MankerBeer.com

Mikkeller Bar nere i köpenhamn har redan hunnit bli ett år gammalt och det firas nu på torsdag med exklusiva fatöl varav några aldrig tidigare har serverats. De första 1000 glasen är dessutom gratis och hade man bara bott lite närmare hade det varit ett självklart besök då! Massbryggare har blivit mitt nya ord för Mikkeller och med 20 nya öl som har världspremiär samma kväll så måste man ändå imponeras över hans öl-intellekt. Tänk att ha alla dessa tankar om öl, recept och idéer i huvudet. Lite som rain man men en bryggare.

Men det slutar ju inte där heller! För bara sex dagar senare, den 11 maj, har man nu ordnat en specialkväll med Cigar City och bryggmästaren Wayne Wambles där de kommer presentera sin samarbetsbrygd i 4 olika tappningar.

Utöver det så borde alla redan veta om att de den 25e maj har en meet and greet med Three Floyds med än mer exklusiva öl! Vilket sedan följs upp med den nu slutsålda beer makers dinnern med dessa herrar. Om de presenterar sin senaste samarbetsbrygd låter jag vara osagt.´

För oss som inte kommer vara med på någon av dessa galna kvällar så kan vi trösta oss med att Mikkellers utökade Single Hop-serie nu intagit större delarna av Sveirge och var dag föds nya event på Facebook och internet där man lanserar serien.

Då det är söndag och är efter valborg så håller jag en dag till på premiäravsnittet av Manker Beer Tv – episode 1 med Garrett Oliver. Det kommer läggas upp på facebooksidan och sedan här imorgon. Redan nu nämns dock tävlingen där man kan vinna en Signerad flaska Brooklyn EIPA. Rätt värt det tycker jag.

Innan det imorgon så är det åter ett fullmatat släpp på systembolaget och här följer således en liten analys av det som komma skall! Då Brooklyns Sorachi Ace blev försenad så kommer den ej att släppas imorgon utan det släppet är flyttat till 1a juni. Dock kommer de finnas på restaurangerna redan nu i veckan.

11520De Ranke Guldenberg Belgien 33 cl 26,90 kr T5
11152Great Divide Grand Cru USA 65 cl 78,60 kr T5
11201Grebbestad Lunator 2011 Sverige 33 cl 23,00 kr T5
11167Hantverksbryggeriet Bödeln Sverige 33 cl 29,90 kr
11501Mikkeller Koppi Tomahawk x Guji Natural Coffee IPA Belgien 33 cl 39,00 kr T5
11547Ichtegems Grand Cru 2008 Belgien 75 cl 60,00 kr T5
11166To Øl First Frontier IPA Belgien 33 cl 34,90 kr T5

Är det som släpps och Guldenbergen tänkte jag prova redan ikväll  och ostiltypiska belgiska strong ales kan alltid vara lite oberäknerligan. Mindre oberäknerlig lär Great Divides Grand Cru vara, en belgisk dark strong ale som dock kan vara något som lär passa vissa mer än andra. Lunatorn från Grebbestad är en klassiker som har en skara fans och sist så lämnade jag den ett tag för att sedan förfasats av att ha missat att köpa fler då jag väl drack den. Väldigt trevlig tycker jag.

Hantverksbryggeriets Bödeln är trevlig men det är absolut inte en av deras bättre öl. Dock något jag uppmanar de flesta att prova. Svenska IPA’s från små trevliga bryggerier är inte vanligt och vi vet alla vad de kämpar mot. Så våga prova! En till IPA som bör provas är kaffe-IPA’n från Mikkeller. De som har druckit den har avskytt den eller gillat den starkt. Jag gillade den men förstår att man kan tycka att kaffe och IPA’n humlighet lätt kan krocka. Men man måste prova tycker jag för Mikkellers våghalsighet när det kommer till att göra nyskapande öl går inte att tycka illa om.

Ichtegems Grand Cru är ännu en trevlig suröl för oss som gillar sura och stygga saker. Liksom Rodenbach Vintage 2008 är även denna lite åldrad och lär kunna bjuda på välutvecklade och bra smaker. För 60 kronor är det också ett bra pris! Slutligen blir det lite mer IPA från relativt nya To Øl och deras First Frontier IPA. Jag tycker dem håller bra klass på sin öl och det märks på något sätt att de har haft Mikkeller som läromästare.

Så överlag bör man köpa minst en av varje, alla öl är bra, alla representerar en okey blandning av stilar och just gällande IPA’s så är det kul att få lite bredd på olika typer av IPA’s. Detsamma då för belgiska strong ales där Guldenbergen och Great Divides Grand Cru må vara olika men ändå intressanta att dricka ungefär samtidigt.I och med att det är ett T5-släpp så finns ölen i ett trettiotal butiker och även depån lär ha sin del.

