Det finns en hel del klassiker på Systembolaget som många ofta går förbi, vilket jag tycker är lite synd. För ett tu tre så är de inte längre på hyllorna.
En av mina absoluta favoritöl som man kan köpa på Systembolaget för blott 13kr är Jever. Denna tyska klassiker med sin stora örtsmak som passar till nästan alla tillfällen på dygnet. Ja ni ska se att det går att borsta tänderna i den också!

Friesisches Brauhaus zu Jever är ett bryggeri från staden Jever i Niedersachsen, Tyskland som grundades redan 1848. Även om bryggeriet sålts i ett par led (tillhör numera Oetker) så var Jever Pilsener rikskänt redan efter första världskriget. Andra världskriget var naturligtvis inte lätt för bryggerierna då det rådde stor brist på råvaror över hela Tyskland, men på 60 talet började man åter se bättre tider och Jever Export blev en storsäljare över hela Tyskland igen och byggde åter upp bryggeriet.
Jever export bryggs tyvärr inte längre utan nu är det bara Jever Pilsener som gäller. Det finns andra varianter som alkoholfritt och med citron i osv. men dem ser vi lite mellan fingrarna på. Vi ser även mellan fingrarna på att när man gjorde en dålig batch med Jever så skickade man dem till Bremen eller Hamburg och dessa batcher kallas numera för Hamburgbatch.

Personligen uttalar jag Jever som det står skrivet, men min svåger som kommer från Hannover, som är Niedersachsens huvudstad, uttalar det Jefer. Tyskt V uttalas oftast likt ett F.

Jever – Jever Pilsener

Utseende: Gul, lätt gyllene helt genomskinlig med ett riktigt fin och stor skumkrona. Små lätta bubblor.
Doft: En lätt metallisk doft som bryter sig igenom den annars maltdominerande doften. Mycket pilsnermalt och så kommer det även en doft av halm och tysk humle.
Smak: Det första jag tänker på är knäckebröd, detta är helt naturligt då det är otroligt mycket pilsnermalt i ölen. En lätt honungssötma som snabbt körs över av en gräsig och blommig örtsmak. En lätt smak av äpplen när den blir lite varmare. Avslutas i en medium beska som ligger kvar ganska länge i munnen för att vara en pilsner.

Betyg? – Bättre. Jever kommer aldrig att vara bäst, Jever kommer heller aldrig att vara en dålig öl i sin genre. Jever är absolut högklassig och förtjänar ett bra betyg främst för sin mångsidighet. Idealt ska den drickas på en varm sommardag på stranden, eller på en fin vårdag när man kan sitta och mysa lite i solen eller med en god soppa/gryta typ gulasch. Tänka sig, att ölen som inte har något och ändå har allt är en av mina favorit pilsners.

Snart är det jul och då lagas det mycket mat i mitt hem. Jag är egentligen lagd åt det hållet att jag inte uppskattar julen fullt ut, men jag uppskattar att jag får stå i köket och laga lite extra mat och lite extra fet mat. Detta är vad jag kokar ihop veckorna innan jul.

Julköttbullar med julöl är mitt primära måste, det får bara inte missas!
Jag använder mig uteslutande av välkryddad julöl. Haandbryggeriet Bestefar skulle kunna gå bra, men bäst går det absolut med Gouden Carolus Christmas ale. Den fin fina anissmaken man får av den blir en perfekt kombination med köttet och löksmaken. Om det inte är jul kan man lika gärna byta ut detta mot en chokladig imperial stout typ Brooklyn Black chocolate stout.
Jag brukar använda skinkfärs jag köper från den lokala slaktaren, men det går nästan precis lika bra med helt vanlig blandfärs! Skinkfärs blir lite saftigare och det gillar jag.

Allt du behöver för min Gouda köttbullar.

