Efter gårdagens, och dagens underbara video där Manker och M2 förbereder sig inför SBWF så går vi nu ett steg längre. Tack vare ett par generösa vänner så kommer vi nu lotta ut lite fina priser i en tävling inför SBWF.

Vad går då tävlingen ut på? Jo, dela med er av länken till vår “införvideo-montage”, gärna på facebook (för ni “gillar” oss väl redan?) men annars på valfritt sätt, fota eller ta en screen dump och skicka till oss. Skriv gärna någon kul kommentar eller text till länken/filmen när ni postar den. Vårt mål är att få fler intresserade av bra öl och att vi ska få fler som kommer förbi på mässan! Sprid ölglädje i Sverige! Så hitta på något sätt att dela med er utav våran video och skicka in det till oss!

Av alla som sänder in sina screens (mankerbeerblog@gmail.com) så drar vi ett par lyckliga vinnare. Priset då? En date med M2? Mnjae, men en av Sorbons nya “Hello, My Name is Ingrid”-tishor, lite sköna Flying Dog/Sierra Nevada-glas från Wicked Wine och lite coola coasters. Vi har några sköna set att dela ut och det vore kul om vinnarna även har möjlighet att komma och möta oss på mässan, typ på torsdagen 🙂

Senast på söndag (25e) vill vi ha bilderna. Lycka till och vi hoppas att vi ses på mässan!!

So, it is finally here! The much expected, Le Grande Montage de Manker Beer. Manker and M2 prepares for the festival the only way two beer drinking guys can – drinking beer and working out, while drinking beer! We want to thank everyone that helped us with the movie and most of all Rocky Balboa and ivan Drago for inspiring us to give our fullest for the sake of drinking good beer!

The festival starts next week (29/9) and we really would love to meet you all there! Bring your beer drinking friends, bring your soon to be beer drinking friends or just bring everyone you know.

Manker and M2 will be there!  We’ll wear our Manker Beer t-shirts so please don’t hesitate to come and talk to us.

Soon we will also present our latest competition where you have the chanse to win really nice prizes, so stay put and make sure to join us on Facebook. At the festival we will let our two cameras capture every part of the festival and present all the gossip, brewer interviews and all the beer!

 We hope you like the montage and once again, a huge thank you to everyone involved!

See you at the festival!

Det vi alla väntat ett år på är snart här. En mässa, en massa öl men framförallt en massiv teaser!

Manker och M2 har jobbat sina öldruckna bakar av sig de senaste veckorna.. och vad har vi fått ut av det? Jo, en videosnutt på några få sekunder? Men håll till godo.. den som väntar på något gott ni vet.
Vi förbereder oss för fullt inför SBWF, vilket leder oss in på den ohyggligt viktiga frågan!? Vad laddar ni upp för, hur gör ni det, varför, var, under vilka förutsättningar! Kort och gott – hur förbereder NI er?

Igår skrev jag om Shorts Imperial Carob Stout och varför inte fortsätta på Shorts-spåret med ännu en öl från specialserien? Ölen presenteras såhär “Succulent magic delivered from nature’s most phenomenal sweetener” vilket ska sammanfatta innehållet – en kraftig och alkoholstark golden ale som har jästs med solrosfrön och Earthworkhonung. Fiffigt och lustigt har ölet döpts till Shorts Abnormal Genius och på etiketten så ser man ju en hjärna som “glänser” med solrosbladen med fröna som bakgrund. Även här är flaskan från 2007, öl nummer 9 av 13 i serien och flaska nummer 465 av 798, “superhjälten (var ju Johannes döparen igår) är denna gång bryggmästare Joe Short själv.

Tanken är att ölet ska visa hur brygder har gjorts genom hela människans existens, jäsning har varit livsviktig för många funktioner och Joe började spåna på alla de ingredienser som man tidigare kan ha använt för denna process. Riktig honung är en av de klassiska ingredienserna och Joe hade även en gammal tanke på att göra något med solrosfrön. Så 1 och 1 blev 3 och man siktade på att göra en något mer näringsrik öl som skulle vara bra både för kropp och själ. Det börjar dra lite åt Dogfish Head med andra ord och det ska liksom igår bli väldigt intressant att se hur öl kan bryggas om man bara byter ut lite ingredienser. Likt igår så håller man det även basic och det är inte så att man sedan lagrar den i något obskyrt fat i ett dussin år utan allt är basic och drivet av Joes intresse och påhittighet.

