Nu bör ni ha vant er vid min serie om klassiska öl som många glömmer bort att de står på hyllorna. Öl som om för få köper dem riskerar att tas bort från Systembolaget och vars existens då riskeras. Nu när det dags igen, med en öl som många nog provat på både en och två gånger. Tanken är att få in en svensk öl också som vi anser som en riktig klassiker.

För nog finns det sådanna också. En öl som många av oss har startat vår bana på är Nils Oscars India Ale. Detta är enligt Nils Oscar är det en modern tappning av den engelska IPAn och är kraftigt humlad med amarillo. Idag är det vanligare med moderna, amerikanska IPAs med tydlig humleprofil, lägre maltsötma och oftast med en högre beska. Därför är det skönt att då och då bryta av mot något lite mer traditionellt, lite mer brittiskt men som ändå inte är för karamelligt.

Nils Oscar är ett av våra äldsta mikrobryggerierna och har en den lite charmiga sloganen – Världens bästa öl! Bryggeriet startades 1995 och gjorde tidigare gör även starksprit (editerat efter kommentar från bryggeriet). Edit: /Man gör fortfarande den riktigt goda Tärnö Gin liksom vodka och annat, men som de nedan kommenterat så är fokus nu mer på ölen och spriten har legat lite efter. Synd då de gör väldigt god sprit, hoppas att de kan få folk att återupptäcka den/. Det är precis det man finner också, ett stabilt svenskt bryggeri som brygger stabil ale. Inte alltid den smakjagande ölnördens favoriter utan bara bra öl som ofta passar som bordsöl. På senare år har de däremot börjat samarbete mer med andra och stuckit ut med lite häftiga öl, tänker då främst på Grale, samarbetena med FreQuency och ölet som släpps nu nästa måndag en scotch ale vid namn Pandemonium.

Nils Oscar India Ale

Utseende: Väldigt klar bärnstensfärgad med ett mindre vitt skum.
Doft: Doften är av knäck och kola samt vissa citrustoner. Här märks att man håller nere på kraften jämfört med en kraftig, välhumlad IPA, det är mildare men också fint balanserad mellan det sött knäckiga och det mer riviga citrusdoftande.
Smak: Söt malt som ger smaken av sirap och kola. En viss intressant ton av mandelmassa som snabbt glider över till en viss citrussmak. Trevlig mildare efterbeska som gör att du får något som livar upp, men som inte på något sätt ger för stora intryck som kan störa. Detta gör den till en riktigt bra vardagsöl och bra till mat.

Betyg? – Bra. Man får inte den där kicken som sagt, men det är en öl som passar väldigt bra till mat som en standard. Den är väldigt fint balanserad mellan sötman och beskan då inget av det egentligen sticker ut alls. En öl jag gärna bjuder på i grannskapet utan att de tittar på den och säger nä sån här ”ajpiay” är bara beskt utan man tar den lätt till sig.

Det finns en hel del klassiker på Systembolaget som många ofta går förbi, vilket jag tycker är lite synd. För ett tu tre så är de inte längre på hyllorna. Där, så då har ni åter läst min introduktion till min serie om förbigångna klassiker på bolagets hyllor. Ni som är extra nyfikna ser nu också vilken öl det gäller.

Jag förstår att ni lyfter blicken och tänker, har karln blivit galen, BrewDog Punk IPA? Är det en klassiker? Står folk verkligen över den?

Ja jag anser att det är en klassiker, för det är en öl som levererats till oss som den enda riktigt bra IPA:n under många år. Nu på senare år har det dykt upp så många andra på marknaden. Modus Hoperandi, Founders Centennial och Lagunitas New Dogtown Pale ale (ni kan läsa om alla här) petar alla på Punk IPA:ns tidigare ohotade tron. För vist har ni vid flera tillfällen tittat på en Punk IPA och bara vandrat förbi den? Sanna mina ord om inte jag har gjort det.

Brewdog känner väl de flesta till vid det här laget, men viste ni att den Punk IPA som säljs på systembolaget idag inte är densamma som Punk IPA från samma bryggeri som från början såldes på Systembolaget? Vid årsskiftet 2009-2010 bytte man recept och när man valde att ta bort Crystal och den i mitt tycke ganska dåliga humlen Motoeka för att byta ut dem till Simcoe, Ahtanum och Nelson Sauvin. Beskan tonades ner och IBUn sänktes från 65 till 45, även alkoholhalten minskade från 6% till 5,6%. I min mening var Punk IPA en okey öl innan, men direkt den blev minsta lilla ofärsk blev den riktigt dålig och smakade lite rutten lök.

År 2011 började man dessutom att förpacka ölet på burk och finns på de flesta Systembolagshyllor. I juli förra året bytte man design på flaskorna så Punk IPAn lever under en ständig förändring.

Brewdog Punk IPA

Utseende: En grumlig gyllene bärnstensfärg med små snabba bubblor. Ett ljust mindre skum, ingen direkt krona att prata om.
Doft: Väldigt fruktigt, många exotiska frukter som passionsfrukt, lime, mango, sharonfrukt, ananas, kåda och en hel del gräs.
Smak: En hel del honung och knäck även om det känns torrt, snarare än sött. Det byts snabbt ut mot en större gräsig och citrusfruktig smak. Massor med intensiva fruktsmaker främst av något övermogen sharonfrukt, ananas och mango men även toner av passionsfrukt och en del fläder.

