MankerBeer.com

Idag börjar då höstens roligaste tävling; i alla fall i mitt tycke då detta verkligen är ett pris jag hade velat vinne (hur många gånger ni nu har hört mig säga det!). Lägg upp era foton, dela dem, posta dem på stan, sälj dem till er granne – få folk att gilla dem! Varje veckovinnare får en plats i finalen där självaste Garrett Oliver väljer ut vinnaren! Delmoment 1 börjar idag och slutar nu nästa söndag. Läs nedan för mer information!

 Vinn ett exklusivt bryggkit från Brooklyn Brew Shop med (nästan) allt du behöver för att starta ditt eget hembryggeri och börja brygga din egen version av Brooklyn Brewery’s makalösa Black Chocolate Stout. Blir det ditt tävlingsbidrag som bryggmästaren, ostälskaren och den allmänt stilige Garrett Oliver väljer i finalen?

MankerBeer kan stolt presentera ännu en skön fototävling, denna gången med en kändisdomare som kommer att välja vinnaren! Brooklyn Brewery har försett oss med ett oerhört åtråvärt bryggkit och som om inte det vore nog så kommer mr Garrett Oliver själv att utse vinnaren, inte illa att få sin bild bedömd av en herre med mer stil och klass än vad vi skulle kunna vaska ihop på ett decennium?

Förra tävlingen vi körde drog massor av uppmärksamhet då en, av Sam Calagione – ägare och bryggmästare på Dogfish Head – signerad samlarflaska Dogfish Head 120 Minute IPA tävlades ut, med lite trevliga tröstpriser till 2’an och 3’an såklart.

Det vinnande bidraget då kom från Viktor Nyman. Viktors bild gick till final utan större problem, och i finalen fick hans “Vaskning av Stormaktsporter” stående ovationer och flest like’s – och det var precis det som avgjorde det hela.

Denna gången blir det i stort sett samma upplägg;
Under 3 kval-veckor med start 2012-08-06 (nu på måndag), 2012-08-13, samt 2012-08-20 kommer den bild som fått flest like’s per vecka (måndag-söndag) att bli kvalificerad till le grande finale. Kravet är att bilden skall ha ett Brooklyn Brewery-tema, och vara tagen i Sverige, i övrigt har ni fria händer.

Hur lägger jag upp mitt bidrag?

Facebook har numera den ack så populära Timelinevyn på alla sidor, vilket innebär att ni själva inte kan posta så mycket på vår vägg som syns. Trots det så ska ni ladda upp era foton varpå vi kommer highlighta dem för att alla ska kunna se dem. Ju tidigare i veckan ni tävlar i skickar in ert bidrag, desto större chans att ni vinner!

Så, ut och fotografera med er, ju roligare och fler bilder desto härligare. Använd photoshop, använd coola effekter på din feta systemkamera, gör precis som ni vill. Vad Garrett Oliver kommer att fastna för är högst oklart i dagsläget men ni kan lära känna honom lite bättre här, där Garrett och M2 diskuterar öl, mat, nässlor och tågstölder. Eller varför inte passa på att lära er om ostens underbara värld?

Den bild som vid varje delmoment har fått fläst läsarlikes kommer så att gå till finalen. Alla metoder är dessutom tillåtna för att skaffa flest like’s på just din egen bild, använd fantasin! Att tagga sina kompisar, ölbekanta, allmänt patrask och grannar verkar vara en vinnande faktor. Tagga ingen som inte vill det bara, då blir det dålig stämning vid farstuknuten

Börja förbereda er redan nu och ta foton och hitta på massa skoj!

Med kärlek och humle till er alla
//Manker och M2

I tried to love you I thought I could

Så börjar en av mina favoritåtar, den svängiga dängan Love, Hate, Love med Alice in Chains. Nu var det nog inte humlesorter Layne Staley hade ett hat/kärleksförhållande med men om det hade varit det kanske det hade varit Sorachihumlen han hade känt så för. Denna humlesort som nog får anses vara en av de mest diskuterade under de senaste åren har däremot en rätt speciell bakgrund och lite av mottagandet den har fått kan bero på herr Garrett Oliver.

