Ni kanske minns de gamla tokiga Sigtunaflaskorna från ett gäng år tillbaka? De såg ut som något man gjort hemma i källaren och namnet var lite därefter. Sedan dess har man moderniserats rätt ordentligt och produktionskapaciteten har även den gått samma utveckling till mötes. Nu håller man åter på att öka sin kapacitet, närmare bestämt skall den fyrdubblas genom att bryggeriet ute i Arlandastad skall expanderas till omkringliggande byggnader. Idag delar man bryggeri med S:t Eriks Bryggeri och anläggningen man har klarar 3.000 liter per bryggning. Med en ny tappningslina och nya lagringstankar kommer man att inom tre år kunna brygga närmare 5 miljoner liter öl om året, med svenska mått väldigt mycket men glöm inte att även många “pyttesmå” amerikanska mikrobryggerierna ligger kring 1-10 miljoner liter om året. Bakom expansionen står huvudägaren Galatea.

” Syftet med designen är att stödja en framtida internationell satsning samt att ge bryggteamet utrymme på flaskorna för att kunna göra sina öl mer personliga.

– Efter nästan tio år på marknaden var har vi valt att uppdatera utseendet för Sigtuna Brygghus, säger Marcus Friari som är Brand Manager för svenska varumärken på Galatea. Den nya designen är skapad för att fungera både på hemmaplan och på våra exportmarknader. Det viktigaste är dock att designen visar att Sigtuna Brygghus är ett lokalt svenskt mikrobryggeri som drivs av ett entusiastiskt bryggteam.”

Först ut med den nya designen är Sigtuna East River Lager, flaskor som kommer i butik till mitten av månaden men som ni ser på bilden så kommer även East Coast Pale Ale och Organic Ale att prydas med de nya etiketterna. Frågan blir då – vad tycker ni, fult eller snyggt? Personligen föredrar jag nog de tidigare flaskorna.

Idag släpps julölen och efter att ha gått igenom ett par lite snällare julöl tänkte jag nu dra på stort. Sigtuna släpper i år tre olika julöl, dels deras snälla Winter IPA Organic, klassikern Midvinterblot och sedan en lite kraftigare 9.3% stark skotsk strong ale som fått lite extra julighet genom en dos whiskymalt. Sedan Emil Lindén tog över huvudhatten på Sigtuna Brygghus tycker jag att ölen har utvecklats åt rätt håll och flera av ölen börjar hitta en enhetlig fåra, kanske med aningen mindre kaxighet än innan. Nu är de rätt rakt på sak med bra smaker, utvecklad munkänsla och utan att för mycket vill till på samma gång, något jag tror tilltalar de flesta typerna av öldrickare.

Ölet kostar 32,90 för en 33 cl flaska och har artikelnummer 11316.

Sigtuna Brygghus Christmas Scottish Strong Ale

Utseende: Mörk svartbrun vätska med något mörkare nougatfärgat gräddigt skum.
Doft: Whiskytonerna är omöjliga att komma ifrån, likaså sötman och inslag av choklad, tjära och mörka chokladdoppade fruktpraliner. Det blir inte kletigt sött som om ölet har fatlagrats och styrkan märks av men det doftar inte svådrucken imperial stout.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt så fyllig och mysig med behaglig sötma som med chokladsås för fram lättsam och balanserad rökighet, whisky och lite espresso. Mot slutet bränner det till snabbt, men jag skulle inte påstå att det är en störig whiskyton eller att ölet har en direkt alkoholhetta.

Betyg? – Bättre. Det här är balanserat uti fingerspetsarna. Just lagom whisky, snäll rökighet utan att bli kladdig och stickig, chokladpraliner och viss fruktighet. Ölet lär mogna efter någon månad i en källare och man bör ha i åtanke att det inte är en imperial stout utan en skotsk strong ale med mysiga frukttoner som gör sig bra redan nu. Perfekt till juldagarnas senare timmar eller till skinkmackan dagen efter.

Det blir en galen fredag den 20 september för alla er som älskar bra öl och råkar bo i Stockholm eller Göteborg. I Göteborg släpper All in Brewing sin helt nya IPA, Schysst IPA på Restaurang Stearin och självfallet är det ett par “All In”‘are på plats. Samtidigt i Stockholm blir det två event i en byggnad, men på två krogar.

På nedervåningen i Gamla Stan i Stockholm ligger The Flying Elk där samma bryggargäng som ovan kopplar på det andra fatet av sin IPA. Inte nog med det så tar de med sig sin Randall the Enamel Animal som de lovat att fylla med något gott. En randall kan beskrivas som ett rör man fyller med valfritt innehåll, man kopplar på det på fattappen och kör sedan ölet igenom det innan det når glaset. Brukar kunna bli galet och kul.

Just ovan The Flying Elk ligger det senaste tillskottet i Bishops Arms-kedjan, Bishops Arms Gamla Stan. Kedjan firar i år 20 år vilket de firar med flertalet events och specialöl. Ett av ölen som bryggts för att fira Bishops är Sigtuna Röd IPA. Det är Emil Lindén från Sigtuna Brygghus som kommer att vara på plats och från klockan 20.00 hälla upp denna 5.9% starka IPA. Kan förmoda att det blir bra med spring mellan krogarna.

