Tag Archive | "MankerBeer"

Photo: flickr.com/photos/chrys/

MankerBeer Meets: Pre-CBC: Edward Westbrook/Westbrook Brewing Co.

Photo: flickr.com/photos/chrys/

Photo: flickr.com/photos/chrys/

Tomorrow we head for Copenhagen to stroll around until Friday and the start of Copenhagen Beer Celebration. Before we properly can start celebrating we have to complete our interview series, so here is one of the two last interviews – this time with Edward Westbrook, the young and ambitious home brewer how decided he wanted to start his own brewery and who then made sure it was built from scratch. Last year they celebrated their 1 year anniversary and this second year in the business have started off well. For being such a young brewery it’s amazing to be able to find beers such as their White Thai (love it with food) and IPA all the way across the water pool and over here in Sweden. So, fellows, time to get your CBC groove on, meanwhile – here is Edward!

 

MankerBeer (MB): Being relatively young and with little experience of commercial brewing you decided to build and open your own brewery, Westbrook Brewing Company – tell us about yourself and how you ended up building your own brewery.
Edward Westbrook (EW): I started homebrewing in college back in 2006, continued all through graduate school. After that I decided that I wanted to open my own commercial brewery, so I somehow (still not really sure how!) convinced my family that I wouldn’t lose all their money if they invested in me. That was in 2009, then we started planning the construction and everything and finally opened in late 2010.

MB: You attended last year’s Copenhagen Beer Celebration and quickly became one of the breweries on everyone’s lips with a mixture of rather uncommon classic beer styles and high class hoppy beers as well as one of my favorites Mexican Cake. What is the process when coming up with the idea of a new beer; is it driven by your own preferences at the time or any personal brewing philosophy?
EW: Mostly it’s what we want to drink! Our favorite beers are really fresh hoppy pale ales, sours, saisons, and of course weird barrel-aged stuff, so that’s pretty much what we brew! Some beers like the White Thai and Mexican Cake are based on flavor combinations found in our favorite foods.

MB: The brewery opened just a few years ago – how has the experience been so far and what are the goals for the future?
EW: It’s been awesome! Our goals are to expand a little bit (but not get too big) and keep brewing really cool stuff.

MB: Back in November I read that ‘Westbrook’ were to be distributed in Georgia and in Denmark we can find the IPA and White Thai (both available in Sweden) as well as some of the rotating beers such as Vanilla Tree Dubbel and Dark Helmet. In relation to the brewing capacity, how much is exported and what room is there for new markets?
EW: Last year I think about only 3% of our production was exported. Last summer we doubled our cellar capacity which really gave us a lot of room, and right now we are distributed in SC, Alabama, Georgia, and NYC, in addition to Europe

MB: CBC is not only for the beer drinkers but also a meeting platform for the brewers – what were the peaks of being here last year?
EW: Meeting and talking with the other brewers, and of course getting to experience the Danish craft beer culture! It was surprising to me how many of the beer fans at the festival already knew about us.

MB: You have already made collaborations with Danish/American Evil Twin, Brian Stillwater and Charleston Beer Exchange but if you could choose any collaborator and beer to brew – what would they be?
EW: Tough one, I don’t really seek out breweries/people to collaborate with purposely, but if somebody has a good idea and they want to do something I’m all for it!

MB: South Carolina is neither that big, nor populated with tons of breweries – what is the beer scene like in South Carolina?
EW: It’s growing really fast, but still a long way to go! Until 2007 there were only around 3 breweries in the whole state, now we have somewhere around 12, with 4 or 5 also planning to open soon. Unfortunately the laws in SC are really bad for breweries, for example we can’t even serve pints to our customers that come here – it has to be in tiny little 4 oz glasses!

MB: What advice would you offer everyone who are dreaming of opening up their own brewery?
EW: Make sure you have a lot of money to spend and that your beer is really really good. If it can’t stand up against the best beers already out there, you’re going to have trouble!

MB: What should beer fans at Copenhagen Beer Celebration really not miss?
EW: Besides the beers, they should definitely try and talk to the brewers as much as possible. A lot of us are traveling a long way to be there and we want to hear from the fans!

Thank you Edward, now lets check out what he is bringing to Copenhagen!

Westbrook CBC Beer List:

  • 2nd Anniversary Cap’n Skoon’s Ballistic Stout
  • Brandy Old Time
  • Grumpy Old Time
  • Funky Old Time
  • Bearded Farmer: Thomas
  • Comrade Appleseed Apple Brandy BA Imperia l Stout
  • Shane’s Big DIPA
  • Bourbon BA Quad
  • Mexican Cake 1st Anniversary Imperial Stout

Posted in MankerBeer Meets:Comments (0)

Photo: www.youstayhoppyaustin.com

MankerBeer Meets: Pre-CBC: Jeffrey Stuffings/Jester King

Photo: www.youstayhoppyaustin.com

Photo: www.youstayhoppyaustin.com

It is soon time to pack my bags and head for Copenhagen and the Copenhagen Beer Celebration! Days, weeks and months of waiting is about to come to an end, but no sleep ’til Brooklyn and more pre-cbc interviews to come (Surly, Westbrook etc). Today we put focus on one of the newer American breweries, a small farmhouse brewery located in Texas Hill Country – Jest King Craft Brewery. We had a quick Q&A with Jeff Stuffings, who started up the brewery together with his brother Michael Steffing. Today Jester King is made up by the two brothers, along with fellow brew connoisseurs Ron Extract and Jordan Keeper and aesthetics director Josh Cockrell. Some of their beers have shown up in Europe, impressive as they are still focusing on their core markets in the US and many american beer geeks have a hard time finding their beers.