Betyg? – Bättre. Med sin, för stilen, perfekta kolsyrenivå gör den ölen otroligt drickvänlig. Att smaken är otroligt bra gör det hela till en bra helhetsupplevelse. Skulle kanske vilja ha en lite större maltbas för att göra ölet bättre, men det kan tära på det drickvänliga. Detta är dock en öl jag gärna alltid har i kylen då den passar till i stort sett varje aktivitet och tid på dygnet.

Ni har nog redan läst mina inlägg om bortglömda klassiker såsom  Jever, Rochefort 10, London Pride och Twisted Thistle. Alla är öl som var för sig inte är så häftiga för de som provat rätt mycket olika öl men ser man alla ihop så är det inte heller dåliga öl. Nu är det dags igen och idag kör vi på en klassisk, bortglömd tjeckisk pilsner.

Kärt barn har många namn sägs det. Budweiser Budvar Budejovicky Czechvar 12?. Kallas för Budweiser, Budweiser Budvar, Budvar, Bud, Bud?jovický Budvar, Czechvar, Budwiki eller Budweis. I Nord- och sydamerika får den inte heta Budweiser eftersom det finns en amerikansk Budweiser. Så därför heter den istället Czechvar där och den amerikanska Budweiser heter faktiskt Bud i EU länderna om man ska följa reglerna, men det gör man naturligtvis inte i Sverige (samt Storbritannien och Irland) där båda ölen får gå under namnet Budweiser.

Då många tjatar om Pilsner Urquell och hur bra den är så brukar jag säga att man istället bör prova en Budvar då PU sedan länge blivit sämre och sämre och mer och mer industriellt förstörd. De flesta kommer sedan tillbaka för att säga att jag hade rätt, den är ju bättre än de andra tjeckiska lagertyperna i samma klass. Vissa fyller dessutom i att den dessutom är 3 kronor billigare med sina 12,30 kr jämfört med PUs 15,20 kr.

Budweiser Budvar Budejovicky

Utseende: Gyllengul klar öl med ett litet vitt skum av stora bubblor. Väldigt snabba små bubblor som lyfter mot utan och puttar bort skummet som lämnar ett par fina gardiner längs glaset.
Doft: Uppfriskande och gräsig doft med vissa spår av limeskal. Viss dofta av knäck och ett fiberrikt bröd.
Smak: Smaken är av röda äpplen, gräs och lime. Viss sötma från knäck och en smak av sötare bröd med mycket fiber. Lite kluven då det även vara en smak av kanderade mandlar. En mjuk men väldigt trevlig efterbeska.

Betyg? – Bra (+). Om jag ska dricka en lager så väljer jag oftast mellan två stycken, Jever eller Budvar. Beroende på vad jag ska äta till eller vilket humör jag är på väljer jag en av dem. För att det är de två bästa vi kan få tag på enkelt här i Sverige. Jag föredrar ofta torrare lager som denna och då den är otroligt lättdrucken och frisk på samma gång binder den ihop det jag ofta söker i en lager. Inte för söt och perfekt i kolsyran. I min bok, bästa tjeckiska lagern varje dag i veckan.

Det finns en hel del klassiker på Systembolaget som många ofta går förbi, vilket jag tycker är lite synd. För ett tu tre så är de inte längre på hyllorna.
En av mina absoluta favoritöl som man kan köpa på Systembolaget för blott 13kr är Jever. Denna tyska klassiker med sin stora örtsmak som passar till nästan alla tillfällen på dygnet. Ja ni ska se att det går att borsta tänderna i den också!

Friesisches Brauhaus zu Jever är ett bryggeri från staden Jever i Niedersachsen, Tyskland som grundades redan 1848. Även om bryggeriet sålts i ett par led (tillhör numera Oetker) så var Jever Pilsener rikskänt redan efter första världskriget. Andra världskriget var naturligtvis inte lätt för bryggerierna då det rådde stor brist på råvaror över hela Tyskland, men på 60 talet började man åter se bättre tider och Jever Export blev en storsäljare över hela Tyskland igen och byggde åter upp bryggeriet.
Jever export bryggs tyvärr inte längre utan nu är det bara Jever Pilsener som gäller. Det finns andra varianter som alkoholfritt och med citron i osv. men dem ser vi lite mellan fingrarna på. Vi ser även mellan fingrarna på att när man gjorde en dålig batch med Jever så skickade man dem till Bremen eller Hamburg och dessa batcher kallas numera för Hamburgbatch.

Personligen uttalar jag Jever som det står skrivet, men min svåger som kommer från Hannover, som är Niedersachsens huvudstad, uttalar det Jefer. Tyskt V uttalas oftast likt ett F.

Jever – Jever Pilsener

Utseende: Gul, lätt gyllene helt genomskinlig med ett riktigt fin och stor skumkrona. Små lätta bubblor.
Doft: En lätt metallisk doft som bryter sig igenom den annars maltdominerande doften. Mycket pilsnermalt och så kommer det även en doft av halm och tysk humle.
Smak: Det första jag tänker på är knäckebröd, detta är helt naturligt då det är otroligt mycket pilsnermalt i ölen. En lätt honungssötma som snabbt körs över av en gräsig och blommig örtsmak. En lätt smak av äpplen när den blir lite varmare. Avslutas i en medium beska som ligger kvar ganska länge i munnen för att vara en pilsner.

Betyg? – Bättre. Jever kommer aldrig att vara bäst, Jever kommer heller aldrig att vara en dålig öl i sin genre. Jever är absolut högklassig och förtjänar ett bra betyg främst för sin mångsidighet. Idealt ska den drickas på en varm sommardag på stranden, eller på en fin vårdag när man kan sitta och mysa lite i solen eller med en god soppa/gryta typ gulasch. Tänka sig, att ölen som inte har något och ändå har allt är en av mina favorit pilsners.