MankerBeer.com

 Vill ni i framtiden ha lättare/snabbare att läsa om lagrad belgisk öl eller annat som legat i tunnor, klicka in er på ‘follow’ här till höger så sköts det hela automatiskt och ni spar tid. Tid är mer tid till famil, kärlek och öl

Utseende: Ekmörk nötbrun vätska med varmt ljusbrunt litet skum med minimala bubblor och lite gräddigare topp.
Doft: Söt mysig doft med mycket karamellkola, plommon och russin men ändå med ljusare toner av mosad övermogen banan och en lite druvartad syrlighet. Det söta påminner lite om marsipan med spår av nötter, kanel och andra kryddor. Mer pondus och bättre variation i dofterna än de ABT’s jag provat på sistone, förvisso var de klosterbrygder och kanske ska vara ’renare’  och är mer receptbundna, men likväl så föredrar jag detta. Mot slutet av doften så återkopplas man till ursprunget med dofter av jäst, mörkt socker och sirap.
Smak: Lättare munkänsla med en rätt mild men attackerande och lite fizzig kolsyra. Trots det mjuk känsla och en rätt direkt smak! Smaken är fylld med mörka torkade frukter som legat på lite finare spriter och fått gotta sig sådär så att de är både lite ’alkoholheta’ och mörka men söta. Den början på smaken som är lite fruktig och het övergår till lite sötare mellanregister där även vissa nyanser av choklad är med innan det dras ned till det halvtorra och smått träbittra i finishen. Eftersmaken pryds av kryddighet och spår av torkad marsipan.

Betyg? – Bättre, trevlig och lättdrucken trots kraftiga smaker och hög alkoholprocent. Samtidigt är den inte fullt lika fenomenal som Pannepoten och ditos Grand Reserva Vintage var. Chokladen i mellanregistret var lite oväntad och jag är inte helt övertygad om det verkligen är det jag känner, men det lyfte smaken än mer och just att få inte sötma sådär gör mycket för en öl likt denna.

Utseende: Mörkt, mörkt brun vätska med litet ljusbrunt skum som snabbt dör ned till någon millimeter högt litet smutsigt lock.
Doft: Doft av bärig choklad, kaffe och mörka frukter. Tung doft med lite söt, tjock sirap. Det framträder mer vanilj och aningar om lite krydda efter ett tag.
Smak: Lättare munkänsla med medelstor fyllig kolsyra med små bubblor. Smaken har rätt tydliga spår av ekfatslagringen som mjukat ut rätt mycket utav smakerna. Först känns det nästan inte så smakrikt men sedan kommer en träig smak av kaffe och lite choklad. Nästan aningar av humlig bitterhet tillsammans med den bitterhet som kommer från det trätorra. Mörkt fruktig, nästan lite bärig smak kommer fram med smyghumlad chokladsmak där humlingen mer get lite besk mitt och slut på smaken. Den här är rätt så krävande! På något sätt är den inte lika bra som Pannepoten medans den på andra sätt är nästan bättre. Det är något med den fina komplexiteten i smakerna som man först inte blir klok på utan som verkligen måste utvecklas och blomma ut med lite värma innan man får fram dem helt. Jämfört med den Pannepeut som dracks just innan så är denna betydligt mycket mörkare, kraftigare och krävande. Det ekiga ger vissa toner av ek och vanilj men överlag är det just mörk eklagring som överskuggar smakerna. Just vaniljen framträder mer och mer ju varmare ölen blir. På ett sött öligt sätt blir det lite, lite vinöst och det är något i ekfaten som bidrar med det.

Betyg? – Bättre+, det här är inte superbra men så fint och komplext på ett sätt som inte är experimentellt eller spännande komplext utan mer att det finns väldigt mycket smak. Det känns verkligen i ’tyngden’ på ölen att det är mycket som skett här och då har den ändå mjukats av ett par år nu vilket märks med de rätt mjuka tonerna och jämfört med t.ex. yngre Pannepotar eller med Pannepeuten så är alkoholen inte lika tydlig, i smaken då vill säga. Kraften i smaken är fasiken fenomenal och det mörka eklagrade ger mer kraft och den är utmärkt att både sippa eller dricka mer för snabbare njutning. Hade den bara varit något mer tydlig i smakerna hade den fasiken fått ett ’bäst’ – vad jag kan säga är att serien är helt grymt bra!