MankerBeer (MB): Jester King is a fairly new brewery but has received a lot of attention and appreciation among beer lovers, how come you and your brother Michael decided to set up shop and open a brewery? Did you have any prior experience with brewing and beer?
Jeffrey Stuffings (JS): I think our reasons for opening a brewery are pretty similar to the ones that motivate a lot of other brewers. We love the brewing process, creating and shaping flavor and aroma, and attempting to guide fermentation in interesting ways. Our prior experience comes from homebrewing. We’ve also had a lot of help from other professional brewers such as Real Ale in Blanco, Texas and Russ Beattie formerly of Dark Horse Brewing in Marshall, Michigan.


MB:
 Your beers sell out immediately and by every week the demand appears to be increasing – how do you handle the pressure from bars, beer shops and beer lovers who want to sell/try your beer?
JS: One thing we’ve been pleased to see is that a lot of the retailers we work with understand that we don’t make very much beer and that our beer takes a relatively long time to make. Very few retailers have dropped us because we don’t have a particular beer available at a certain time. I think beer lovers appreciate openness and good communication from a brewery. We’re an open book about our process, ingredients and recipes, and we try to keep people well informed with the latest news about our beer.


MB
: The brewery is situated in a beautiful old farmhouse, which you yourselves brought from Victoria, Texas. It really adds something extra to the brewery. Do you have any expansion plans and how would they be integrated in the current brewery?
JS: Our expansion plans involve adding more temperature controlled space for the oak fermentation and maturation of our beer. We also seek to find a permanent location for our coolship and build a cellar for our spontaneously fermented beer. Any expansion we do will be certain to protect the beauty of our surrounding land.


MB:
 I feel that almost every US state have their own weird and often contradictory laws on alcoholic beverages; How come Texas wineries but not breweries can sell their products on (or even off site)?
JS: The double standard that allows wineries to sell their wine directly to the public but does not allow breweries to sell their beer comes from the fact that the Texas beer market is dominated by a few very large, very powerful players. The big brewers and big distributors in Texas have traditionally made it clear that they intend to fight small brewers for every bottle and pint sold, even though small brewers in Texas only account for a very small percentage of the market. The large, powerful players have thus far had the financial resources to make sure that no political change happens. Although, we’re now seeing signs that their position may be softening as large distributors are seeing that craft beer isn’t going away.


MB:
 Recent changes in the Texas beer bills (SB 515-518, 639) were discussed just some weeks ago and if 515-518 would be passed – how would that change the settings and possibilities for Jester King?
JS: We’d be able to sell beer to people who come to visit our brewery. We have hundreds of visitors each week. We’d love to be able to sell them bottles and glasses of our beer. We’re also excited about the possibility of having bottle releases at our brewery. Basically, just the prospect of being able to operate a real bar or pub like breweries can do in most other parts of the world is very exciting to us.


MB:
You have Ceres Park together with Stanley’s Farmhouse Pizza, except for giving you the possibility to sell your beers through them – any pizza and beer combos we should try? Or any other food and beer pairings ones must try?
JS: I’m a fan of Stanley’s Beatrice pizza, which has Bechamel sauce and goat cheese. It has some delicate flavors that I like to pair with our table beer called Le Petit Prince. As far other pairings, I tend to defer to people with better culinary minds than me. I also prefer for food and beer pairings to include a recipe if possible.


MB:
As a Swede I was happy to see that you were brewing Gotlandsdricka, a traditional Swedish beverage (which we unfortunately won’t see at CBC) – what is the story behind the beer? Why make a weird traditional Swedish beer?
JS: Broadly speaking, we’re fans of the farmhouse brewing tradition, which tends to yield very dry beer with complex flavors and a few rough, rustic edges. We also have interest in these beers because they were brewed before the discovery and widespread use of pure culture brewer’s yeast (Saccharomyces Cerevisiae). Given our broad interest in the farmhouse brewing tradition, we like to explore how different parts of the world historically made these beers, which led us to our interest in Gotlandsdricka. That and we thought “Viking beer” sounded cool.


MB:
 I read somewhere that you try to limit your collaborations, why is that?
JS: It’s not so much that we try to limit our collaborations, but that we want our collaborations to be meaningful. I’ve had many collaboration beers that were very good, but left me wondering what each individual brewery actually contributed. I’ve also had collaboration beers that left me thinking that brewery A could have just as easily made that beer without brewery B. When we take on a collaboration, we want it to clearly have an element from each participant and hopefully be better than the sum of its parts.


