MankerBeer.com

Efter del 1 om Åre BryggCompagni och del 2 om Kapusta Brewing så kör vi vidare med del 3 i serien om “nya svenska ölaktörer”. Turen har nu kommit till ölbloggarna och de personer som ibland mer engagerat än andra direkt och indirekt påverkar svensk och internationell ölkultur.

• Dagens inlägg kan dock vara lite svamligt och det beror på att jag “friskriver” ner mina tankar och åsikter i ämnet utan större eftertanke…

Nu är jag, som svensk manlig ölbloggare, oerhört subjektiv i min bedömning och mina åsikter men samtidigt är det svårt att undgå den påverkan bloggar, skribenter och gemene öltyckare har haft. Självfallet kan det vara lite hönan och ägget, vad kom först i den nya sociala kultur där avståndet mellan bryggerier, distributörer, krogar och konsumenter aldrig har varit mindre? Samtidigt känns det irrelevant, huvudsaken är att det främjar alla. Bryggerier och bryggare får hjälp att finna nya kanaler för att deras produkter ska uppmätksammas och deras öl (ibland ogynnsamt) dissikeras för att sedan monteras ihop i olika formuleringar. Dock är denna form av nästintill gratis PR väldigt viktigt och även väldigt uppskattad, konsumenter får reda på mer om öl de kanske aldrig har hört talas om och fler får lättare reda på var, när och hur man kan få tag på en öl (eller vilken vara det nu kan gälla). Sidor såsom Fatkoll, BeerSweden (blogg och allt i ett), I Glaset med flera är på olika sätt sociala media som på något sätt kan relateras med bloggar eller liknande och som är en länk mellan de olika delarna i hela “ölprocessen”. För när Darren exempelvis bidrog till skapandet av Hello, My Name is Ingrid så var det inte bara ett kul projekt utan visade också möjligheterna som finns inom ölvärlden. En öppenhet och ett intresse som troligen är något svårare att finna inom andra områden. Visst hade något liknande kunnat ske om det varit en privatperson som föreslagit ölen, men det speciella med bloggar är att det också är ett kommunikativt media, det du eller ni gör åskådliggörs för andra som i sin tur kan förmedla det vidare. För många som inte har råd med PR så handlar det om att synas, höras och att folk vet om en, en uppgift som bloggar precis som “mun-till-mun”-snack bidrar med.

Olika bloggar har dock olika syften och olika upplägg och det är också lite av charmen; det bidrar till att ge en flora av olika inriktningar – någon som bara skriver recensioner, någon som är mer konservartiv, någon är galen, någon är extra lustig etc etc. Vissa är små och andra är stora, men jag vill ändå påstå att samtliga behövs. Eller behövs och behövs, jag vill återigen påpeka att vikten av dessa kanaler inte ska förstoras, eller ska den? Underskattar jag kanske rentutav “makten” som ligger hos diverese bloggar? Samtidigt bör vikten av dessa bloggar relateras till övriga världen; när jag pratade med Morten på Amager Bryghus förstod han inte riktigt vad jag gjorde, bloggar i Danmark finns men är få och detsamma verkar gälla i övriga Norden. Vad kan detta bero på? Nu har jag aldrig varit med på någon internationell bloggkonferens men det vore intressant att veta hur åsikterna är där, vad för mål är gemensamma för bloggar i olika länder etc? Vad skriver man om, varför skriver man, hur förhåller man sig till andra och annat? Allt det där är intressant, även för de som bara vill dricka en god öl och inte bryr sig så mycket mer. För även om det är antalet sålda flaskor och feedbacken från krogar som många distributörer kanske ser på så är det en viss sorts feedback som många skrivna källor såsom bloggar ändå bidrar med. Ofta finns både en kunskap och ett intresse som tillsammans gör informationen “filtrerad” och “kunnig” och det gäller då kanske att förhålla sig både subjektivt och objektivt för att förmedla hur någonting smakar, vad den kan passa till, för vem, när, hur etc. Att bara vara objektiv fungerar inte, för även om en eurolager (don’t get me started again..) kan vara “okey” så är det lättare att förmedla när den kan tänkas passa än att beskriva dess (brist på..) smaker och på något sätt betygssätta den. Här är balansgången mellan pretantiöst och subjektivitet intressant, jag tycker inte att jag (t.ex.) är pretto om jag totalsågar en sketen eurolager på burk med motiveringen att det är blask som dock passar utmärkt i duschen en tokvarm sommardag. Men, som är långt ifrån något jag skulle servera på en middag lika lite som jag skulle ta fram de där MER-stora vinförpackningarna med sugrör som finns på systembolaget.

