MankerBeer.com

Alvinnehelg del I – Naked Ladies
Alvinnehelg del II – Morpheus Wild
Alvinnehelg del III – Mano Negra
Alvinnehelg del IV – Kerasus Vintage 2009

Alvinne Chelmsford Oak Smoked Porter
En säsongsproducerad smoked ale på 5,1% och med en IBU på 40, och ja – som vanligt är det med Morpheusjäst i. Staden Chelmsford är för övrigt staden där fotbollslegenden Geoff Hurst växte upp. Tydligen finns en maltbutik där, men vet inte om det är därifrån denna kommer.

Utseende: Mörkbrun mörk vätska med poröst lite smutsigt skum som lämnar lite rester på kanterna innan det faller isär till lite smutsrester i glaset.
Doft: Stalliga dofter (vill man va elak kan man lägga in kiss, en doft som inte bara jag verkar ha hittat här om man ögnar runt bland lite omdömen på internet), malt, något som påminner om aska, underligt. Det finns en rökig doft där, men den är lite annorlunda än vad man är ”van” vid, särskilt då den integrerats lite med jästen.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra med fylligt med små bubblor. Först är det jäst i smaken, lite snabb krydda som sedan leds in på något som är mer åt det rökiga hållet. Stenrökt, lite mineraligt, men lätt och ljust och inte som mineraliga eller askiga porters eller stouts kan vara. Lite metalliskt torr mot en något maltigare bas utan större kropp. Här integreras jästen bättre, den märks av – som alltid i deras öl – men här leder den in till det lite rökigt maltiga som rätt elegant avslutas rätt torrt i munnen. Det är något syrligt som gör att det ekiga i rökigheten inte kommer fram mer än det trä’igt torra – jag vet inte helt om jag gillar det. Däremot kan vissa liknande öl antingen vara för mjuka och då tycker jag ekrökning kan bli lite söt och inte riktigt passa eller så är de som denna och då blir det mer askigt. Eller så är det bara humlen som spökar, den har ändå en IBU på 40 vilket märks i bitterheten i eftersmaken.

Betyg? – OK+, nä, jag föll inte för den. Många uppskattar nog det lite syrliga, torra och lätta med en liten rökliknande smak. Men jag tycker den blev lite, mnja, enformig och tråkig.Korta omdömen om en kort öl på något sätt. Imorgon eller senare ikväll blir det sista delen där bl.a. belgiens, enligt Alvinne, humligaste belgare testats samt deras “julöl”. Stay tuned.

Idag är det val – vilket ingen har missat, men duktig som man varit, eller lat, så har man förtidsröstat och kan därmed ta det lite lugnare och mer chillat idag. Till valvakan ikväll får jag se om och vad som plockas fram, men i väntan på Nightowl så kanske det blir Gapsar och Melchior från Alvinne för att avsluta det i sinom tid. Så Alvinnetåget rullat vidar och idag har lotten fallit på deras vintage sour ale Kerasus från 2009.  En vintage 2009 sour ale på måttliga 6%. Efter att ha blivit lite besviken på deras Morpheus Wild så har jag inte större förväntningar på denna, den har inte heller fått särskilt upphetsande omdömen på vare sig BA eller RB. Tydligen gjordes 09’an med mosade körsbär medan 10’an har gjorts med hela körsbär vilket ska ha gett den lite mer smak av körsbären.

Alvinnehelg del I – Naked Ladies
Alvinnehelg del II – Morpheus Wild
Alvinnehelg del III – Mano Negra

Alvinne Kerasus 2009

Utseende: Blodigt leverfärgat vätska, rätt dovt mörkt, med minimalt skum som direkt sjunker ut till glaskanterna och bildar sig en liten braseldsring.
Doft: Halv torr och surt körsbär. Med andra ord vad man förväntar sig och inte så mycket mer. Finns lite toner av källare och trä.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra, lite sedvanligt fizzig sådan. En välbalanserad surhet som inte slår över mot sött utan mer mot fruktsötma eller i detta fallet bärsötma. Jag får även lite andra bär i smakerna med mörka mer mogna körsbär, eventuellt lite svarta vinbär och kanske lite lingonsyrlighet. Även fast den kanske inte är så mycket bättre än bra så gillar jag blenden och hur det inte blir en missmach av sötma och sur syrlighet som böljar fram och tillbaka och i slutändan bara blir obalanserad. Det blir lite klent mot slutet och istället för den där lite mysiga ruttna/jästa körsbärssmaken så blir det lite som en skum körsbärsjuice – om än trevlig sådan.

