MankerBeer.com

Nu är det dags för den riktiga högoddsaren där ölburken står för lågoddsaren och välgörande ändamål står för mellanoddset. Ni kan läsa om dem via länkarna om ni missat dem.

Att ekologiskt blir mer uppmärksammat är inte så konstigt, det är det absolut bästa sättet att framställa diverse mat och dryckesprodukter.
Det är miljömässigt klart bättre men även bättre för oss konsumenter. Jag menar, det vi får i oss är gift. Hur kan gift på något vis vara bra? Ja jag vet att det är lite löjligt att en ölbloggare skriver detta då alkohol anses som gift av somliga.
Att en ekologisk tomat från Nya Zeeland är bättre än en icke ekologisk tomat från Holland kan man diskutera, men att vi behöver frakta tomaten över hela världen gör mindre illa än vad gifterna som sprids i marken i Holland.

Ekologiskt är kanske inte så svårt att räkna ut att det kommer att öka, men problemet är att tillgången inte är i närheten av att nå efterfrågan och eftersom 80% av ingredienserna i en öl är vatten är det ännu svårare att klassa den som ekologisk. Dessutom kan ingredienserna bli väldigt dyra och därmed blir ölen dyrare och därför kanske svårsåld.

Att suröl och jästexperiment kommer att fortsätta och gå ner i alkoholen är en trend som håller i sig men vi tror att en riktigt outsider är i att experimentera med smaker som godis, jordnötter, cocos osv

Sen tidigare har man gjort massiv med öl med karameller och choklad men jag tror att det hela började för ett tag sen och kommer att slå hårt i år. Se exempel i Omnipollo gjort öl med marshmallows i sin Hyponompa och varför inte nämna öl ur Southern Tiers Blackwater serie som gjort öl som smakar creme bruelee.

Tänk er en jellybean IPA, en peanut berliner weisse eller varför inte en Swedish fish porter. Ja det är helt galet, men ni ska se att det kommer upp till ytan snart.

Öltrend 2015, godis och konstiga smaker. Ni vet var ni hörde det först!

2012 får jag fräckt sticka ut och säga var mycket MankerBeers år, i den lilla ölvärld som vi ölskribenter utgör åtminstone. M2 hade anslutit, nya hemsidan låg uppe och fullt fokus var nu att nå ut till fler, hänga med fler nya vänner på fler mässor och ha ännu roligare. För det sociala och roliga är det jag vill att den här sidan ska stå för och det tycker jag också att vi har gjort, vilket även ni som läser det här verkar göra då vi för andra året i rad blev nominerade som årets bästa ölskribenter på BSF Awards – en tävling vi i år ser ut att vinna (2’a i fjol). I samma tävling är dessutom både jag och M2 nominerade (tillsammans med vår favorit Henok Fentie på Omnipollo) som årets svenska ölperson – extremt hedrande och lite förvånande. Men ser vi över 2012 så kan jag ändå med viss kaxighet stå för att mitt namn är med där. Inför fjolårets Stockholm Beer and Whisky rapporterade vi dagligen med genomfattande intervjuer med bryggare från hela världen och på vårens Copenhagen Beer Celebration hängde vi och snackade öl med bryggare vi något år tidigare bara drömt om att ens få småprata med. M2 kom att börja vad som i år lanseras som BrewDog Bar Stockholm och 2012 fick också se premiären av Magnus Hopus, vår egen öl bryggd med vår vän och ölguru Tomas Danko. Enda anledningen till att jag tar upp allt det här är för att visa hur extremt liten och tight ölvärlden är – vill man bara vara delaktig och inte bara dricka ölen så är det inte så svårt. Lite “street-anda” och social förmåga kommer man långt med och det ger oerhört mycket tillbaka. Sverige är ett ölland att räkna med och om 5-10 år kommer vi att se tillbaka på de här åren och säga wow, vi var med när det verkligen kickade av.

Men varför se bakåt och vad man drack eller gjorde då? Istället ska vi se framåt och klura på vad MankerBeer kommer att göra i år.

