig att njuta långsamt. Så självfallet köpte jag på mig den då jag väl har funnit den utomlands, eller i Sverige och det var just en av de två flaskor jag mot alla odds fann på systembolaget som nu dracks – årgång 2007. Jag har även en flaska från 2008 och den smarte hade ju påpekat att jag borde dricka dem paralellt, men tji och tvi – den ska sparas vidare tillsammans med den återstående 2007’an.

Ölen har nu stått i 3 år och ett halvt år och frågan är hur den har lagrats över tid. När det gäller barley wines och många imperial stouts tycker jag att de är oerhört bra första halvåret-året då den korta lagringen kan låta ölen stillas, sedan dippar den ett tag då smakerna börjar sorteras ut och det blir survival of the fittest över dem. Exempelvis är en Bigfoot som bäst ett halvår efter att man köpt den på bolaget tycker jag, men efter ett år från inköp har den bytt karaktär och inte alltid för det bättre. Men efter yttrligare tid så börjar nya aromer och karaktärer bildas och man känner en elegans framskrida.

Goose Island Bourbon County Stout 2007
(Brygd 10/12/2007)

Utseende: Mörk vätska med litet mörkt skum.
Doft: Mörk malt och lika god bourbon som tidigare, dock något nedtonad. Mer mörk malt här jämfört med då den var färskare. Bourbonsmaken är liksom en humlad barley wine det som försvunnit lite och det känns, och är, rätt naturligt.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Fyllig smak som känns mer imperial stout än bourbonlagrad imperial stout. Smak av bär och mörk malt och även smaken har nu mindre bourboninfluenser än då den är olagrad. Istället är det malt, lite sötma och choklad som framstår som tydligast.

Betyg? – Bättre. Fortfarande väldigt god men inte lika kraftfull smak som olagrad. Mer vällagrad imperial stout med vissa inslag av bourbon. Det här visar lite av det jag egentligen tycker om lagring. Ölen blir annorlunda – inte nödvändigtvis bättre. Det går inte att jämföra en öl som lagrats 3-10 år med en olagrad för med all sannolikhet så är det inte samma öl. Sedan skiljer det sig säkert beroende på förhållanden, flasktyp, skydd etc. Tar man en ljusare mök flaska med kapsyl som får stå lite halvtaskigt i en garderob medan en De Molen med vaxtopp får stå och gotta sig i en vältempererad källare – ja då är det ju rätt givet vilken som tar sig bäst..

Slutligen är det då Stockholms tur att få prova på Mikkellers nya Single Hop-serie med 19 olika krabater! Igår var det Bishops Arms som hade ett event och idag är det Babajan på Söder som bjuder in för att smaka dessa! Jag ska väl dit nu och hoppas att något ska finnas kvar då det trots allt verkade vara rätt bra intresse för ölen. Det kommer rapporteras live på Facebooksidan så gå med eller gå in där för att se och höra lite utlåtanden!

Efter gårdagens premiär av Manker Beer TV och intervjun med Garrett Oliver (finns här) så är det dags att gå vidare vidare ut i det fina – hmm, nej nu har vädret slagit om och blivit sådär typiskt svenskt. Så tur att det finns värmande öl, bra mat och annat att göra. Som att besöka Oliver Twist’s Micromerica för att dricka amerikanskt, eller Sorbon som imorgon kommer få in en hel radda öl från BrewDog där flertalet är lite mer sällsynta än andra. De kommer även koppla på BrewDog Tokyo* på fat!!

Då jag besökte OT för ett tag sedan så provade vi igenom ett gäng olika bokstavskombinations-öl där samtliga åtminstone slutade på “-PA” och en av dem, sedemera också dagens öl lät oerhört spännande. Fegleys Brew Works HopSolutely? Från Betlehem i Pennsylvania och med runt 70 öl brygda genom åren där åtminstone en 15 stycken verkar vara lite mer reguljära. Sedan 1995 har Betlehem/Fegleys (familjen heter Fegleys, staden Betlehem) BrewWorks funnits även fast det verkar vara på sistone och framförallt de senaste åren som saker kickade igång på stort.