Under humletorkan 07/08 så tog bryggare vartenda tillfälle de kunde få med att finna nya användningsbara humlersorter och som det fanns att tillgå. I japan hade Sapporo Breweries tagit fram en lite udda humletyp med rötter i Brewer’s Gold och Saaz och som de hade döpt till Sorachi. Humlen hade en tydlig citruston, rätt hög alfasyra (10,7-12,2 men kan gå uppemot 16%) och fungerade bra som bitterhumle varpå den var tänkt som en bra humle i saisons. Sorachin slog aldrig i Japan och idag odlas all Sorachihumle på en och samma humlefarm i Oregon.

Humlen som av många anses dofta och smaka av smör, dill och kräftspad har använts i en rad olika öl sedan dess intåg på marknaden. Söker du på Sorachi på Rate Beer och Beer Advocate så får du 55 respektive 25 träffar – och då är det nog en stor del öl som har humlen i sig men inte i namnet. Läser man på exempelvis Beer Sweden Forum så är det en majoritet som brukar ha rätt svårt för humlesorten och i vissa fall undviker öl där den har använts. Själv har jag likt en tryffelhund utvecklat en förmåga att dofta mig till dess existens i flera öl (senat Thornbridge Raven) och tyvärr har det i vissa fall ruinerat ölen för mig.

Men varför så gnällig tycker ni nog, med all rätt. För ölen är i många fall inte dålig och humlesorten i sig skulle ju aldrig ha blivit populär om den hade använts rätt. Används rätt. För dels är det en humle som likt i Raven ska användas måttligt och med respekt – eller så ska man gå all in som i Brooklyn Sorachi Ace, men då på rätt sätt. Därför var mitt och M2s samtal med Garrett Oliver (Brooklyn Brewery) där han förklarade Sorachikoden som känslan av att se en ängel stiga ned från bardisken.

Garrett förklarade att deras Sorachi Ace tar upp runt hälften av all Sorachihumle som idag produceras. Genom att de inte behöver snåla med humlen, och har ett bra recept i grunden, är det därför inte samma gräddiga dillkaraktär på ölet utan mer av det blommiga och fräscha. Vi förklarade de aromer och smaker många svenskar förknippar med Sorachi och både Garrett likt en amerikansk bekant hade svårt att relatera till dem (försök förklara svensk kräftskiva) men förstod poängen vi gjorde. Anledningen, förklarade Garrett, till att så många öl har den här karaktären är att de på grund av tillgången till Sorachihumlen måste använda mindre av humlen och därför modifiera sina recept därefter. Hade de bara kunnat ösa i mer humle och bygga receptet därefter är han övertygad om att fler öl skulle kunna få en bättre balans. Det är en humlesort som man måste gå på upprepade date’er med för att verkligen lära känna den på djupet, men när man väl gör det – då kan man umgås å det vildaste. Men gör man inte det är risken stor att det blir en stormig relation.

Så kanske är gåtan bara delvis löst, kanske finns det fler faktorer som spelar in och som skulle hjälpa till att förklara sorachin. Kanske behövs det, kanske inte – vissa gillar sorachin som den är medan andra gärna ser en förklädnad. Oavsett vilket så var det uppfriskande att få reda på lite mer av dess bakgrund, och framförallt om hur tillgången på den påverkar hur många av ölen som bryggs med den slutar upp.

I samband med Cheese Wars-eventet med Garrett Oliver vs Totte Steneby på Restaurangakademin som vi skrev om tidigare idag så kom vi över två av dessa signerade paket från Brooklyn Brewery. Innehållet är hemligt men kan på något sätt härledas till dagens inlägg och är lite typiskt Garrett.

Vi kommer lotta ut ett av dessa paket till den som ger oss den i våra ögon bästa/mest spännande/inovativa/oväntade öl-och-ost-kombon. Kommentera på vår Facebooksida eller maila oss via kontaktformuläret här på sidan så väljer vi ut en vinnare nu på onsdag (9e maj).