Betyg? – Bra-, Färgen på vätskan var ovanlig och skapade ett lite spänningsmoment, doften i sig var väl lite vad man kan förvänta sig av en öl av denna kalibern – inte mer än skäligt. Smaken började och slutade rätt monotomt och lite för enkelt. Däremellan skedde dock lite som ändå gör att jag tycker den har lite att komma med. Balansen mot sötman var mer mot det bärsöta än ”söt-söta” och kändes därmed lite fräschare och trevligare. Det syrligt sura var, ja, rätt lagom men var ändå tillfredsställande. Såhär en stund efter att ha tagit sista klunken sitter en autentisk och trevlig körsbärssmak kvar i munnen. Tyvärr räddar det inte bort det lilla minuset i betyget, men det gör ändå att jag nog skulle vilja prova på 2010’an sen för att se hur den tar sig med hela körsbär istället för mos.

Efter en trevlig gårdagskväll på Sorbon med trevligt folk, nytt folk, lika god mat och ett gäng goda öl så blev det idag lite välförtjänt sovmorgon. I brist på bättre väder och ja, insikten att det fasiken är dags att chilla lite så får det bli en dag i soffan idag. Nu står kampen mellan att se Hair eller Young Guns II – två klassiker, två grymma soundtrack. Bon Jovi var det ja, barndsomshjälten som blivit bytt stil från pudelrockare till någon sorts MILF-tjusare, dock är detta fortfarande grymt Bon Jovi – Runaway . Var faktiskt min första konsert, Bon Jovi efter att den skivan hade släppts – har fortfarande någon oversized konsert t-shirt från den.

Nä, nu väntar kaffe, så time to wrap it up med lite öl – Alvinnehelg var det ju.. och igår lovade jag att dricka Mano Negra. Så, så blev det. Del III is here.

Alvinnehelg del I – Naked Ladies
Alvinnehelg del II – Morpheus Wild

Alvinne Mano Negra
En belgiskinspirerad imperial stout på 10% och börjar jag känna Alvinne rätt så är det en mörk stout fast med tydlig jästkaraktär vilket bidrar till betydligt tunnare kropp och mer lätt än vad de brukar vara (såsom fallet var med Morpheus Black)

Utseende: Mörkt mörkbrun vätska med rätt poröst cappucinoskum som fladdrar ur flaskan rätt rejält. Ni som tittar noga på fotot ser att det är lite jästrester i botten.
Doft: Förvånansvärt lite jästiga inslag i doften som istället rymmer fräscha dofter av choklad, kakao och kaffe. Rätt rostad doft vilar över det hela, men vare sig torrt eller bittert – eller fylligt och mjukt för den delen heller. Lite humlig närvaro skulle jag påstå där undertill.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Bubblande kolsyra. Oj, mycket mer smak än förväntat med tydliga och goda smaker av choklad, lite lakrits och kaffe. Det är lite lättsam porterkänsla och nästan barley wine stundtals då det humliga hittat fram. Vill man dra det extremt långt fick jag spontant associationen med Sierra Nevada Bigfoot fast utan samma maltiga eller humliga smaker utan mer åt stouthållet. Främst är det mot eftersmaken detta känns då det är rostad malt, humlen tar lite mer plats och chokladen har smält in lite bättre. Slutar lite metalliskt askigt.

Betyg? – Bra+, en rätt varierad och på något sätt komplex imperial stout som drar lite åt alla håll men utan att tappa fästet. Kanske inte så stiltypisk och jag tycker vissa smaker påminner mer om den smak och känsla i smakerna man finner i en porter, bitvis smakar och doftar den som en mörk IPA (en känsla som växer fram mer och mer, så jag förmodar att det är en hel del humle i den) och någon gång drar den åt barley wine style hållet. Hade den varit lite kraftigare i smaken hade det vart ”bättre”. Bör också påpeka att de 10%’en är helt omärkbara.

Alvinnes helgspecial del I – Alvinnes Naked Ladies

Så, del – eller snarare öl nummer 2 i helgen lilla Alvinnespecial blir dera suröl Morpheus Wild. De har ju gått bananas på att använda deras Morpheusjäst i samtliga öl – även sådana där jag personligen inte tycker att den kanske passar. Denna öl, Morpheus Wild, är en suröl som bara har fyra omdömen på RB där det också konstaterats att det är den osläppta ”Wild Undressed” som sedan blandats med Alvinnes Dark. IBU på 16 och alkoholhalt på 5.9%.

Johan, från ölbloggen portersteken kommenterade på inlägget om Naked Ladies att han inte heller var särskilt imponerad på Alvinnes brygder men att han hade en Mano Negra från dem hemma i Falun som väntade, därför blir morgondagens inlägg om just den (den står och värmer till sig lite här bredvid).

Innan jag släpper vildölen fri kan jag tipsa om följande playlist. Club Navelludd. Bra grungeskit helt enkelt!
Nä, nu blir det Mano Negra, sedan tripp till Sorbon, kom gärna förbi och morsa om ni ändå ska ta en fredagsöl. Let the wild beer run wild!

