Denna krönika har växt fram under en längre tid då vårt lokala sortiment har blivit sämre och sämre och sämre och sämre och sämre och sen sattes det ett stopp för att det skulle bli en större kvalitetskontroll och så blev det hela pannkaka av det.
De bryggerierna man verkligen vill ha in i det lokal alämnade och de som fick fortsätta att skicka ut i butikerna skickar många gånger direkt dåliga produkter till på tok för höga priser. Men detta ska inte handla om Systembolaget, för det har Manker redan sagt allt som man behöver säga om.
Nej detta handlar om det många av oss velat ha, bra session öl som man kan köpa i vilken butik som helst utan att storebror säger var eller när vi kan handla.
Frågan jag ställer mig är då vad man får när man sänker alkoholhalten till under 3,5% och säljer det i den lokala butiken, och vilka öl det ens är vi får in i just den butiken. En rolig trend jag tyckt mig se är att det dyker upp fler och fler alkoholsvaga öl på de vanliga matbutikernas hyllor. Många känner nog till ICA Supermarket i Åkerred som har ett enormt sortiment med folköl.
Alla har naturligtvis inte detta fantastiska sortiment utan det är ett fåtal matbutiker i landet som har satsat på ett bra utbud av lågalkoholhaltig öl. Därför gav jag mig iväg till en helt vanlig ICA Maxi och köpte med mig 10 stycken, inte så noga utvalda öl. Det skulle vara Svenska öl från dem som själva kallar sig hantverksbryggerier.
Vi kan börja med lite kuriosa. Många undrar ofta hur det kommer sig att en lätt/mellanöl håller nästan samma pris som en starköl. Jo det kan jag berätta. Jag som brygger hemma själv brygger nuförtiden en del lättöl för att det går verkligen inte att köpa många vettiga alkoholsvaga öl som ändå smakar bra. Jag bryggde ganska nyligen mitt mest vanliga recept, en humlad saison på ca 8% fast varmare och längre. Ölen slutade därför istället på 2,2%. Jag har med andra ord exakt samma råvaror till bägge. Enda skillnaden är alkoholskatten.
Väljer att inte fokusera dessa Dugges Spotlight, Nils Oscars Bordslager eller Jämtands Steam beer som alla 3 var väldigt bra öl i mellanölsklassen.
Nej istället har jag valt ut dessa: Strömsholms Post-Kari, Strömsholms Herman Hedning Peoples Beer, Eskilstuna Mellanöl, Jädraöl Vetefan, Helsingborgs Ale 2,8, South Plains Right to Strike och Strömsholms en Riktigt lättöl.
7 av 10 öl, är direkt dåliga 5 av 10 är direkt odrickbara. Hur F-A-N hände då detta? Hur har branschen misslyckats så kapitalt och tvingat fram mitt förmodligen tråkigaste inlägg genom alla tider.
Mitt projekt började med en lättöl, En Riktig lättöl heter den och kommer från Strömsholm. Strömsholm själva tycker att den passar till grillrätter vilket är lite roligt, för det är nästan precis så den smakar. Först av allt så skummade det något infernaliskt! Det var ett av de största skummen jag sett i mitt liv. Ölet smakade lite som att slicka på en bit kål, sönderbränt.
Jag fortsatte med Eskilstunas Mellanöl. Doften var riktigt trevlig, men när man väl smakade på det så smakade det gummi blandat med diskmedel. Trots det fanns det en del glädjeämnen i ölen, en av dem var när jag hällde ut den.
Jädraöl Vetefan var direkt dålig, men ändå drickbar. Man hade inte behövt vaska den men eftersom jag ville behålla smaklökarna någorlunda intakta så jag valde helt enkelt att hälla ut den igen. Två som ändå varit drickbara, jag hade nog kunnat stå ut med Eskilstuna ölen, men inte mer än så, men nu gick det utför.
Efter skandalen med en riktig lättöl så gick jag direkt på Post-Kari från Strömsholm. Om jag tänker skriva något om den? Ser ni bilden i inlägget? Ser ni hur mycket som lämnat flaskan? Ser ni hur mycket skum det är? Det smakade lika avskyvärt som det skummade.
Jag fortsatte därför med en Herman Hednings Peoples beer. Men den skummade inte alls istället, den var totalt avslagen och den smakade nästan lika tråkigt. Avslagen smak, viss rök. Vet inte varför jag tänkte på stenar…mötte vasken efter en halv klunk.
Istället för att ge upp valde jag att öppna en Helsingborgs Ale 2,8. Helsingborg som sägs ha vänt och gjort ett par riktigt bra öl, ja man måste ju prova. Men döm om min förvåning när jag kapsylen lämnade flaskan sprutade en stor stråle rakt upp och ja det nådde nästa hela vägen upp till taket. Nej jag var inte helt nöjd. Smakade ungefär som det lät. Ja det var surt.
Sist ut var ölen jag bävat för mest. South Plains Right to Strike. Tänka sig att ölen jag förmodligen set minst framme mot förmodligen blir den bästa? Nej jag hag inte provat den än så jag öppnar. Ingen gusher, bara här har vi en bättre början men….
Den ser ut som diskvatten och har mer eller mindre inget skum. Smaken är bland det värsta jag varit med om. Det är som att bita sig i tungan så att det börjar blöda, den metalliska hemska smaken. Att man sen spyr så det kommer genom näsan och doften fastnar där. Att sen med sin sönderbitna tunga fortsätta med att slicka på en frusen metallstolpe så att tungan fastnar. Det är så metalliskt att det är löjligt. Värst av allt är att nu har spyan ur din näsa också nått tungan och en bitterhet som snabbt går över i något fasansfullt surt och in i hela munnen. Jag gråter lite….och häller ut skiten.
Detta mina vänner är skandal! Jag vill inte på något sätt låta kränkande eller elitistisk. Men när vi betalar så pass mycket för en väldigt noggrannt utvald produkt som en lågalkoholhaltig öl ändå år. Då vill man ju att det ska smaka gott. På ölmässan som nyss gick av stapeln i Göteborg var det en paneldiskussion med S:t Eriks, CAP, Rådanäs, Beerbliotek och Coppersmith. En punkt som alla var otroligt samstämmiga med vad att dålig öl skadar de som faktiskt brygger bra öl något enormt. Köper du någon av ölen ovan för 20+ kronor kan jag lova att du inte kommer att vilja prova på lågalkoholhaltig craft beer igen! Tyvärr!