• M2 kommer som sagt att öppna BrewDog Bar Stockholm, som redan innan öppningen är en av de mest följda av BrewDogs barer på Facebook och med all sannolikhet kommer baren generera än mer bra pr för Sverige som ölland. Likaså är det med öppnandet av Nya Carnegiebryggeriet som är ett samarbete mellan Carlsberg Sverige, Brooklyn Brewery och Carnegie – vilket även det sätter en stor flagga på Sverige som ett viktigt och väletablerat land för öl. Ölvärlden är liten och folk är tighta med varandra så för MankerBeers del innebär detta förhoppningsvis kontakter med än mer spännande bryggerier och personer. Det vi ser som viktigt med den här sidan är inte bara att skriva lite ölrecensioner och snacka öl utan att försöka knyta ihop oss, er läsare och “den bredare ölvärlden”. Det är små steg och är rätt lätt om man bara tar sig tiden.
• Magnus Hopus kommer om rykten och andra erbjudanden och planer klaffar att “åter” få se dagens ljus. För er som inte har hört eller sett om ölet så är det en extremt välhumla IPA med en riktigt skön belgotwist. Redan utan kolsyra fick den extremt höga lovord från många inom den svenska öleliten – Danko kan brygga öl, det är man dum om man skulle tveka på. Att han tog fram det här ölet med oss och att vi nu hoppas på den, om annars i en mindre skala är något vi tycker är kul och brinner för i år. Hippt och hop’igt värre.
• Copenhagen Beer Celebration kommer att bli än bättre än i fjol, hur och varför får ni se i vår – men jag hoppas att ni har skaffat biljetter! Se förbi ölblafande (att ticka av öl) och inse att det är en helt galen festival med huvudaktörerna i världens främsta bryggerier, som dricker öl med dig. Det är stort som attan och något vi ser fram emot. CBC är bara en av de mässor vi avser att besöka och göra lite kul saker under och vår förhoppning är att finna ett passande sätt att rapportera inför och efter mässor mer än under, för det är ju roligare att bli inspirerad och höra mer kul om mässan innan den sker än vad som väl sker under den. Då ska man ju chila och gå runt och ha trevligt, så tips och förslag mottages mer än tacksamt! Likaså lär vi även i år försöka slå vårt förarbete inför mässor som Linköping Beer Expo, Örebro Beer and Whisky och såklart Stockholm Beer and Whisky 2013 – men allt det där, förutom Linköping Beer Expo, är än längre en bit fram i tiden.
• Redan nu har vi flera otroligt duktiga gästskribenter och 2013 kommer förhoppningsvis innebära att vi får en mer fast skribentskara som kan ge en fin bredd i texterna vi önskar publicera. Då vi är och vill vara helt oberoende utan reklam och sådant vi kanske inte egentligen står för så är det viktigt för mig och M2 att ibland få lite avlastning och hjälp. Vi hoppas att kvalitetshöjning som har varit senaste året på MankerBeer bara ska fortsätta att höjas. Genom fler reportage, intervjuer och mer allmännyttig information om allt som rör öl, dess ingredienser, historia och typer. Kom gärna med förslag även här.

Om det var lite av vad som sker å vår sida så tror jag att 2013 även på andra sätt kommer att vara helt fantastiskt trevligt. Det är en hel massa nya spännande bryggerier som etablerats i en rask takt och som är värda att hålla koll på och det går väl inte en vecka utan att vi har hört om något nytt litet bryggeri som poppat upp. Med andra ord har vi samma utveckling som i USA och det är fullt normalt sett till hur det stora intresset för öl har gått spikrakt uppåt.