Ost, liksom mat och öl är någonting som ligger oss varmt om hjärtat och om ni inte redan har läst dagens inlägg så rekommenderar vi er att göra det, för det var ett par riktigt fina kombinationer som verkligen lyfte både ost och dryck.

När MankerBeer tillsammans med landets främsta sommelierer blev speciellt inbjudna att deltaga i Cheese Wars på Restaurangakademien i Stockholm så släppte vi verkligen allt, flyttade om eventuella störande moment i kalendern och boka in ostkriget mellan Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery, och Totte Steneby, Svensk Sommeliermästare.

Cheese Wars går kortfattat ut på att låta deltagarna avgöra om det utvalda ölet eller vinet passar bäst till den perfekt tempade osten som kaxigt sökte vår uppmärksamhet från Pillevuyttallriken. Cheese Wars är någonting Garrett verkligen gillar och söker ni bara på “Garrett Oliver Cheese Wars” på YouTube kommer ni få mängder med intressanta träffar. Oerhört lärorikt för alla, oavsett om det är öl, vin, ost eller mat du gillar. Här har du lite förslag och tips från två riktiga mästare så prova gärna på detta själva ute i stugorna.

Totalt 7 fenomenala ostar tog vi oss genom och mina smaklökar gav 4 delvinster till ölet och 2 till vinet. En av ostarnas öl och vinparning var så fenomenal att varken öl eller vin kunde anse sig förlorad så det blev betyg ‘jämnt skägg’. Manker höll bara med om att det var med ett visst övertag öl vann, men de tre sista kamperna var såpass hårfina att man mest satt och var lycklig över de fenomenala kombinationerna mer än försökte bedöma vilken som var bäst.

Då kör vi, från vänster till höger:

Ost nr 1
Ostnamn: Ossau Iraty
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Hårdost, nötig karaktär som påminde något om vissa vällagrade goudas jag smakat tidigare.
Vin: Vitt vin, Cotes Du Rhone (Coudoulet de beaucastel 2008)
Öl: Brooklyn Brown Ale
M2’s val: Totte kickade igång kriget med en fenomenal parning, den något syrliga karaktären i vinet lyfte fram ostens nötiga smak på ett sätt som funkade fenomenalt. Ölet harmonierade med osten på ett annorlunda vis och släppte fram mer utav varandra men personligen så ansåg jag att Totte lyckades bäst.

Ost nr 2
Ostnamn: Saint Andre
Mjölk: getmjölk
Karaktär: Mjuk ost, brieliknande textur med mycket krämig kärna
Vin: Vitt vin, torr (J Bäumer Rheingau Riesling 2010)
Öl: Boon Framboise
M2’s val: Även om Totte plockade fram den godaste riesling jag nånsin smakat, som plockade fram en ofrånkomlig smakharmoni med fin eftersmak och mullig fruktighet så bjöd Garrett på vinsten här där hans kombo skapade en födelsedagsfest från svunnen tid med farmors hallontårta i munnen där syran i ölet domnar bort och lämnar kvar hallon och gräddighet. Klar vinst för Garret.

Ost nr 3
Ostnamn: Epoisses de Bourgogne
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Mjuk ost, sötbrända ostsmaker med en tydlig förnimmelse av lada (inte bilen)
Vin: Vitt vin, Bourgogne (Meursault 1er Cru les Genevrieres 2009)
Öl: Brooklyn Wild 1
M2’s val: Totte ville visa en parning med både ost och vin från samma region, Bourgogne, och lyckats såklart riktigt bra – det råder det ingen tvekan om, vinet ger osten en nötig karaktär och lyckas penetrera fetman hos osten. Men när den limiterade ölen Wild 1 med sin karaktäriskiska farmhousesmak lyfter denna härligt pösiga ost som ligger och myser på tallriken likt en insutten saccosäck från -82, så går både jag och Manker upp i brygga och helt sonika stjäl lite extra ost från en intet ont anande tallrik bredvid oss eftersom vi måste ha mer. Det smakar lite som sommar och färska perenner när denna kombo möts med tydliga inslag av stall, mineral och en vinös fruktighet som lyckas lika bra som vinet men samtidigt lyfter kombon med sin kolsyra som skär igenom ostens gräddighet. Helt klart en öl man vill få tag på mer av.