500 g blandfärs
1 dl öl som ska vara ett kryddigt julöl eller en imperial stout
0,5 dl grädde
2 dl ströbröd (alt 2 skivor vitt bröd)
2 gula lökar
sirap
1 ägg
2 tsk salt
2 krm kryddpeppar
vitpeppar
Kinesisk soja
smör till stekning

Så här lätt är det:
Blanda ihop öl och grädde i en bunke och häll ner ströbrödet. Jag brukar använda en gaffel och röra om lite snabbt så att det verkligen blandar ihop sig.
Om du väljer att använda vitt bröd så ska du skära bort kanterna på brödet och lägga ner dem i bunken.
Båda alternativen ska stå och vila i 10 minuter.
Passa under tiden på att dricka lite av biran och hacka upp en lök fint fint (alt riv). Bryn sedan löken i en klick med smör tills löken är mjuk. När den är mjuk är kommer den nämligen att integreras bättre med köttfärsen och man slipper klagomål om att det är bitar i köttbullarna.
Vispa ner den brynta löken och ägget i ölblandningen. Krydda med salt, kryddpeppar, vitpeppar och ev. lite sirap efter ditt behag (tänk på att ölen redan är söt).
Ner med allt i färsen och blanda ihop väl. Färsen ska sen vila i 20 minuter så att smakerna blandas ihop riktigt ordentligt, så du har gott om tid att dricka lite mer öl. Snart ska du ju börja rulla köttbullarna och är man en gnällig en som inte vill ha smutts i eller på glaset så råder jag dig att dricka upp det mesta.
Sätt igång ugnen på 175 grader när du ändå har lite tid över.
Blöt händerna i lite ljummet vatten och rulla köttbullar till den storleken du vill ha dem i.
Skär upp lök nummer 2 och börja steka dem lite lätt i smör, soja och vitpeppar. Ner med mer smör och ytstek köttbullarna.
Ner med köttbullarna i en långpanna och på med löken överst. Detta gör att dina köttbullar blir ännu lite saftigare.
In i ugnen i ca 20 minuter eller hur vältillagade du vill ha dem.

Het anker Gouden Carolus Christmas Ale

Utseende: Brunt, lite kopparfärgat med ett ljust skum som försvinner otroligt fort.
Doft: Doften är av mörk sirap, torkade fikon, russin, julkryddor och lite vörtbröd. Massvis med salmiak i doften och det upplevs även som att den kan vara söt.
Smak: En stor sötma som främst baseras på smakerna av fikon, russin och mörk sirap. Anisen gör sitt och pressar fram en väldigt fin smak av salmiak. En vinös finish som även ger en liten smak av körsbär. Väldigt härlig värmande alkoholkänsla.

Betyg? – Bättre(-). Även om ölen är den, i min mening, bästa julölen vi får till julen så är det smaker som är väldigt malplacerade och det är lite för sött för min pallet. Det är otroligt mycket smaker som ändå faller väl ut och tillsammans med Het Ankers hussmak från deras fantastiska jäst så blir det en väldigt god öl. Alkoholhettan kan nog upplevas som aningen för stor hos många, men nu när det är kallt ute så är den väldigt behaglig. Jag hade inte alls uppskattat det lika mycket på sommaren.

Nu ska jag avnjuta dem med en Lagunitas Holiday Sucks.

Ja det är kanske inte det man hade förväntat sig av MankerBeer, att prova glögg. Men hur smakar årets glögg ur en ölfantasts perspektiv?
Det är det ni ska få svar på nu då jag har tagit mig tid att prova ett gäng glögg istället för öl.

Personligen så halkade jag in på öl i mitten av 2000-talet genom vinet, mitt vindrickande fortsatte innan ölen tog över helt från runt 2007-2008. Men det händer ganska ofta att jag plockar fram ett gott vin som mognat klart nu eller helt enkelt går till Systembolaget och köper mig en pava. Systembolaget är en fantastisk vinbutik, det kommer man inte ifrån.

Ur vin kommer en av de mest trevliga dryckerna som verkligen associeras till julen, glögg. Glögg är egentligen vin uppkokt med kryddor och användes så tidigt som på rommarnas tid. Så sent som i brytningen 1800-1900 talet började glöggen slå igenom rejält som en populär juldryck. Medan Manker provade pepparkakor och grönmögelost mot öl så gör jag det mot glögg.