• I ölväg blir IPA den nya “ale’en” och allt fler får egna husöl som är eller lär vara en IPA, vilket jag kan tycka är lite synd då det vore roligare att ha husöl som sticker ut. Varför inte ha en chillad milk stout på 4% eller en typisk bitter som brygga för att få bredare intresse. Kanske finns en risk i att mycket blir för “IPA-liserat” och att många öldrickare sedan tröttnar på att se på bredden av ölstilar som finns. Därför är det kul att Akkurat tillsammans med Andreas Gänstaller har gjort en steinbeer som kommer att finnas i en inte alltför stor mängd hos dem (premiär 31/1).
• Bredvid IPA-trenden börjar det dock bli mer och mer populärt med lite udda saker och då räknar jag in brettade öl där, alltså öl som har fått tillsats av brettanomyces för att få en vild och funky karaktär. Här ser vi främst hur Brekeriet sticker ut med sina öl, men det är också något som är väldigt vanligt i USA och som jag tror kommer att bli mer populärt även här i Europa. Få vågar pröva den här typen av bryggning på grund utav riskerna med infektion i bryggeriet men jag har en känsla av att “galenskaper” kommer att prägla 2013. 2013 överlag tror jag kan bli lite av ett “anti-år”, året då nya trender behöver sättas och i takt med att fler ölbloggar och “åsiktsmaskiner” skapas så kommer det bli mer debatt om nödvändigheten med det. Redan nu ser man hur det på Facebookväggar och ölforum diskuteras om snobbismen med öl och hypens makt och om vi inte bara skulle dricka öl, skåla och ha kul istället?
• Spelar det roll om en öl är 1 alkoholprocent över stiltypen eller om en öl inte har rätt touch av syra mot förväntat? Jag själv är lite delad men kan ändå förstå att den ständiga hetsen av att ha nytt, prova nytt och hela tiden se bort från det stabila och långvarigt högkvalitativa börjar gå lite för långt. Nu dricker jag öl lugnare och mindre nyhetshetsigt än ett år sedan och det är något som jag känner på mig kommer att sprida sig, eller om jag bara hoppas att det gör det.
• För även i Sverige börjar vi nu se hur många av alla de nya bryggerierna som växt och börjat producera riktigt bra öl kan släppa mer exklusiva småupplagor av öl, väldigt lokalt och nu väldigt bra. Det lär öka den lokala stämpeln på mycket vilket jag gillar, men fler kommer nog småklaga på att ölen inte skickas till övriga landet på samma sätt som att det väcks lite klagomål från de som inte får samma ölutbud i just sin stad som i de större städerna. Kanske det tydligaste beviset på hur snabbt intresset för den här typen av öl har ökat – producenter och importörer hinner helt enkelt inte få ut all öl eller har öl i “rätt” mängd. Även detta tror jag att vi lär få se 2013 och kanske att det börjar åtgärdas redan i år. Systembolaget tar ju in större och större volymer av vissa öl och försöker sprida ut mer öl i T5-modulen än i de mer exklusiva släppen (T7, där ölet främst släpps i en butik var i Stockholm, Malmö och Göteborg).
• Intresset för “att leva gott”, det vill säga det ökade intresset för mat, dryck och livsstil lär fortsätta vilket allt det ovan är del av och det blir spännande att se om det går mot en sund trend med bra medvetenhet eller om det blir hype, hippt och överdrivet trendigt. Vi ser redan idag hur vissa klubbar börjar få egna öl där de mer eller mindre bett ibland halvdana bryggerier att ta fram en öl åt dem – bara för att ha det och där produkten tyvärr inte alltid levererar, alls. Samtidigt är vi med vår förhoppning om “Hopus” inte mycket bättre, så det är dumt att kasta humlekottar i glashuset. Alltså finns det både en positiv och en negativ aspekt av det, men tills vidare lämnar jag det där.
• Sist ut, ölcocktails, något Henok på Omnipollo sedan länge har varit intresserad av och velat göra och 2013 verkar bli året då det sker. Redan i fjol på CBC så skapades ölcocktails, med rätt bra resultat. Ni ser hur alla trender för 2013 verkar hänga ihop och hur de handlar just om “det goda livet” i någon obskyr blandning med dekadens och att ta allting lite längre och göra det lite trendigare. Men varför inte, varför inte pusha på konceptet av vad öl är och hur öl kan användas? Kan skumma bär och extrakt agera smaksättning så bör väl även öl som har flera fördelar som drinkingrediens kunna göra det?

Vi får helt enkelt se vad av ovan som visar sig vara sant för det här året och om 11 månader kanske vi ses här igen och gör en sammanfattning av vad som faktiskt har hänt och inte hänt. Tills dess, gott nytt år på oss alla!

Nu har jag gnällt och fräst om allt från lokalproducerat öl till Systembolagets hantering av dessa varpå jag också på självaste Lucia lovade att bli snäppet snällare. Jag ljög, förlåt, jag kommer ju ändå inte att få några julklappar i år heller. Inte heller kunde jag hålla mig från att igår åter säga ifrån när ännu en helt missinformerad och galen recension gjordes av en viss Lasse Råde.

