Redan i höstas förra året tog vi och kollade av vad som sker på Uppsalas hembryggarfront då vi gjorde en artikel om hembryggarna på Jackdaw Brewery. Det var de tre vännerna och ölnördarna Fredrik Bjarman, Jan Axaeus och Gabriel Källberg som tröttnade på att stå lite fattigare och trötta utanför Regeringsgatans Systembolag i Stockholm och beslutade sig för att börja brygga öl hemma istället. Från det att de började har det nu gått lite över två år sedan första batchen och nu är planerna mer långtgående på att starta sitt eget mikro-, eller snarare nanobryggeri.

Sedan starten har de fått iväg en rätt bra mängd olika öl som görs i småbatcher om 30-40 liter och där framförallt deras IPA med hjortron – Chicouté och den mörka belgiska strong ale’en Zwarte Draak har stått ut.

Nu när vi åter möts i centrala Stockholm är det för att få höra om deras framtidsplaner och för att prova igenom deras portfölj med återkommande öl. Förhoppningen har alltid varit att kunna brygga ett visst öl flera gånger, för att se hur bra receptet står sig och om ölet faktiskt håller. Sedan kommer faktorer som planering, ingredienser och viljan att göra lite nya saker alltid in men ett par öl börjar göras någorlunda återkommande om jag förstod det rätt.

Med lite starkare öl, sällan under 7-8% alkoholstyrka är det en något annorlunda väg man valt att gå jämfört med de många hembryggare som börjar med en american pale ale och sedan går in på de kraftigare sakerna när det börjar rulla på. Samtidigt har de lyckats oerhört bra med flera av de öl vi fick prova så jag har svårt att se att det finns en chans att misslyckas med deras kommande bryggeri.

Planen är att finna en lokal i Uppsala och ha den klar framåt hösten för att sakteligen börja brygga mer och mer och i större skala. Initiellt är tanken snarare att kunna leverera öl på fat runtom i närområdet för att fat för fat växa sig större, få kontroll på hela flödet och se hur mottagandet blir.

Ölen vi fick prova var en intressant blandning av öl med bär, rester och allehanda galenskaper. Hjortron-IPAn Chicouté började nu åldras lite varpå de humliga smakerna och beskan mattats något medan den mörkare maltbasen blev tydligare liksom den väl markerade smaken av hjortron var omöjlig att missa. Det märks att man kört i bra med hjortron. I Hip Hop har man istället valt att addera nypon till en stark ale. Nyponen kommer fram rätt snällt och nog kunde grundölet ha tonats ned lite, blivit lite renare och då kunnat släppa fram nyponen snäppet mer.

Tar vi istället Argousier, en belgisk stark tripel med havtorn så når vi världsklass tyckte samtliga närvarande. Elegant, torr champagneliknande arom med en vinös och druvlik smak med stor bärighet, fin syra och en underbar torr finish. Ölet är dubbeljäst med en belgojäst och sedan på flaska med champagnejäst och den torra långa finishen vägrar att ta slut – helt makalöst bra! Lika bra är Zwarte Draak som påminner om Struise Pannepot, kanske är den lite mörkare och har lite mer av allt men här är variationen mellan mörka smaker, sötma och lätt kryddning från jästen fantastiskt fin. Läs recensionen jag länkar till ovan och ni kommer ha svårt att inte bli sugna på öl.

De båda julölen De Sint Christmas och De Sint Christmas Zwarte Piet har kryddats enbart med ingefära och pommerans – till skillnad mot de glöggkryddebombade ölen som annars är rätt vanliga. Det drar åt saltlakrits, ingefära och kryddig citrus i båda ölen medan den lite lättare och ljusare Zwarte Piet har en något tunnare kropp som släpper fram kryddorna lite mer försiktigt men i en renare form.

Vi avslutar med Tabula Rasa – en galen öl på teoretiska 600 IBU. Namnet åsyftar “tabberaset”, med andra ord den stora festen där man tar allt det man har över och festar upp det. Humlad med den för mig nya Belmahumlen som ger friska toner av blodgrape, citrus och gröna frukter. Konstigt nog väldigt balanserad och utan en för bittert bitande beska.

Det här kan bli en väldigt intressant sommar och ni gör rätt i att följa killarna på Facebook.
 

Hon är mytomspunnen, vacker, sensuell, sexig, oanständig och ständigt aktuell. Dessutom kommer hon 9860 gånger samma dag. Angelina Jolie? Malin Åkerman? Megan Fox? Pfft. Hmpf. Humbug.

Hello, My name is Ingrid

Jag pratar självklart om vår älskade Hello, My Name is Ingrid från BrewDog. Hon släpps i 9860 flaskor på Systembolaget den 2 maj 2013, 34,90 kronor styck, vilket borde räcka till ett par flaskor även för den som inte tänker slå upp ett tält utanför Systembolagets butiker när resten av stan demonstrerar mot någon ny arbetsreform, är Valborgsbakfulla eller vad folk nu gör den Första Maj. Manker har nyss varit i London och smakat på hennes frukter och kan garantera att hon är elegantare än någonsin, så det blir minst en låda även detta släpp.

Ingrid och alla andra nyheter som släpps den 2 maj hittar ni såklart här.

