Tag Archive | "MankerBeer"

IMG_20140316_182528

Bakom kulisserna på BrewDog Bars Hembryggartävling – Hur vi valde vinnarna

IMG_20140316_151250I helgen skulle en vinnare väljas ut i BrewDog Bar Stockholms Hembryggartävling. Från mer än 120 (!) insända bidrag skulle en domarpanel bestående av Magnus ‘M2’ Svensson (BrewDog Bar/MankerBeer), Mick Doyle (BrewDog Bar), Mattias Hammenlind (CAP) och jag väljda ut en vinnare som redan nästa helg ska få brygga sin öl hos CAP varpå den sedan kommer att serveras på BrewDog Bar Stockholm.

På grund av den stora mängden bidrag valde vi att följa en mer amerikansk uteslutningsmetod vid bedömningen. Fyra stycken bord med 30+ plus per bord sattes upp och en dommare per bord lottades fram. För varje bord skulle sedan 4 olika öl väljas fram, samt eventuella wild cards om det var en väldigt hög andel högkvalitativa öl. Tanken var att sikta på 2 ljusa och 2 mörka öl per bord men då ölen var uppelade utifrån inlämningsdatum så kunde andelen mörka och ljusa öl per bord variera varpå det var mer utav riktlinjer än krav. Av dessa finalister skulle vi sedan stegvis gallra oss fram till ölet som vi kunde enas om var bäst.

IMG_20140316_155852

Det intressanta och roliga att se var att andelen humliga öl var något lägre om vi jämför med exempelvis Omnipollos hembryggartävling och för den delen vad vi föväntade oss. Istället var det allt från chiliöl, smaksatta saisons och mörka lageröl till helgalet smaksatta öl och ett och annat försök på en suris. Väldigt kul att se och också något som gjorde bedömningen lite trevligare då vi lättare kunde följa direktiven vi hade fått gällande vad vi skulle försöka hitta. Förutom att vara välbryggt, snyggt och gott fick ölet skulle gärna sticka ut på något sätt, det behövde inte vara galet men det skulle inte vara ännu en vanliga American Pale Ale med Amarillohumle. När ni ser vinnarna lite längre ned kan ni som tycker att det låter orättvist se att det var en öl som “stack ut” men som ändå var väldigt enkel som vann.

Ölen provades inte blint av den enkla anledningen att vi bedömde utanför ölstilar och då vi ändå skulle ha en finalomgång där samtliga domare skulle betygsätta ölen så ansåg vi att det tog mer tid än vad vi kunnat vinna på det. Sett till slutbedömningen så var vi också såpass överens om de flesta finalisterna att jag känner att vi lyckades vara objektiva och gallra fram de bästa och sen den bästa ölen utifrån vad vi letade efter.

IMG_20140316_155904Jag kan redan nu stolt säga att vinnarölet kom ifrån mitt bord och jag är riktigt imponerad över finalfältet som var både varierat och spännande. Om vi ska generalisera över ölen vi provade så var det många mörka öl som hade lite för mycket syra och jag tror att närmare 30% av ölen på mitt bord gushade. Något vi märkte var att vissa öl kunde gynnats av mer renlighet både vad gäller bryggprocessen men också att ha större jästuttag för att få en renare och klarare öl. Trots det var det ett par mörka öl som verkligen stack ut och bjöd på smaker som du annars bara finner i väldigt bra öl, ett tecken på att många ute i landet sitter både på bra recept men också bryggarkunskaper i övrigt. Av mina öl var det allt från välhumlade saisons till en riktigt stiltypisk och god Tripel och allehanda humlade öl. Jag vill också lyfta fram den mörka påsklager som stod på mitt bord och som kom långt i finalrundan, ett öl samtliga domarna menade var riktigt gott och välgjort, men som kanske inte nådda hela vägen fram i jämförelse med andra ölen. Oavsett så var det kul att se ett lageröl vara med och också att den kom så långt med så höga slutpoäng.

I själva finalrundan hade vi valt ut 18 öl där vi hade kylt den andra av de två flaskor alla bidrag hade skickat in och sedan provade vi igenom dem utifrån färg snarare än ölstil. De betygssattes utifrån doft och smak på en skala mellan 0-10 där totalsumman räknades ihop och summerades för alla dommare. I stort sett var samtliga domare överens om nästan alla öl och det var nog bara en 2-3 öl vi inte hade med i toppen på våre respektive listor. Bland de 4 slutfinalisterna, 2 mörka och 2 ljusa diskuterade vi om tanken bakom receptet, potentialen ölet hade och vad bryggaren ville få fram. Detta då vissa bidrag verkligen stack ut på ett bra sätt med riktigt fina smaker men där vi inte kunde avgöra om det var på grund utav receptet eller om ölet hade kommit att utvecklas lite annorlunda än vad som var meningen. Genom att rätt snabbt välja vissa finalister som var bättre och/eller stack ut på rätt sätt mer än andra kunde vi också stegvis få mer klarhet i vilka bidrag det slutligen skulle handla om.