Jag väljer att prova 6 stycken vinglögg. Klassiska Blossa Vinglögg (den röda), Blossa spetsad med Cognac, Blossas årgångs glögg, RIPA Zinfandel samt Tegner & Son Wilckens Fat. In i leken slänger vi en joker i form av Liefmans Glühkriek. Vi bedömer efter stiltyp, smak, mysfaktor och prisvärdhet. Vi presenterar dem i ordning.

5. Blossa 14 (årgångsglögg smaksatt med lavendel) 15.0% 97kr (750ml)
Det är alltid lika kul och spännande att öppna en flaska av Blossas årgånsglögg. Det har kommit en del hittar som arabica som smakade kaffe, Yuzo och ingefära samt den rent vedervärdiga saffransglöggen. Jag tycker verkligen om saffran, men det var hemskt!
I år är den smaksatt av lavendel, en doft jag verkligen uppskattar och har det på mer än en plats i min egen trädgård då dess doft är väldigt trevlig.
Men här har Blossa misslyckats fullständigt, för är det en sak som saknas i årgångsglöggen så är det just doften av lavendel, det doftar inte det minsta lilla lavendel. Det är en friskare doft än vanligt med mer torkad frukt än man är van vid. Smaken är av honung, plommon, söta äpplen och en fint örtig smak som ger en liten smak av grönpeppar.
Glöggen är god, men det är inget wow med den alls. Att det är lavendel märker man inte alls. Men om man ska vara helt ärlig är det en ganska bra glögg trotts misslyckandet.

4. Blossa vinglögg, 10%, 69 kr (750 ml)
Den mest klassiska av klassiska glöggar, när man pratar om glögg så menar man just denna blossa. Det är efter denna man räknar stiltypen glögg. Det är och förblir en klassiker och kommer alltid att vara den som står på julbordet. Min första tanke var att det var en vinös ton, men det kunde nog samtliga räkna ut. Det är ändå vin som är basen. Här pratar vi ett ganska tunt vin som upplevs som väldigt sött i bakgrunden av de annars klassiska glöggkryddorna av nejlika, kanel och pomerans. Det är väldigt mycket smak av russin, något som det kan bli för mycket av. Jag tycker annars om att blanda i lite russin och mandel, men det behövs inte att ha i russin i denna glögg då smaken är så påtaglig.

3. Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Cognac, 21.0%, 85kr (500ml)
Dyrast i testet med sina 170 kr per liter, men denna glögg är faktiskt spetsad med cognac. I Tyskland brukar man dricka glühwein och spetsa det med en spritsort som du får välja själv. Personligen brukar jag välja amaretto eller cognac (eller armagnac) beroende på vilket humör jag är på. Amaretton ger en ton av mandel och torkad frukt till glühweinet medan cognac (som är destillerat vin lagrat på ekfat) ger en skarpare alkoholsmak och en större värmande känsla.
Blossas vinglögg må vara söt, men blossas glögg med cognac upplevs som ännu sötare, även om det bryts av mycket snyggare mot den spritiga cognacen. Det är en absolut större känsla av kryddor, främst känner jag en smak av kardemumma samt choklad som inte känns vid i vanliga Blossa glöggen. Cognacsmaken finns naturligtvis där och ger den där riktigt härliga värmande känslan. Den glöggen som passar absolut bäst när barnen gått till sängs, eller kommit in efter ett hårt pass snöskottande.

2. Tégner & Son Wilckens fat, 14,5% 79kr (750ml)
Denna glögg har funnits med i några år, men jag har aldrig provat den. Jag tror att någon har sneglat på ölvärlden och vår kärlek till fatlagring och vad det kan göra med en öl. Eller blir man lurad här? Det framgår inte riktigt vad för typ av fat utan bara att det är en speciell kryddblandning och det känns i både doft och smak. Ingen doft eller smak av ek eller vanilj, inte heller någon smak eller doft av någon annan sprit vilket får mig att lägga ihop ett och ett. Det är nog inte fatlagrat. Men här har ni en ide glöggtillverkare! Det är den absolut mest kryddiga glöggen och den är tyngre och lite mörkare. Påminner en del om portvin som bidrar med både choklad och körsbär. Det är kryddat, men välbalanserat mot en smaken av mörkchoklad som även bidrar med en liten beska som suddar ut lite av den sötare smaken en glögg vanligen har. Minst sötma av glöggen i testet ger ett plus, att även denna är ekologisk ger ett större plus, att den inte är fatlagrad är ett minus.