 Vill ni i framtiden ha lättare/snabbare att läsa om isländska rököl eller annat som kommer ur vulkaner, klicka in er på ‘follow’ här till höger så sköts det hela automatiskt och ni spar tid. Tid är mer tid till famil, kärlek och öl!

Besökartopp och snart december!
Den här veckan liksom den här månaden har slagit litet besökarrekord har jag sett då jag gluttat igenom google analytics. Troligen är det ett resultat av lite mer utförliga inlägg samt dessa små nattnotiser vilket tenderar att locka lite nattugglor. Samtidigt är dessa nattnotiser ett bra fönster att få ur sig lite mer funderingar och tankar kring öl. På förmiddagarna och dagarna har man ju oftast fullt upp med annat varpå det oftast kan vara skönt att framåt nattakvisten kunna få ur sig lite man grubblat på under dagen. Idag har det mest grubblats på huruvida mitt paket med öl ska komma fram i tid och om om helgens ölprovning blir av eller inte, men vad gör det i det stora hela? Imorgon är det första december och liksom i fjol känns det som om det kan bli lite riktig julstämmning. Bara en sådan sak kan ju göra den mest surmulna lite gladare. Efter en stressig dag där hjärnan till slut körde ihop sig så firade jag i det tysta med att dricka två riktigt fina öl från Struise – deras Pannepot Reserva 2007 samt en Pannepeuten från samma år (2007). Denna lilla serie om 4 öl om jag inte har fel är riktigt, riktigt bra och det är kul att ha smakat på de olika varianterna på den och vilken/vilka jag tycker är bäst kommer jag nog skriva om imorgon. Nä, läs nu lite om isländska rököl vilket är lite ironiskt med tanke på sommarens vulkanutbrott och efter det så bör ni alla begrunna lite om det inte är värt att öppna något alldeles speciellt till helgen. Vad får ni avgöra själva men dela gärna med er!

Isländsk rökbock tar över efter isländsk vulkan!
 Isländska bryggeriet Ölvisholt är faktiskt rätt trevlig, även fast deras stout inte föll mig helt i smaken (dock verkar den ha uppskattats av många andra) så tyckte jag bättre om deras red ale. Nu till julen kom så deras rökbock hit till Sverige. Nu när flygen gått sedan ett par månader så funkar det galant, vore segt att ro hit den. Ölen verkar egentligen ligga på 5,6% men det har minsann strykts över och sedan har det tillkommit en liten ruta som tillkännager att den är på 6,5%. För att rikta in sig mer på systembolagets krav eller för att det passade bättre? You never know!

Ölvisholt Jólabjór

Utseende: Rött orangegyllenfärgad vätska med krämsmutsigt nougatfärgat skum.
Doft: Ren rökighet med mycket malt och lite saltrökta charkuterier och små doser av söt men het kanel, nejlika och peppar. Just det sistnämnda tillsammans med det rökiga ger mig associationer till chilirökt skinka eller om det är enbärsrökt. Ja, det är rökt i alla fall och det är även rätt rikligt med malt.
Smak: Lättare munkänsla med ok kolsyra. Bör tillägga att då jag först fyllde glaset märktes knappt kolsyran. Men efter att ha skakat runt lite i flaskan så kom den fram desto mer, annorlunda. Rätt tunn kropp trots allt. Smaken är därmed även den lite lättare och det är halvtorr rökt malt. Det finns kryddig kanel och nejlika där om man tar in rejält med luft. Det är lagom fruktigt för att den ska kännas fräsh och överlag så är det ingenting riktigt negativt med den, förutom den tunna kroppen då kanske. Men likväl hade jag förväntat mig lite rejälare smaker utöver den röka skinkan och den bitvis måttliga julkryddningen. I samband med att det blir lite fruktigare så blir det även lite sötare med bitter citrus och bär, men likväl med någon saltigt röktorr känsla – så den blir lite varierande.

Betyg? – Bra(+), jag tycker inte den är bättre än bra men likväl en rätt så annorlunda rököl som dock skulle kunna stå sig året runt. Kanske hade hoppats på lite mer kropp och lite mer tryck i smaken. Men den gör det ändå bra – smakerna är rätt fina  och framförallt så kommer det lite nya smaker hela tiden. Den lägger sig lite mitt emellan mina omdömen av de andra två ölen jag provat från dem – den är bra och har något, men det är likväl något som tar emot för att jag ska krama om den som om jag vore 5 år och den vore tomten.