Alvinne Morpheus Wild

Utseende: Mörkt brun, nästintill svart vätska med litet brunfärgat skum.
Doft: Sura körsbär, lite trä och längst in en uns bränt socker
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra med små bubblor. En inte alltför kaxig surhet utan snarare en som är sur men dämpas av lite trä’iga toner och lite mörkt socker som sötar av mot slutet. Slutresultatet blir lite blandat då jag hade förväntat mig mer surhet och mer körsbärssmak men som i smaken tas över lite av de lite ekfatiga smakerna.

Betyg? – OK+, tyvärr blir den i mitt tycke på tok för mittemellan och även om ”balanserad” ofta är ett bra omdöme för en öl så kan det ibland bli lite för lagom om man ska använda vårt svenska uttryck. Den är helt enkelt för tillrättalagd. Visst kommer surheten fram då och då ur det lite träigt mörka, men det finns inga alltför klara kontraster utöver det. Hellre för stora kontraster och man kan välja efter tycke och smak än något som ska ha lite av allt och inte får till det.

Från senaste beställningen från belgien kom ett lass med öl från Alvinne – ett bryggeri jag tidigare bara druckit Morpheus Dark, Extra Restyled och samarbetsölen Pipedream (framtagen med Struise och Pipework). Ingen av de ölen imponerade stort på mig.
(EDIT; Kom på att jag även provat mig igenom deras Hop Triology med single hop’ar, som dock hade fallit bort ur mitt ölindex. Men de fick också rätt modesta betyg, så genomsnittet för 6 öl från alvinne är på ganska exakt 4 = bra).

Så bäst att dra på stort och prova igen desto mer från dem, för det var ju inte det att de var dåliga – de kändes lite som bra belgisk öl fast med lite twist. Men inte alls med samma guldkorn som t.ex. Struise – som förvisso är riktigt bra och det kanske blir fel att jämföra dem två. Så hem beställdes:
1 st Alvinne Balthazar, 1 st Alvinne Chelmsord Smoked Oak Porter, 1 st Alvinne Mano Negra, 1 st Alvinne Gaspar, 1 st Alvinne Morpheus Dark, 1 st Alvinne Kerasus 2009 Vintage

Sen är även Alvinne / Birdsong Nightowl på väg hem, en stout jag inte hittat någon information riktigt om och som inte fanns på RB då jag letade.
(EDIT 2. Birdsong finns nu på RB, inga omdömen än, men är en samarbetsöl mellan Alvinne och hembryggaren Philip Madden. Stilen är belgisk barley winepå 14,7% med massa gott i sig. Mer info här.)

Poängen är i alla fall att jag nu under helgen främst, men kanske lite framåt ska prova mig igenom dessa öl, och ja – Morpheus Dark har redan druckits och skrivits om och den var ett felköp. Först ut idag blir i alla fall Alvinnes Naked Ladies – yeah.

Alvinnes Naked Ladies
Japp, med ett ‘s’ på slutet där då det är en samarbetsöl mellan Tom Madeiros (Twickenham Fine Ales) och Davy från Alvinne där Tom har stått för receptet medan Davy sedan pytsat i sin egna Morpheusjäst. Det hela har lett till en ljusfärgad bitter på 4,4% och med en IBU som slutar på 46.

Utseende: Fin ljusare bärnstensfärgad vätska, rätt klar med gräddgult skum med små till större bubblor med lite gräddig topp. Lämnar måttligt med rester (kring det nu väldiskade glaset ;)). Rufar man till skummet blir den ett fint småbubbligt gräddlock på cirka en centimeter som ligger kvar lite till. 
Doft: Gräs och bananer tillsammans med lite apelsin. Viss sötma i banandoften och hela tiden en närvarande beska med lite citrus som den efterhängsna lillebrodern. Lite sursyrligt gräs på slutet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Intressant och varierad smak med lite bananer och frukt i kontrast mot en rätt torr och kraftig beska som lämnar en torr känsla kvar i munnen. Ger lite andra intryck än de man kände i doften, främst då det sötsyrliga och beska som får mer utrymme i smaken. Morpheusjästen och beskan samarbetar bra och är i rätt bra balans mot de andra smakerna då de hela tiden har ett litet övertag utan att helt stänga ute smakerna av belgisk fruktighet med skal, banan och lite apelsin. Rätt läskande och ja, efterbeskan sitter kvar länge.

Betyg? – Bra, jag gillar det jästigt humlebeska och då gör det mindre att den i längden inte har alltför mycket kropp. Vissa verkar kritisera dem för att den kallas en bitter, men jag förstår det på det sättet att humlen med en viss IBU och en bra efterbeska ger mig de associationerna. Däremot kanske det är jästen som vissa inte gillar. Läskande och trevlig men som i längden kanske tappar lite och överlag känns den som “ännu en alvinne-öl” där deras Morpheusjäst får för mycket plats i alla öl – oavsett typ.