Många är de som spekulerat i allehanda rykten som omedelbart startade efter att det blev känt att Mattias Hammenlind, bryggmästare och en av de drivande krafterna på Sigtuna Brygghus sedan flera år tillbaka, valde att lämna brygghuset.

De två mest populära ryktena var troligen de att Hammenlind skulle börja på Nya Carnegiebryggeriet som just nu byggs i Hammarby Sjöstad i Stockholm samt att han skulle arbeta med det gamla bryggverket Sigtuna Brygghus sålde till Darren Packman som sedermera blev Beer Studio, också ett bryggeri under uppbyggnad. Det senare ryktet dementerades dock ganska snabbt av Mr Packman.

Man vad är det då som Mattias ska hitta på?

Ryktena, från en för oss väldigt säker källa säger att Mattias ska dra igång ett eget bryggeri, där man redan nu håller på att få ihop sin första öl. I  dagsläget är det inte klaart var vare sig ölet eller bryggeriet ska heta, inte heller var bryggeriet faktiskt ska ligga/ligger. Det enda vi med säkerhet kan säga är att ölet blir klart till En Öl & Whiskymässa i Göteborg som går av stapeln om några veckor.

Mattias Hammenlind kollar på en bira

Mattias Hammenlind startade efter avklarad bryggteknisk utbildning i Ludvika på Sigtuna brygghus 2009 och har på många vis drivit den svenska ölkulturen ett par rejäla steg framåt dels med bredden på sortimentet på öltyper bryggda under hans dirigentpinne. Bland annat har han bryggt sina värstingar i serien Ace Of Spades, mottagit stipendie från Sveriges Bryggerier, konstaterat att öl jäser bäst till AC/DC och nyligen släpptes också den första svenska craft beer på burk av Sigtuna.

Lycka till Mattias Hammenlind säger vi på MankerBeer och ser med späning fram emot ditt nya projekt!

Humlade mörka ales har fått ett rejält uppsving de senaste åren och med etableringen och fjolårets explosion av mörka IPAs så får de väl anses vara här för att stanna. Något jag har svårt med i mörka IPAs är att de ibland kan bli för rostade och få en humleprofil som drar för mycket åt bränt gräs, olja och en kryddig finish som tar över allt vad balans heter – kort och gott är det som om alla övriga smaker dränks i ett obalanserat regn av diesel och humlekottar. Vissa öl har dock stått ut och till exempel Mohawks Whiteout Stout hade en fin variation av humle för att vara en imperial stout; aska, humle, choklad och bränt gräs föll ihop riktigt bra. Långt ifrån alla öl lyckas med det och när det väl sker så börjar hjärnan arbeta frenetiskt med att hantera lyckoruset av att äntligen få se hur den här typen av öl med rätt odefinierbar härkomst kan vara så pass bra. Nu har det skett igen och det lagom till påsken.

I år släpps två stycken påsköl från Sigtuna Brygghus; en modern ljus veteöl, Påskweizen, brygd av Emil Lindén och så den kaxigare mörka ale’en Dark Easter Ale från Matthias Hammenlind.  Sigtuna Dark Easter Ale är en mörk ale med en givmild mängd humle från USA och Nya Zeeland, engelsk svartmalt, rostad malt och rostat korn och redan på Systembolagets provning utav påskölen så var det en öl som både jag och M2 gav höga betyg och placerade som vinnare bland påskölen. För en 33 cl flaska får du betala 22,90 (artikelnummer 1381) och ölet släpps nu på måndag den 11e.

Sigtuna Dark Easter Ale

Utseende: Mörkbrun vätska som inte är lätt att få ljus igenom, något ljus chokladbrunfärgat skum med chokladpuddingsgräddig topp.
Doft: Att en öl kan ha så bra balans mellan just mjuk, fruktig chokladpudding, med bittrare inslag med saltlakrits och en aning skånerost är svårslaget. Det är fylligt, mjukt som attan och spelar in på register av komplexare kombos av bittert och sötfruktigt som få lyckas få till. Här har man hittat perfekt och framförallt är det djupet mellan riv och restsötma som skiljer den mot liknande öl som ofta fastnar i en för bittertorr och kryddig beska.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Direkt slår alla ljuvliga smaker på rätt tangenter på tungan, chokladmousse med en eller två espressoshots och lite mörk sirap, örtig humle som inte blir gräsig eller torr utan som bara ger samma kontrast till sötman som rågmalt ibland kan ge. Saltlakrits och tallbar för tankarna åt mörka IPAs medan restsötman och inslagen av choklad ger en lång och välsmakande finish. Väldigt bra variation mellan kryddigheten och de lena, fylliga smakerna som klingar av med sötman.

Betyg? – Bäst. Det här är helt i min smak. Allt från de mjuka, runda smakerna inspirerade av en stout till de mer rostade, kryddiga inslagen. Kan verkligen se hur den passar till det rekommenderade örtkryddade lammet med sitt fina kött och krydda som kommer att få sällskap av motsvarande karaktär från ölet, eller som Matthias själv rekommenderar det; “försök inte att dricka Dark Easter Ale till påskmaten utan vänta tills släkten stuckit hem. Dra då på hårdrocksbandet Darkthrone och njut“