IMG_20140316_182528Slutligen valdes en vinnare – Wollmar Rocks! Belgian Golden Ale. En öl som verkligen kändes belgisk med rena smaker, en fin fräschör i både doft och smak. En perfekt öl en vår- eller sommardag och också något vi ser rätt sällan, en schysst belgoale som håller sig ren och snygg och sticker ut genom sin enkelhet. Jag var ärligt talat lite förvånad att de andra domarna gick på samma linje som jag i mitt tänk om vad som gjorde det här ölet så trevligt, men det kändes bra och rättvist. Lika rättvist var det att låta en av de andra slutfinalisterna få stå som delad vinnare – Rohan Brewery’s Black IPA, Black Magic Woman Habanero med Habaneropeppar var verkligen underbart balanserad och full med rostade toner, kaffe och en nätt hetta som kändes medvetet balanserad. Här var en öl som stack ut men som ändå inte gick all in och blev tokigt, men vi kunde alla hålla med om att ölet var så välbalanserat att det hade vunnit på komplexitet men också då just för att det verkligen sticker ut. Mattias tyckte helt enkelt om den för mycket för att den inte skulle få en chans att bryggas, vilket vi andra bara kunde hålla med om.

Grattis som fan till vinnarna och ja, vi lär ses nästa vecka vid bryggandet av ölen – något jag såklart vill vara med och fånga.

Posted in MankerBeer TalkComments (1)

553623_370927452941132_1160296758_n

MankerBeer News: Man in the Moon firar 20-år med stor fest 21/3

553623_370927452941132_1160296758_nSom vi tidigare har tipsat om så firar Stockholmskrogen Man in the Moon 20-år i ölets tjänst. Krogen som öppnade 1994 serverade visserligen mest stora stark de första få åren innan de nuvarande ägarna tog över och ändrade inriktningen vad gäller mat och dryck. Bort med stora stark och in med ordentliga öl. Idag kan de också stolt visa upp en cuveelista på över 300 olika öl från hela landet och med flertalet imponerande vertikaler samt ytterligare mer än 300 olika öl i det fasta flasksortimentet. I samband med satsningen på bättre öl tog man också och ändrade den gamla tapplinan med sex stora stark till en custom built 30 kranslina som inte bara är snygg utan även välfylld med god öl.

Nu på fredag är det så äntligen dags för själva kalaset och man går verkligen all in. Förutom att ta tillbaka gamla favoriter på matmenyn så har man fått 12 stycken bryggerier från Sverige, Danmark och Norge att ta fram totalt 14 stycken specialbryggda födelsedagsöl. På en liten försmak fick vi chansen att prova ett par av ölen och det som är kul är hur ölen varierar sett till stil och tanken bakom. Vi får höra hur det tagit två år att nå dit man är idag med planerna för kalaset och när ni ser öllistan kommer ni att förstå att det ligger mycket planering och tid bakom vissa av ölen. Eller vad sägs om en Imperial Stout från danska Stronzo där man bokstavligt talat eldat ur spriten från gamla romfat som dessutom var fyllda med fikon, russin, plommon och dadlar för att sedan låta fatet ligga 5 månader på portvinsfat. När vi provade ölet var det från specialtappade flaskor då ölet fortfarande låg på lagring på fatet, bara dagar innan premiären. En riktigt häftig öl med mycket russin, kletigt söta brända toner och dadlar – milt och läskigt lätt att dricka för en 9% öl. Stonzo Man in the Moon 20th Anniversary Imperial Stout är perfekt till en fräsch dessert och kommer att smuttas i sig fort.

Förutom att servera alla ölen, som bryggt både i stor och liten skala (Nynäshamns öl finns exempelvis i en väldigt limiterad mängd medan t.ex. Brekeriets skojigheter finns i större mängd) kommer flera av bryggarna eller representanter för dem att finnas på plats på fredag då det börjar. Klockan 18.00 öppnar det för allmänheten och förutom en speciell Brewers Lounge kommer det att bjudas på bildspel från bryggningen av vissa av ölen, gamla minnen samt lite livemusik. Som om 14 specialöl inte var nog så kommer det bjudas på en 6-7 Sverigepremiärer samt 2-3 exklusivare fatöl. Så boka bord hälsar dem!

Vad är det för öl man bjuder på då?

IMG_20140317_181010Brekeriet Man in the Moon Xiyar – 5% stark gurksaison. Ölet är bryggt med 100% Brettanomyces och har fått efterjäsa med färskmosade gurkor som stackars bröderna ek har fått mixa i omgångar, kul lördagsnöje. Ölet är förvånansvärt friskt och gurkkaraktären kommer fram på ett lite pepprigt sätt med lagom brettoner och otippade smaken av skumbanan vilket gör ölet lättdrucket även för något mindre nördiga ölfantaster. Perfekt att sitta ute och dricka i vårsolen tillsammans med en god burgare. (Mitt omdöme – Bra+).

Brekeriet Man in the Moon Rubus – 5,4% stark saison med björnbär. Liksom gurkbrodern har den jästs med 100% Brettanomyces för att sedan få efterjäsa med galna mängder björnbär. Björnbär ger inte så mycket karaktär varpå de använt mer bär för den här ölen än för den populära Cassis. Elegant doft med något mildare inslag av bär och vild funk där smaken har goda inslag av björnbär, balanserad och lagom syra. Kanske hade jag velat ha mer tryck i ölet men det här är rent och snällt och fungerar utmärkt som läskande fördrink medan man väntar på sitt bord. Dessutom en öl som inte känns så “saftig” som exempelvis Cassis kan göra, lär gå hem hos många! (Mitt omdöme – Bättre).