Denna öl omnämns som en trippel-IPA trots att IBU’n ligger på 74 och man har använt Cascade, Chinook, Amarillo, Summit och Tomahawk-humle. Vad jag inte förstår och vilket kommer synas i texten här under är varför man på sin hemsida skriver att den är “100+” IBU (jag vet anledningen att det är onödigt med mer exakta siffror) då det står 74 på flaskan? Eller så gjorde det inte det och jag har helt fel. Måste kanske traska ned till OT sen ikväll och titta efter.

Fegleys Brew Work HopSolutely

Utseende: Kopparfärgad vätska med lite grumlig karaktär.
Doft: Skumbananer, bensin, humle och en skum komplex doft av karamell. Doftar humledöd och rivig djävulskap med massiv citrus och massa kottar.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Skum smak med skumbanan och diesel. Lite som att en överdriven bitterhet clashar med citrus och honungs där karamellsötman och de beska citrussmakerna med lite blommiga inslag skär sig. Sötman och en massiv humlesmak går inte riktigt ihop. Rätt tokig öl. Tydligen ska den inte alls ha smakat likadant tidigare då vi frågar runt lite om hur den ”brukar” smaka. Borta är fruktigheten och ananas till förmån för rivig humle i ett skumbananliknande hopkok. Det är lite som om man tar färsk sweetyjuice (sötare grapefrukten) eller rosa grape och blandar med söt malt samt honung och sedan slänger på humle, fast i en lite komplexare och rejälare mix.

Betyg? – Bra. När man väl kommit förbi intrycken och dofter och smaker som inte riktigt går att placera – för inte fan ska det smaka skumbanan och diesel. Och vad menas med tripel IPA om IBU’n ändå är rätt måttlig? Mnjae, får väl prova den igen… även denna. För vi båda som drack den undrade om IBU’n och jag minns inte om det var på flaskan vi såg 74 IBU eller om det kan ha varit Rate Beer som vilselett oss. FÖr oavsett så tycker jag inte beskan är så munbedövande som den skulle vara. Oavsett så var den lite obalanserad och jag personligen kom inte helt till rätta med den.

För att fira dagens premiär av Manker Beer TV och att Facebooksidan nu fyllt 2 veckor så sätts en liten ‘tävling’ igång. Eller tävling och tävling. För de som har sedan det klipp som jag nu publiserar här igen så signerar Garrett en flaska av deras East India Pale Ale som jag har lovat att lotta ut. Reglerna är lätta – gå med i Manker Beer Blog’s Facebookgrupp. Då jag tickat upp till 150 personer där så kommer jag på något sätt helt sonika lotta ut denna flaska! Inte alltför svårt och jag vet flera som redan har hört av sig och undrar hur man kan “vinna” den.Så gå med där, bjud in era öldrickande vänner och andra som ni vill få igång att börja dricka bra öl. Jag ser det mer som ett sätt att kunna nå ut till fler som kan börja uppskatta bra öl och för att sprida ölkultur än en siffra. Så en rolig tävling i all sin enkelhet. Kanske ska börja ha det här som ett stående inslag i framtida Manker Beer TV’s (om det blir fler, borde det?)

Och ja, ljudet suger. Tacka vet jag bakgrundsmusik och en mobilmikrofon. Men det ska bli bättre 🙂

Till slut är det så dags att släppa lös pilotprojektet med Manker Beer TV. Beroende på intresse och vad jag orkar så får vi se om det blir mer av detta. Premiäravsnittet med Garrett Oliver från Brooklyn Brewery är filmat på restaurang AG med en iPhone – med störande ljus och med nedsatt kvalitet för att inte göra filen alltför stor.

Garrett ger sin syn på ölrevolutionen i USA och Sverige, hur de stora bryggerierna försöker efterlikna mikrobryggerier och även risken vi ser med att det öppnas fler och fler bryggeri. Vidare pratas det om nya ölen Sorachi Ace, Carnegie Porters 175-årsjubileums öl (lagrad på bourbonfat där jag kan intyga att bourbonen var riktigt god!) och lite annat.

Slutligen kommer även en liten vinst för de som är med i Facebookgruppen och som kommer tävlas ut inom kort! Så följ Manker Beer Blog på Facebook för att veta mer.