Vill ni i framtiden ha lättare/snabbare att läsa om dessa släpp och om allt annat jag skriver, klicka in er på ‘follow’ här till höger så sköts det hela automatiskt och ni spar tid. Tid är mer tid till famil, kärlek och öl!

Nyheter på Systembolaget 1’a December

Imorgon släpps en rätt fin drös olika öl där det kanske främst är Stones tre olika sorter som sticker ut för mig – eller? Aecht Schlenkerla’s Doppelbock lär vara bra som alltid och BrewDog‘s julöl känns som något man nästan ‘måste’ ha. En limiterad men enligt omdömena som finns en rejäl! julöl. Great Divide och Liefman‘s nyheter känns också som två rätt givna köp – trots priset på den första av de två. Extra kul med Great Divides cokladyeti är att den som spart han har och kan nu dricka den tillsammans med den eklagrade och den olagrade. Samichlaus‘en tycker jag blir kanon över tid men samtidigt får jag se – med ett fint paket från Holland på väg hem så känns det mer värt att hålla på slantarna då det trots allt närmar sig jul. Samma dom lyder för Fullers Vintage Ale, en öl som är god nu liksom om ett år men där jag personligen åsidosätter den i förmån för annat.
 
  Från morgondagens släpp så blir det nog lite av några mer än lite av allt. Sedan brukar jag ha en tendens att improvisera när jag väl står i butiken så inget är ju skrivet i sten och då jag dessutom har en ölprovning att leda i helgen så kanske man vill ha lite dryckesöl att avrunda kvällen med.. I det stora hela tycker jag att det är ett rätt bra släpp med variation på öltyp, ursprung och pris även fast det ligger i mellanskiktet med 45-75kronor per flaska i snitt. För oss konsumenter känns det som om vissa öl lagt sig just ovanför gränsen där vissa av dem inte längre är ‘prisvärda’, en variabel jag åtminstone har i beaktning men som såklart är subjektiv då den väl i sitt ursprungsland vore lite billigare – men inte bättre för det. Det är mer en åsikt om hur billiga öl som dessutom är riktigt bra kan vara riktiga klipp medan man kanske inte bunkrar en öl för 120 kronor på samma sätt, (jämför t.ex. en Abstrakt mot Brooklyn Chocolat Stout så…). Vad kommer imorgon då?

Fullt släpp med mina köp i tjock text, finns i ett 30-tal butiker (fint strukturerad lista från Schnille & Schmak).
Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock Tyskland 50 cl 34,9 kr
BrewDog There is no Santa Storbritannien 33 cl 19,9 kr
Fullers Vintage Ale Storbritannien 50 cl 59,00 kr
Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti 2010 USA 65 cl 94,90 kr
Liefmans Goudenband Belgien 75 cl 70,1 kr
Nynäshamn Valsviken Vinterporter Sverige 25 cl 40,6 kr
Rochefort Trappistes 6 Belgien 33 cl 29,8 kr
Samichlaus 2010 Österrike 33 cl 41,90 kr
Stone Old Guardian 2010 USA 65 cl 79,90 kr
Stone Vertical Epic 10.10.10 USA 65 cl 94,70 kr
Stone 14th Anniversary Emperial IPA USA 65 cl 99,00 kr

Ölfasta med Sigtuna Doktorns Pale Ale

 Men efter ett par hårda helger och inför julens alla trevliga julöl och julbak så kan det vara en ide att temporärt dra ned lite på alkoholen. Då passar öl som Sigtuna’s lågalkoholiga (2,8%) pale ale in väldigt bra. Att vanliga matbutiker börjar få in dessa öl från svenska mikrobryggerier känns trevligt och det enda som kanske avskräcker gemene man lite kan nog vara priset då de oftast ligger på runt 30kronor flaskan. Lite APK där för alla ungdomar. Men det är bra att de finns och jag tror att detta i längden kommer kunna fungera bra för att börja synas och få sina öl provade av fler än de mer inbitna ölnördarna. Eller vad är eran syn på lågalkoholhaltiga öl likt denna och många andras vara eller icke-vara? Jag tror det fungerar som ett bra komplement till de mer alkoholstarka ölen från liknande bryggerier som finns på systembolaget.