MB:
 Texas haven’t been famous for their breweries, but a lot has happened lately? What up and comers do we have to try or know about?
JS: I’m a big fan of Live Oak Pilz and Hefeweizen. I think it’s hard to find American breweries doing these styles better than them.


MB:
How would you explain the rising interest in craft beer all over the US and do you see any risks with it?
JS: I’ve heard Garrett Oliver of The Brooklyn Brewery say that what we’re currently seeing is a return to what used to be normal in the United States. Prior to Prohibition there was a rich culture of local and neighborhood breweries. We’re getting back to that. One of my theories is that as information becomes more easily accessible and people become more aware of great culinary and beverage traditions, it’s more difficult for mass-marketed, lowest common denominator products to completely dominate. When people become more and more aware of the amazing diversity of flavor that’s out there, they’ll embrace new things and tend not to revert to a one size fits all approach.

I don’t see a risk in what I just described, but I do see a threat imposed by the future scarcity of resources like barley and water given our changing climate and increasing population.


MB:
What should beer fans at Copenhagen Beer Celebration really not miss?
JS:The beer we’re sending that I’ve been drinking the most of is our RU-55 Barrel Aged Sour Red Ale. I like the combination of lactic acidity and dark fruit.

 

Thank you Jeff! Below is what Jester King will bring to CBC and for the full list of beers, check out this post. Changes may occur and not all beers are served at all three sessions.

Jester King CBC Beer List:

  • Black Metal
  • Das Überkind
  • El Cedro
  • Funk Metal
  • Noble King
  • RU55
  • Salt Lick
  • Das Wunderkind!
  • Le Petit Prince

Posted in MankerBeer Meets:Comments (0)

IMG_20130422_210151

MankerBeer Meets: Akkurat och Garrett Oliver skapade ljuv musik

IMG_20130422_190003Det är sällan jag har varit med om en så intensiv period av fantastisk mat och utsökt öl. På tre dagar har Garrett Olivers, bryggmästaren på Brooklyn Brewery, resa i Stockholm och Göteborg bara nått mittcirkeln. Ändå har jag fått i mig mer än 14 rätter och fler öl än vad jag vågar erkänna, jag har trots allt släkt, familj och vänner som läser detta. Då jag inte kommer gå in på gårdagens trevliga middag på American Table lika djupt som den på Akkurat så vill jag bara tacka denna förstaklassiga USA-inspirerade restaurang för sitt genomgående högklassiga USA-tema med allt från corn bread (vilket jag älskar) till bräserade lamlägg som fick det att smälta i munnen till en Local 2 och desserten, en “chocolate obsession” som ackompanjerades med den alltid lika bra Black Ops, ölet som inte finns.

Min resa började dock redan i måndags då Garrett intogs av Akkurat. För det var just så det var, Akkurat tog över Garrett och hans öl – inte tvärtom som det brukar vara. Jag har varit på rätt många ölevents under de få år jag har varit mer aktiv inom den lilla svenska mysiga ölscenen och jag har fått min erfarenhet av hur olika bryggare tenderar att köra på gammal vana, finna nya inslag eller att bara improvisera när de håller sitt snack. Garrett, som den gentleman han är levererar inte bara var gång, utan levererar också nya saker varje gång. Ibland kommer han tillbaka till viktiga punkter, men då för att de är av den art att det är de saker han finner vara av störst värde – som att öl är på väg att normaliseras som huvuddryck och att det som sker runtom i världen är en naturlig reaktion på att vi blir medvetna om vad som är bra. Sverige är nu Brooklyns näst största marknad och i samband med att man nu startar upp Nya Carnegiebryggeriet i samarbete med bryggeriets svenska importör Carlsberg så har vi ett ypperligt bevis på vad alla ölfantaster i landet har lyckats åstadkomma.

IMG_20130422_190539Därför är det så härligt att se Garrett få dela rampljuset med krogen som håller middagen – vilket var fallet på Akkurat. Darren PackmanBeerSweden (tack för en trevlig kväll) skrev det oerhört bra i sin sammanfattning av kvällen – det här var den mest ambitiösa beer makers dinnern någonsin. Då menar vare sig han eller jag att andra middagar inte har levererat utan snarare att det här var i en egen klass. 9 olika rätter med lika många öl – nuff’ said. Att Akkurats ‘fader’ Stene Isacsson på det slänger in en liten extra aptitretare i form av en silltallrik som serveras med inte en utan två öl gör det bara än mer galet. Det här var lite som om någon eller något skulle firas.

