MankerBeer.com

Belgotorsdag 23

Torsdagen är slagen och jag med! Trött i hjärna och i skrivande fingrar men ett uppdrag är ett uppdrag. Tankarna snurrar kring all belgisk öl och ingen. Skärmen stirrar tillbaka som en ljummen industrilager i plastglas och alla andra är på nyöppnade barer med utländsk öl.

‘Horror Vacui’ är latin och betyder rädsla för tomrummet. Termen är mest vedertagen inom konsten men ibland kan den vara nog så tydlig även för en plitande lekman som mig. Inom det skrivande skrået är väl ‘mogigrafi’* en mer vanligt förekommande åkomma och utifrån en autodidakt kåsörs, som mig själv, betraktelse är det en tämligen ny upplevelse. Intressant på många sätt men oftast bara stressande och obehaglig. Hittills drabbas jag bara av det några gånger i veckan (sic!) men de mer rutinerade i gebitet varnar och delger mig gärna om deras svackor som kan vara i veckor. Övriga, exempelvis läsare av mina alster och vänner, tycker att jag borde hålla tillbaka på krutet eller att jag ska dra ner på tempot. Jag tackar men betackar mig gärna från alla goda råd och kör helst mitt eget race! Visst är det glädjande att människor engagerar sig i mitt välbefinnande och hälsa men än så länge känner jag större glädje och tillfredsställande i att sitta och knacka än ångest över min nya tillvaro. Trots att saker och ting händer på alla fronter vill jag tro att jag är samma Skrubbe som alltid. Det är att jämföra med en öl som oavsett förändringens vindar och moderniteter består.

En sådan öl är trappistölen Orval. Visst har den vacklat men vem gör inte det! Generellt är det en öl som man alltid kan falla tillbaka på och trots sin otroliga komplexitet tilltalar den otroligt många. I Belgien slåss folk för att komma över tillräckligt många och flertalet blir utan. I Sverige finns det över 1000 stycken på 28 Systembolag i skrivande stund. Ja, vi är lite bortskämda. Orval är en bärnstensfärgad brygd med väl tilltagen beska väl dold i en fräsch syra, lätt insvept med en subtil fruktighet. Ölen fungerar i ensamhet eller tillsammans med mat. En allvädersöl för alla årstider. Pax Vobiscum!

*enligt Wikipedia är mogigrafi ett annat ord för skrivkramp och är sedan 1830 klassat som en arbetsskada.

Vänligen/

Idag tänkte jag plocka tre russin ur beställningssortimentetskakan åt er.

Av 130 belgiska öl i beställningssortimentet kan det vara svårt att välja det man är sugen på eller vill ha. Eftersom det är kollikrav kostar det en slant och då är det sjukt tråkigt om det blir fel. Generellt tror jag att vissa varor inte rör sig speciellt mycket. Inte för att vara elak men jag undrar vem som på fullaste allvar köper en låda Sara Bio* för 938:40? Nu tänker jag peka ut tre av de produkter som jag anser var prickarna över i:na och russinen i kakan sett till smak, kvalitet och pris.

Utan konkurrens vill jag utnämna Maredsous 10 (Tripel) till vinnare. Denna mäktiga, smakrika bärnstensfärgade klosterale bryggd av Duvel/Moortgat går av stapeln för blygsamma 537:60 för en låda. Det är en bugg i matrisen, en spricka i fasaden. Skynda fynda innan vi blir upptäckta!

I svallvågorna av segraren utnämner jag Trappistes Rochefort 6 till tvåa. Det är helt otroligt att vi kan beställa en öl i Sverige som belgarna knappt vet om att den existerar. De som känner till ölen kallar den för ‘Jesus’. Något de har hört om men aldrig sett… Det är en äkta munköl bryggd av bröder tillhörande trappistorden. Just 6:an brygger de bara en gång per år och den kan vi köpa här! Otroligt. Maghognyfärgad,  lätt i kroppen med en värmande känsla och tro det eller ej pärontoner. Superbt. För en insats av 799:20 så är lådan din. Kan lagras i minst tio år…

Mitt tredje val går till St. Bernardus Abt som är en kraftig, mörk klosterale från ett litet familjebryggeri i Watou (Västflandern). Fram till 1992 bryggde bryggeriet den kommersiella ‘Westvleteren 12‘ (enligt vissa världens bästa öl) under namnet St Bernardus Abt. När munkarna sa upp avtalet fortsatte St Bernard att brygga ölen så det vi har i dag är en kraftig skärva av världens bästa öl. Vem kan motstå det? För 760:80 tycker jag åtminstone att det är ganska prisvärt.