Därför är siktet idag inställt på media och deras rapportering om öl. Öl som till skillnad mot vin och sprit inte har lika självklara experter i tv-rutan, även om många dryckesprofiler har eller tror sig ha på denna dryck. Lasse Råde på Expressen fortsätter att hysta ur sig falsarium och missuppfattningar, vår kära Bengt Frithiofson må vara charmig men har även han en bristande pedagogik för att förmedla vad han snackar om.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – kunskap är A och O; men att inte förmedla den på ett pedagogiskt och korrekt sätt är B och P. De mest erkända vinnskribenterna har ofta en somelierexamen i bakgrunden, har rest över hela världen, besökt vingårdarna och provat sig igenom minst ett par flaskor druvbaserad dryck. Ölskribenter, såsom jag och M2 är passionerade öldrickare utan direkt kunskap annat än vad man själv tagit till sig genom att prova, läsa på, prova, läsa på och sedan prova lite till. Vi har försökt resa dit vi har kunnat, prata med bryggarna, hänga med humleansvariga på bryggerierna och allt sånt – det är där förståelsen för vad man pysslar med grundläggs. Det kanske inte är nog, men det är en bit på vägen. Troligen är det också betydligt mycket mer än vad många av de som syns på Tv, radio och dagstidningar har och har gjort.

I media idag så är annars öl fortfarande något man kan förlöjliga lite, kanske för att det är ett område som får mer och mer uppmärksamhet och där fler hängivna ölrickare ansluter sig. Det är ju alltid lätt att hacka på dem som har ett intresse, se bara på surdegsbröd och andra “hipsterföreteelser”. Öl däremot är vare sig en hype eller något “hippt” – öl är en dryck vi har haft omkring oss längre än vad vi har haft flerpartisystem i Sverige. Men Falcon kan göra plojreklam samtidigt som de släpper sina “mikroöl” och TV kan med glimten i ögat göra program där man på ett skojfriskt sätt driver med de nya öldrickarna. Men är det rätt och riktigt? Det är ju aldrig någon som säger ifrån utan snarare är det en konsensus om att “såhär är det” som etableras för varje dag, eller om jag bara är otålig och är mer för guerillataktik?

Kanske är det rätt och riktigt. För kanske måste de med ett intresse också ta sin plats, våga gå ut och vara lagom nördiga – men hålla balansgången till att vara inspirerande. Därför har jag stora förhoppningar om nya serien Darren på Beer Sweden och Fredrik på Pang Pang Brewery har gjort en pilot för och där ett par avsnitt är på gång. Kunskap och allvar blandas med lättsamhet och skoj – lite så som öl kan vara. Jag hoppas mycket på det här då det kan bli den kicken som behövs för att fler ska våga stå för att de gillar bättre öl. Många lär göra det idag, men vågar inte be om något godare än en urvattnad stor stark på krogen då de inte vill verka snobbiga inför sina vänner. Sen när blev man snobb för att man inte accepterar en undermålig produkt? Skäms man för att beställa in husets röda?

Sedan har vi ett kommande program på TV som vi skrivit om förut – Fantasterna, med ett avsnitt vigt åt öl. Istället för att göra en spännande casting med ett axplock av landets främsta ölexperter (som tanken först var) så fick de mottaga nej tack efter nej tack från de tillfrågade. När de tog kontakt med oss och andra ölskribenter samt ölprofiler med år av erfarenhet så var det få som tyckte att det lät intressant. Frågorna man skulle svara på var lite larviga, hade inget om riktigt ölintresse att göra och upplägget i stort visade på en dålig kunskap från programskaparna och snarare var det en twist på Vem Vet Mest nedtaget till högstadienivå. Visst är det kul när öl syns i rutan men när frågorna berör masslagerförsäljning och att bedöma ölet utifrån skummet (vem kan genom att se skummet på en öl veta exakt vilken öl det är?) så har det blivit lite löjligt. Då ser jag hellre på Brew Masters, Youtubekanaler eller åker och besöker ett bryggeri och dricker öl.

För liksom all öl inte är bra öl, så är all pr inte bra pr. För ett företag, visst, namnet kommer på fler läppar och uppmärksamheten kan innebära merintresse. Men för öl som dryck så är risken att det antingen skrämmer bort, förlöjligar och/eller inte lyckas intressera och då motverkar det målet många har med att lyfta upp öl som dryck. När fokus blir på masslager och görs på ett sätt som är svårt att ta till sig så blir jag mest generad över det jag pysslar med, och lite sur. För det som hörs och syns är inte det som vi vill ska höras och synas, vi vill se mer av bra dryck, bra mat, bra leverne. För inte fan gör man matlagningstv på McDonalds.