Temat var svensk husmanskost, något Garrett var förundrad, på ett positivt sätt över. Aldrig tidigare hade han sett en restaurang gå tillbaka till basics vad gäller maten och parningarna; blodpudding, silltallrik, kalops – allt tydligen väldigt svenskt och främmande. Imponerad menade han på att han själv kanske borde försöka gå tillbaka till sin barndom och se vad han serverades då och vad man kunde göra med det. Kvällen började dock lite tidigare med att jag klev in på Akkurat och snabbt fick rådet att ta en “för-öl” varå på rådet att Monster Ale var ett bra val, trots vad den är (tack Nicklas). Monster Ale är en nästan 11% stark barley wine, väldigt lättdrucken men farlig såhär innan en middag skulle starta. Inte blev det värre över de två första ölen vi fick råd att ta med oss in, då till aptitretaren. Så in bars ett glas, ja inga smakprov här inte, vardera av bryggeriets Summer Ale och Pilsner. Där började festen kan man säga.

Istället för att tråka ut er alternativt göra er överdrivet hungriga genom att beta av varje rätt med varje öl så tänkte jag med mer svepande drag motivera hur maten och ölen lyckades med någonting knasigt. Förhoppningsvis lyckas jag ge en bättre bild av Garretts roll i det hela i ett andra inlägg. Det stora med de här eventen, vilket kan verka främmande för vissa men som jag vill lyfta fram som ännu ett bevis på var craft beer står idag är hur det samlar olika typer av folk. Mitt emot mig sitter vår belgofil Jens Skrubbe, bredvid mig Roger från Alf Tycker om Öl och bakom mig inte ett utan två par med far och son. Utöver det finner jag gamla vänner jag inte mött på en tio år och som jag inte ens visste var nyfrälsta öldrickare. Så bra öl samlar folk.

 

IMG_20130422_194540Medan vi hugger in på förrätterna, en magisk trio bestående av “blodpudding” (blodpudding, pilgrimsmussla och rivna baconchips), “Tunnbrödsrulle” (såklart med strömming och hummer) och “torsk med äggsås” (ingen beurre blanc utan gueuze?) så berättar Garrett lite om “community”-känslan de har i Brooklyn, ett tema han har återkommit till under dagarna. Mittemot bryggeriet ligger en svensk restaurang som man hoppas kunna göra något för/med och både i Brooklyn och nu i Hammarby Sjöstad önskar han göra de som bor i området delaktiga i bryggeriet och känna att man har en bra relation till det. Inte för att potentiellt sälja mer öl utan för att det är ett viktigt tecken av respekt. Till förrätterna serveras en purfärsk US-version av Brown Ale’en (opastöriserad och mer ofiltrerad om jag förstod det rätt), Sorachi Ace och en Local 1. Framförallt så var Brown Ale’en bättre än någonsin tidigare och blodpuddingen med de nästan knastrande goda lingonen visade hur bra den här typen av öl är till mat. Local 1 skar in i smörsåsen och den perfekta torsken med lite extra sötma och en liten örtighet som fick mig att kapitulera och tunnbrödsrullen och den speciella karaktären från Sorachi Ace ska jag inte ens tala om. Full pott med extra plus.

IMG_20130422_211910Ett roligt sidospår om Sorachi Ace är att bryggeriet som använder ungefär halva den producerade skörden av Sorachihumle för just det här ölet nu snart gjort en gladpack och fått sitt öl att ibland ersätta humlens faktiska namn. Jag har här och var sett folk referera till Sorachi Acehumle, vilket är lite roligt på sitt sätt.

Åter till middagen, vi har ju nyss börjat. Till varmrätten och trion av “kroppkaka”, “rotmos och fläsklägg” och “kalops” serverat med den för mig helt nya Jonge Kriek, EIPA och Local 2. Jonge Kriek är trots namnet en twist på Local 2 som fått ligga med körsbär och med tillsatt brettanomyces (om jag förstod allt rätt). Här steppade belgo-Jens in och vi kunde väl slå fast att det påmindre mer om en oud bruin eller liknande än en frisk kriek. Till kroppkakan gjorde sig körsbären och inslagen av blöta murkna träplankor sig väldigt fint och igen var det bara att smaska i sig glatt – aldrig har så här vanlig mat varit så gott. Trots den enorma mängden öl och mängden rätter lade köket och serveringspersonalen ett perfekt tempo så att man hann socialisera och ändå dricka och äta på i lagom takt. Jag vill rekommendera er att prova EIPA’n som ni kan finna på fler och fler krogar med bra husmanskost, gärna med ljusare kött och mos – IPA och ett välsmörat mos är finfint. Det här är också en öl som fått flera av mina vänner att börja intressera sig mer för öl och bara det att den tagit över Brooklyns Brown Ale på många krogar som “standardöl” är stort, även IPA börjar bli folkligt.

Vi passade på att fråga Garrett varför man inte gjort öl som Jonge Kriek tidigare och ärligt men väldigt tänkvärt svarade han att man genom att växa sig större nu kan inrikta sig på att göra vad man vill på ett helt nytt sätt. Så diskussionen om craft vs crafty och att de inte längre är så små som vissa önskar att de skulle vara ger han inte mycket för, så länge de har full kontroll på vad de brygger, var och när så tycker han inte att något har ändrats. Tvärtom släpper det fram de friheter som gör att de äldre och numera större mikrobryggerierna kan utveckla sin portfölj – vilket är det som är kul. Jag frågar om han menar att man måste gå den här vägen eller kan man satsa all in på galenskaper direkt. Här passar han på att förtydliga att bryggerier kan gå vilken väg de vill, från dag 1. Vi tar Cigar City som exempel som gjort lite annorlunda öl men som gjort det och blivit uppskattade för det sedan deras start, så det finns inte en naturlig väg man måste gå och alla som gör sin sak och gör det bra förtjänar respekt och den uppmärksamhet de får.