Eftersom de flesta Systembolag inte längre tar ut någon förskottsbetalning hoppas jag att ni som beställer varorna faktiskt hämtar ut dem, annars kan det bli dyrt för de många små aktörerna på den svenska marknaden.

Vänligen/
Jens Skrubbe

*Sara Bio är en ekologisk lätt blond bryggd på bovete av ett kollektivbryggeri som heter Silenrieux

Vad går man och köper dagen före ett av alla tiders grövsta, största, dyraste och mest tuffa släpp på Systembolaget? Den kan man suga på ett tag…

I dagarna håller ölnördssajten Ratebeer på att släppa allsköns årsbästalistor om vilka öl som är bäst, olika kategoriers bästalistor, bästa butiken, bästa krogen och så vidare i all evinnerlighet. Bäst, bäst, bäst…

Jag måste erkänna att när jag klev ut i stora världen, det vill säga när jag passerade 50-skyltarna utanför Tranås så kände jag en frihetskänsla. Jag, uppstyrda människa, tog ett steg ut i ett flummigt kaos. Bort från vikta strumpor och ordnade rader. Härligt att flyta in i en ostrukturerad folkhögskolevärld där man sitter på golvet och målar på väggarna. Visst, ett tag…

…men nu är jag åter ett mönster, en struktur och en fast rutin. Det är bara att inse att färgkordinerad bokhylla och alla sedlar åt samma håll, är jag. Samt att jag gillar listor. Ja, jag gillar att lista saker, rakt, prydligt, uppifrån och ner. Därför kan jag inte låta bli att studera Ratebeers listor fram och tillbaka. Hur, vad och varför? Slutligen kan jag konstatera att av Top 50 är 10 belgare. 1/5, 20%, inte så pjåkigt för ett ölland som många dömt ut eller glömt bort och återigen innehar vi plats nummer 1! Tufft. Nu finns inte just den ölen i Systembolagets sortimentkatalog (kolla webblanseringarna inom kort) men däremot hittar man ölen som kom på sjunde plats. Plats sju av miljoner öl, det måste anses som hyfsat, eller?

Av alla grymgrymma öl som släpps på fredag är det ingen som ens är i närheten av plats sju på listan. På plats sju finner man den belgiska munkölen Trappistes Rochefort 10. En gudabenådad, kraftig smakbomb i det mörka registret och med en lagringspotential utav sällan skådat slag.

Ölen är bryggd av munkar, fortfarande i ganska små kvantiteter även om det upprustades i bryggparken bara för några år sedan vilket gjorde att produktionen nästan dubblades. Ibland när jag har belgiska gäster förundras de över att vi med lätthet kan köpa en öl de drömmer om. Är det inte magiskt?

-Ursäkta, men kan jag få se det leg?

Om jag har varit på Systembolaget 1000 gånger har jag fått den frågan 950 av dem. Visst, det är jättebra att de kollar och jag brukar inte ställa till med någon scen utan visar det och möts ofta av:

-Ojdå!, -Grattis! eller -Där ser man…

Om ett par månader har jag lagligt fått gå på Systemet i halva mitt liv, det är galet länge! Jag fick alltså köpa öl när vi ‘grävde guld i USA’ eller när Kurt Cobain dog men ändå samma visa gång efter annan. Jag testade ett trick som gick ett par gånger, nämligen att rulla in med barnvagn men efter ett tag trodde personalen att jag hade stulit ungen eller något, för de började fråga igen.

