MankerBeer.com

Återigen aspirerar jag på “toktidigt bloggande”, åtminstone för mig sett. Såhär dags vill man vila ut sig efter en lång gårdag och 11 timmars jobb framför sig. Lagom kul. Tur då att det snart är helg och att det blev vinst för Blåvitt mot AIK igår. Sen drack jag en god IPA igår och sånt kan ju alltid vara intressant att nämna på en ölblogg tänkte jag.

Mohawk Summer IPA
En till IPA i Mohawk-serien som vi börjat lära känna som en bra svensk serie IPA’s. 63 IBU och med lite karamellmalt som ska bidra med lite extra sötma. Dessutom torrhumlad med Magnum, Palisade och Simcoe. Rätt rejäl humling med andra ord och 6,8% är också trevligt.

Utseende: Rätt lågt skum som får tvingas upp, mjällt och lite äggult. Färgen är grumlig varm persika med rödare inslag. Lite skumrester på glaskanten håller sig kvar.
Doft: God rätt söt doft där karamellmalten är påtaglig och tillsammans med den fruktiga humlen ger lite brittiskt intryck i stil med bitters eller liknande. Men det finns också en rejäl dos fruktighet med främst mycket grape, men även lite åt mangohållet. Simcoehumlen är nog den som är mest påtaglig. Torrhumlingen är ju svår att undvika och visst märks den med lite tyngre tryckande beska. Dock kunde man önska mer fruktighet i en fräsch, svensk, sommar-IPA.
Smak: Lätt munkänsla med ok kolsyra. Smakerna slår direkt i munnen. Men första intrycket är annars att den är väldigt tunn, trots en rätt fyllig start, och mer åt bitterhållet än en bedövande humlekavalkad. Samtidigt har vi det i Mohawk Extra IPA och det kanske just är iden, att skapa kompletterande IPA’s istället för liknande. Men jag gillar det, den är ändå tillräckligt fyllig och har en bra beska som växer i munnen för att den ska vara trevlig. Kanske är det just detta som gör den så bra som sommar-IPA. Den ska inte vara för mycket, den ska bjuda på det bästa av allt men i bra format. Lite som en smakrikare och roligare Nils Oscar India Ale. Inga konstigheter liksom. Grapesmaken är rätt snäll och inte alls så besk eller sur som man kunnat tro på förhand men även det är trevligt och passar bra med beskan. För det är ju ”frisk citrus” som utlovas och det är fasiken vad det är, för en grape är inte alltid så besk utan kan även vara såhär trevlig. Samtidigt skapar karamellmalten och den fruktiga humlen något eget istället för att bara bli sött och tokfruktigt. Efterbeskan håller sig kvar men aldrig för mycket eller för kraftigt, utan perfekt lagom.

Betyg? – Bra+, Kanske lite högt betyg för en rätt tunn och enkel IPA. Men jämfört med ”stora svenska IPA’s” som Oppigårds Amarillo och Summer Twist eller liknande så är denna lättare. Inte smaklös på något sätt och inte klen – utan snarare är den väldigt bra avvägd. Vem som helst ska kunna plocka på sig 4-5 flaskor och kunna ha till lite grillat eller vad man nu vill äta. + alltså för användarvänligheten.

Har hört andra röster om denna som även dem tyckt att den var lite klen, troligen för att även dem förväntade sig något mer och kraftigare. Många tyckte också att den var lite för tunn och karamellig. Men då är man ju i valet och kvalet om man istället ska dra ned på humlen och på så sätt få en än smaksvagare brygd, alternativt göra som man gjorde och väga upp humlingen med exempelvis malt. Kanske borde man ändå vågat använda mer av den humlen man hade för att öka IBU:n åtmistone lite. 63 IBU är ju ändå inte alltför lite, men i sammanhanget så var det inte nog. Torrhumlingen då? Borde den ha känts av mer, varit kraftigare, hållits tillbaka för att släppa fram annat? Jag vet inte, men det är lite flipflop nog över den – inte så (bra) som förväntat men ändå en väldigt bra IPA att ha hemma över sommaren

Idag är det mixens dag. Fylld av energi från solen, alternativt den stora lunchen jag åt så bjuds det nu på en varierande skara öl.

Från Belgien, via tyskland kommer en saison – en öltyp jag inte är direkt förtjust eller inlärd på.
Från Sverige kommer ännu en av Jessica Heidrich öl från S:T Eriks-serien.
Från Österrike kommer den “vanliga” varianten på den fina “jullagern” Samichlaus.