Det var allt, men missa inte morgondagen på Manker Beer Blog på facebook

   Missa inte stundande tävling och de senaste nyheterna på MankerBeerBlog @ Facebook!

Just i detta nu sitter jag och klipper ihop en 15 minuter lång videointervju med Garrett Oliver vilket även kommer bli det första – och kanske enda – avsnittet av Manker Beer TV. Intervjun hölls ikväll på AG och jag måste säga att hela gänget från Brooklyn Brewery har växt enormt i minga ögon. De har även gett lite råd och tipps inför en kommande hembryggning med lite ovanliga galenskaper.

Frågor som diskuterades var amerikansk och svensk mikroöls framtid, deras hot och den makt de ändå har. Var Garret´har hämtat sin inspiration ifrån och hur det kan ha fört dem dit de är idag samt en varning (om man så vill) för den dipp som trots allt kan ske i svenska ölbryggarvärlden.

Slutligen signeras även den flaska Brooklyn EIPA som senare kommer lottas ut! Så missa ingenting och missa inte chansen att vinna den. Kommer först läggas upp på facebooksidan!

Efter en lätt slitig gårdag som började rätt tidigt för att sedan fortästtas på Marie Laveau där det förutom jag och mitt lilla sällskap inte var så mycket folk frånsett Brooklyngänget, de som höll i eventet samt Jerry Lindahl (skribent, dryckesprovhållare och livsnjutare). Förutom Sorachi Ace och Summer Ale‘en så fanns även de båda Local-ölen 1 och 2 där. Så med tanke på att det fagra priset av 25 kronor glaset så var det ett under att alla flaskor inte tog slut snabbare än vad de gjorde. Men det var ett trevligt litet event som kanske inte lockade så mycket folk men som det sades så var dagen mer vigd åt att besöka olika kunder och hälsa på hos deras barer. Kvällen slutade för min del på Oliver Twist (dit även ovanstående grupp hittat sig) för en hamburgare och en Smuttynose IPA vid 22-23 tiden vilket var lite väl sent och där smaklökarna nu började bli rätt sömniga. I samband med gårdagen så lades faktiskt den första officiella bilden på mig upp på facebook, kunde ju inte motstå frestelsen att fota mig med Garrett. Så för den som alltid undrat hur jag ser ut och vem jag är – kolla facebooksidan.

Inför den nya dagen nu så börjar vi igång lite lätt för att sedan på facebook senare lägga upp lite bilder, eventuellt klipp och annat från kvällens middag på Allmänna Galleriet där jag även fått en intervju med Garrett – om det blir det första “Manker Beer TV“-avsnittet eller inte får vi se då. 

Vi tar väl och kör igång idag istället med lite amerikanskt mörkt belgo? Struise som anses som en av de bästa bryggerierna i världen tog emot den då kringresande bryggaren Brian “Stillwater” Strumke som var i Europa och bryggde en “import series”. Brian tog även emot en guldmedalj för bästa nya bryggare 2011 på Rate Beers årliga tävling. Hursomhelst så gjorde dem en gemensam öl – Outblack. En belgian strong ale som de skrivit ihop med en black IPA för att få fram någon form av hybrid som både korsar stilar som ursprung. Målet var att göra en öl som har det bästa från båda öltyperna utan att luta för mycket åt endera hållet.

Struise / Stillwater Outblack

Utseende: Mörkbrun vätska med oerhört kompakt skum. Gräddig topp.
Doft: Kanel, julkryddor med nejlika och apelsin. Lite fruktiga inslag av päron och menthol. Färskt, fruktigt och ja påminner lite om Struises Tjeeses. Det är humleinslag i bakgrunden med bränt gräs, citrus och humlekrydda.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Kanel och sötma med belgiska inslag och äpple, päronfrukt och lite inslag av jäst. Väldigt fräsch. Inslag av julkryddor men ändå inte typiskt belgisk julöl. Lite mer allmän smak än tjeeses men väldigt trevlig. Hur inslagen av black IPA kommer fram vet jag inte riktigt utan i så fall mer för att det är mörk malt och lite brända toner med en humling som ger mer citrus, gärs och oljig textur än beska och humlefrukter.

Betyg? – Bättre-. God och varierad men samtidigt något lätt. Det finns något som är väldigt intressant med den, lite julig, lite inslag och smaker av jäst men ändå inte med lätt porös kropp. En stabil öl om än kanske lite för experimentell för att kännas som något man tar ett par flaskor av. Men för att vara bland det första Brian har fått ut så är det en riktigt bra inledning!

 Alla vet ju om att tomten, St. Nicholas eller Santa Claus är en snäll figur som bryr sig om alla svaga, alla barn, alla ensamma. Så varje jul åker han runt och delar ut paket. Samtidigt finns det en tradition som säger att medan tomten är iväg på godhjärtade uppdrag så sköter hans elaka side kick Krampus en andra sidan – han åker runt och bestraffar de stygga.  Juldjävulen petar stygga barn med vassa pinnar och slår dem med piskor. Grovt och elakt? Javisst, men roligare att läsa om än tomten och säkert något som får barnen att uppföra sig bättre lättare!