Shorts Abnormal Genius

Utseende:  Något rödskimrande varm bärnstensfärgad vätska med ett skum som mer blir till skumrester än stort och svallande.
Doft: Söt golden ale med tydliga inslag av “solrosfröskal” och mycket honung. Aromerna frön solrosfröna växer på och letar man lite efter dem så blir de kanske något för tydliga. Det finns en maltig sötma och lite honung, men även dofter av jordnötter och hasselnötsskal.  mer och mer solrosfrö om man letar.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla, väl kolsyrad. En rätt intressant bryggd. Till en början något alkoholstark men med en fin sötma och tydliga inslag av solrosfröna så finns det smaker att tillgå. Honungen ger än mer sötma åt ölet utan att själva smaken drabbas för mycket, något synd för en mjödfantast som mig. Inte så underlig som man på förhand kunde förvänt sig, inte heller är den på något sätt fantastisk. Intressant är också att trots sötman så slutar den faktiskt lite torrt.

Betyg? – Bättre-. Lite för kraftig men man har lyckats riktigt bra med smakerna. Solros och honung, torr men skön och passande sötma. Det blir varaition och en viss komplexitet bland smakerna men den kanske är lite för kraftig och i längden lite svårdrucken, vilket spontant känns som att det kan härledas till solrosfröna som ger en speciell karaktär på öet. Sedan skulle det vara intressant att se hur den har förändrats under de 4 åren sedan bryggning.

Shorts Brewing Company från Bellaire i Michigan har precis som drösarna andra bryggerier satsat på specialserier av öl som släpps i limiterade upplagor och som säljer slut lika fort som någon ropar hej. Det som skiljer Shorts från resten är att de gör det på ett lekfullt och bra sätt. Deras MMVII Imperial Beer Series är kraftiga och speciella öl som dessutom kommer med “spelkort” fastsatta runt halsen på flaskan.

Shorts Imperial Carob Stout är t.ex. öl 6 av 13 och i spelkortet berättar bryggmästaren Joe Short att det är flaska 425 av 912 och att ingrediensen som är “det ovanliga” i just den här ölen är “carob” – johannesbröd. Övrig statistik meddelar att det är en öl som lades på flaska 26/3 2007, så antingen har de legat på ölen länge eller så har Ölbutikken (där jag köpte ett gäng öl från Short) fått in dem riktigt sent. Bra kul med flaskor som har legat så länge utan att mna själv har behövt anstränga sig. Som kul kuriosa har man sedan en lång text om Johannes döparen (Johannesbröd – Johannes döparen, ni förstår..), men även en längre text där Joe berättar om varför han tror att johannesbröd passar så bra i öl. Bönan har en chokladkaraktär som är mild men smakrik och bönorna har mycket protein och sucrose vilket ska göra den lämplig i öl. Jag har druckit en 3-4 av dessa öl och ingen har varit dålig utan det är en lagom vågad satsning på allt ifrån solrosfrön till ingefära som man har lagt i. Hittar ni de här ölen så våga prova dem för Joe har inte tagit ut svängarna så pass att det blir för extremt, utan det är hela tiden “värdigt” och skapat “för alla” och inte bara den extrema öldrickaren.

Shorts Imperial Carob Stout

Utseende: Tjock svartbrun vätska med det där ljust chokladfärgade skummet man har lärt sig att älska. Fint är det, tjockt och krämigt, som flytande choklad men nedbantat så det inte är lika kletigt.
Doft: Mycket mildare och åt det nötfruktiga hållet men som är både gräddigt och torrt. Man märker snabbt att carobbönan gör sitt och det är svårt att beskriva hur. Men om man tar nötkross, drar i lite portvin, chokladsås lite “ört/grönsak” och kryddar det med en piff kaffe – ja, då har vi kommit närmare doften, oavsett så gillar jag den starkt. Det är mer än vanlig imperial stout och har något “eget”.
Smak: Något mer kraftig än lätt munkänsla som växer till något medelstor sådan och en bra kolsyra. Smaken är mer typisk. Mycket kaffe till en början, normalrostat men med en riktigt fyllig choklad och fruktsmak där det blir lite torrare nötsmak på slutet. Det är aningen tunnare till kroppen vilket ger lite portvinskänsla genom att vara smakrik, fyllig men ändå ha en mild, tunn, känsla i munnen. Jag tycker det gör den väl då det är lättdrucket men fullt av smak för något på ohyggligt lagom 8.1%. Det finns en liten syra i det, men återigen likt det i ett portvin – även fast smaken i sig inte får liknas vid portvin utan det är mer känslan av att dricka det.