Tyvärr är jag på farande fot och hinner därför inte kommentera mer än detta idag.

Brasseri Dupont Moinette Biologique
En belgisk saison inköpt via Tyskland. Organiska råvaror och en placering som 19e bästa saison på RB. Innehåller dock ”wheat syrup” vilket känns lite motsägelsefullt.

Utseende: Fint grumlig persikogul vätska. Ljust och varmt utseende. Vitt lite lagerskum.
Doft: Kanske mer åt veteölshållet och wheat syrupen har gett effekt. Men sedan kommer en armada av vitpeppar följt av lite jäst, apelsin, skumbanan och torrt gräs. Peppardoften utvecklas väl och med jästen ger det en doft av deg.
Smak: Lätt munkänsla med liten, liten, kolsyra. Lätt pepprig och saisonstorr smak. Tunn och med små spår av kryddighet som sedan växer tillsammans med en dos luft i munnen. Bitterheten som uppstår växer även den fint i munnen. Lätt torr smak där man förutom peppar och gräs finner äpple, skumbana och lite citrus som även ger lite syrlighet.

Betyg? – OK+, är inte mycket för saisonsöl men denna hade rätt bra egenskaper utan att ta en med på någon större upplevelse.

S:t Eriks Sommarlager
En till öl från Three Towns och Jessica Heidrisch. Denna gång en mer renodlad lager.

Utseende: Minimala bubblor i ett fint lagerskum. Extremt klargyllene vätska.
Doft: Manker Hjärta Jessica! Detta är återigen en underbar humlecitrusdoft som återfinns i både S:T Eriks Pilsner och hennes Angels Share. Riktigt trevlig, färsk och aldrig får överväldigande utan anpassat till den öl det ändå är. Drick och lär Spendrups! Lätt ton av jäst och lite halm skapar en viss torrhet. Detta är beviset på att man med rätt råvaror och kunnande kan göra en lätt humlig lager med riktiga dofter.
Smak: Halvlätt munkänsla med liten kolsyra. Smaken är lätt och domineras av lättsam och mjuk lagerbeska. Men den fräscha citrusen gör att det blir ett bra resultat och där en tydlig humlekaraktär finns.

Betyg? – Bra-, humlad lager som är som en bra lager ska vara. Dock är smaken lite för kort för att nå högre betygsmässigt. Men för en lager är det fortfarande ett fint betyg och Jessica och Three Towns kan vara fortsatt stolta.

Samichlaus Classic 2009
Den yngre eller bara annorlunda lagrade versionen av deras dubbelbock. Drack ju en Helles för ett tag sen som legat i 3 år nu och var underbar med väl utvecklade smaker. Det är nog ett måste för öl likt dessa som annars blir oerhört söta och utan lika utvecklade smaker.

Utseende: Kristallröd vätska
Doft: Söt maltighet med spår av vinositet. Inte lika utvecklad som Helles’en. Men en äppeljuiceartad likör börjar arta sig. På slutet är det lite mandelaktig bitterhet.
Smak: Medelstor munkänsla med liten kolsyra. Mer mandel och vissa nyanser av äppelmos. Även smaken är inte helt utvecklad än. Den uppvisar ändå lite komplexitet och är rätt trevlig, om än för att den är väldigt söt och saknar motpol till det söta. Man känner åtminstone potentialen här vilket är lite svårare i andra dubbelbockar. Slutar med lite bittermandel som övergår till lätt uppvärmt socker.

Betyg? – Bättre-, potentialen kanske är bättre än hur den är just nu. Men den uppvisar ändå tidiga nyanser till trevliga smaker och har inte bara alkohol och sötma. Just alkoholen märks inte nämnvärt trots att den är på 14%

Idag fortsätter solen skina och i takt med att den gör det lockas humlen fram. Vilket den i och för sig gör på våren, men jag menade mer att det är nu man kan njuta av IPAs allt oftare.
Igår betades lite humligt av och idag är det lite mer, samtidigt slår det mig att jag har en hel uppsjö av annat humligt hemma som snart måste drickas upp. Founders Double Trouble, Alvinne Hop Triology, m.m

Kan innan jag lämnar lite utlåtanden om ölen rekomendera Allt om Öls inlägg igår om gränshandel, eventuellt höjda skatter och hur det kan påverka konsumtionen här i Sverige. Alla såna diskussioner tycker jag är intressanta och värda att lyfta fram!