Vad gör vi bättre 2013?
Jag hoppas att öl kommer att synas mer i tv, mer i skriven och publicerad form och att fler av dem som sitter inne på så fantastisk kunskap vågar komma på bra sätt att förmedla den. För många vill ta till sig av mer kunskap, fler vill lära sig, förstå smaker och varför en öl är som den är. Det gäller bara att paketera det på ett sätt som inte snobbar till det och som samtidigt inte faller för lätt. För hur många vinprovningar eller vinsnack på tv går igenom 3 rödviner på box för under 100-lappen – varför ska då öl alltid handla om det billigaste eller mest lättförståerliga. Sedan hoppas jag att Darren och Fredriks projekt lyckas slå igång något nytt och kul; och att fler bloggar, tidningar och ölsidor lyckas finna inovativa sätt att sprida intresset vidare. Jag hoppas att fler vågar stå för att de inte accepterar hur missuppfattningar och fel uttrycks och sprids och att fler vågar efterfråga om inte bättre öl så åtminstone en sakligare ölrapportering.

Tills dess går jag fortsättningsvis och sparkar på smågrus och knyter näven i fickan medan jag ser hur den dryck jag så uppskattar fortfarande inte tas på allvar.

God jul och gott nytt år.

Lights out guerilla radio

It has to start somewhere, it had to start sometime
What better place than here, what better time than now

Under veckan som gått har det varit en hel del diskussioner kring tillsättningen av DN Söndags nya ölskribent, Sanna Blomquist.

Att Sveriges största och förmodligen mest inflytelserika dagstidning satsar mer på öl är något som vi alla hyllar. Men den nye skribenten lyftes fram som en person som menar att öl har låg komplexitet, dricks ur burk på vardagar samt jämför ölet med vin har fått många att reagera och undra över vad som egentligen hände på DN:s redaktion förra veckan.

M2 på MankerBeer tog kontakt med den trevlige men också upptagne Sanna Blomquist för att ta reda på lite mer om henne, hennes ölintresse och samt intervjun som publicerades i DN.

Hej Sanna Blomquist och välkommen in i ölskribenternas underbara värld! – Hur gick det egentligen till när du fick uppdraget som ölskribent i DN Söndag som enligt dig själv ” inte kan en tiondel av de termerna om märkliga humletyper och bryggmetoder som ölnördarna kan”? Är det inte viktigt att förstå hela processen för hur en högkvalitativ öl föds för att skriva om öl?

– Tack! Nu är jag ju visserligen inte helt ny, utan har varit i branschen nio år och både arbetat med, och skrivit om dryck i många olika sammanhang. Min ambition och mitt uppdrag från DN är att väcka intresse för öl hos “vanliga” konsumenter. Självklart är det då viktigt att vara insatt i processen, men minst lika viktigt är att kunna förmedla den kunskapen på ett begripligt sätt och det gör man ofta enklast utan att använda komplicerade termer. Självklart kan jag både termer och humlesorter, men tyvärr gick inte det fram ordentligt i intervjun i DN.

Du berättade att du fick ditt ölintresse genom din sommelierutbildning, där det provades massor med goda öl som inte var ’en stor stark’. Vad tror du själv krävs för att fler ska få upp ögonen för annat än trist industriellt tillverkad lager?

– Det krävs mycket både hemma och på krogen. Just krogen tror jag är en viktig nyckel. Där möts många mat– och dryckesintresserade personer som med vägledning gärna byter vinet mot öl, åtminstone till någon av rätterna. Ölintresset är stort, men kunskapen både hos gäster och serveringspersonal liten. Kan vi utbilda personalen samt utöka och bredda ölutbudet på krogen är vi en god bit på väg.

Då du lätt kan uppfattas som mer fokuserad och kunnig i vinets värld än i just ölets så är vi såklart nyfikna på just din ölbakgrund, kan du berätta om den?

– Jag började min ölkarriär genom att servera den, inte genom att dricka. Men tillsammans med sommelierutbildningen har mitt arbete på krogen bidragit till ett större ölintresse. Jag har haft möjligheten och glädjen att arbeta med kunniga och ölintresserade kollegor. Dessutom på krogar med ett litet, men naggande gott ölutbud – under ständig förändring.

Vad tycker du definierar en ölnörd?

– Jag tycker inte det är någon skillnad på en ölnörd eller annan typ av nörd. Det är en person som lägger mycket tid på ett område de är djupt intresserade av. Det gör att personen får en imponerande kunskap – men också lever, dricker och pratar, i det här fallet öl, på en nivå som inte alla delar och förstår.

Mathias Dahlgren har numera en egen öl till Matsalen och Matbaren, det har även Riche (vars sommelier parade deras nya ölsortiment med deras korvar på årets korvfestival), Lux har ett samarbete med Skebo bryggeri och White Guide instiftade 2012 den nya kategorin ”Årets ölupplevelse” som vanns av Pubologi i Gamla Stan. Att ölets status snabbt ökar både på mellanklasskrogar och även finkrogar är därmed etablerat faktum, även om vinets status fortfarande ligger mycket högre. Vad är dina tankar om denna utveckling om ölet? Vad tror du trenden kommer att bli framöver?