Ost nr 4
Ostnamn: Gryuere L’Etivaj
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Hård ost knappast behöver en längre introduktion. Gruyere är en självskriven gäst på MankerBeers ölprovningar och passar otroligt fint med IPA med sin söta saltighet
Vin: Sherry, (Delgado Zuleta Palo Cortado Monteagudo)
Öl: Örbaeks vintage 2008 (Barley wine karaktär)
M2’s val: Dessertvinskaraktären i sherryn kompletterar den vällagrade och kraftiga gruyeren otroligt väl och ger smaker av päron, nötighet och mild fruktighet, men än en gång så sätter Garrett in en fullträff som jag trodde skulle bli min favorit under Cheese Wars –  Barley Wines har mer kraftfulla smaker blandade med en trevligare sötma än sherryn och skrapar ihop ännu ett poäng till ölen. Den milda beskan går bra mot fetman i osten och karamellsötman lyfter osten till en ny höjd.

Ost nr 5
Ostnamn: Monte Enebro
Mjölk: Getmjölk
Karaktär: Mjuk ost, otroligt krämig och skön sälta. Den mögliga kanten skall såklart också få träffa smaklökarna och adda dom på Facebook, eftersom dom blir polare direkt
Vin: Ljus sherry, La Goya
Öl: Deus, Brut de flanders
M2’s val: Nu börjar smaklökarna spritta likt kor som släpps ut på grönbete, det blir fyrverkerier i munnen och jag kommer på mig själv att sitta och fånle i flera sekunder innan jag vaknar till. Osten är riktigt salt men samtidigt väldigt krämig och balanserad. Tottes val  av en ljus sherry lugnar ner sältan och skapar en fin harmoni. Otroligt! Och sen gör Garrett det igen, fram kommer världens snyggaste ölflaska: Deus från Brut de Flanders. Med sina champagnelika toner blandat med tydlig dill och koriandersötma så krossas motståndet och skapar ett smakfyrverkeri utan dess like! Kan ni hitta denna osten så lägg en beställning till Systembolaget på ölen och imponera på era vänner som ni älskar mest, för denna kombo måste spridas vidare!

Ost nr 6
Ostnamn: Testun Vino Barolo
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Hård ost, med synligt protein, salt och härlig smak, lagrat under ett täcke av druvrester från Barolotillverkning
Vin: Champagne, Eric Rodez
Öl: Brooklyn Cuvée de la Crochet Rouge Riesling
M2’s val: Först nu dyker första champagnen upp och är tänkt att lyfta ostens smaker hellre än harmoniera och här lyckas Totte bäst. Champagnens bubblor och torrhet ger den otroligt smakrika, dock inte så ‘gruyere-saltiga’, osten en rejäl push i rätt riktning och lättar upp osten samtidigt som fräscha citrustoner kommer igenom. Lite som en elegant klädd farfar som med busig blick låter sonsonen sätta sig i den gamla välbevarade Porschen från 1972 som står och myser i garaget i väntan på en liten tur. Garretts otroliga Riesling-lagrade öl tar även den osten till nya höjder, men elegansen i champagnen får räknas som vinnaren här även om det är ett ytterst svårt val. Ölet faller nog lite på att det inte slår igenom eller harmoniserar lika tydligt mot osten som champagnen gör, trots att det såklart är ännu en underbar kombo. Kanske skulle även Deus passat till denna?

