Det händer saker nästa vecka men redan nu kör Stockholmskrogen Sorbon som för närvarande kör sina USA-veckor igång sin Flying Dog Tap Takeover. Inte nog med det, nästa tisdag kör MankerBeer och Wicked Wine ett helskönt event. Det kommer sprängas saker, drickas galna öl och ja, lite det ni inte vill missa om ni är där. Kika på länken ovan för alla öl som kommer att finnas redan nu, men sedan en vecka frammåt. Två av specialölen som serveras för första gången i Sverige kommer enbart att finnas på eventet nedan.

Vill ni ladda upp lite, eller om ni inte kan närvara så kan ni alltid kika in bryggmästaren Matt Brophys hela master class från Stockholm Beer 2011.

“It never got weird enough for me.” — Hunter S. Thompson

Flying Dog freekin Tap Takeover gästas av Manker, Gonzo & Grane.

Det kommer att sprängas saker, hundar som flyger, öl som dricks och det sedvanliga ranta, dissa, hylla och såga.

Nytt för dagen är de udda och klart annorlunda Natural Selection – Flying Dog/Evolution Brewery & Flying Dog Pumpernickel IPA – Starkt, sött och tufft utlovas.

Kom och gör galna saker med oss på Sorbon nu på tisdag (18/6) . Från 17 och framåt. Bästa Hunter S. look-alike får pris. Gonzo speed quiz mm

Som traditionen är så har Sorbon ute i Bromma utanför Stockholms innerstad sin USA-festival under juni månads tre första veckor. Varje år har överträffat föregående år, både vad gäller öl och mat. I år har man dessutom en hel vecka, 14-20 juni, vigd åt Flying Dog med en imponerande samling öl där många är sverigepremiärer och till och med något fat som serveras första gången utanför USA. Detta tap takeover kommer att rulla under veckans gång och ännu är inget exakt körschema satt med ölen, så kika lite då och då eller håll koll på Wicked Wine eller Sorbons Facebooksidor. Flying Dogs svenska distributör Wicked Wine kommer också att hänga där under veckan och enligt ryktet bör ni hålla koll på tisdag-onsdag (18-19/6( då det ryktas om ett besök och event med Wicked Wine och MankerBeer. Mer info om det kommer snart…

Öl som kommer att finnas på fat:
(vissa kan tydligen ha serverats någon enstaka gång på fat)

Centennial Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Galaxy Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Nelson Sauvin Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Pumpernickel IPA – Inte tidigare i Sverige
Son Of A Bitch Red Ale – Inte tidigare i Sverige
Big Black Wit Woody Creek Wit – Inte tidigare i Sverige
Pearl Necklace Oyster Stout – Vad jag vet första gången på fat i Sverige
Natural Selection Flying Dog/Evolution Brewery – Inte tidigare i Sverige
Doggie Style Pale Ale
PA Snake Dog IPA
Raging Bitch Belgian Style IPA
International Arms Race
IPA Wildeman Farmhouse IPA
Wildeman American Saison – Inte tidigare i Sverige
Double Dog Double PA
Gonzo Imperial Porter
Kujo Imperial Coffee Stout

Vin. Den röda, rosa eller gyllengula druvdrycken. Så otroligt komplex och så ändlöst hyllad, den perfekta matförhöjaren helt enkelt. Drycken som njuts på sommarens uteserveringar lika gärna som i den enkla formen ‘ett glas vitt’. Drycken som Jesus sades dela med sina lärjungar (hur nu en maltbaserad dryck blev till vin..).

Vin kära vin. Kulturens dryckessymbol och skönhetens porlande vatten. Källa till romantiska skålar och i dess mousserande form till fest. Kära vin, hur lyckas du komma undan?