Men nu blir det IPA och först ut är den andra av de IPA’s som kom häromdagen från det stora landet i väst. Avery duganA. Averys DIPA som utlovar en rejäl explosion i munnen.Som de själva säger ” a unity of bitterness, hop flavor and aroma”

Avery duganA

Utseende: Varmt skymnings orangefärgad vätska med ett fint utvecklat IPA-skum med små till några få medelstora bubblor. Ser inbjudande ut.
Doft: Typisk amerikansk (D)IPA doft med tropiska frukter, lite tyngre persika, halvmogen mango en trevlig grapebeska som balanserar det söta. Grapebeskan växer fram mer och mer men är hela tiden fint relaterad till fruktigheten. Doften är verkligen rätt ”djup” och man kan urskilja en liten kottighet långt in i doften men som gör sig bra som enbart en långt avväga kusin. För här vill man åt det fruktiga och beska. Något sött, typ ananasjuice och karamell är också där.
Smak: Stor härlig munkänsla med bra kolsyra. Tar en stor härlig klunk som fyller ut hela min mun och känner direkt smakerna utvecklas, gott. Det är en liten mandeloljigt och söt touch tillsammans med beskan som sprider sig och lätt bedövar tungan och munnen. Fylligheten fortsätter i nästa klunk och det är trevligt med en IPA som inte enbart går direkt till beskan, humligheten eller fruktigheten utan som uppvisar något annat – i detta fall ett djup i smaken. Dock är smakerna inte lika framträdande som de först var i doften. Troligen för att munnen har fullt med all beska. Det är lite grapesting där det extrema och bitiga pareras utmärkt av det frutiga. Känslan är alltså att grapen är vad som känns men att fruktigheten ändå finns där – för det gör den. Sedan kommer det söta som även fanns i doften och det är lite ananasjuice och karamell – vilket bara bidrar till det trevliga.

Betyg? – Bättre+. Detta är en intressant DIPA som helt klart ligger i den högre ligan. Känslorna vägs upp och istället för att bli överdrivet kottigt oljig och kanske rentav tung så är den balanserad och humlebombarderande på de glada smaklökarna i munnen. Som en IPA hade man kanske velat ha mer fruktighet, men som DIPA är detta ännu en käftsmäll från små stygga humleväktare.

Från Sverige kom det förutom Oppigård Summer Twist och Mohawk Summer IPA även en pale ale. Snarare från det lilla försöksbryggeriet Gotlands som släpper sina öl genom etiketten Wisby. Denna gång var det en (American) Pale Ale som både har hyllats rejält medan andra enbart har tyckt att den varit menlös. Det utlovas åtminstone persika och citrus…

Wisby Sleepy Bulldog Pale Ale

Utseende: Kristallklar milt äppelorangefärgad vätska med minimala bubblor i det tunna skummet.
Doft: Citrus och persika sades det och citrus och persika är det. Dock är beskan kanske mer i stil med en bitter då dofterna och helhetsintrycket är att det kommer vara en rätt tunn vätska. Bra doftbalans och i slutet dyker ordet melon upp i huvudet.
Smak: Medelstor munkänsla och liten kolsyra. Smaken är vattnigare än förväntat, vilket doften gav aningar om. Smaken är överlag rätt enkel med lite persika och återigen är det en öl som påminner om Magic Hat # 9. Den når inte riktigt fram utan hämmas av tunnheten tycker jag. Men att den kan fungera som en bra törstsläckare är värt att nämna.

Betyg? – Ok, lite som en ”Loka persika” fast i ölformat.

Sist ut blir idag Anderson Valleys sommar veteöl? Varför? Well, det får ni se senare i omdömet. Vad som dock förvånar mig är att jag inte har hittat den på RB – letar jag fel eller är det en omdöpt brygd? Summer Solstice Cream Ale finns, så det verkar ju som att Summer Solstice är någon sommaretikett av olika öl, eller två hittills iaf. Det är iaf en amerikansk veteöl I sommartappning vad det nu skulle innebära, kanske en lite fruktigare smak? Får hoppas att den inte är lika tam och relativt menlös som veteöl från andra sidan Atlanten kan vara

Anderson Valley Summer Solstice Summer Wheat

Utseende: Färgen är gyllene likt äppelcider vilket är lite intressant för en veteöl. Skummet kommer upp men sjunker ned rätt fort.
Doft: Fruktigt pale ale-aktig med lite nötighet och endast en liten dos vete kan urskiljas. Annars är det en dryck balanserad med humle, nötighet och kanske lite frukter. Annorlunda men bra doft även fast den kanske inte känns så stiltypisk.
Smak: Halvfyllig munkänsla med ok kolsyra. Rätt mjuk smak som än en gång påminner mer om pale ale eller kanske mer åt ESB eller Golden Ale hållet. En lätt touch av fruktighet, nöt och beska växer fram och den lilla dos av persika jag känner i eftersmaken får mig mer att tänka på Magic Hat # 9. Kanske är det så även denna är? Som det står på Magic Hat # 9 ”Almost Pale Ale”. För veteöl känns det då inte som.