För att fira denna Krampus så har Southern Tier gjort en lite upphumlad helles (imp. pilsner, helles eller något liknande) på mörk malt och humle som ska “create the diabolical spirit of this brew”. Typriktigt används lagerjäst och ölen kallagras sedan i 30 dagar. Så som det står på flaskan, byt ut kakorna mot en flaska Krampus och Merry Kramp-mas to all, and to all a good pint!

Southern Tier Krampus

Utseende: Bottnar i en persikoorangefärgad fin färg med mörkare uppåt toppen där sedan ett gulaktigt kompakt skum med minimala små fina bubblor träder ihop till en gräddig och sammanhållen topp. Utseendet är strålande.
Doft: Doftar sådär underbart som imperial pils gör. Sötma, fruktighet och torkade aprikoser som slutar i en fruktskål med honung och humlebeska som virvlar runt. Hade inte honung och blommor funnits där så hade den likörartade fruktsötman blivit mer obalanserad. Jag känner igen lite från belgisk öl och något jag druckit men inte minns vilken det är från Lost Abbey.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey-bra kolsyra. Fruktig och torkat fruktiga smaker blandas med en beska som drar ett varv och blir bittert och krulligt i munnen. Trots den stora upplevelsen mildas den av och ger en lite kärnbitter eftersmak och på något sätt känns det att man använt lagerjäst. Det blir lite frukt och citrus unken eftersmak där lagern märks av lite och drar åt en gammal weissen-bock eller gammal IPA – men på ett delvis bra sätt. För det är alltså en lager som smakar så mycket och har så mycket fin gammal DIPA/Imp.pilsner OCH där 9% är helt borta. Det är med andra ord ett stycke mästerverk bara att få ihop det tycker jag. Tyvärr falnar smaken lite när väl glädjen över att känna så trevliga DIPA-smaker i en helles lagt sig, men likväl är det inget som är alltför negativt.

Betyg? – Bättre(-). Lite metalliskt mot slutet kanske, eller om det bara är bittert. Men som jag skrev. Med enbart två humlesorter (Chinook i boilen och Williamette som torrhumling) och på 9% så är den här lagrade lagern oerhört smakrik, lättdrucken, besk, bitter. Allt. En liten nackdel är att det metalliska kom fram först när jag försökte para ihop den med mat (kyckling). Men likväl.

Ni har väl inte missat förmiddagens inlägg om The Bruery Black Tuesdag – heltklart värt att titta in på. Galet bra öl!

Men eftersom vädret vägrar bli sämre och suget att lästa sig med något gott och svalkande aldrig sinar så får vi gå vidare med något mer uppfriskande och törstsläckande. Vad passar då bättre än lite Nya Zeeländsk IPA? Epic Brewing Company (inte att förväxla med namnen från Salt Lake City). Armageddon IPA’n kom för någon månad sedan och blev en favorit i min vänskapskrets. Läskande, god och med den bästa av alla referenser till mästerverket Liftarens Guide till Galaxen! Klockrent! Allt verkade så bra med denna ölen, innan den hamnat i flaskan. För hur skulle den vara, vad skulle den smaka? 60 IBU och humlad med C-humle som Cascade, Centennial, Columbus och även Simcoe gav en rätt lockande föraning om att det skulle vara lättsamt men väldigt smakrikt och gott!

Epic Armageddon IPA

Utseende: Något mörkare gyllene bärnstensfärgad vätska med poröst ljust skum som lägger sig som ett litet lock innan det sakta försvinner ut. 
Doft: Stor doft av bittra humlekottar, torkad tropisk frukt som blandas ut med fräscha blommiga dofter. Anar även lite tvål och humlekotteolja, samt mandariner – mycket mandariner.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte rejäl kropp men det växer ut bra i munnen och för fram smaker av bitter mandarin i samklang med blomster på ett väldigt bra sätt. Det är lättdrucket men ändå väldigt smakrikt och stundtals är det så pass att man tror att den borde ha högra alkoholhalt och ha en kraftigare, tyngre kropp – men med bra balans och smaker som man lätt faller för så är det en charmant och inbjudande IPA. Med bra karamellsmak och fruktighet från mandarin och aprikos samtidigt som bitterheten med en sötad grape och citrussmak ’snällar av’ det. Ingen rackabajsare, men väldigt bra för att vara så väldigt lagom.

Betyg? – Bra+. Väldigt bra, lätt att tycka om och smaker som inte blir för extrema åt något håll utan istället är den väldigt basic men väldigt smakrik. Tyvärr gör det den inte bättre men för en IPA i ’mellansegmentet’ så är den nog i topp just för att de lite kaxigare smakerna ändå anas. Verkligen en IPA som passar de flesta öldrickartyperna!!