För vin kommer undan. Det has knutits nya nävar efter att Train Station Brewery först förbjöds att sälja sin öl på Systembolaget då den porträtterade tåg, denna styggelse. Att Cono Sur här bredvid har en cykel på sin etikett är helt okey. Nu vet jag inte, men att cykla full är faktiskt ett brott, och dessutom något som mer frekvänt händer än att det sker olyckor med fulla personer på tåg. Visst, en ensam cykel mot en sober vit bakgrund. Lantligt, elegant, vin. Tåg, fart, fläkt, vidunder, farligt, öl. Hur går det här ihop? Okey att folk som kör bilar kanske inte är vad man vill ha på en flaska med alkoholhaltigt innehåll, men ett tåg? Och ser man dessutom en farlig bild på ett barn som äter gröt (Founders Breakfast Stout), kör bil eller på ett tåg – så säger det väl mer om hur korkad personen i sig är och hur fel det är på samhället än om uppviglingsfaktorn på den enskilda etiketten?

Lika skumt är det i ett till exempel som vi fick från en av våra läsare. Det är mer än okey att porträttera bomber, bara de inte kommer från en uggla. Flying Dog och BrewDogs kombatantöl International Arms Race blev censurerade – Flying Dogs då den hade två fightande hunder och BrewDogs då de hade en uggla med en granat. Men Charles Smiths fina vin (hans viner är grymma, så även han*) Boom Booms bomb verkar vara snäppet elegantare och fredlig till sinnet. Fy för hundar och ugglor!

Jag tror att vi kan hitta fler och fler av dessa exemplen på tvivelaktig bedömning, Gouden Carolus Cuvee van de Keizer Blauw som är ack så bra (kommer på bolaget i februari) har ju en häst på sig, är det bra? Ska man rida en berusad häst, för så ser den hästen ut? Driver dessutom inte Pinot Gris med grisar, kränker dem? Ja. Nu larvade jag mig, men det är också vad stora delar av öljournalisterna runtom i landet gör – och om de kommer undan med att säga att en APA är en rolig twist på namnet IPA så kan jag komma undan med att tro att Pinot Gris är ett bordsvin till gris.

Over and out. Nu ska jag finputsa på vår egen öl Magnus Hopus label med en skön pickup, farliga humlekottar och bomber och granater. Men glöm inte, ibland är det värt att ifrågasätta saker..

* På en vinprovningsmiddag med Charles Smith råkar undertecknade bli väldigt glad efter ett par glas av de sköna vinerna varpå jag stod och snackade om absolut helt osammanhängande saker med hans fru som jag också försökte få att ge mig specialflaskorna jag menade att de gömt. Jag frågade också Charles om tiden med alla sköna rockstjärnor ham brukade hänga runt med (Maynard i Tool har ju en egen vingård) och försökte introducera min exflickväns bror på ett väldigt opassande och skumt sätt som ledde till en pinsam tystnad från alla innan jag åter fick för mig att öppna munnen igen… vin, farligt, säger då det!

En av mina favoritöl i fjol var den för den holländska krogen Bierproeflokaal In de Wildeman speciellt framtagna In de Wildeman Farmhouse IPA. En ofiltrerad amerikansk IPA med riklig mängd citra och jäst med farmhousejäst som Flying Dog brygt för krogens 25-årsjubileum. Två fat kom till Sverige och båda hamnade på Sorbons USA-veckor och tog slut nästan så fort de kopplades på. Ölet hade en perfekt balans mellan det vilda, kryddiga och det fruktiga och beska vilket gjorde att den slank ned på tok för lätt en varm sommardag. Nu har Wicked Wine äntligen fått fatt på mer av den här utmärkta IPA’n och runtom i landet finns det nu på både fat och flaska för öldrickare att prova. Jag drack min flaska till lite förrätter och jag vill verkligen tipsa er om att prova ölet till mat, gärna något kryddad fisk och skaldjur eller en macaroni and cheese.

Flying Dog In de Wildeman Farmhouse IPA

Utseende: Disgul vätska med vitt poröst skum med minimala bubblor i det äggvitefärgade skummet.
Doft: Aromen har precis som sist lika delar av fruktkorg, citrus, mer citrus och sedan kryddiga touchar av koriander och vetemalt. Lätt kryddat, lätt utav jästkaraktären och över lag rätt så milt i doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig kropp med en mousserande kolsyra. Smaken har en cocktail på apelsin, citrongräs och citronskal och en torr lätt syra som friskar upp i munnen. Mindre fruktig och besk än vad jag minns den som på fat men den har fortfarande ett visst bett och är minst sagt lika läskande som den var i fjol.