Betyg? – OK+, en rätt lättsam och läskande öl. Inte veteöl enligt mig men passar nog en nyfiken massa på samma sätt som Andersons Valley Hop Ottin var rätt lagom och bra för att introducera folk till annat än deras vanliga öl.

Nä, idag avslutar vi med musik igen. Kan rekommendera denna lite lugnare låt från ett av mina favorit band. Pearl Jam – Just Breathe

Efter gårdagens inköp på vårt moderliga Systembolag så var det dags att exportera lite av fångsten. Från mig – till Erik, via matbutiken för att inhandla grillbara produkter.

Det skulle bli lite provning av det nya samt det gamla. Det gamla var lite av de saker vi fick hem från Tyskland och som nu står och tar dyrbar plats i förrådet inför USA-resan som lär innebära överfulla skrymslen efteråt.

Men idag koncentrerar vi oss lite på det humliga, solen har ännu inte gluttat fram och då är det kanske lika bra att tänka tillbaka på humlegodis som värmer gott.

Alesmith IPA
En IPA som enligt dem står för “I Prefer AleSmith” och “Its Pretty Awesome”. Detta San Diegobaserade bryggeri har ju flera öl i toppskiktet och denna är en av dem, kul att få hit den med andra ord. Snygg och enkel flaska dessutom.

Utseende:Lätt gult skum med minimala till små bublor. Grumlig vätska pga jästrester som man låtit vara kvar för att bibehålla en kolsyreutveckling med små mumsiga bubblir. Persikogul vätska med mörkare mitt.
Doft: Sprider sig fort i rummet! Doftar med tropisk mandarin, persika och mango. Lite oljekottig humle finns det i USA och så även i denna öls doft. Doftar som en tropisk IPA och med en stor portion humle. Slutdofterna är dock lite mer åt äppelhållet och lite bocköl med en sötma som troligen kommer från jästen.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lätt oljig känsla i munnen med smak av burkmandarin och persika. Något söt,syrligt och småsurt skuffas fram och tanken går åt sötare grape – sweetie? Det finns även en liten bärighet samt den där cognacskänslan som viss jäsighet och eller alkohol kan ge. Men i detta fall ger det komplexitet och något extra som gör att den blir mer varierad. Efterbeskan lämnar en kolsyrad och bedövad känsla i munnen då den är kraftig utan att bli tung. Mycket jästfällning att försöka undvika där på slutet.

Betyg? – Bättre+, inte bara humle utan även mycket intressant arbete med jästens effekter. Men humlen och beskan är riktigt trevlig.

Oppigård Summer Twist
Så kom den då, till slut – det som man hoppas ska bli Amarillons arvtagare. En English Pale Ale med humle från staterna, öarna och Kiwiön.

Utseende: Halvmjällt skum med lätt cremefärg. Klar, mörkt orangefärgad vätska.
Doft: Massvis med humle, lite mer åt det tropiska hållet jämfört med amarillon och kanske även mer i stil med Mohawk Extra IPA. Doften är mycket fruktig och lovar godsaker. Humlekotte med fin “klang” och beskan ger en bra avslutning.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt jordig och småtung humlebeska och inte alls så fruktig som doften gav sken av. Men det är inget negativt utan beskan och humlekottesmaken ger bra inslag av citrus och lite oljighet. Oerhört fräsh och kraftfull doft.

Betyg? – Bra, ja, bra, rätt kraftig, jordig och kottig EPA där jag nog ändå jämför den lite blommigt, småfruktiga och ljusare amarillon.

Slutligen vankas det något från Tyskland, som dock är från Belgien och inte heller en riktig IPA utan snarare en Belgian Ale med IPA-inslag.