Nögne Man in the Moon Barrel Aged Anniversary Imperial Brown Ale – 10% stark Imperial Brown Ale som man lagrat på amerikanska ekfat.

Amager Man in the Moon Bourbon IPA – 6,5% stark IPA brygd med Chinook, Amarillo, Cascade, Simcoe och Sorachi Ace i humleväg. Ölet har sedan fått ligga tillsammans med Bulleit Bourbon Frontier Whiskey-dränkta ekchips för extra mycket karaktär, Amager brygger ju IPA i toppklass så den här är jag bra sugen på!

Stronzo Man in the Moon 20th Anniversary Imperial Stout – 9% Imperial Stout som ni kan läsa om ovan. (Mitt omdöme – Bra+/Bättre-).

Eskilstuna Månens Celebration Pale Ale – 5,4% stark twist på krogens husöl, Månens Pale Ale som nu fått en tydligare humleton genom Amarillo, Centennial och Nelson Sauvin. Lite smörig och tydligt maltig smak och doft med bra beska som markerar men inte känns för påtaglig. Kanske lite för smörig för min del, men riktigt lättdrucken och en öl som kommer att gå grymt ihop med det mesta i matmenyn! (Mitt omdöme – OK+).

Beer Here Man in the Moon Eclipse Pils – 4,6% stark pilsner som fått en fräsch present i form av Amarillo och Tettnangerhumle. En öl de själva tror mycket på och gärna ser som fast framöver, vilket jag kan stämma in i. En bra lagom humlad pils har alla förutsättningar att slå.

IMG_20140317_181532Beerbliotek Man in the Moon Double IPA – 8,5% (host host, vad sa du nu Adam?) DIPA som humlats med Waimea, Galaxy, Motueka och Pacific Jade. Klockren säger jag. Snäll och lagom besk trots både hög alkoholstyrka och stora humlegivor. Mint, gröna frukter, melon och sweetyfrukt. Riktigt balanserad och i mitt tycke den bästa av ölen vi fick prova. (Mitt omdöme – Bättre+).

CAP Man in the Moon Vanilla Double Brown – 8% stark Brown Ale som fått smaka på rikligt med vanilj. Jag var först rädd att det skulle vara för mycket vanilj, sötma och tryck och vart därför positivt överraskad av ölet. Riktigt lättdrucken, ren och välbalanserad. Lite bränd, nötig och skönt torr med viss humlebeska. Mycket smak och balanserade toner av trä, kakao och så vanilj igen. Det här blir en hit till maten, särskilt då alkoholstyrkan kan ge lite extra skjuts till vissa rätter. (Mitt omdöme – Bättre).

Nynäshamns Ångrbyggeri Man in the Moon Ekfatslagrad Bötet Barley Wine – 9,1% stark Barley Wine som fått ligga på Månens egna ekfat från Mackmyra. Ett av ölen det finns lite mindre av och med tanke på hur populär och bra Bötet brukar vara så lär denna gå fort.

Nynäshamns Ångrbyggeri Man in the Moon Ekfatslagrad Dragets Kanal DIPA – 8,5% stark DIPA som fått ligga på samma fat som den ekfatslagrade Bötet tidigare fick ligga på. Lär vara väldigt spännande i smak och doft och även denna lär gå åt fort.

Dugges Månens Amber Ale – 5% stark Amber Ale.

Ängö Kvartersbryggeri Citrus Weisse – 5,2% stark weisse som förutom humle i form av Hallertayu och Amarillo fått en skänk av limeskal. Lär vara riktigt fräsch och utmärkt till maten.

Mikkeller Black Moon – 10% stark, bourbonlagrad i 8 månader. Mikkeller lär leverera igen!

Det var ölen, se nu till att boka bord och dra ett besök. Det är rätt uppbokat i början av kvällen men köket stänger inte förens sista gästen går (nästan i alla fall) så oroa er inte, man kan äta även efter klockan har slagit åtta. Stort grattis till Man in the Moon säger vi och ni lär hitta oss där inom kort!

Posted in MankerBeer News, MankerBeer TalkComments (0)

IMG_20140315_192842

MankerBeer Meets: Beer Makers Dinner på Babajan med Struise

IMG_20140315_182930 Mitt första favoritbryggeri vid sidan av Brooklyn Brewery (som vart min inkörsport till bättre öl) var något så exklusivt och lyxigt som De Struise Brouwers. Då för fem år sedan fanns det endast ett fåtal webbutiker man kunde köpa öl från och att resa till Köpenhamn för att gå loss på ölbutikerna var ack så främmande, så ville man ha Struises öl fick man hosta upp rätt bra slantar och hoppas på det bästa. Likväl var det många öl som provades och kom att ha kvar en ställning som toppöl i min lilla bok, bryggeriet får jag väl också anse är ett av världens och säkert Europas bästa bryggerier. Allt är ren och skär världsklass och jag tror bara att jag har provat en 2-3 olika öl, då bland de lite vanligare ölen som inte fått väldigt höga omdömen och lovord. Ett av mina bästa ölminnen är också på första upplagan av Copenhagen Beer Celebration då jag sent på stängningsnatten festade till det med bryggmästare Urbain och crew – drickandes på tok för många Dirty Horse (ett av deras idag mest eftertraktade öl).