Sigtuna Doktorns Pale Ale

Utseende: Kopparfärgad klar vätska med fluffigt cremefärgat skum.
Doft: Lättsamt humlat med rätt mycket citrus och lite blommor och ”vår”, eller kanske snarare lite åt bittert te-håll. Lätt pinje och lite kotte men på en väldigt fin nivå.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lättsam men inte för lätt kropp även om den blir lite småtunn. Bra beska och smak av grape, citrus och lite humlekotte med än mer bitterhet i eftersmaken, ungefär som gammalt te som dragit för länge. Även någon form av lite gräsig nyans över smaken. Inte lika fruktig som t.ex. Dugges Brandmästare men en väldigt smakrik lågalkohol öl med förhållandevis riktigt bra beska.

Betyg? – OK+, nästan ett bra- men saknar likväl något mer. Men öl likt dessa ska inte betygssättas då man använder en skala som öl med upp till 2-40 högre alkoholprocent jämförs med. Den här är väldigt drickbar och även fast 25 kr är lite dyrt för dem så tycker jag att det är riktigt kul att se dem i fler och fler butiker och jag försöker rekommendera vänner och familj att våga prova på ”lite riktig” öl även då de vill ha något som inte är en starköl. Här är det lite mindre beska än Brandmästaren… men med lite mindre fuktighet som följd, men det lär passa dem som gillar bitters eller pale ale’s och vill ha något lättsamt till maten! Well done!

Vill ni i framtiden ha lättare/snabbare att läsa om dessa nattnotiser och om allt annat jag skriver, klicka in er på ‘follow’ här till höger så sköts det hela automatiskt och ni spar tid. Tid är mer tid till famil, kärlek och öl!

Såhär efter en lång måndag kunde man tro att det vankades en god öl för att avrunda kvällen – men icke! Istället vankades det mer arbete och det lite roliga och ärofyllda självutnämnda uppdraget att illustrera en liten ‘julbild’ till Dalarnas Spelmansblad. Kultur finns på mång arenor och sätt, öl liksom folkmusik, mat och traditioner – allt har det sin plats och sin rätt att avnjutas – gärna tillsammans. Så länge saker är festliga och folk är glada så har man inget att oroa sig för. Hur som helst, öl är ju trots allt det som jag försöker få fram som ‘kultur’ vilket det förvisso är då det har både historia i form av beskrivningar om historiska skeenden inom ölindustrin men framförallt då det är en dryck som är väldigt historisk. På tal om det så sänds inatt den tredje delen av Sam Calagione’s Brew Masters på Discovery Channel, del två sändes igår och ska finnas uppe på internet att se idag. Svenska tider vet jag fortfarande inte.. Såg första programmet häromdagen och det var väl.. ja, lite som Miami Ink eller alla andra tillrättalagda fake’ade spänningsprogram. Men får ge det någon mer chans så. Någon mer som såg det?

Återigen, öl var det.. Belgiska ‘Brouwerij The Musketeers‘ brygger alla sina 4 ölsorter hos De Proef. och är ett gäng på fyra killar som efter att ha gjort klart sina bryggarstudier satsade helt på att starta upp ett bryggeri. Idag brygger de som synes hos De Proef och med 6 år på nacken nu så är frågan vad som sker framöver? Ja vet då inte, men det lär stå på deras hemsida framöver isf. Två öl av dessa fyra har jag nyligen druckit, dels Troubadour Magma, en belgisk IPA triple på 9,7% samt Troubadour Obscura, en belgisk stout eller som de omnämner den – en ‘dark red ale’

The Musketeers’ Troubadour Magma

Utseende: Grumlig persika med vitare skum.
Doft: Humlig doft med mycket persika och humle med hög alfasyra. Lite gräsiga toner och ja, fasiken humlbebombat! Men ändå väldigt basic i doften, som en kraftig lillebror som är både snäll men mäktig.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Stor, fyllig men rätt tunn kropp med smak av jäst – i belgisk tradition – och sedan mycket fin smakblandning av tropik, persika och aprikos. Slutar med lite två men utan att det förstör något i den finfina fruktiga smaken. För att vara 9.7% så kan man säga två saker – antingen är det en lögn eller så är det nog en av de bästa IPA’s jag har smakat med så hög alkoholhalt! Slutar med mer smaker av passionsfrukt och ananas.

