MankerBeer.com

Nu när det börjar bli riktigt kallt och ruskigt är det väl på sin plats att drömma sig tillbaka till sommar, sol och semestertider? Det tycker iallafall jag, och därför tänkte jag passa på att avsluta det jag påbörjade tidigare i höst – återrapportering från min och frugans bilsemester till Italien via Tyskland. Sist jag publicerade något befann vi oss i Bamberg, och var på väg mot München.

Vi anlände till München en lördag förmiddag och det var en jäkla massa folk ute på torg och gator. Mycket mer än vad jag nånsin hade kunnat tänka mig, och då förväntade jag mig ändå en hel del folk. Jag kan bara gissa hur trångt det är under Oktoberfesten.. Nåväl, vi checkade in på hotellet och begav oss ut på stan för lite mat och öl.

Första stopp – Schneider Weisse Brauhaus. Schneider Weisse gör i mitt tycke några av dom bästa veteölen i världen. På bryggpuben som ligger väldigt centralt har man 10 öl på fat och en stor meny om man är sugen på att käka traditionell tysk mat. Restaurangen är riktigt, riktigt stor och uteserveringen likaså.. Och naturligtvis fullproppade med folk som dricker öl, sjunger och röker cigaretter så det står härliga till.

Vi lyckades få tag på ett bord på uteserveringen mellan två högst suspekta herrar som just var på väg därifrån och en rätt så lustig tysk familj som blev helt uppspelta när vi sa att vi var från Sverige. Där satt vi ett tag och njöt av atmosfären och drack ett par öl, däribland den helt jäkla fenomenala Tap 1 Meine Blonde Weisse som var en av sommarens bästa öl för mig. Detta stället är ett måste om ni är i München, men det tror jag redan att ni visste om.

Efter detta begav vi oss till Ayinger Speis unt Trank. Även detta ett helt enormt ställe med ett gäng av Ayingers egna öl och en massa tyskt käk. Här bestämde vi oss för att äta middag och det beslutet var jag nöjd med. Jag åt en riktigt god schnitzel Cordon Bleu med en massa härligt syrlig tranbärssås, och till den ett stort glas Ayinger Bayrish Pils. Klockrent. Lokalerna var stora och dunkla och gick i vanligt tyskt manér långt in i huset. Personalen var trevlig men något stressad, jag kan tänka mig hur mycket folk som passerar här varje dag.

Mätta och belåtna traskade vi hemåt mot hotellet igen, vi stannade till en sväng på Andechser am Dom men det var så jäkla mycket folk att vi fick hålla oss på en kylig uteservering en stund.. Så vi orkade inte så länge utan gick hem och la oss istället.

Sen var det söndag, och som ni kanske vet så händer det inte så mycket i Tyskland på söndagarna.. Därför tänkte vi att det borde vara ett perfekt tillfälle för en utflykt till Kloster Andechs som ligger knappt en timme utanför München. Och perfekt blev det. När resten av Tyskland håller vilodag var här full rulle.

Lagom till 11-tiden anlände vi vid det gamla klostret och parkeringen började redan fyllas upp med bilar och bussar. Tyvärr fanns det inga bryggerivisningar på söndagar så vi strosade mest runt på området i vår egen takt istället. Det är ett stort ställe som nog ser lite mer modernt ut än vad jag trott, men så vet jag inte riktigt vad jag hade väntat mig heller.

Klockan närmade sig 11.30 och restaurangdelen började fyllas upp med folk som drack öl, åt haxe och en liten “Bom bom-orkester” som stod i ett hörn och höll låda. Jag beställde två öl till mig och fick två enliters stop ihop med en rejäl bit haxe och surkål, medan frugan höll sig till vatten då hon tog på sig att köra, kärt nog. Om ni någon gång har ätit haxe tidigare så vet ni hur mäktigt det kan vara, och ska man dessutom hälla i sig två liter öl innan klockan 12 på eftermiddagen så infinner sig matkoman rätt så snabbt..

Här efter kände vi att det var dags att bege sig tillbaka mot München. Min plan var att vi även skulle besöka Tap House Munich, men när vi väl kom dit var det tyvärr stängt på söndagarna under sommaren, till mitt stora förtret då det inte fanns någon info om det någonstans mer än på deras dörr.

Livet gick vidare och så även vi, och på väg bort mot en tunnelbanestation hittade vi en höstmarknad / Oktoberfest light och humöret var återigen på topp. Lite öl och en currywurst här sen kände vi oss rätt så nöjda. Vi tog en kortare tur genom stan och begav oss sedan tillbaka till hotellet för en god natt sömn, för att sedan dagen därpå bege oss mot Venedig.

Till Bamberg anlände vi tidig kväll. Vad vi inte hade en aning om var att det tydligen var en helt enorm stadsfestival där den här helgen. Och med helt enorm så menar jag verkligen enorm! En festival som folk i trakten går runt och längtar till året runt, något som folk från hela Tyskland tar ledigt och reser till och det är så mycket folk på gatorna att man knappt kommer fram!