 

IMG_20130422_212720“Äntligen” säger magen och konstaterar att ännu 3 rätter står kvar på menyn; “friterad camenbert” (med friterad persilja och hjortron), “chokladkaka” (med havssalt, baconflakes och inlagda päronbitar) samt en “jordgubbstårta” (med vaniljmaräng och hasselnötscreme). Serverat med bryggeriets dubbel-IPA Blast!, Cuvée Elijah och klassikern Black Chocolate Stout så var det just vad Stene skrivit i menyn – en “happy ending”. Åter visar en balanserad och grym humlad öl, Blast!, hur väl det går med ost – gärna smält sådan där persiljan ger en liten men likväl extra dimension. Skulle kunna leva på den desserten, om det inte vore för att jag var dum nog att stoppa skeden med den helt lena chokladkakan i munnen. Vipps så smalt all ångest över mättnad och gynnande berusning bort för att lämna små spår av lycka kvar. Cuvée Elijah med sina bourbontoner gav djup till chokladen även om jag skulle kunna låta bli att ha något alls till den, den var för god. Likaså var sista finalen med den lilla tårtan till Black Chocolate Stout ett exempel på varför “BCS” är bolagets mest prisvärda öl då den släpps, allt en imperial stout ska ha och en mästerlig öl till desserter likt denna – något jag skall minnas till midsommar.

IMG_20130422_210151

“Alf”, Garret och Dake

Mättnad och allt slog till och medan kvällen fortsatte in på småtimmarna så var det en rätt annorlunda och glad stämning på middagsgästerna. Det var bra och engagerade samtal om öl, musik och livet däremellan och ja, det var fasiken inte igår jag var med om en sådan fest på en månad – och då var det egentligen “bara en vanlig beer makers dinner”. Enorm eloge till Stene med personal, till Garrett (och Fredrik måste få en stjärna med som ser till att det görs möjliugt) och alla som var där. Grymt trevlig kväll.

Missa nu inte kvällens Tap Takeover på Akkurat när man går bärserk på Akkurats kranar och serverar mer Brooklynöl samtidigt än vad som gjorts tidigare i det här landet.

 

Posted in MankerBeer and Food, MankerBeer Meets:, MankerBeer TalkComments (2)

BonsVoeux

De Röda Djävlarna: Veckans Belgotips: Avec les Bons Voeux

“Ceci nes pas une bière” är en parafras på en av Magrittes målningar av en pipa där samma konstnär hävdar att det inte är en pipa. Den Brysselfödde René Magritte är bredvid den galna katalanen Salvador Dali ett av de största namnen inom surrealismen.

BonsVoeuxSurrealismen är en konstgenre som utmanar betraktaren och som ställer omöjliga frågor. Ofta vacker, ofta melankolisk och ofta väldigt tilltalande. Att kittla fantasin, att röra om i det uppstyrda och att vara glitchen i matrisen har alltid varit surrealismens mål och det tilltalar mig något oerhört! Magritte är oerhört ren och explicit i sin målning, klar komplexitet och underfundig i kvadrat. Jag ber er att nästa gång ni är i Bryssel så tillbringa en dag på Magrittemuseet. Skulle ni till råga på allt få tag i Struise/Alvinneölen Keralensis blir Magittenärvaron tydligare än ni anat..

Belgisk öl kan på många sätt te sig surrealistisk och eftersom vi har vårt centralstyrda Systembolag kan vi tyvärr inte alltid få allt man önskar. Eftersom jag inte är varken lobbyist eller påstridig tänker jag även ta den enda väg jag känner för att försöka påverka och eftersom verkligheten ibland överträffar fantasin så varför inte…

Min surrealistiska önskan är att på något sätt Dupontarnas Avec les Bons Voeux ånyo får äntra Systemets hyllor! Jag vet att den har gästspelat förut men det känns som en hägring, en illusion. Jag ångrar att jag inte bunkrade mer då! Ölen föddes 1970 och det var bryggeriets gåva till alla stamkunder. Ryktet spreds och till slut även ölen. Tack och lov! Bons Voeux är en komplex brygd i gyllene manér och den lagras med oerhörd värdighet. Den är torr och lätt fruktig, tankarna kan lätt luras att tro att det är en trappisttripel! Magisk och fantastisk precis som Magrittes målningar…

Vänligen/

Posted in MankerBeer Talk, SurisarnaComments (0)

IMG_20130408_190431 (kopia)

MankerBeer Meets: Middag och ölprovning med Thornbridge

IMG_20130408_190431 (kopia)Förra veckan var minst sagt välfylld med spännande ölrelaterade events; i Göteborg hade man premiär för En Öl & Whiskymässa, Menno Olivier från De Molen startade sin två veckor långa vistelse i Sverige – och så var brittiska Thornbridge på besök. Ett bryggeri som snabbt seglat in på mången svens ölfanstasts radar. Inför kvällens ölprovning på mysiga Bishops Arms Folkungagatan i Stockholm stämde vi middagsdate med en av bryggeriets bryggare Matthew Clark och bryggeriets marketing manager Alex Buchanan.