Ost nr 7
Ostnamn: Fourme D’Ambert
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Mjuk ost, blåmögel med enorm krämighet och tydliga Stiltondrag
Vin: Vitt vin från Alsace
Öl: Brooklyn Black Chocolate Stout (2004/2005)
M2’s val: Vilken final! De sparade verkligen det bästa till sist! Normala blåmögelostar man kan få tag på i välsorterade ICAbutiker har en ganska dammig karaktär, men det här var ju såklart i en klass för sig. Smakfulla mögelsmaker blandas med en elegans i en ost som jag sällan eller aldrig stött på tidigare. Den söta alsacen med tydliga och härliga flädersmaker kan vara det bästa jag druckit i vinväg och tillsammans med sältan och krämigheten i osten är det dags för ännu en oststöld från tallriken bredvid. MEN då plockar Garrett fram sitt sista vapen i striden och ger oss en knäckigt söt gammal vällagrad Black Chocolate Stout som såklart bjuder in kaffe och choklad på festen, men även en typ av bränd sötlakrits som knockar motståndet. Det är i detta läget fullkomligt omöjligt att avgöra vad som är bäst i sista fighten så det blir faktiskt ‘jämnt skägg’ här.

Summering:
Det bjöds på en hel del överraskningar men man märker att både Garrett och Totte är experter i världsklass på detta, diverse smakexplosioner blandas med eleganta harmonier från båda håll. Det var två parningar som stack ut i röstlängden och det var ost nr 3 där ölet fick hela 11/12 röster och ost nr 6 där vinet fick 9/12 röster.

Hos mig vann som sagt Garrett med 4-2 och Garrett vann även hela ostkriget – Med sin vana ödmjukhet så ser han lite generad ut och tackar sin kombatant för en bra och imponerande fight med ett rejält handslag.

Vissa av ölen presenterade är otroligt svåra att få tag på men vi känner ju till den experimentlusta som finns ute hos er så vi hoppas att detta inspirerar er att testa er fram, använd ovan som måttstock och var för guds skull inte rädda för att dela med er av era bästa parningar.

För vem vet, vi kanske har lite signerade, speciellt för detta event framtagna Brooklyn prylar att tävla bort till bästa öl/ostparningen inom kort…?
/M2

Så är han, liksom vi, här. På nyöppnade och väldigt hemtrevliga Motwalls sitter jag nu med Garrett Oliver från Brooklyn Brewery och pratar öl. Det är oundvikligt att inte dras med av passionen Garrett utstrålar med vad han gör och under vårt samtal, som löper över ett par timmar, är det svårt att inte förstå varför han har rönt sådana framgångar med sitt bryggeri och varför han har blivit mycket av en förgrundsfigur för amerikansk craft beer. Garrett ser sig själv som bryggare och påpekar också att det är många andra bryggare som har en mer marknadsförinsmässig roll än att ta fram recept och vara delaktiga i själva bryggprocessen.

Även om Brooklyn Brewery brygger i runda slängar 10 miljoner liter per år så har dom bara 58 anställda (172K L/anställd), detta att jämföra med t ex Spendrups som producerar ca 40 miljoner liter på drygt 1000 anställda (40K L /anställd). Så man kan ju konstatera att Herr Oliver är en ytterst effektiv person i det mesta han gör,  med tanke på allt annat han hinner klämma in i sitt pressade schema med alla Beer Makers Dinners, författarskap om öl, och alla dessa resor för att promota Brooklyns fenomenala bryggder.

Garrett är en oerhört respekterad öldomare och älskar fortfarande att att döma på GABF, vilket han gör för 21’a året i rad nu i oktober. På frågan om det inte börjar dyka upp lite mycket nya öltyper är svaret något tudelat. Det är många nya öltyper som ska dömas, men så länge bryggarna och domarna är lika respektfulla, förväntansfulla och seriösa så ser Garrett inget problem med nya öltyper eller hybrider av existerande. Bara ölen inte är dåliga i den mån att de är infekterade eller har fel- eller bismaker så är de ändå öl som finns av en anledning och som bryggarna ändå stolta står bakom. Tidigare under kvällen han varit väldigt undvikande i sina svar när jag försöker dra ur honom vilken öl han tycker är den värsta på marknaden men efterfesterna på GABF verkar vara ett roligare ämne att häva fram så vi fastnar såklart där, och jag håller såklart med – ni kan ju själv tänka er hur det slutar när världens bästa bryggfolk stänger montern på världens största ölfestival. Då blir det fest. Mycket av historierna fick jag veta i förtroende men vi kan avslöja så mycket som att Larry Bell (Bells Brewery) gillar att tvinga folk till sina galna togapartyn där det brukar spåra ur. Och på temat spåra ur så försökte Garret stjäla ett helt Amtrak tåg en GABF-natt 1996…