Betyg? – Bra+/Bättre-. En oerhört fräsch och balanserad öl som spänner mellan en mild IPA och en nedväxlad farmhouse ale – med lite av båda och utan att vera för mycket av något. Gjorde sig väldigt bra till mat och slank ned lätt. Tycker kanske att det här är ett öl som annars har saknats på krogen och det är kul att det börjar poppa upp fler farmhousebaserade öl i Sverige, en trend som likt session beer-trenden är på enorm frammarsch i USA.

I förra veckan var jag förbi Restaurang Sorbon ute i Bromma som just nu har sina uppskattade USA-veckor då alla öl och all mat är från/inspirerade av USA (menyn med våra ölförslag finns här). Under veckan var inte mindre än 5 olika öl från Pizza Port påkopplade och just denna dag var bland annat The Jetty IPA, Middle Man IPA, Kung fu Elvis och Spitting Cobra påkopplade. Det var inte bara flertalet fatöl som var exklusiva för Sorbon utan även bland flaskorna var det flertalet rariteter som hägrade. I väntan på ett bord i solen tog jag och plockade in en för mig ny bekantskap men som jag efter Copenhagen Beer Celebration inte skydde någon oro för – Westbrook White Thai, en riktigt bra witbier med sorachihumle, ingefära och citrongräs som gav en friskare och mildare (ölet är på rimliga 5%) touch än om den uppvisat de mer typiska smakerna av koriander, citronskal och apelsin.

Till maten började jag dock med en favorit Flying Dog In der Wildeman, en oerhört läskande farmhouse IPA som man hade fått två specialfat av i fjol men som Wicked Wine nu har fått in mer av, vilket vi tackar för. Till den citrusfräscha ölet valde jag de cajunmarinerade räkorna som starter. Vi hade innan USA-veckorna valt ut våra favoritöl till varje rätt och till denna rekommenderade M2 en Sierra Nevada Pale Ale, men In der Wildeman fungerade lika bra. Det var riktigt bra hetta på räkorna och ölet öppnade upp scampismaken riktigt fint och gick in väl med kryddan.

Ölet har en fin arom av citrus, koriander och vetemalt och den blommiga smaken ligger kvar perfekt i eftersmaken och saknar den torra pepparkaraktären som ibland kan finnas och som jag tror skulle kunna ta över här. Kanske var den något mer fruktbetonad sist jag drack den men till maten fungerade nog den bättre nu än vad den gjorde då.

Jag följer upp cajunräkorna med Texas hot wings som serveras med en vitlökspiffad cream cheesekräm. Till detta väljer jag den trevliga Kung Fu Elvis från Pizza Port. En mild något mer maltbetonad  än fruktig american pale ale med en blommig smak av grape och en söt karamellkola. Wings’en startar i en bra hetta som inte är för het men efter någon till vinge så bränner det fint i munnen. De är saftiga och till philadelphiaröran blir det mer fruktig kombo med ölet. En ljus pale ale hade inte kunnat stå upp lika bra mot hettan och en mörkare öl hade tagit över för mycket, så på så sätt så tror jag att en maltigare (india) pale ale var ett bra val. Ölet fungerar bra med hettan i vingarna och de “tar ut varandra” och helheten blir något jag hade kunnat sitta och mumsa på en hel kväll.

Det var dags för varmrätt och här hade jag svårt att välja på Maccaroni & Cheese, Honey Mustard Salmon och någon av burgarna. Just Sorbons hamburgare har varit något som de alltid hyllats för, och trots min vilja att köra en Maccaroni & Cheese med en rejäl dubbel-IPA så blev det att köra på en The Havanna – en rejält tilltagen burgare med gouda, lufttorkad skinka och lökringar med en extra slice papaya.

I fjol körde jag direkt på 1 kilosburgaren men i år blev det att köra på halvkilosburgaren efter att ha gått all in på förrätterna. Som alltid var köttet mört, saftigt och precis lagom grillat och med med alla tillbehör så körde jag på en Beer Valley Leafer Madness för att ha något som bryter igenom.