När så nu en av de tre grundarna, Carlo Grootaert tillsammans med vår svenska ölexpert och vår gode vän Tomas Danko gjorde en visit runtom i landet för ett par ölmiddagar så var det en självklarthet att jag skulle ta någon öl med honom. I Stockholm skulle en Tap Takeover och Beer Makers Dinner gå av stapeln på smultronstället Babajan på Södermalm, ett ställe vars ölmeny och prissättning är lika galet positiv som deras fantastiska etnomat. Dock blev det till att träffa Carlo och Danko redan på fredagkvällen på förfesten av Mikkeller Bar Stockholm och dagen efter var vi nog alla lite trötta, åtminstone jag.

IMG_20140315_192559En trärättersmeny hade parats ihop med sex stycken olika öl samt en liten fördrink och menyn här till höger kanske ser lite otypiskt för Babajan men när vi kom att prova rätterna så fick vi åter prov på bredden av smaker de ständigt lyckas pricka in. Kvällen började dock någon timme tidigare på Monks Porterhouse i Gamla Stan där ägaren och en av huvudanledningarna till att vi ens ser bryggeriet i Sverige, Recep välkomnade Carlo och berättade om lite av deras framtida planer (mer om de senare). Efter en kort strapats igenom Gamla Stans med stopp på flerfaldigt prisvinnande 19 Glas kom vi så att nå vårat slutmål – Babajan. Med ett glas Weltkrieg i glaset var det dags att tas med på en trevlig liten resa. Weltkrieg i sig är en av två varianter på ölet surölet Weltmerz (den andra är Weltfreude, Burgundyfatlagrad med olika bär från skogen). Ölet, en ljus suröl börjar på 3% för att sedan fritt kunna jästa upp till uppemot 4% i alkoholstyrka och inte för otippat har ölet fått ligga tillsammans med körsbär (Krieg, Kriek, Krieg, Kriek – lätt eller hur?). Otroligt fräscht och läskande med lagom syra och perfekt som fördrink.

Vi hade nu intagit våra platser och rätt snabbt kom de två första ölen in – Pannepot Reserva 2012 och nyss nämnda Weltmerz. De hade parats till en vildsvinspaté med rökt renhjärta, serverad med två olika chutneys (lingon respektive  syltad lök) samt Dijonsenap. aviary_1394911857780Medan maten var på väg in berättade Carlo om hur det ens kommer sig att vi kunde prova ett öl såsom Pannepot. När de fortfarande var glada hembryggare så hade Carlo av en slump kommit över ett par flaskor av den för ölnördar åtråvärda De Dolle Zannekin, en öl han också skrev om på ett webbaserat ölforum. Detta råkade en glad dansk få se varpå samma dansk slängde iväg ett mail till Carlo med frågan om inte Carlo kunde sända honom någon flaska av Zannekin, vilket Carlo snäll som han är ställde upp på. På den här tiden var öltrades inte lika utbrett och ej heller hade åtråvärda öl samma galna värde som de kan nå upp till idag. För att fylla ut kartongen lade Carlo i två av deras hembrygder, det skulle ju ändå kosta lika mycket. Dansken fick lådan men ställde sig lite undrande till de två udda flaskorna, men kom snabbt att uttrycka sin glädje med dem. Där och då kom JeppeEvil Twin/Drikkeriget att etablera sin första affärsrelation med Struise och fick även äran att distribuera deras öl i Europa. Som ett tack fick Jeppes Ölbutikken 2007 ölet Pannepot Gran Reserva tillägnat sig, så var det med det. Pannepot Reserva har fått ligga på olika franska ekfat och är ett under av goda komplexa toner av russin, plommon, choklad och viss bitterhet.

Till patén är det helt underbart med Weltmwerz syra som skär in med lite funkighet och ger mer fruktighet tillsammans med de något söta och bäriga rörorna, men också till fetman i maten. Senapen ger en lika fin krydda som fungerar farligt bra tillammans med patén men också till båda ölen. Pannepot blir utmärkt den med och tonas ned av fetman vilket släpper fram toner av mörka bär och söt lakrits. En tydligare jordighet och en renare smak av kött med en lite hetare finnish. Två väldigt bra öl som visar att två ytterligheter kan fungera lika bra, och troligen är det en av de bästa kombinationer jag har provat – fantastiskt gott.

IMG_20140315_205848Näst på tur stod en Beef ‘n beer stew med potatisstomp och brynt savoykål som serveras med Elliot Brew samt Imperialist. Elliot Brew är en maltigare DIPA med förrädiskt gömd IBU brygd tillsammans med Mikkeller för RateBeer.com’s Worldwide Masters Series. Imperialist å sin sida har även den en rolig historia. Struise gör i sak inte lageröl men när de nu ville prova på lite nya manicker så var det ett lageröl som skulle bryggas – hur var frågan? Till sin hjälp tog de då den bästa lagerjästen de kunde komma på, Weihenstephans varpå de bjöd in bryggmästaren för att hjälpa till att brygga och pitcha jästen. Inte var det slut där utan för att ge sin Imperial Pilsner extra karaktär ville man ha purfärsk Galaxyhumle varpå man flög in sin humleleverantör för att trion skulle bli komplett. Så i ölet gömmer det sig en rätt komplex liten collaboration. Till maten föreslog Carlo att man matchar Elliot med grönsakerna medan Imperialist är bra med köttet eller de båda tillsammans. Imperialist visar upp en fin fyllighet med bra gräsiga toner och mjäll ljus maltighet, örtig och lite sträv. Lika markerad humle har Elliot om än att den väldigt tydliga karamelliga sötman, som för min del är lite för mycket ger smaker av klibbig persika och tydliga torrhumlade inslag.