Vi checkade in på hotellet snabbt och lätt och begav oss fortast möjligt ner mot stan. När vi började närma oss stadskärnan blev det bara mer och mer folk på gatorna. Överallt satt människor i alla åldrar och drack öl ur krus, allt från tonårstjejer till gubbar som är egentligen är nära döden men vars kärlek till öl håller dom vid liv ytterligare ett tag. Tivoli, korvstånd, kringlor, ölvagnar och godisförsäljare trängdes på gatorna ihop med tusentals glada människor.

Istället för att köpa öl i plastglas som man gör i Sverige och i dom flesta andra länder jag besökt så betalade man här för ett krus varpå man fick en polett man skulle visa upp när man lämnade tillbaka sitt krus och på så sätt också fick tillbaka sina €2 som kruser var värt. Ville man behålla kruset var det bara att strunta att lämna tillbaka det. Ölen köpte man i den vagn vars bryggeri stod på kruset, och det fanns en hel del olika vagnar att välja på, utställda med ett lagom avstånd runt om i hela stan.

Något som var rejält uppfriskande var att var man än tittade så var alla bara glada. Inget bråk, ingen som är jättefull och beter sig illa, bara kärlek och skratt! Vi gick runt resten av kvällen och drack god tysk pilsner, käkade bratwurst och helt enkelt njöt av stämningen.

Dagen därpå var det dags att besöka Aecht Schlenkerla, något som vi lyckades missa förra gången vi var i stan. Schlenkerla är det kändaste Bambergska bryggeriet, främst på grund av sin helt fenomenala rököl.

Bryggpuben ligger mitt i stan i några väldigt, väldigt gamla lokaler. Maten är traditionellt tysk och ölen flödar likt inget annat. Vi var där vid 11.30-tiden och redan då var lokalerna inomhus fullproppad med folk som tryckte i sig haxe och rököl för glatta livet så vi bestämde oss för att slå oss ned på deras biergarten istället. Där ute serverades maten från vagnar om man var hungrig, och endast deras karaktäristiska rököl fanns att tillgå på fat.

Och sällan har väl ordet fat var mer korrekt. Ölen serverades alltså direkt ur trätunnorna den lagrats i, och helvete vad gott det var. Balansen i den här ölen är helt makalös, och när den kommer direkt från tunnorna är den så otroligt mjuk och lättdrucken att det är löjligt. Vi satt kvar här någon timme och det rann ner både två och tre öl i min torra strupe innan vi bestämde oss för att gå någonstans och få lite riktig mat i oss.

Vi hittade en restaurang ett par kvarter bort med en trevlig uteservering som inte var alltför ockuperad av festivalande tyskar. Kyckling för min del, kantarellsallad för frugans del. Och mer öl förstås. När vi ätit klart började vi prata med två killar vid bordet bredvid som visade sig vara bröder från stan men som båda flyttat en bra bit hemifrån för jobb och studier. Den ena bodde i Berlin och den andra i Zürich, men varje år kom dom tillbaka till Bamberg just den här veckan för att festa och träffa gamla vänner.

Där satt vi och pratade med dom i flera timmar och som lite kuriosa så måste jag berätta att en av dom knäckte extra som dubbare, eller “synchronizing” som dom kallade det. Vi svenskar fattar nog inte vilken industri det är i Tyskland (och även i dom andra länderna som dubbar förstås). Nåväl.

Efter vår härliga eftermiddagen på den soliga uteserveringen stannade vi till på bryggpuben Ambräusianum som låg tvärs över torget innan vi skulle upp genom stan och kolla in det högst rateade stället i Bamberg, Café Abseits. Väl där stod det på dörren att dom stängde tidigare på grund av festivalen. Trötta, men väldigt nöjda, begav vi oss istället upp till hotellet för lite välbehövlig sömn.. Och när vi vaknade nästa dag var det dags att styra bilen mot München!

För lite mer än tre veckor sedan var det äntligen dags för årets semester för mig och frugan, och på schemat stod Tyskland och Italien. Vi stannade hemma några dagar in på semestern för att kunna dra in till Malmöfestivalen och kolla in Imperial State Electric och Graveyard (jag trodde för en sekund att hela Malmö skulle implodera när Nicke Andersson gick upp på scen med Graveyard för övrigt, minst sagt episkt!), och på onsdagen var det dags för oss att styra bilen mot Hannover.

Vi bor i en liten håla i Lundatrakten och hemifrån oss ner till Hannover tar cirka sex timmar, vilket väl får anses helt okej. Lagom till kvällsmaten hade vi checkat in på hotellet och bestämt oss för att inmundiga middagen på Brauhaus Ernst August, en riktigt stor bryggpub i hjärtat av Hannover. Ölen var helt okej och stället kändes ganska modernt och väldigt fräscht. Maten smakade bra också, inget jättespeciellt men inte dåligt heller.