– Trenden är fantastisk! Speciellt när krögaren lagt ner tid på att verkligen hitta en signifikant öl som speglar han eller hennes matlagning. White Guide, likasom Restauranggalans ölpris vill jag summera som ”äntligen”. Stora priser som de här tror jag är nödvändigt både för att krogar ska våga satsa på öl – men också för att gäster ska känna att det är ”okej” att beställa öl på finkrog. Jag hoppas att trenden går mot dryckeslistor där öl har en självklar plats bland alla viner.

Du berättar vidare att öl inte är lika komplext som vin, eftersom öl endast ”handlar om beska, alkohol och lite sötma” – när vi ölnördar ser att öl är så mycket mer än detta och innehar en större mångfald än vin eftersom man kan få en öl att smaka nästan vad som helst genom tillsättning av t ex blåbär, choklad, kaffe och till och med granskott. Man kan justera sötman från att ölen är väldigt torr i karaktären till att den smakar som flytande socker, man kan även få fram väldigt syrliga öl, även om det är mer komplext.

Kan du utveckla lite om dina tankar kring vad du egentligen menade?

– Tyvärr kom bara en del av mitt svar på reporterns fråga med. Jag pratade om öl i kombination i med mat – och inget annat. Öl har många fördelar jämfört med vin, med bland annat en (i regel) lägre alkoholhalt samt en mycket diskret tanninstruktur. Den stora arombredden och eventuella syra är till ölets absoluta fördel. Min dröm är att alla på ett enkelt sätt ska kunna skapa fantastiska mat- och ölkombinationer – hemma likväl som på restaurang. Det är inte svårt och det hoppas jag att mina läsare en dag ska känna.

Du har verkligen skapat debatt genom uttalandet ovan, och fått en hel del kritik i diverse ölforum i Sverige, har du uppfattat denna kritik och vad tycker du i så fall om den?

– Kritiken har nått fram. Med all önskvärd tydlighet. Självklart är det olyckligt att uttalanden ovan uppfattades så fel och att många blivit upprörda.

Samtidigt har jag fått mycket fin respons. I sammanhanget är det tyvärr lätt att glömma bort. Mitt mål är att nå ut med en öljournalistik som känns aktuell, relevant och lättillgänglig – främst till de som inte redan är ölfrälsta.

Du är sambo med Klas Lindberg som med gotländsk biff med rökt märgsmör och ingefärsstekt hummer tog hem titeln som Årets Kock 2012 tidigare i år, hur stort är finölen respektive vinet hemma hos er?

– Mat och dryck är en stor gemensam passion vi har. Tyvärr kan jag inte säga vad som är ”störst”. Tillfället och maten avgör vad som finns i glaset lika ofta som innehållet i glaset bestämmer vad som finns på tallriken. Inte ovanligt njuter vi av både finöl och finvin under en kväll.

Vilken är den dyraste/mest alkoholstarka/mest speciella ölen du någonsin druckit?

Dyraste/starkaste är Samuel Adams Utopias. Speciella (på ett bra sätt) är Cantillons Soleil de Minuit. Både ölet och historien om hur det kom till.

Vart går du helst i Stockholm om du vill välja och vraka bland ölutbudet en kväll när du är riktigt sugen på öl och vad dricker du helt för typ/er av öl?

– Då tid alltid är lite av en bristvara för mig vill jag gärna förena glädjeämnen – god öl och god mat i en trevlig miljö –  och det gör jag just nu helst på Pubologi och Marie Laveau. Jag går således hellre till ett ställe med mindre ölutbud, men av hög kvalitet och omväxlande sortiment än ett ställe med massor av öl, som kanske inte är helt genomtänkt.

Någon speciell typ har jag svårt att säga, precis som med all annan dryck är det tillfället och sinnesstämningen som får avgöra vad som finns i mitt glas.

Tack för din tid, Sanna. Det har varit mycket uppskattat och trevligt!

MankerBeer har genom intervjun med Sanna Blomquist lärt känna en annan personlighet än den som något felaktigt lyftes fram i intervjun i DN, och vi önskar såklart Sanna lycka till som DNs ölskribent och hoppas på massor med skön läsning framöver!

/M2