IMG_20140315_192842Grytan är oljig och njutfull med tydlig smak av choklad och lite dolda exotiska kryddor. Elliots riviga humle och tydliga sötma ger lite extra bitter krydda men arbetar bra med fettet. Inte helt otippat fungerar dess kombo av båda tydlig beska och maltighet riktigt fint med den inte för krämigt feta utan mer tjocka stompet. Imperialist å sin sida ger en fräsch stram kombo med flörtigt örtiga inslag och smak av ordenligt husmanskost, fast bra mycket lyxigare och med “äkta” smaker mer än stor stark och falukorv. Även här är det en finfin kombination som kanske är lite för “husman” för att det ska vara lika elegant som i förrätten men det fungerar så attans bra att det inte är mycket att säga utan mat och öl fick verkligen tysta mun.

Sist ut var en Chokladtårta med Black Albert-reduktion, körsbärscoulis och vispgrädde som serverades med Cuvee Delphine och Weltfreude.  Cuvee Delphine, en Imperial Stout på 13% som lagrats på 4 Roses bourbonfat och vill du veta den roliga historien om ölets label och historia bör du dels läsa vem Delphine menas vara och anledningen till att det står “Truth Can Set You Free” på den belgiska flaggan på etiketten. Inte så oväntat var det pang på och underbart gott, inte bara för att båda ölen är världsklass utan lika mycket för att chokladtårtan var lagom mastig men ändå kompakt och full med smaker. IMG_20140315_221340Weltfreudes härliga bärighet, lakto och syra har också lite kärnor mot slutet vilket fungerar superbt med vispgrädden, får mer kraft från coulisen och reduktionen men blir lika gott med tårtan där du får mycket mer bär än vad man kunnat tro av en så svag öl. Cuvee Delphine har fantastiska milda vanilj- och bourbontoner med mjuk choklad där eftersmaken växer till och hettar på med lite eldig alkohol och tydlig bourbon. Mjuk elegans och en härlig sipparöl. Reduktionen är magisk med mörka körsbär och kletig bränd sirap vilket med Cuvee Delphine ger inslag av trä och än mer askade toner, något som med lite grädde är som att mumsa ren synd. Till tårtan mattas ölet lite och chokladsmaken blir mer framträdande medan de brända tonerna kommer mer i eftersmaken. Ölet får mindre spretighet och blir underbart snäll. I kombon ser vi hur man kan låta en chokladtårta vara kompakt men ändå snäll och hur det kan lyfta tillbehören och ölen till en helt ny nivå utan att talla på smaker.

Mätta och nöjda efter en fantastisk kväll på Babajan tog vi sedan en taxi ner till Monks Struise Bar för vidare ölprovande och prat om allt mellan malt och humle. För att summera kvällen kan jag bara lyfta fram Babajan som ett ställe ni måste besöka i Stockholm, både för drycken men också för den otroligt goda maten – sedan kvarstår faktum, Struise är ett av världens absolut bästa bryggerier!

Posted in MankerBeer Meets:, MankerBeer TalkComments (0)

IMG_20140307_215237

MankerBeer Meets: VilleValla Studentpub

Det som gladde mig mest under föregående helg var inte det urtrevliga Linköping Beer Expo utan vad som skedde kvällen innan, kvällen då jag efter ett par års snack äntligen fick besöka VilleValla Studentpub. Linköpings Universitet har som de flesta studentstäder en egen tradition av studentpubar och allehanda otyg som försiggår men det som gör att just VilleValla sticker ur är inte att Beer Expos mässgeneral Richard Lindblad har varit med och drivit upp stället. Snarare är det att de som arbetar där har förstått att även studenter gärna dricker en riktigt god öl. I och med att det ofta är i den eftergymnasiala perioden man kanske börjar dricka lite mer vuxet så tror jag att man med rätt folk, rätt inställning och såklart bra priser kan sätta kornen för ett positivt ölintresse utan större problem.