Ölet har en bra krydda och är mer åt den grapefruktiga och lite torrare stilen vilket fungerade bra mot burgaren. Smakerna satt kvar länge vilket gav extra skjuts till smakerna i burgaren och vart riktigt fint med den lufttorkade skinkan. Provade också burgaren med en Middleman IPA som hade mer frukt i smaken och var lite fräschare vilket såklart blev en fullträff med papayan och det saftiga köttet.

Till efterrätt hade jag tänkt att ta in en friterade snickers, en ypperlig dessert med något syrligt och friskt om än med risk för att invagga dig i en lång inte helt charmig matkoma, men efter att ha blivit bra mätt så blev det en efterrättsöl i form av Lost Abbey Judgment Day. En kraftfull quadrupel med det rätta alkoholstarka stinget som varierar mellan sötma och syra med bra smak av russin och trä. Som en hel liten rätt i sig själv.

Det var dags att gå vidare ut i stockholmsnatten och jag kunde inte vara mer än nöjd med rätterna, ölen och helheten so far. Vid mitt nästa besök nu ikväll ska jag försöka hitta den perfekta ölet till en Maccaroni & Cheese samt till Louisiana crawfish saladen, en kräftsallad med brieost, mjölkkokt majskolv och spröda krutonger som jag tror kommer gå perfekt med en frisk brown ale eller Flying Dog UnderDog Atlantic Lager. Jag går ifrån Sorbon lika nöjd som alltid, maten är verkligen av absoluta toppklass, servicen är alltid lika bra och med priser som nästan mer än 30% lägre än i stan så är det förståeligt att det nästan alltid är fullt.

Det är mycket lager just nu. En öltyp jag och M2 tenderar att stå över när vi är ute på krogen men som nu på sistone börjar få lite uppsving. Sist skrev vi om Mohawk Unfiltered Lager Summer Edition som verkligen imponerade och nu är det dags igen. Flying Dog har släppt lite nya trevliga öl och en av demm är året-runt-ölet UnderDog Atlantic Lager. En lite mer nyanserad premium lager med Perle och Goldingshumle mot en maltbas byggd med råg, vete och carapilsmalt. Rågmalt med en mer aggressiv karaktär som biter till och vetemalt som rundar av. Ord som av erfarenhet ofta kan vara lite oroväckande då vi alltför ofta ser öl som lovar guld och gröna (humle-)skogar men som ofta visar sig vara samma mineralgruvesmakande masslagers. Det vore dock dömande och smått oproffesionellt att inte prova det som kommer bara för att “det är ju en lageröl” och nu i sommartid så är det väl bra lagers om något man barfota önskar snubbla över och somrigt förälska sig i? Så av med kapsylen, ned i det (som ni kan se) något odiskade glaset och så ned med näsan – här ska det provas lager.

Finns för närvande på de krogar som vanligtvis har Flying Dog i sitt sortiment.

Flying Dog UnderDog Atlantic Lager

Utseende: Klar gyllenfärgad vätska med vitt skum som förvånansvärt fort försvinner och blott lämnar lite dis på ytan som minne.
Doft: En för att vara lager mer nyanserad och kanske ock fruktigare arom med bra maltbas (kakor och karamell) och och dov fruktkompott.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kroppen är lätt men inte platt utan en rund fyllighet (för att vara en lager) ger en bra drinkabilitet. Man ska inte glömma att det trots allt är en lager och jag tycker att balansen mellan torrt och sött ligger på en väldigt bra nivå. Det är ingen storslagen öl men jag hade inte haft några problem med om den här hade funnits på krogen istället för drösarna av masslager som nu finns. Inga direkta bismaker utan lite kaka, lite karamellsötma och ja, hög drickbarhet.

Betyg? – Bra+. Inga konstigheter. Hög drinkabilitet och en kropp som vågar ta plats och säga ifrån. Inte för söt och inga bismaker som den här typen av lagers annars lätt kan ha. Lär fungera utmärkt med både en schysst burgare liksom en pastarätt. Det här är en bra lager, inget mer inget mindre och jag upprepar mitt lagerölsmantra – en bra lager saknar bismaker, är uppfriskande, lättdrucken och förhållandevis god. Den här uppfyller dem sakerna och är därmed en bra lager i min bok.