Redan när jag anländer sitter de båda britterna (Alex är visserligen skotte) tillsammans med M2 och Stefan Johansson från bryggeriets svenska importör Galatea Beer Spirits & Wine och dricker öl och skrattar likt de har suttit där bra mycket längre än de minuter jag missat.

De sitter och pekar i en folder som illustrerar bryggeriets rätt imponerande uppsättning öl. Förutom en kölsch, Tzara har de allt från den hos Odell Brewing Co. nyligen bryggda välhumlade red ale’en Colorado Red och för oss svenskar välkända öl som Raven och Bracia. Jag lär mig snabbt att pekandet och det som det pratas om inte riktigt är synkat utan samtalen kretsar mer kring den brittiska ölkulturen och hur den börjar förändras till hur fasiken jag och M2 valt att pyssla med öl. Det är avslappnat, vänskapligt och precis som ett möte mellan människor som delar en passion ska vara.

Alex berättar om hur bryggeriet startade för att bit för bit växa ifrån det gamla bryggeriet i vackra Thornbridge Hall. Idag har man istället bryggeriet i nya lokaler inte mycket längre bort, men känslan för god mat och dryck sitter kvar. Mat undrar ni? När bryggeriet 2004 startades utav Jim Harrison, ägare av Thornbridge Hall och hans affärspartner Simon Webster så var tanken att erbjuda riktigt bra öl. När man sedan kom i kontakt med krögaren och kocken Richard Smith så var steget att inkorporera även restauranger och egna pubar inte lång bort. England har en annan tradition när det gäller att driva egna ölställen och många bryggerier har även krogverksamhet – så även Thornbridge. Man har allt från egna pubar, utan mat, till barer med enklare menyer och slutligen ett par restauranger som Richard ser till håller klassen.

Om vi tar och återgår till starten. 2005 slog Thornbridge upp portarna och bland bryggarna finner vi namn som Stefano Cossi och Martin Dickie. Italienaren Cossi kom från en utbildning inom Food Science and Technology i Italien medan Martin, som senare blev ena halvan bakom BrewDog startade sina studier på International Centre for Distilling and Brewing i Edinburgh. De båda var med och la grunden till de öl som numera är bryggeriets sortiment och vissa menar att man kan känna igen mycket av det Martin bryggde hos Thornbridge i vissa av BrewDogs öl Mottagandet från de brittiska ölfantasterna var minst sagt varmt och redan första året kammade IPA’n Jaipur hem ordentligt med lovord på CAMRA Awards (Campaign for Real Ale). Som en kul anekdot så jobbar jästnörden Cossi idag för Coors..

IMG_20130408_193643 (kopia)Nutid. Under middagen tar vi och frågar de båda hur de ser på den brittiska ölkulturen och varför den stagnerade så under en längre tid. De håller delvis med om att det har varit en lång väg att gå men framhåller att väldigt mycket sker nu nu och i samband med att fler och fler börjar intressera sig för öl så blir också exponeringen av craft beer större. Alex förklarar hur man förut hade få som provade eller skrev om deras och andra brittiska bryggares öl men i takt med att öljournalister och bloggare blev vanligare och allt mer professionella så kom också fler “vanliga” öldrickare att upptäcka vad öl kan vara. Samtidigt har också flera brittiska bryggerier börjat knyta starkare band och Alex framhåller att det är en positiv konkurens. Även om marknaden kanske inte är jättestor och inte kan svälja hur mycket öl eller bryggerier så är alla vänner och arbetar för samma mål – man vill lyfta ölen. Sedan är det en attitydsfråga, hur dricker man öl och vad är öl. Ska ölet drickas ur pints, ha lägre alkoholhalt och du ska dricka en sort under en kväll? Även här menar de att en förändring är på väg i takt med att medvetenheten och intresset ökar.

 

Kvalitéens roll på Thornbridge är viktig, väldigt viktigt – varje halvtimme handplockas en random flaska från tapplinan för att man ska kunna mäta syre- och koldioxidnivåer, smak, doft och utseende – allt ska vara perfekt och hålla en jämn kvalitet. Här lyser bryggeriets tre ledord innovation, passion och knowledge igenom klarare än någonsin. Matthew berättar hur de hela tiden, för varje ny batch öl och varje ny batch med råvaror analyserar allt från humlens nivå av alfasyra till dess smak och arom. Passar den inte eller når inte upp till kvalitetsmålen så får den bytas ut. Genom att göra olika single hop-öl kan de lära känna varje humlesort och under kvällen är det här arbetet något de båda återkommer till – kvalitet, kvalitet och åter kvalitet. Istället för att tillsätta humlen i fasta omgångar där den riskerar att “kokas ur” så tillsätter de humlen under hela koket samtidigt som den gamla humlen fiskas upp, detta för att undvika kokat kål och istället få en fräsch humlearom med genuin humlekaraktär. Kort och gott – jämför med thé. Många av de humliga öl vi dricker har en karaktär vi förknippar med en viss humle, däremot kan den skilja sig rätt markant beroende på om humlen hanterats rätt (behålla fräschör) eller överdoserats (klibbigare, kraftigare, saknar fräschör).