Efter någon timmes tågresa ned till Linköping stod jag på stationen och undrade vart i helsike jag skulle. En enkel sökning på interwebkartan visade att man med en kort busstur för en tjugolapp kunde stanna inte långt ifrån en kyrkogård, här skulle det tydligen finnas ett vitt hus någonstans och inne i det huset fanns det god öl. En kort promenix senare och med flertalet smygande blickar slängda mot allehanda ljusa byggnader kände jag mig småvilsen. IMG_20140307_182418Då, i ett fönster i fjärran ser jag en apa och något som liknar en sköld och jag lyckas pyssla ihop att jag nog funnit rätt hus. I dörren välkomnas jag av hembryggaren (Rüdbrygger) och sedermera ölhällaren Viktor. Tanken är att de på kvällen ska arrangera en förfest till ölmässan med inbjudna bryggare, och så Manker. Medan Viktor kort presenterar de övriga som jobbar under kvällen får jag glatt sätta mig ner i baren. En handfull kranar med allt från Redchurch Export Stout, Struise/Mikkeller Elliot Brew och Nääs Galaxy vittnar om variation på kranarna. Mellan 2-3 tjugolappar får du betala för ett halvt eller ett fullt glas, mer än överkomligt. Medan jag kikar in matmenyn, den av pubens personal tillagade “dagens rätt” eller fajita kostar mellan 40-60 kronor även den så fångar mitt vänstra öga en prislapp bland ett par flaskor. BrewDog Mixtape 8 – 109 kr. Där och då sattes standarden för kvällen, då denna öl lätt kan kosta det dubbla om inte mer på andra ställen. Utbudet i övrigt spänner från allt mellan exklusivt, surt, sött, mörkt, enkelt och spännande – kort och gott en grym mix av utvald kvalitet utan att göra det för häftigt bara för att de kan. Medan min mat, lindande kycklingfiléer med bulgursallad ordnades till så hann jag knappt beställa in en De Cam Kriek för det löjliga priset av 160 kr innan de första gästerna anlände – de irriterande, trevliga, grabbarna från Beerbliotek.

Efter att ha lämnat runt över halva landet samma morgon var även Richard och Adam sugna på och tveksamt förtjänta av en öl – även dem imponerade över utbudet och priserna. Tydligen skulle det drickas öl från amerikanska The Bruery ikväll. Nu börjar det också dyka upp lite mer VilleValla’ianer som tidigare har varit och pysslat med den monter de har på mässan där de under lördagen kom att servera öl från Galatea och Brill & Co’s portföljer så att svetten lackade. Även hos denna trio, som jag tidigare bara har bekantat mig med genom Facebookkommentarer och tillfälliga ordväxlingar på mässor runtom så är det passionen för god öl som lyser igenom. När jag pratar med dem är det som att jag får lite ont i själen av att inte ha varit lika intresserad av god öl när jag själv pluggade en gång i tiden. Vi pratar om allt från Linköpings utbud av ölkrogar och hur intresset för bra öl ser ut och för att vara en mindre större stad så är det kul att höra att man kanske ändå har ett tjugotal studenter på besök en vardagskväll och kanske det dubbla på fredag och lördag (50 personer är max i lokalen). Fastän veteöl eller aningen fruktade suröl är det som framhålls som den lite vanligare beställningen så beställs det ändå tillräckligt av American Dream och lättare öl för att man ska kunna lyfta fram att de inte serverar stora stark.

IMG_20140307_215237Senare under kvällen dyker inte bara Brekeriet, Constant Companion, Närke, Jädraås m.fl upp utan så även mässgeneral Richard själv. Efter en trevlig tillställning häromveckan berättade han om VilleVallas katakomber och hur han en gång i tiden huserat där nere i samband med att lokalerna skulle ändras och två utrymmen skulle bli ett. Så sagt och gjort, nu var det upp till bevis. Tillsammans med Skrubbe begav vi oss ned i de djupare kvartarna för att där finna ett riktigt fint system av hyllor och backar med öl. Både jag och Skrubbe har svårt att inte pilla på lite skönheter som står gömda i hörnen och för min egen del föll blicken på en flaska jag spanat in i ett par år. VilleVallas egna öl. VilleValla Herr NilsSaison är bryggt av Brekeriet i slutet av 2012 på recept från tidigare nämnda Viktor och är en saison på 7% som fått smaka både på Brettanomyces men också saccharomyces samt en skväll omältat vete för mer komplexitet. Magnum som bitterhumle och Hallertau Tradition som smakhumle. Jag har försökt hota, flörta, böna och be till Viktor för att få prova på en flaska sedan den kom så när jag nu ser och får höra att flaskan där nere i källaren är den sista som finns kvar så är det bara att dra fram hundögonen och klämma ur “ni vet inte vem jag är, men det borde ni, jag går före i köer” (eller kort och gott “snälla?”). Äntligen skulle jag få prova ölet, recensionen finner ni nedan.

I de trevliga rummen en våning upp pågår samtidigt vilda diskussioner om hur tjock en bryggare bör vara för att vara en riktig bryggare (Beerbliotek är inte riktiga bryggare är bedömningen) och allt mellan roliga ölnamn till framtida ölstilar diskuteras. Framförallt hade vi en bra överläggning om vad en Pale Ale, IPA, Black IPA etc egentligen är och hur Session IPA nu har kommit till som en ölstil – men mer om det snacket framöver tycker jag. Puben kom mer och mer att kännas som den grymma hemmapuben man alltid önskade sig när man just flyttat till sin första egna lägenhet och i takt med att ölen gick åt och den skånska enklaven började prata än mer danska desto bättre blev stämningen. Vi kröp upp i varandras knä och allt som saknades var en eld på golvet och en självutnämnd trubadur. Till det togs det in allt från Westbrook Gose för femtiolappen till Omnipollo Neb’ för dryga sextio kronor och det var som att vara i Köpenhamn – god öl, grym stämning och bra priser.