Jag kommer ihåg två tillfällen lite extra tydligt.

Det ena gången var i Stockholm när jag rusade till Systemet på en rast. Eftersom jag hade jobbkläderna på mig var jag ‘naken’ och givetvis frågade kvinnan. Efter vissa övertalningsförsök tvingades jag ge upp, springa tillbaks till jobbet och hämta leget, rusa tillbaka för att visa kvinnan i kassan. Detta tog hela rasten plus att jag blev galet svettig och all ‘ursäkt’ jag fick var:

-Det var ju en skräll!

Tillfälle nummer två utspelar sig i mörka Småland på något avlägset Systembolag. Efter den obligatoriska frågan och mitt uppvisande av id-kortet tar det hela en absurd vändning. Kvinnan börjar hojta till sina kollegor att de ska komma för att gissa min ålder! Snacka om spektakel och man kan bli sur för mindre…

På tal om sur är det dags att plocka fram något av Systemets mest udda ölfåglar, nämligen geuzen! I det ordinarie sortimentet finns det en styck men tack och lov dyker det upp några under de tillfälliga släppen ibland. Oud Beersel Oude Geuze är härligt syrlig, torr och sträv, nästan lite kärv. Toner av grapefrukt, stall, övermogna äpplen, läder och lime går att hitta men denna komplexa öltyp har mer att erbjuda. Oud Beersel är en värdig introduktionsgeuze för den nyfikne och öppensinnade öldrickaren.

Förvisso inte Guds gåva till geuze men prisvärd, lättillgäng och ett bra exempel på en ölfamilj som borde få mer rampljus.

Mer syra till folket!

Nu är glada julen slut och granen ligger på skräphögen, skinkan är uppäten och den enda syltan som finns kvar är kvarterskrogen runt hörnet.

Vem orkar tänka på nästa jul och vem vill dricka mer julöl?

Svaret på julölsdickandet efter jul har jag åtminstone ett hum om och det är fler än vad många kanske tror. Jag har gäster som dricker julöl jämt! Vår, Thailandssemestern och på midsommar. Inga konstigheter där inte…

Är man smart och vill ligga steget före kan det vara klokt att handla nästa års julöl redan nu eftersom många av dem klarar minst ett år i källan. Faktum är att många av ölen bara blir bättre av lagring plus att det är karaktärsdanande att ha öl i källan utan att dricka upp dem!

I år finns det också extremt mycket belgisk julöl kvar på Systembolaget. Mer än vanligt, faktiskt. Jag har hört att personalen inte får fylla på hyllorna under öppettiderna utan att det ska göras innan och efter bara för att de ska vara mer tillgängliga för kunderna. Jag hoppas verkligen inte detta är sant men det skulle i och för sig svara på varför många hyllor med specialöl ser ut som svarta hål kl 14 en lördag! Det kunde också vara svaret på den otroliga mängd julöl som enligt hemsidan finns kvar, men som ingen har sett. Jag hoppas bara Systembolaget tar sitt ansvar och inte bara returnerar en massa julöl till leverantörerna. Jag kan lova att det är bra mycket svårare för dem att bli av med dem än att Systemet gör som de brukar och droppar priserna någon tia och blir av med dem lagom till påsk!

Mitt val denna vecka är den mäktiga vintervärmaren N’Ice Chouffe (Uttalas Najs Tjouff). En mörkt brun, välkryddad 75cl-flaska, full med timjan och pomerans. Bra tilltagen kraft, hela 10%, så att man kan stå emot årstiden med allt vad det innebär.

Denna julöl firar 20 år i år och föddes följaktligen 1993 och då bryggdes den av två svågrar på Brasserie d’Achouffe i Ardennerna. Ölen bryggs fortfarande där men nu ägs bryggeriet av Duvel/Moortgat och gubbarna ägnar sig åt modellplansflygning (nu skojar jag INTE).

Jag tycker ölen redan är prisvärd men rabatterar Systemet den ytterligare är det bara att slå till med en upphandling, sedan låsa in dem i källaren och ge nyckeln till frun…