Men varför är då bloggar en ny svensk ölaktör? Ja, av samma anledning som jag kan ha åsikter om öl precis lika berättigat som mr no name på gatan så är det bara så. Att intresse föder intresse och ökat intresse föder fördjupat intresse i många fall och åtminstone en medvetenhet i andra. För det är inte bloggarna i sig kanske som är det viktiga utan att de fungerar som en intressealstrande och kunskapsfödande sfär där folk oavsett “förkunskaper” kan lära sig något – om de vill, de kan få intresse för något – om de vill, de kan uppmuntras prova på något nytt – om de vill. Och så fortsätter det, och Sverige är speciellt – för även om vi har Systembolag och Staten där i allt vi gör så poppar det upp nya bryggerier dagligen, krogar börjar satsa på bra öl och det där svenska “post-moderna kunskaps- och intressesamhället” har nu kommit till ölkulturen. Idag kan du se events, vad krogar serverar när, du kan lära dig brygga egen öl, läsa om öl som du kanske bara kommer finna på någon resa, men likväl – du lär dig mer om det. Och det är något vi ska vara stolta över tycker jag, för det är en sak att gå ifrån semi-materiella saker till något som faktiskt har den positiva sidoeffekten att det kan minska binge-drickandet och en osund alkoholkultur vilket i sin tur har vidare samhällsnyttor. Sure, kanske lite långdraget, men det finns någonting här att bygga vidare på.

Så, utifrån det här ostrukturerade och blajjiga inlägget så är det nästan mer intressant att höra vad andra, “icke-bloggare” har att säga? Varför läser ni ölbloggar, vad tycker ni om ölbloggarna, vad kan de göra bättre och vad gör de sämre? Är den en viktig ölaktör, och varför eller varför inte?

Nej, idag står jag inte nere i Köpenhamn med en flaska Blåbär i handen, så kan det gå och det är egentligen ingenting jag är bedrövad över. Vart en trevlig midsommar i Stockholm med vänner, god mat och öl istället. Men jag hoppas få läsa upp mig lite om vad som sker och hur det går nere för de som stått och köat idag.

Provade att göra “rödvinssmör” utan vin men med Evil Twin Soft Dookie igår, lite speciellt och föll väl inte helt perfekt ut – mest på grund utav att jag gjorde det hela lite väl slarvigt, men i övrigt var det ett intressant försök som nog blir att prova igen. Har ni någon bra öl så koka upp den med lite lök och kryddor och mixa ihop sedan med lite smör och låt stelna igen.

Bloggen ligger lite i sommardvala nu vilket är rätt skönt och aktiviteten ligger något mer på Facebooksidan istället. Och det är även där jag ska försöka lägga upp lite under nästa helg då jag åker iväg till Göteborg för ett par dagar hos några vänner. Så ingen Maiden eller Metallica (tyvärr) men väl lite öl och god mat (återigen).

Nu är dock frågan, för någon som aldrig varit ute i Göteborg på det sättet, vart ska man gå ut? Var har de bäst stämning, ölutbud och framförallt priser. Av 4-5 pers så är det mest jag som tycker det är värt att spendera ett par tjugor extra på sin öl, de andra må gilla den, men i slutändan vill vi nog mest ha en trevlig kväll (men gärna på ett ställe med bra dryckesutbud). Så tippsa gärna, här eller på facebook. Jag har läst mig till ett par ställen, men samtidigt vill jag ha en restaurang eller krog där “alla” kommer ha kul. Om vi nu ens går ut, det får vi se.

Något annat man ska göra i Göteborg? Ska försöka hinna förbi Oceanbryggeriet om det löser sig och även förbi något Systembolag som har deras (Oceanbryggeriets) Glenn #5 för att ta hem en kartong. Bra nu inför Allsvenskans sommaruppehåll.

Japp, det var väl allt för nu. Hoppas ni alla haft en trevlig midsommar!

