Det skulle vara intressant att höra andra ölbloggare, ölskribenter eller ölfantaster motivera sitt intresse för öl och framförallt höra hur dem ser på sämre öl. För runt ett år sedan så skrev jag inlägg där jag ifrågasatte Expressens ölskribent efter att han hyllat ännu en blaskig eurolager, gett den högt betyg och motivering om att den var smakrik och hade bra balanserad beska. Förra veckan hände det så igen,öl som Fagerfult (lika billig som Cheap Thrills men har 1% mer alkohol), King Goblin, Åbro Lejon och Sailor fick toppbetyg (som grillöl).Att man kan motivera det med att de är passande tillfällesöl, alltså att de fungerar väldigt väl som läskande öl en sommarkväll medan man står och fixar med grillen kan jag förstå – i det syftet kan jag själv dricka eurolager ibland. Men jag skulle aldrig kunna få för mig att motivera Åbros betyg med “bra fyllighet och balanserad beska”. Tvärtom skulle jag kunna sträcka mig till till att säga att den är “läskande, passande och enkel”.
I USA på de flesta öltävlingarna (kanske även i Sverige?) gör de så att de gallrar ut ölen för att till slut få en vinnare. De tar 3-5 öl och rangordnar dem efter hur bra de är. Den bästa går vidare. Olika personer kan rangordna olika men det är hela tiden i relation till annat som de sorteras. Om man skulle ta sig an en sån här approach kan jag förstå att eurolager placeras rätt bra på listor på sommaröl. Men att ge dem poäng och motiveringar över hur bra de är – som i praktiken måste kunna ses utanför kontexten att det är sommaröl – det förstår jag inte. Ta RB eller BA, oavsett om det är en eurolager eller imperial stout så ska två öl över “4,0” anses som riktigt bra. Bevisligen är det får öl inom vissa kategorier som ens kommer över “3,2” och det just av anledningen att de inte är bättre öl än så. De kan ha interna hierariker och fortfarande vara bra tillfällesöl – men just för att de medvetet saknar kropp, smak, aromer så är det fel att ge dem högre. Så varför inte rekomendera lite fler bra ales när ändå den enligt mit intetsägande King Goblin får tas med?
Jag vill inte dra det här till något snobberi, utan tvärtom. Alla ska få dricka vad dem gillar och ingen har fel med vad den känner för smaker eller dofter – det är personligt. Däremot borde det vara mer främjande att välja öl som faktiskt smakar någonting. Få sommelierer hade ju rekomenderat ett pissvin till mat, visst rosé på sommaren och ett lättdrucket och gott vin är aldrig fel när solen ligger på. Men att säga att en kall eurolager passar utmärkt till mat, det är ett hån mot dem som kämpar för att visa hur bra öl och mat går ihop. Dricker jag en Sofiero till en bra köttbit tycker jag att ölen visserligen är läskande, sötman passar ofta in bra MEN jag hade fått allt det och lite till om jag tagit en mer ordentligt gjord lager som faktiskt har lite smak. Här är St. Eriksserien mitt favoritexempel, smakrika men ändå oerhört lättillgängliga öl.
Ibland känns det som många är snabba på att förkasta sämre öl året om för att göra ett kort uppehåll kring sommaren. Nostalgi eller tillfälle – något är det som gör att eurolager plötsligt förlåts och tar en plats som smakrik och välgjord öl? Jag påpekar igen att jag förstår det, men jag kan inte tycka att det är motiverat. Om målgruppen är den stora massan så är det konstigt att dem veckan efter har med lite suröl och Avery Grand Cru (som fick toppbetyg, Ichtegem fick 4 har jag för mig), svåra och speciella öl. Borde inte en sund dryckeskultur och ölfrämjande sikta på att visa hur bra öl kan smaka till mat mer än att göra om eurolager till sådant, de enligt mig, inte är?
Så eftersom jag inte tycker det är fel, bara att det är fel att plötsligt påstå att det är fantastisk öl så vill jag höra era åsikter. Är jag för krass eller när, var och hur blir faktiskt dessa öl riktigt bra? Och är det inte mer givande för alla att lyfta fram mer välgjorda lagers eller ales som har smaker, balanser, aromer och liknande och verka för både ölkultur och en bra dryckeskultur där man inte behöver köpa ett flak Fagerhult bara för det är pissbilligt?