Allas vår favoritdam kommer på besök igen! Hon verkar gilla svenskarna då det är tredje gången hon kommer hit, och vi välkomnar henne såklart med öppna armar

Det första jag tänkte när det stod klart att vi skulle öppna BrewDog Bar i Sverige var att Ingrid måste finnas på plats vid öppningen. Lobbyverksamheten startade omgående från min sida och det stod klart ganska snart att detta faktiskt kunde gå att genomföra, vilket jag aldrig trodde. BrewDog har sagt att denna aldrig ska bryggas igen. Det känns såklart fruktansvärt roligt att kunna meddela att det nu blir verklighet! Jippii!

Hello My Name Is Ingrid är den ölen på Systembolaget som sålt slut snabbast (enligt våra källor), omnämnts i flertalet tidningar och magasin samt på troligen landets samtliga ölbloggar. Lyckan att få konstatera och meddela att den bryggs igen är total här på MankerBeer och jag tror att det är James Watt’s tack till svenskarna som mottog Ingrid så fint de andra gångerna hon besökte oss.

Ölet i sig kräver egentligen ingen närmre presentation, men kortfattat så var det ett projekt mellan ölbloggen BeerSweden och BrewDog där man ville göra en öl med svensk touch som resulterade i en mumsig dubbelIPA smaksatt med hjortron med pay offen ”a sophisticated Bergmanesque beer”. I arbetet med att ta fram ölen utlystes en namngivningstävling och över 200 förslag kom in, personligen tycker jag såklart att helt rätt namn vann!

Premiär blir samtidigt som BrewDog Bar öppnar och det blir troligen en begränsad mängd flaskor till Systembolaget också!

Välkommen tillbaka, Ingrid. Du har varit saknad. Vi lovar att vi ska behandla dig med den respekt en dam av din rang förtjänar

//M2

PS: Att dricka denna till friterad camembert med hjortronchutney är för övrigt helt makalöst.

Nyligen presenterade jag Jackdaw Brewery, det uppsalabaserade hembryggargänget med stora planer för framtiden. Nu har så turen kommit att prova det första av deras två öl och inte alltför otippat föll valet på Cicouté, deras hjortron-IPA. Jag gjorde helt enkelt som i Manker Beer and Food TV med Hello, My Name is Ingrid och slängde ihop ett rotfrukter-och-potatismos med lite nedriven gruyere (passar himmeslt med både hjortron och IPA) och till det ett par rediga “riktiga” korvar som låg och puttrade en stund i pannan. Nu var korvarna något starka och moset skulle nog baseras på enbart potatis med lite extra smör men i övrigt var det riktigt gott.

Ölet då? Baserat på BrewDogs Hardcore IPA och Ingrid, men med lika många möjliga skillnader som hjortron i ölet så är det svårt att göra en rak jämförelse. Däremot hade man till skillnad mot Ingrid inga hjortron i själva vörtkoket utan de tillsattes tillsammans med en sockerlag i sekundärjäsningen. Sista dygnet innan buteljering är ölet dessutom oskamset torrhumlad med Amarillohumle. Från början var ölet tänkt som en bröllopsgåva till en av bryggarnas jämtländska kusin härstammar, ett landskap där hjortron är synonymt med fest. Killarna själva rekommenderar ölet tillsammans med feta ostar av Brie-typ, gärna från Annas Ost från Oviken i Jämtland, men jag fick ta vad jag hade vilket blev en bit gruyere.

Jackdaw Brewery Chicouté

Utseende: Mörkare disigt brun persikofärgad vätska med fint skum med minimala till små bubblor och en gräddig topp.
Doft:En blommigt fruktig arom där Amarillohumlen är tydlig och än tydligare vilket jag imponeras mest av är att hjotronen verkligen känns av – något Ingrid inte lika välvillig till. Hjortron och söt dov humleklibbiga doft går verkligen underbart ihop och förutom bären så är det tropisk mix av passionsfrukt, persika och grape.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Nästan lite syrlig bärsmak med en i början metallisk beska som sedan rättar till sig innan den tar en plats i munnen den inte kommer att lämna förens eftersmakerna är ett minne blott. På grund utav beskan så får hjortronen kämpa mer för att stå ut och det lyckas de med, dock kanske jag hade önskat snäppet tydligare fruktighet och kanske också lite rundare kropp. Då hade beskan balanserats snäppet mer och hjortronen hade fått samma utmärkta smakvänner som i doften. Det metalliska jag anar brukar ibland hittas i riktigt humlade öl men också från jästen i många hembrygder, nu hade ölet fått stå ett tag och hälldes upp rätt varsamt så det är svårt att finna en klar faktor. Men varför bry sig, Ingrid mötte just sin kusin från Uppsala.

Betyg? – Bättre(-).  Doften är på topp, beskan och efterbeskan är precis så som man önskar att den är men i mitten av smaken så är det lite för bittert och kanske hade den behövts rundas av lite? Lite sötare och en aning mer humlefruktig och vi hade gift oss, nu “kilar vi bara stadigt”. Beskan tog som sagt över lite men det är skönt att se hur man vågar ta ut svängarna med ölet utan att skämmas. Behöver jag ens säga att det blev en hit med gruyeren?