När vi sitter och diskuterar den fantastiska, men oväntade, kombinationen nässlor och Sorachi Ace glider vi såklart in på vårat gemensamma matintresse och Garrett berättar glatt om hur det startade för honom. Hans far älskade att jaga, framförallt fågel, och när jaktsäsongen drog igång så tog Pappa Oliver med sig den lille Garrett från Queens norrut till Upstate New York och jagade ripa och annat smarrigt. Hans far lät sedan tillaga den med varm hand och han berättar vidare om de härliga minnena förankrade med detta. Vi skrattar lite åt hur hans far slog sig på bröstet i familjen när han lagat en enda maträtt när Mamma Oliver lagar mat varje dag åt dem – vi konstaterar att det är så män fungerar och skålar i Brooklyn Sorachi Ace igen.

När sedan den mytomspunne Black Ops kommer fram på borden glider vårt samtalsämne in på hur den är bryggd och historien bakom såklart, men jag är fortsatt nyfiken på Garrets syn på öl och matparning som är ännu en av hans kvalitéer. Jag frågar om hans relation till maten till ölen och han sträcker rejält på ryggen och ögonen spärras upp i ren upphetsning, Garret säger att öl har i princip ändlösa möjligheter att paras riktigt bra med mat jämfört med vin som är ytterst begränsat. Man kan få en öl att smaka i princip vad som helst, ingefära, choklad, till och med kan man få det att smaka vinöst. Just ölets övertag på vinet är någonting som Garrett vanligen är öppen, men ändå återhållsam med – båda har sina för- och nackdelar. Därför är det lite förvånande att han under vårt samtal är väldigt tydlig med hur pass mycket mer flexibiliteten hos öl gör den lämplig till mat än vin.

Just öl, framhåller han är och har alltid varit lagrat på träfat – för hur skulle man kunna lagra dem på ståltankar innan ståltankar ens fanns? Därför gillar han att använda sig av olika lagringar till sina öl, liksom att använda druvskal i vissa av sina öl för att få till den vinösa karaktären utan att behöva frångå fördelarna med ölet. Av samma anledning tycker han att det är roligt när folk frågar eller påpekar att vissa av hans öl är “öl på champagneflaska”, när det är tvärtom. Med tanke på hur länge öl har bryggts och hur det har förvarats och efterjästs på flaska så är det snarare så att vad vi idag anser vara champagneflaskor är ölflaskor.

Garret berättar vidare om deras experiment att brygga en öl som smakar precis som den kända cocktailen Manhattan och det lyckades tydligen helt fenomenalt (tyvärr var detta en mycket limiterad öl som knappt nådde utanför bryggeriet) och även om deras öl som skulle smaka precis den numera kända cocktailen Penicillin som man gör med Laphroig, citron juice, ingefära och honung. Denna kommer att finnas imorgon på AW’n på Akkurat och går då under namnet The Concoction. En annorlunda öl som startade som en kul ide och som Garrett ändå tycker visar på att de visst gör lite roliga saker, där hela Brewmasters Reserve är fylld av underliga små experimentsbryggder – som tyvärr sällan hamnar utanför New York, eller ens bryggeriet.