Klockan hade nu blivit efter midnatt och det var dags att stänga ned, tydligen. Medan försök att lokalisera sig pågick för vissa så kom vi andra på den eminenta iden att ha efterfest, så om ni tyckte att jag, Skrubbe och VilleValla-gänget såg trötta ut på mässan så skyller jag på att det är en rätt så usel ide att dricka goda öl till sex på morgonen. Vad gör det när spaden ska ner i marken för den här kvällen var inte bara otroligt trevlig då de närvarande är bra på att kalasa utan det känns också som att jag fick se VilleValla när det är som bäst – glatt, väldigt kunnigt och framförallt extremt intresserat. Öl är inte något du bara slänger i dig till mellanmål mellan föreläsningar utan en ölkultur hålls vid liv och sprids genom att låta fler prova på god öl till humana priser – grymt jobbat!

Stort tack till VilleValla och alla som var där! Jag kommer gärna förbi er igen, men nu ska vi dricka apans öl.

Brekeriet VilleValla Herr NilsSaison

 

IMG_20140307_232045Utseende: Smutsigt mörkt gulfärgad vätska med ett litet vitt skum.
Doft: Ölet har gått lite över tiden för att de fräschaste inslagen ska sitta kvar och jag känner hur ölet sannolikt har haft mer citrus och fräshör i doften. Ändå har den ett fint register med brettad vild jordig syra och en bra ton av kryddighet. Inslag av bär finns fortfarande kvar, men annars är det mer funk som är kvar.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Mild och snäll till kroppen och det som direkt slår mig är hur ölet känns mer “belgo” än många av Brekeriets andra öl som har en tydligare funkighet. Här är smaken mer traditionell saison med passande kryddighet och de milt fruktiga tonerna jag gillar i en bra saison. Liksom i doften är det inte mycket fruktighet kvar men likväl bär och det som av många amerikaner kallas “jordighet” men som jag kanske kan beskriva som “natur”. Fyllig och mjuk med pigg funk.

Betyg? – Bättre-. Trots att ölet börjat åldras lite så har det mycket att ge. Liksom allt Brekeriet har gjort så är det av hög kvalitet och i det här fallet tycker jag också att ölet har en förtjänst i att vara något enklare och mer traditionellt belgo.

Posted in MankerBeer Meets:, MankerBeer TalkComments (1)

1970640_714488368585037_835398086_n

MankerBeer News: Stockholm fylls av ölevents i dagarna nio

Nästkommande veckor får övriga svenska städer respektfullt stå tillbaka för de event som händer i Stockholm. Med start idag och nio dagar framåt så fylls staden av allehanda trevliga ölevenemang. Vi försöker att lista de events vi själva hade tänkt att besöka och ber på förhand om ursäkt för vad vi kan ha missat i övriga landet.

Redan ikväll har Original Brands en Italian Take-over på Bishops Arms Gamla Stan i och med att Birraficio del Ducatos bryggmästare Giovanni Campari besöker staden. Detta för att presentera bryggeriet för den svenska publiken i och med att Systembolaget lanserar två exklusiva tillfälliga nyheter i april – La Luna Rossa och Wedding Rauch.

1921983_292870090866164_1325621624_nFesten fortsätter på lördag då det är två skojigheter som blir svåra att välja mellan – dels öppnar Mikkeller Bar Stockholm vilket lär få stockholms alla hippa ölnördar att vallvärda till Vasastan och Döbelnsgatan 25 där  en välfylld taplista är utlovad liksom 1000 gratis öl. Som ni ser på fatlistan här bredvid så slår man på stort med flera öl som aldrig har serverats tidigare i landet.

Lite senare samma dar är det Tap Takeover med ett av världens absolut bästa bryggeriet, De Struise Brouwers på supertrevliga Babajan på Söder. Åtta speciellt utvalda öl kommer att finnas på fat och några lär också finnas på flaska. Förutom detta så annordnas en Beer Makers Dinner med ena grundaren Carlo Grootaert och vår svenska representant, assisterande bryggare och svensk ölikon Tomas Danko. En trerätters med cosmopolitisk husman serveras med sex olika öl utvalda av Carlo. 700 kronor går middagen på, men hör av er till Babajan redan idag, det är stor chans att platserna är slut.

Slutligen är det nästa fredag, den 21 mars dags för ölkrogen Man in the Moon att dra igång sitt 20-årsfirande vilket de gör med pompa och ståt. 14 olika jubileumsöl från hela 12 stycken olika bryggerier från när och fjärran kommer att finnas under kalaset som pågår fram till påsk. Vissa öl finns bara om 15 liter, andra i lite större volymer så det gäller även här att vara ute i tid. Vilka bryggerier som deltar finner ni nedan samt de öl som än så länge har släppts.

1970640_714488368585037_835398086_nAmager
Beer Here
Beerbliotek Man in the Moon Double IPA
Brekeriet
Cap Vanilla Double Brown
Dugges
Eskilstuna Ölkultur Månens Celebration Pale Ale
Mikkeller
Nynäshamns Ångbryggeri
Nøgne Ø
Stronzo
Ängö Kvartersbryggeri Citrus Weisse

Ni får mer än gärna kommentera, maila, skriva på Facebook eller hur som meddela oss ifall vi har glömt något av intresse eller annat som kan vara värt att lyfta fram.