Idag på midsommarafton borde samtliga gå på uppspeedat halvvarv, njuta av någon dags ledighet men likväl ha bra kul. Så jag har egentligen inte mycket mer att säga eller göra än att önska alla en glad midsommar och att ni valt ut lite bra öl och annan dryck att dricka. För min del vankas det Sam Adams och Brooklyn till lunch för att till middagen plocka fram bl.a. Green Flash Le Freak, Avery The Reverend, Marin Brewing St Albion Amber Ale och så kör vi lite Soft Dookie efteråt, enkelt men ändå annat än Kung. Hann tyvärr inte köpa på mig Sigtuna Summer IPA eller Oppigårds Summer Pale Ale för annars hade det legat ett par såna hemma också.

Nu får jag önska er trevlig dag så hörs vi efter helgen för nu ska jag iväg och förbereda inför kvällens middag!

Bourbon- liksom eklagrad öl är ofta någonting som man antingen gillar eller har lite svårt för. På samma sätt som inte alla slänger superlativ över Belgiska quadruplar eller andra över humlestinna IPA’s så får man använda det lite klyschiga uttrycket om att allt är individuellt.  Därför är det svårt att förklara charmen i t.ex. Pliny the Elder eller Black Tuesday för någon som oavsett vilket kommer förstå eller uppskatta smakerna, de är helt enkelt inte inom deras “smakram” än. Ibland kan kunskap och övning hjälpa, förstå vad man smakar och via den vägen börja gilla det genom att börja lätt och sedan prova vidare – som med exempelvis lambics och suröl, något få blir blixtförälskade i. För min del var det nog bland annat Duschesse de Bourgogne som ledde mig till att våga prova surare och surare öl, en annars rätt mild öl och inte alls en lambic, men det var en inkörsport.

Så för att stega vidare om det här då, inkörsportar – och framförallt till öl som kan vara lite “bråkigare”. IPA’s är ju relativt enkelt, man börjar med en snäll pale ale går vidare till en humligare dito och sedan provar sig fram från lättare IPA’s till bedövande trippel IPA’s. Men så var det de där jekla eklagrade ölen…

Brill kommer snart få in Weyerbachers öl i sitt sortiment och av en slump så provade jag deras (bryggeriets alltå) Heresy rätt så nyligen. Man har eklagrat sin Old Heathen Imperial Stout i gamla bourbonfat och får därmed fram de karaktäristiska dragen av vanilj, bränd sötma, ek och choklad. Anledningen att jag nämner den i ett inlägg som kort diskuterar inkörsportsöl är att jag förväntade mig en oerhört explosiv bourbonlagrad imperial stout, men fick en väldigt len och lättdrucken öl där de annars riviga smakerna och dofterna var rätt så milda, på ett bra sätt. Så våga prova den sen, även om ni inte egentligen föredrar denna typ av öl – för i mitt tycke är den lite snällare än väntat.

Weyerbacher Heresy

Utseende: Svart vätska med chokldbrunt skum med små till mellanstora bubblor. Crème bruleebränt utseende på toppen?. 
Doft: Mycket choklad,spresso och en angenäm vaniljarom med sötma och bär som resultat. Det eklagrade gör sig oerhört bra utan att bli för “på” som det annars kan bli. ?
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyller upp bra med smak av trä, bränt trä och en lätt bourbonartad smak av vanilj och bourbon. Det tippar mellan att vara väldigt njutbart med den utomordentligt välsatta styrkan I smaken av bourbon och eklagring. Samtidigt  pendlar den mellan att ha mycket av den varan och att ha mer choklad, kaffe och en uns soya. Mer vaniljfinish och I längden är det som drar upp betyget att den är så len. Lättdrucken, len och ändå med potenta och rejäla smaker.??

Betyg? – Bättre(+). Som det skrevs, potent, len och fina smaker. En eklagrad stout som nog även många som inte gillar eklagrade smaker skulle uppskatta. Bourbonaromerna och smakerna kommer fram väl utan att bli för påträngande och spänner in med alla de andra fina smakerna. 

Det blev ingen tripp ned till Köpenhamn över midsommar så jag får se fram emot att dricka trevlig öl med lite goda vänner här i Stockholm istället, självfallet väldigt trevligt det med, men samtidigt synd då jag hade velat prova Blåbär‘en. Men livet är längre än i år och allt har sin tid eller någonting.