Betyg? – Bättre+. Kanske med en liten parantes runt plusset. Jag vet inte varför, för det här är verkligen gott, som en riktigt bra imperial stout men med karaktär och en riktigt bra balans. Kanske inte lika så för de som vill ha fylligare, kraftigare imperial stouts och som tycker det blir för jobbigt med så mycket vinös känsla, men jag skulle inte tro att man störs av det. Den lena känslan av mild choklad och elegansen i hur smakerna samstrålar och gör det enkelt men ändå med finess gör det här till en väldigt passande öl. Passande till vad? Det mesta skulle jag vilja påstå, olika former av mat och desserter, en bra lättdrucken sällskapsdryck men även som en skön laid back kväll-framför-tv’n-öl

Mors lille Olle i Maines skog gick, ramlade över en öl och mosade blåbär han fick. Ja, något sånt lär väl inte ligga bakom den här ölen. Vad det istället är är ännu en del i ‘Pugsley’s Signature Series’, en serie med öl som påminner om  andra bryggeriers “imperial-serier” där de släpper lite maffigare, lite starkare öl. Förutom en stor IPA, en barley wine och lite annat så är det dels Smashed Pumpkins och nu även Smashed Blueberries som ingår. Alan Pugsley, master brewer på Shipyard har den här gången gjort en hybrid mellan en porter, en scotch ale och en blåbärspaj. Den ska ha porterns karaktär av kaffe och choklad men scotch ale’ens nyanser av malt och alkohol. På det så är det mosade blåbär som ska ge lite mer komplexitet och framförallt en intressant finish.

Personligen brukar jag ha lite svårt för scotch ales just för att de har så tydlig maltkaraktär och en något spritig aura som kan tyckas vara svår att uppskatta. Shipyard är inte heller kända för att göra exellenta och publikfriande öl utan det är snarare vanligt med kritik mot dem för att de släpper iväg öl med varierad kvalitet. Jag vill däremot framhålla pumpaölen (Smashed Pumpkins) som en riktigt bra pumpaöl som lyckas balansera sötma, kryddighet och kraft på ett väldigt bra sätt. Pumpaöl är lite som juöl för oss och det verkar svårt att få svenskar att gilla just pumpaöl, men de jag har introducerat till ölen framhåller ändå just Shipyards variant som väldigt sympatiskt (Dogfish Head’s Punkin Ale är t.ex. lite svårare verkar det tyckas).

Men nog om pumpaöl, det är Olle, björnar och blåbärsöl som gäller nu.  

Shipyard Smashed Blueberries

Utseende: Något lättare blåsvart vätska med ljusbrunt skum som sjunker ihop och kapitulerar rätt snabbt och återfinns inte alls.
Doft: Ta en scotch ale med sin rena maltspritiga doft och häll över vanilj- och bl åbärsglass. Släng i lite starkt kaffe där man inte märker någon rostad arom utan mest känslan av riktigt starkt kaffe.
Smak: Lättare till något medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn för att vara så kraftig i smaken vilket gör att spritigheten som redan finns i smaken lyser igenom än mer. Blåbären finns rätt tydlig i smaken och framförallt så sitter de kvar en bra bit efteråt. Men vad smakar det mer än helt okey med blåbär? Mnjae, inte mycket och möjligvis är det lite för mycket alkohol som tar över från blåbärssmaken och hindrar en från att finna fler smaker. Visst en bitterhet (tänk apelsinskal), lite mint och aningar av saltlakrtis (tänk blåbärsstout) finns, men jag tycker att det blir något för lätt och att “spritigheten” tar över för mycket. När den inte gör det, ja, då är man lika rätt ute som Smashed Pumpkins är – en öl som vidare växer på mig.

Betyg? – Bra-. Visst, det är gott men jag tycker det är obalanserat, kanske till och med mycket obalanserat och just att den har sin bas i scotch ale gör det än svårare för mig att gilla det. Scotch ale’s med mycket malt och tydlig alkohol är nog inte något för alla och att bara kötta i en massa blåbär tar inte skotten ur ölet, tyvärr. Däremot måste jag påpeka att den här ölen kan te sig helt olika för de som dricker den. Jag har hört lika många som gillar den skarpt som antalet som har vaskat sista dropparna, så det är en öl värd att prova. Just alkoholsmaken är heller ingenting som “alla” störs av och kan nog undvikas genom att hitta en bra serveringstemperatur. Så prova den, för det är alltid kul med lite vågad Amerikansk öl och det är inte alltför ofta vi finner blåbärsöl (tror det här är 3-4’e för min del). Gillar ni den så gillar ni den, annars så kan ni prova den till ett stycke blåbärspaj och hoppas att det kan passa bra ihop. Kanske något jag ska sätta M2 på?