Posted in MankerBeer News, MankerBeer TalkComments (1)

sjöcronaflaskor

MankerBeer Meets: Kristianstads Bryggeri

Häromveckan provade vi och fattade tycke för SjöCrona Blond från Kristianstads Bryggeri, en riktigt trevlig blonde som både var läskande och smakrik. Vi bad Urban på bryggeriet att ge oss en större inblick i vilka de är och hur det kom sig att de gick från ölfrälsta fantaster till bryggare. Kristianstad har ju vilket vi påpekade i recensionen om SjöCrona Blond sett ett ökat utbud av bryggerier och det är inte många städer av deras storlek som kan stoltsera med tre egna bryggerier som alla ändå får anses ha blivit någorlunda erkända.

IMG_20140223_1841561997 startade ett gäng lagerdrickare Gambrinussällskapet med målet att vidga sina ölvyer. De träffades fyra gånger om året och kom vid som mest upp till att bestå av 18 stycken medlemmar. Som så många andra entusiaster var det som satte igång deras projekt möjligheten till en ordentlig lokal. Samtidigt som de började förstå att det inte var alltför svårt att göra egen öl fick de ett erbjudande om att hyra in sig i en gammal lokal på en innergård på Sjöcronas gata i Kristianstad. De införskaffade det grundläggande för ölbryggning i form av ett par rostfria kärl och efter en tids byggande kunde de börja brygga sin öl för egen konsumtion. Med blickarna vända utåt och vad andra bryggerier kallade sig ville de inte vara värre utan beslöt sig för att mynta “SjöCrona Gårdsbryggeri – öl för god att säljas”, namngivet efter deras innergård mitt i staden. Det var fortfarande inte tal om att gå komersiellt och verkligen satsa på att nå ut med sin öl och samtidigt var det ett varierat intresse. Till slut, 2012 var det nio stycken glada entusiaster som tillsammans ville gå vidare, de ville ha alla tillstånd och framförallt få låta andra få prova på deras öl. Idag är det också nio delägare i den ekonomiska föreningen Kristianstads Bryggeri och trots att lokalerna är nya så har SjöCrona fått följa med.

Urban berättar hur de vill att “de som dricker vår öl ska få uppleva ”något nytt men ändå bekant”, att de ska känna hantverk och goda råvaror. Att doft och smak ska leda dem åt den belgiska traditionen men med en touch av ”SjöCrona”! Vi önskar att de som dricker vår öl tänker: ”Ibland kostar öl lite mer men det finns anledningar till det!”

Gällande öltyper har de saltsat fullt ut på de belgiska och förutom Blonde Alen’en har de även gjort en Tripel och ett par andra belgiska recept under utveckling. Under det kommande året är tanken att både satsa på att nå ut med deras Blond och Tripel men att också experimentera med små unika släpp, det gäller att inte slå sig till ro med någon “standardöl” som alltid finns i lager menar Urban.

sjöcronaflaskorSjöCrona Blond är tänkt att vara så att vara så basic som det går utan att sväva ut för mycket eller med olika smaksättningar, något som också var styrkan i den kan jag tycka. Urban berättar att “de inte är ute efter att mätta/fylla den stora massan utan vänder oss till folk som uppskattar god öl av bra kvalité!” Ölen går att köpa på Systembolaget från 2014-04-01 men finns redan nu på några krogar i Kristianstadsområdet. Samma datum släpps även ” Kristianstad 400 år – SjöCrona”. Detta är en flasksyrad Belgisk Tripel på 9% och den kommer att fungera som en, i en serie om tre jubileumsöl för att fira Kristianstads 400-årsjubileum (De andra två är bryggda av Klackabackens bryggeri och Charli’s brygghus). Urban berättar vidare att ölen “till att börja med finns vi i närområdet till Kristianstad samt på beställningssortimentet. Förmodligen kommer vår öl aldrig att bli en vara på krogar över hela landet. De som gillar oss kommer att kunna beställa öl på Systembolaget alternativt ta en tripp till Sveriges lägsta punkt och inhandla en flaska på någon av de krogar vi finns på. I skrivande stund finns vi på Bishop’s Arms och Klackabacken bryggpub. Vi har kontakter med några krogar till som vi hoppas på. Vi kommer nog att fortsätta brygga vår Tripel större delen av 2014. Efter det får vi se men det skulle kunna bli något åt Westvleteren- eller Orvalhållet. Vi får ju också avvakta och se vad den 1 april och vår riktiga Systembolagsprermiär för med sig i framtiden.”

Med SjöCrona Blond som måttstock mot vad Urban beskriver och vad de önskar kan jag bara se gott för dem i framtiden, nu var ölet rätt färskt och av erfarenhet vet jag att öl som är utsökta färska kan tappa rätt fort om bryggeriet inte har haft det fokus de tror sig ha haft. Samtidigt har bryggeriet fått ta sin tid och jag ser mycket positivt på att fler bryggerier i landet vågar satsa på belgiska ölstorter och dessutom utan att krånga till det. Läs mer om SjöCrona Blond på länken längre upp, där finner ni också länk till Systembolagets sida för den samt till ett utmärkt resereportage som Anders And Ale har gjort till bryggeriet. Och glöm inte, 2014-04-01 ska ni lägga en beställning på SjöCrona Blond, ni kommer inte att bli besvikna när ni smuttar i er den i vårsolen!

Posted in MankerBeer Meets:, MankerBeer TalkComments (2)