Alvinne Extra Restyled

Utseende: Ljust äggulegul vätska med poröst skum.
Doft: En viss humleinblandning med lite citrus i en annars rätt typisk Belgodoft. En viss sursyrlig jäsig doft finns också där som pricken över å på slutet.
Smak: Stor växande munkänsla med attackerande kolsyra som hugger och bedövar runt i munnen med en käftsmäll. Kraftigt med andra ord, men ändå med lätt fruktighet där dock jästen får sista ordet. Syrligheten och kolsyran är annars vad som sticker ut, rejält. Humlen i detta ger en slutprodukt som är lite mandelaktig, rätt torr och som är som om man hade ett slukande svart hål i munnen. Det finns dock en sötma som dock mobbas ut av de andra intrycken och aldrig kommer i full blom.

Betyg? – Bra-, finns något oerhört intressant här. Men inte min kopp med te så att säga utan lite för syrlig och spretig.

Imorgon blir det kanske mixöl, lite saison, lite APA, lite dubbelbock etc. Vi får se. Nu ska jag locka fram solen istället.

Halv 9 råkade jag befinna mig utanför systembolaget, trots en lång, hård och sorglig helg. Vid halv 10 dök Erik upp och vi vart ju långt ifrån ensamma. Tydligen var det något vinsläpp samma dag och det rätt sköna vädret gjorde att kön växte lika snabbt och stor som myror runt en sirapsdränkt banan.

Men som anat och som vanligt så var det bara vi som skulle ha öl. Med andra ord lite onödigt att vara där så tidigt, men vill man vara säker och vara först så är det så det får vara. Dedication leads to victory eller något sånt.

På hyllan stod en rätt diger blandning ölsorter, märken och med en bra variation på länder. Men vi höll oss ändå inom ramarna för vad vi ville ha -HUMLE!

2 Avery Dugan A
2 Alesmith IPA
1 Anderson Valley Summer Solstice
1 Oppigård Slåtteröl
1 Oppigård Summer Twist
1 Mohakw Summer IPA
4 Spendrups Hot Roddin Low
1 S:t Eriks Sommarlager
1 SleepyBulldog Summer Pale Ale

var det som jag tror att vi fick med oss. Kommer på nu att jag har för mig att Sigtunas Sommar Wit inte stod på hyllan, eller vart jag förblindad?

Kanske lite få av Alesmith IPA och Avery Dugan A, men de lär stå kvar någon flaska imorgon och då vi ändå ska till New York om en månad så kan vi få tag på dem och mer gott där så vi hade ingen brådska att shoppa loss nu.

Så blir att prova lite IPA från släppet och lite från det vi fick med oss från Tyskland nu ikväll tillsammans med lite grillning.

ja, jag skämtade, fan heller att jag köpte Spendrups!

För övrigt drack jag Schneider och Sohn’s Hefeweizen Tap 5 igår, alltså den som var samarbetsölen med Brooklyn. Fortfarande riktigt god, men tyckte den var lite rundare i smaken nu. Fortfarande bra och god, men är den inte lite annorlunda?

Leona Lewis – Run – Single Mix är dagens låttipps.

I brist på att ha fått dricka god öl på sistone så blev gårdagens inlägg om Carlsberg kanske lite fel. Ironin verkar inte ha framgått på det sättet jag ville. Det var ju meningen att man skulle läsa det utifrån ögonen på någon som faktiskt uppskattar Carlsberg och inte som ett skämt, trots att det var 1’a maj (maj, maj måne… liksom).

För det är argument och tankar som de jag skrev ned igår som figurerar hos de personer vi gärna skulle försöka “omvända”. Och senast igår hörde jag “jag gillar inte öl, har aldrig gillat smaken. men vin däremot är jag mycket intresserad av”. Och så var vi tillbaka där jag var häromveckan, med att det går inte att jämföra fina apelsiner med småförmultnade äpplen. Utan ska det jämföras så ska det jämföras rakt av. Inte ett finare Bourgognevin mot en Carlsberg.

Imorgon är det iaf dags för lite gott på systembolaget. Äntligen. Förhoppningsvis ska det även bli lite provning av Alesmith IPA och Avery DuganA direkt på kvällen. Sedan en dans ned till Monks för att prova min och Eriks öl “vi” gjorde där för någon månad sen. Kanske det även blir att smaska i oss Alvinnes Hop Triology. För fördelen med att älska IPA är att man får dricka den direkt istället för att behöva “glömma undan” den fina stouten för att den ska gotta till sig lite mer. Men det är först imorgon och därför får jag tråna en dag till innan det blir dags för det.

Nu ska jag bota min bakfylla från bröllopet igår och sedan styrs kosan tillbaka till Stockholm!