Resten av kvällen strosade vi runt i stan och kollade in ett par andra ställen, inget som är direkt värt att nämna tycker jag. Hannover är en ganska mysig stad som var rätt lagom att besöka i förbifarten, jag hade nog blivit rätt uttråkad om jag skulle spendera mer tid än så där. Dagen därpå körde vi söderut, mot vårt älskade Bamberg.

Vi har varit i Bamberg en gång tidigare och blev båda helt betuttade i stan. Körningen tog väl en tre, fyra timmar och på vägen ner så la jag märke till att vi helt plötsligt var ett par mil ifrån Goslar.. Och det kan man ju inte låta bli att kolla in om man ändå är i krokarna!

Goslar som också är en rätt så liten stad (betydligt mindre än Bamberg) är löjligt mysig. Husen är jättegamla, gatorna är trånga och människorna trevliga. Vi stannade bara till ett par timmar mitt på dagen och det var en jäääävla massa pensionärer i stan så vi kändes oss något missplacerade, men en lunch på Brauhaus Goslar hann vi med. Menyn som var helt på tyska var minst sagt knepig att ta sig igenom. Vi har båda rätt så grundläggande kunskaper i språket men inget av oss är särskilt bra på det, vilket visade sig vid den här beställningen..

Jag körde på ett säkert kort och tog en Jägerschnitzel (schnitzel med svampsås) medan frugan var sugen på en planka med charketurier som vi såg att ett par damer några bord bort satt och åt av. Vi frågade servitrisen om vilken det var men hon var ingen hejare på engelska så vi gissade oss fram.. Käse, det är ju ost.. Och schwein är gris.. Så det borde vara den här, tänkte vi. Det var det inte. Det hon fick var en liten sallad, en boll med fett (inte smör, fett!) med vad vi gissar var någon sorts svål inuti, några brödskivor och en väldigt ljust, nästintill genomskinlig, ost med rå lök ovanpå. Osten var inte någon höjdare, den både smakade och luktade unket på ett o-ostig och inte så trevligt sätt, ja hela rätten var ju ett stort mysterium egentligen. Men min schnitzel smakade bra iallafall! Ölmässigt var det gose som gällde.

Brauhaus Goslar gör ett par olika sorter och dom som fanns tillgängliga vid vårt besök var Gose Hell och Gose Dunkel. Om man vill ha andra smaker eller sorter så fick man helt sonika välja vilken smaksättning / sirap man ville ha i så fick man det vid sidan av. Väldigt tyskt, och inte alls särskilt gott. Efter en något otillfredställande lunch gick vi en runda i den vackra staden innan vi åter satte oss i bilen och susade ner mot Bamberg.

Världens största ölfestival alltså. Great American Beer Festival. Vad tusan ska man förvänta sig? Det är så vansinnigt många bryggerier på samma plats och man vill ju prova så mycket man bara kan, samtidigt som man vill njuta av hela situationen och bara chilla. Det kommer nog bli en hårfin balansgång att gå.

Om jag ska försöka mig på någon plan så är det nog att först gå på dom mest hypade ölen från bryggerier som Toppling Goliath och Funky Buddha, och sen gå på en massa jag inte känner till. Men hur ska man göra? Man kan ju inte gå runt och dricka en massa pale ale till förbannelse. Vad ska man gå efter? Vilka bryggerier ska man leta efter? Är det ens lönt att gå på det mest hypade, eller kommer där vara så mycket kö direkt att det är bättre att gå på okänd mark först och sen hoppas att rariteterna finns kvar? Frågorna är många, svaren är få och troligtvis högst individuella.
Något som ska bli väldigt intressant är att se hur allt sköts med logistik och mängden människor på samma plats. Man har ju varit på festivaler här hemmavid som använt sig av olika varianter och system för att få det så smidigt som möjligt, med varierande resultat.. Jag har sedan tidigare hört att GABF är en rejält väloljad maskin där det flyter otroligt bra, så det ska bli kul att få bevittna det på riktigt.

Ölmässigt lär det väl också vara top notch, förutsätter jag. Det är som sagt världens största (och mest hypade) ölfestival så av natuliga skäl bör ju samtliga bryggerier vilja ligga på sin absoluta topp. Sen om det kommer finnas specialbrygder för GABF eller om det handlar om standardsortiment vet jag inte, och jag bryr mig inte så mycket heller för den delen, där lär ju finnas en hel del för mig oprövad öl att dricka ändå.

Kort sagt är mina förväntningar väldigt höga. Jag har bara hört gott om festivalen, och även om hype kan vara förrädande så skapas det inte av tomma intet. Bara en sån sak att American Cheese Association ska vara där gör mig alldeles pirrig i kroppen.

Utöver GABF kommer vi under veckan också försöka hinna med besök på Crooked Stave, Oskar Blues, Avery, Great Divide, Redstone, Stranahans och många fler och även där är förväntningarna i topp så klart.

Tre veckor kvar nu! Ses vi där?