Eftersom dessa öl finns ännu mindre än Black Ops får vi nöja oss med ett stort glas BLAST, på Ghost Bottle (mer om detta, och såklart de andra ölen senare). Blast var faktiskt en av Garretts favoriter från tiden som hembryggare och det är inte svårt att förstå varför denna dubbel-ipa med lika delar amerikansk som europeisk humle fortfarande bryggs. Med stor beska fylld med grapeskal och blomster men med en mild kropp som är balanserat som få så är det en öl som visar att större dubbelipor också kan ha kvar beskan men ändå vara drickbara i större mängd.

Innan vi skiljs åt efter ett par sköna timmar tillsammans får han veta att jag har en ölresa till New York inbokad varpå han bjuder in mig till bryggeriet i Brooklyn för en personlig tour och rekommenderar hans favoritställen i New York för öl, (Blind Tiger, Beer Table och Spuyten Duyvil). Det är svårt att inte imponeras över Garretts kunskaper om öl, dess historia och om vetenskap i stort, kanske är det också där nyckeln till balanserade öl ligger? På väg hem så går jag och tänker på hur lätt det är att såga öl, bryggerier och saker rent allmänt baserad på ens egna tolkningar, snarare än på kunskap. För ju mer kunskap du har om något, ju mer förstår du om varför du gillar, eller ogillar, något – vilket är en läxa vi ska försöka ha med oss och förmedla framöver.

Brooklyn Brewery’s fenomenale och otroligt trevliga bryggmästare Garret Oliver förärar lilla landet Sverige med ännu ett besök och vi på Manker Beer är såklart helt till oss i trasorna. Ni har kunnat läsa under den senaste tiden både lite teasers och nu senast även mer detaljer om vad som egentligen kommer att hända under tiden som besöket pågår.

Jag tänkte försöka belysa mannen som blivit en av ölvärldens största ikoner sedan han intog rollen som bryggmästare på Brooklyn Brewery 1994, ett bryggeri som har nästan 100 olika öl på Ratebeer när vi i Sverige endast ser ett fåtal av dessa godsaker – men vi på Manker Beer tror att förändringens vindar blåser och hoppas såklart att Carlsberg, som är Brooklyn Brewery’s distributör i Norden, lyckas få hit mer spännande öl i större kvantiteter än trevliga Brooklyn Lager och ännu trevligare Brooklyn East India Pale ale. Brooklyn Lager var faktiskt Brooklyn Brewery’s första öl någonsin!

Sverige är ju trots allt Brooklyn Brewery’s näststörsta försäljningsmarknad, efter hemma marknaden Manhattan. Vi har börjar se vår favorit Brooklyn Local 1 titta fram på utvalda barhyllor de senaste veckorna och i slutet av mars anordnandes Swedish Chili Experiment tillsammans med Brooklyn Brewery/Carlsberg i Stockholm så det händer ju verkligen något på den svenska marknaden rörande Garrets trevliga brygder.

När jag letar runt efter artiklar i Garretts historia noterar jag att han har haft samma skäggfrisyr sedan tidigt 90-tal. Och det är viktigt för öl hur, tänker ni?  Jag tolkar det som att inom vilket område som helst som han åtar sig, vet han precis vad han vill redan från början. En bestämd man med en vision och passion. För skägg. Och öl.  Men även om han ser riktigt tjusig ut fortfarande i vad han har burit omkring i snart 30 år, kanske mer, så ska vi kanske försöka fokusera på annat i en stund. Men visst är han tjusig?

Garrets ölkarriär startade inte helt oväntat i hembrygdernas underbara värld, där han experimenterade åratal innan han startade som lärling på Manhattan Brewing Company 1989. Garret blev inspirerad av att starta brygga hemma främst efter att ha spenderat ett år i Storbritannien. Och på den vägen är det..

Efter bara 4 år fick Garrett tjänsten som bryggmästare på och blev snabbt känd genom hans smakmässigt intressanta tolkningar på traditionella öl samtidigt som han visade sig ha väldigt lätt för att dra ihop underhållande föreläsningar om öl som skapade intresse för denna ädla dryck vi alla älskar så högt idag.