Igår drack jag Shorts Nicie Spicie, en kryddöl som jag hade plockat på mig på vinst och förlust senast jag vara nere i Köpenhamn och jag har mörkt att research och spontanitet är ungefär värda lika mycket när man ska plocka på sig öl utifrån en viss budget. Ett ytterligare resultat var att jag även plockat på mig en hönbeklädd öl från Southern Tier. Lite nyfiken över vad det var för något jag köpt så tog jag en passande dag fram dagens öl; en imperial pale lager från Southern Tier, ett bryggeri som sällan gör dålig öl. Proppad med Magnum och Mt. Hood-humle för att torrhumlas med Santium, Sterling och Mt. Hood där Santium för mig är en något ny humlesort. Ölen är en homage till de första bönderna vars arbete har bidragit till möjligheten att kunna brygga öl.

Så fram med den, av med kapsylen och fram också med en bit Gruyere, en finfin ost i sig själv men som jag försöker börja para ihop med diverse öl för att se vad som funkar.

Southern Tier Farmer’s Tan?

Utseende: Citrongul vätska växande kompakt mjällt litet skum med minimala bubblor.?
Doft: Det metalliska som vissa weissen-bocks eller imperial pilsners brukar ha finns här och avslöjar ljus lätt gräddig malt och citrus. Lite citrus, lite apelsin, lite ja – imperial pilsner.?
 Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Metallisk början av bitterhumle och ljus malt som doppas ned i ett citrusbad. Det är blandat av sötma, metallisk bitterhet och malt. Överlag allt det som imperial pilsners brukar ha, oftast räcker det, men bland de bättre i sin stil så utmärker sig ofta humlesmakerna mer. Samtidigt är det läskande, det är inte för citrusbeskt och bittert utan den sötman som kommer i eftersmaken (tillsammans med bitterhet) ger lite finess till ölen.??

Betyg? – Bra+. Jag gillar det. Den är enkel, läskande och väldigt god. Samtidigt saknar jag mer djup i smakerna, kanske lite mer humlesmak och ”något mer”. Men läskande gräsklipparöl för dem som vill dricka något starkare…

Jul och juli är inte helt olika, visserligen skiljer det sig i form av tid och genomsnittstemperatur men är man krass så är det bara att i som särskiljer de två orden åt. Så trots att det är juni nu så blickar vi framåt till juli med en julöl från ena favoriten, De Molen. Menno gör ju nästintill bara välgjorda öl och denna De Molen Juleøl & Kerstbier hoppas jag falla in i samma anda som många av hans bättre (imperial) porters. Detta är inte heller vilken imperial porter som helst utan en imperial porter brygd till Jeppe på Drikkeriget. Ovanligt nog saknas också de vanliga De Molen-bitarna med information om ingredienser, styrka etc, troligtvis då det inte är De Molens “egen öl”, men synd då sånt alltid är kul att veta. 

De Molen Juleøl & Kerstbier

Doft: Riktigt angenäm arom med fina toner av kakao, mycket kakao som följs av lite rostad malt och en enkel espresso. Aromerna får verkligen lysa själva vilket jag tycker den vinner på. Doftar man lite djupare finner man dofter av trä, mörk choklad och en viss viskositet. Väntar man lite till så kommer svarta vinbär och mörk sirap fram mer. Känns som en öl som behöver sin temperatur för att blomma ut helt. Verkligen väldoftande.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Fyllig och len och växer ut i munnen på ett lätt men ändå tungt sätt. Blir tjockt helt enkelt. Smakar som de första De Molen-ölen jag drack. Det är en rökig snabbt bränd malt med chokladsås och espresso som någon tappat lite mörka svarta bär i som slukas ned. Man anar att det ska komma lite kryddigare slut, eller kanske beska, eller rostat – ja någonting som ska förstöra på slutet. Men jag finner ingenting sådant utan den här skulle kunna sköljas ned fort och enkelt för den är verkligen god. Tjock men lätt utan att bli sött klibbig i munnen och ja, Bloed Zweet and Tranen, kanske är det den som den påminner om. Hursomhelst så gillar jag det starkt.

Betyg? – Bättre(+). Fina smaker, aromer och helheltsintrycket är nästan lite för bra för man riskerar att bara hälla i sig ölen lite väl entusiastiskt. Den är ändå på 8.5% och upplevelsen blir så mycket bättre om man tar den i små fina sippar. Samtidigt är den så lätt så att det är svårt att hålla sig.