Kanske är det just på grund utav deras ständiga passion och nogrannhet som flera av världens mest förnämsta bryggerier har hört sig för och velat göra olika typer av samarbeten med dem. Förutom samarbeten med Dark Star (UK), Terrapin (USA), Kernel (UK) och Bridge Road (AU) så har man gjort uppmärksammade öl med både Sierra Nevada och Garrett Oliver från Brooklyn Brewery. Garrett var på Thornbridge Hall för öppningen utav det nya bryggeriet och passade då på att göra en 11% stark barley wine, Alliance som också lades på olika fat. På 11% har Alliance blivit bryggeriets starkaste öl. Matthew menar att balans och drinkabilitet ska vara i centrum, du ska kunna dricka ölen och då fungerar det inte med för starka öl, dessutom är många öl starka “bara för att”. Genom att veta vad du gör kan du uppnå samma smaksensationer och komplexitet redan på receptstatidet – ännu ett tecken på den medvetenhet som blivit ett fundament för bryggeriet. Just nu är det rätt lugnt på samarbetsfronten, en anledning menar Matthew är att det är så mycket jobb att man ofta bara sitter och blir frustrerad på den tid som krävs på att tweaka recept och bolla idéer medan det man vill göra, att brygga ölet sällan “bara görs”.

 

Ölen då, var de något att ha? Under kvällen kom vi att prova hela nio stycken utav bryggeriets olika öl; Tzara, Chiron, Halcyon, Jaipur, Kipling, St Petersburg, Raven, Honey Heather och Imperial Oatmeal Stout – de två sista speciella öl brygda i det gamla bryggeriet (därav märkningen Thornbridge Hall).

IMG_20130408_205531 (kopia)Tzara, en kölsch style ale (de får bara kallas Kölsch om ölet bryggs i tyska staden Cologne) bjöd på friska toner av halm, lite banan och en mullig men lätt kropp som gör den perfekt när du vill ha något trevligt för att släcka törsten. Det här är en öl jag hoppas vi kan få se på svenska uteserveringar i sommar då den är det perfekta mellantinget mellan en lager och en ale. Därefter kom Chiron, en pale ale namngiven efter den mytologiska figuren som också står  staty utanför Thornbridge Hall. 5% alkoholstyrka för fram fräscha toner av citrus, tallbar och gräs i näsan och med endast någon vecka på nacken så är det som att smaka på en nyskördad humlebassäng. Krispig och uppfriskande, men den bör drickas relativt färsk för det är mer utav aromhumlen och en balanserad måttlig bitterhumling.

Sedan var det dags att bryta av och gå upp ett steg i form av den mörka IPA’n Wild Raven – en öl som när den först släpptes i Sverige togs emot utav en delad skara öldrickare. Vissa ansåg att Sorachi-humlen var för tydlig medan andra höll den som den bästa mörka IPA’n de provat. På grund utav en namntvist så har Raven nu fått tillägget “Wild”, dock är det samma öl som tidigare. Eller samma och samma? Både jag själv, men även andra provningsdeltagare anmärkte att den kändes lite mildare och mer balanserad. Matthew förklarar att man genom att ha ändrat lite på maltbasen troligen har modifierat den totala beskan. Anledningen är att en stor del av ölets beska och bittra toner kommer från malten. Med en en mer balanserad maltbas får ölet tydligare toner av de rostade choklad och kaffetonerna jag föredrar där humlen ger perfekt kryddning till ölet. Kanske har de också låtit de övriga humlesorterna Nelson Sauvin och Centennial balansera upp Sorachihumlen mer.

Näst på tur var samarbetsbrygden med australiensiske bryggeriet Mountain GoatThorny Goat. En balanserad och rätt mild mocha porter med toner av choklad, en nypa lakritspulver och milda kaffebönor. Väldigt behaglig för att vara 6% och som ni nyss läste så är balansen viktigare än att göra en alltför kraftig öl – något jag första gången jag drack ölet hade svårt med men ju oftare jag har provat den ju mer tycker jag det är skönt med en mocha porter som faktiskt är riktigt lättdrucken.