När det blev dåliga tider för Manhattan Brewing Company runt 1993-94 provade man ett annorlunda marknadsföringstrick, som jag faktiskt tro skulle fungera bättre idag än för 20 år sedan, Garrett startade en MBA utbildning i öl. Alltså inte en Master of Business Administration, utan Master of Beer Appreciation. Tyvärr lyckades inte detta rädda bryggeriet som hade problem med att få ekonomin att gå ihop, efter att Garrett lämnat för en annan arbetsplats på andra sidan floden, och stängde sina dörrar i SoHo för gott 1995.

Bryggeriet som Garrett antog rollen som bryggmästare var nystartade Brooklyn Brewery. (Bryggeriets varumärke är faktiskt utformat av samme designer som utformat den väldigt kända ”I Love NY”). Brooklyn Brewery hade kämpat i sitt anletes svett i nära 10 år med gamla tyska recept bryggda i Utica, New York med en tyskamerikansk bryggmästare. Ölen såldes till lokala butiker för hand eftersom det redan då var väldigt svårt att komma in på marknaden på grund av de stora öljättarna.

Garrett rekryterades för att designa och bygga upp det egna bryggeriet i Brooklyn och för att chefa över bryggeriet i Utica. 1996 invigdes bryggeriet i Brooklyn av dåvarande borgmästaren i New York, Rudolph Giuliani och skålade i Brooklyn Brewery’s första öl från det egna bryggeriet som numera, tack vare Garrett Oliver, är världskänt. Ölen som skålades var en Brooklyn Weisse.

Garrett har sedan dess inte bara skapat en mångfald av olika prisvinnande öl, han har hunnit med massor annat, t ex har han varit domare på Great American Beer Festival de senaste 20 åren, skrivit flertalet böcker, bland annat en ölvariant av den kända ” Oxford Companion To Wine” som kallas, lite fyndigt, för ”The Oxford Companion To Beer”. Denna bok är en ölbibel författade tillsammans med de främsta ölexperterna i världen och ett absolut måste i varje ölnörds bokhylla.

Han har även varit en drivande kraft i att förändra hur USA ser på öl sedan efterkrigstiden, och menar att craft beer brewing som vi ser den idag är ingen trend utan ett återvändande till normalläget. Ölen hade rånats på all smak och därför vann den mark då det inte fanns något att intetycka om, eftersom ölen inte smakade något, resonerar Garrett i en intervju i New Yorkbaserade Gothamist. Vidare jämför han smaklös öl med det i USA omåttligt populära Wonder Bread (Ganska snarlikt vår svampiga långfranska), eftersom det heller inte smakar något alls, och således inte finns något att inte tycka om.

Runt 2003 hade Brooklyn Brewery så pass mycket ölmuskler att man tog distributionen till en nationell skala med samma jättar som grundarna Steve Hindy och Tom Potter hade kämpat mot när dom hade försökt att sälja Brooklyn Brewery’s öl från sin lilla lastbil med handmålad logotype.

Ytterligare 9 år senare kan man njuta en Garrett-bryggd i över 20 länder, och som nämnt är Sverige en av de absolut största marknaderna. Vi är såklart nyfikna på vart både bryggeri och Garrett Oliver har utvecklats om ytterligare 9 år, i dagsläget verkar det inte finnas några gränser.

Vi träffar honom under veckan på lite olika event och vi hoppas få både tjuvtittar på nya öl som att bara ha allmänt trevligt i denna ölgurus sällskap, för han är verkligen rackarns trevlig.

//M2

Vad sker i veckan och lite mer Brooklyn/Garrett:

Manker Beer News: Brooklynspecial på Storstad, torsdagen 26e april
Uppdaterat: Meny och öllistor släppta inför Garrett Olivers besök i Stockholm 25-27e april
Just in – Beer makers dinner med Garrett Oliver 25e april
Breaking news – Garrett Oliver till Sverige och Akkurat i april
Manker Beer Tv – Episode 1 – Garrett Oliver från Brooklyn Brewery
Garrett Oliver till Sverige – uppdaterat och så
New York del III – Brooklyn Brewery tour + öl