1. RIPA Zinfandel, 12.5%, 69kr (750ml)
En nykomling som dessutom är ekologisk har nog den fulaste av etiketter och känns mer som ett nyårsvin som ska säljas till lite yngre människor, men bakom denna etikett finner man den glögg med det absolut bästa basvinet. Priset 69 kr är samma som Blossas men är ändå det absolut mest prisvärda med tanke på att det är både ekologiskt och har en bättre bas.
Just denna bas på vin av zinfandeldruvan ger en sötte framtoning av bär och mindre sötma. Blåbär och björnbär i doften tillsammans med en ekdoft med tillhörande vanilj men även en viss doft av kanel.
Smaken är kryddigare än vad den upplevs som i doften, men är sötare i smak än i doft, men inte så att det blir lika sött som blossas varianter. En len smak av vanilj som blandas med kardemumma och björnbär.
Betyg 5/5

Men vinnaren är så klart Liefmans Glühkriek , 6.0%, 58,50kr (750ml)
Jokern och vinnaren är naturligtvis en öl, detta är en ölblogg och då får vi spela samtliga riktiga glöggar mot en öl istället. Skillnaden mellan dessa är att Liefmans har använt julkryddor i en körsbärsöl. Den absolut sötaste av dem alla men utan att det egentligen stör. Det må vara oerhört sött när den är kall, men blir lite mindre när den kommer upp i sin optimala temperatur, dvs inte kokande utan runt en 50-60 grader. Doften är av söta körsbär, viss ton av ingefära och nejlika. Smaken är av körsbär och en artificiell sötma från sötningsmedel som suketter. Det tonas dock ner en aning av kryddningen och så fort den blir varm är den klart bättre. Kryddningen är främst av kanel, men det är även en fin smak av kryddnejlika och en liten hint av ingefära

När Stefan Gustafsson (Mohawk) släppte sin Unfiltered Lager var det många som mös till och gladdes åt att vi fått en riktigt spännande svensk sommaröl. Nu släpper man en sommarversion av samma öl, ett litet snäpp lägre IBU och 0.4% lägre alkoholstyrka – men med samma blandning av Nya Zeeländsk och Amerikansk humle. Bryggd hos Slottskällans Bryggeri och tillgänglig på Systembolaget för 18,90 kronor per flaska. Som ni kan läsa på länken ovan så gillade vi verkligen den vanliga Unfiltered Lagern och sommarvarianten tror jag kan passa utmärkt till sill-, grill- eller chillkvällen så prova den med lite trevliga sommarrätter.

Mohawk Unfiltered Lager Summer Edition

Utseende: Fin gyllene, något mörkare orangefärgad vätska med vitt stort skum som lägger sig som en smutsig hinna med lite små rester på kanterna.
Doft: Fin doft av humle där det både ryms fräsch citrus och lite inslag av tropik och passionsfrukt. Betydligt med humlearomatisk än “den vanliga” versionen – vilket känns somrigt och passande nu när vädret går mot ljusare och varmare. Den friska doften lär både överraska och glädja många som vill ha någonting lättsamt men ändå med karaktär.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken av en bra american pale ale sätter sig i munnen och det tar ett par extra blickar på flaskan för att konstatera att det verkligen är en lager. Den har den lätta läskande kroppen av en lager men den uppfriskande smaken av humlekottar, tydlig citruskaraktär och en blandpåse tropiska frukter tillsammans med en lite fylligare karaktär gör den trevligt schizofren. Den bottnar ut i en mer lagerkaraktäristisk halvtorr eftersmak vilket jag tycker bidrar till att den blir mer lättdrucken och ändå kan drickas som en lager.

Betyg? – Bättre. Det här gillar jag. En lätt men ändå robust kropp som för tankarna åt Mikkeller American Dream fast där Mohawks har något mer fräschör på humlen. Den vanliga versionen var verkligen något både jag och M2 gillade och när den nu berikas med mer humle och lite mindre alkoholstyrka så känns det som om de har nått fram till mål. Stor rekommendation på den här i sommar!