Det var så dags för de avslutande ölen och nu åkte de kraftigare brygderna fram – först ut den 80 IBU kraftiga (imperial) IPA’n Halcyon. Ölet påminner rejält om en upphottad och vuxnare Chiron. Även den här flaskan är helt färsk så det är blommande sommaräng, mogna citrusfrukter och en avslutande touch av humlekotte som provas. Den sista trippeln öl går sedan helt i mörkrets tecken – först ut bryggeriets russian imperial stout – Saint Petersburg Russian Imperial Stout. Med stundtals rivig och ibland subtil lakrits, aningen rökighet och mer mörk choklad tycker jag att ölet visar att det ibland kan vara gott med en välbalanserad och enkel kraftig mörk öl än en komplex och varierad dito. Ibland vill man ha något extra, ibland vill man ha något rakt på sak utan krussiduller.

Kvällens verkliga höjdpunkter var de två sista ölen; Heather Honey Stout som med helt underbara smaker av ljunghonung penetrerar en redan rejäl och fyllig stout för att likt Närke Kaggen Stormaktsporter skapa lycka i min mun. Ölet, som har fått jäsa med champagnejäst har under ett halvår varit uppdelat på tre fat – en tredjedel i franska ekfat, en tredjedel i Pedro Ximinez sherryfat och en tredjedel i rödvinsfat från Bordeaux. Rökighet, mörka torkade frukter, honung – allt blir perfekt. I min bok var det här var världsklass! Sist ut bjöds det på Imperial Oatmeal Stout, även denna jäst med champagnejäst men lagrad i ett halvår i Kentucky Bourbonfat. Kokos och bourboninslag tar för sig och låter mildrande vanilj och choklad ga komplexitet. Visst är bourbonen rätt tydlig, men man är dum som klagar – ölet är trots allt “bara” på förvånansvärt låga 11%.

 

Ni kanske tänkte på det där med att Raven fått byta namn, och jo, även Saint Petersburg Russian Imperial Stout har diskuterats då man inte kan heta likt en stad. Vad alla verkar ha missat är den halvt barbystade kvinnan,Flora som utgör den staty som pryder trädgården på Thornbridge Hall syns på samtliga flaskor..

IMG_20130408_203406 (kopia)Kvällen avslutades sedan nere i baren där vi pratar vidare om vad som kommer att ske framöver. Alex och Matthew förklarar entusiastiskt om den bredd och variation de vill ha på deras öl, de ska inte bli ett bryggeri som bara gör en typ av öl. Så när jag och M2 frågar varför de inte gör mer extrema öl så får de något lurt i blicken. Matthew berättade redan under middagen hur man lagt undan lite fat för framtida experiment och att vissa av faten innehöll brettanomyces. Vissa fat hade redan legat en längre tid men skulle få ligga än längre för att de suröl som de innehåller ska utvecklas på ett förtjänstfullt sätt. Han nämner också att man arbetar med ett par berliner weisses som man får se om man sedan kommer att “smaksätta” med frukt, bär eller annat eller om man låt de vara som de är – just nu vill man bara få rätt laktokaraktär på dem. Förutom dessa nyheter så har man en European Series på gång där man vill göra lite mer traditionellt Europeiska ölstilar, bland dem en weizenbock, abbey ale och så vidare. Vi lär förhoppningsvis få träffa de båda i Sverige igen, det var Alex andra besök och redan på Stockholm Beer så blev han förtjust i Sverige och önskar komma hit under varmare årstider. Rätt otippat håller han också på att läsa om Sverige då hans nuvarande kvällsäsning utspelar sig just i landet – så håll utkik, för i år kan det det bli en brittsommar!

Posted in MankerBeer Meets:, MankerBeer TalkComments (0)

lagulogo

MankerBeer News: Pre-CBC: Who let the dogs out? Lagunitas beer list

lagulogoTwo weeks and one day until bartime – so start preparing, Copenhagen Beer Celebration is in the air! I was just writing an article on UK brewery Thornbridge and how one of their brewers, Matthew, explained to us how they try to make all of their beers sessionable or at least with a good drinkability. A sane beer geek wouldn’t down a pint o Three Floyds Dark Lord (or…), not because the quality or taste of the beer but simply because its too flavorful and strong. At CBC we will see breweries from all corners of the world and with different focus – some are making big beers while some prefer easy drinking beers. I would put Lagunitas Brewing Co. in the middle, leaning towards the more easy drinking beers. Quite unexpectedly, many Swedes really like Lagunitas – a brewery we until last year had to go to Denmark to be able to find. The brewery is attending CBC for the first time and their beer list, subjective to change, has a nice mix of easy drinking beers such as their IPA and my favorite, New Dogtown Pale Ale to their new Chardonnay barrel aged Imperial wheat ale Doppelomyces and and Barrel Aged Imperial Stout. I wouldn’t miss fresh Hop Stoopid or Maximus – beers that will give you your morning hop fix. For the complete list, of all the beers as well as ABV and descriptions – consult this great list! As soon as all beers have been announced we will upload the final version for you to print, edit and play around with!

 

Lagunitas CBC Beer List:

  • IPA
  • New Dogtown Pale Ale
  • Hop Stoopid
  • Little Sumpin Sumpin
  • Maximus
  • Doppelmyces
  • B.A Imperial Stout
  • Wilco Tango Foxtrot (WTF)

Posted in MankerBeer News, MankerBeer TalkComments (0)