Betyg? – Bättre+, massvis med frukt och humle och helt klart den nästa icka-amerikanska IPA’n jag druckit sett till sådana fina humlesmaker. Värt att rekommendera och tror att många krogar nog skulle kunna ta en tia mer för den då den verkligen är god!

The Musketeers’ Troubadour Obscura

Utseende: Mörkbrun rödgyllene vätska, mahogny. Ovanpå det ett kompakt poröst skum med minimala bubblor med en fin gräddig topp, lätt nougatfärgat.
Doft: Bärigare stout är första intrycket. Det har små nätta mängder av både kaffe och choklad men även lite kola och framförallt trä. Påminner mig lite om De Molens belgiskinspirerade porters fast utan det mjälla. I takt med att temperaturen höjs så framträder med dofter av belgisk jäst, krydda och apelsin.
Smak: Lättare munkänsla med rätt okey poröst skummig kolsyra. Smaken är först rätt snäll, nästan lite tam, ja i stil med andra belgiska porters och stouts som håller kvar vid tydlig ursprungsmarkering genom den lite porösa känslan från jästen. Smaken pendlar också mellan lite torr choklad och viss fruktighet.

Betyg? – Bra, lite speciellt intryck från den då jag hade förväntat mig lite andra uttryck i doft och smak. Men den är lättdrucken och rätt god, lättare än en stout men ändå inte en porter – ja någon mörkare ale.

Slutsats? Såhär långt med 50% av deras öl druckna så är omdömet rätt bra och framförallt är Magman riktigt jekla bra. Verkligen smakrik men ändå väldigt väldigt lättdrucken – och inte heller särskilt dyr för en öl av den kalibern. Värd att dricka medan Obscuran är lite mer speciell – helt klart värd att prova dock, men jag tror det är en öl som  faller vissa i smaken och andra inte.

Efter att verkligen ha mumsat i mig Dugges Rudolf Ren Ale som nog i min bok lär bli en av de julöl jag minns som bäst i år (av de rätt få jag hittils har provat förvisso) så var förväntningarna på Idjit! från samma bryggeri rätt högra, skulle det bli en uppgång och fall eller skulle det bli dubbel upp för göteborgarna? Äntligen får man prova ½ Idjit!’s storebror, tyvärr missade jag ju pappa Perfect Idjit som inte var påkopplad då jag var på SBWF, men får bli vid annat tillfälle. Efter alla diskussioner om svensk mikroöls vara eller icke-vara och främst då pga hur Mohawkserien har mötts och sålts in så är det skönt med ett bryggeri det känns som om man kan lita på av någon anledning. Det är rätt rena smaker och rena produkter överlag dem släpper ut och det märks av både i t.ex. Rudolf nu senast men även om jag avslöjar lite redan nu – i denna. Även om jag varit något missnöjd någon gång med någon utav deras mer humlade öl så har det mer varit för att de varit på fat och synnerligen rätt färska vilket nog förvånat mig mer än att ölen i sig inte varit bra. Nä, Dugges är för mig ett riktigt bra svenskt bryggeri.

Vidare blickas det frammåt mot helgens provning där Pliny The Elder och Westveteren 12 nog får ses som höjdpunkterna medan man minns hur vi denna helgen öppnade Gouden Carolus Van der Kaizer Blauw 2008 efter att avnjutit 2006’an veckan tidigare. Lagom nog så har Erik varit duktig nog att betälle hem två stycken av 2010’an (nej, jag har alltid felat med att låta bli att köpa dem av någon anledning). Så blir liten överblick här senare på bloggen.

Kan även rekomendera Mora Must från Mora Bryggeri för alla er som inte gillar översötade eller
överkommersialiserade produkter. En riktigt bra (jul-)must tyckte jag! Finns på Cajsa Warg i Stockholm och förhoppningsvis på fler ställen, ser ni den – köp den! Men nu åter till Dugges Idjit! Just det, kan även rekomendera er att klicka in på ‘follow’ här till höger för att hålla er a jour med alla de inlägg som förhoppningsvis kommer komma ur här rätt frekvent, men även vara lite mer allmänna om öl och dryck i sig, så fort tiden tillåter så..