Plugin by Social Author Bio

Magnus “Manker” Björnstjerna | MankerBeer.com | Page 172

Author Archives | Manker

Diskussion: När blev eurolagern smarik och balanserad?

Diskussion: När blev eurolagern smarik och balanserad?

Det skulle vara intressant att höra andra ölbloggare, ölskribenter eller ölfantaster motivera sitt intresse för öl och framförallt höra hur dem ser på sämre öl. För runt ett år sedan så skrev jag inlägg där jag ifrågasatte Expressens ölskribent efter att han hyllat ännu en blaskig eurolager, gett den högt betyg och motivering om att den var smakrik och hade bra balanserad beska. Förra veckan hände det så igen,öl som Fagerfult (lika billig som Cheap Thrills men har 1% mer alkohol), King Goblin, Åbro Lejon och Sailor fick toppbetyg (som grillöl).Att man kan motivera det med att de är passande tillfällesöl, alltså att de fungerar väldigt väl som läskande öl en sommarkväll medan man står och fixar med grillen kan jag förstå – i det syftet kan jag själv dricka eurolager ibland. Men jag skulle aldrig kunna få för mig att motivera Åbros betyg med “bra fyllighet och balanserad beska”. Tvärtom skulle jag kunna sträcka mig till till att säga att den är “läskande, passande och enkel”.

I USA på de flesta öltävlingarna (kanske även i Sverige?) gör de så att de gallrar ut ölen för att till slut få en vinnare. De tar 3-5 öl och rangordnar dem efter hur bra de är. Den bästa går vidare. Olika personer kan rangordna olika men det är hela tiden i relation till annat som de sorteras. Om man skulle ta sig an en sån här approach kan jag förstå att eurolager placeras rätt bra på listor på sommaröl. Men att ge dem poäng och motiveringar över hur bra de är – som i praktiken måste kunna ses utanför kontexten att det är sommaröl – det förstår jag inte. Ta RB eller BA, oavsett om det är en eurolager eller imperial stout så ska två öl över “4,0” anses som riktigt bra. Bevisligen är det får öl inom vissa kategorier som ens kommer över “3,2” och det just av anledningen att  de inte är bättre öl än så. De kan ha interna hierariker och fortfarande vara bra tillfällesöl – men just för att de medvetet saknar kropp, smak, aromer så är det fel att ge dem högre. Så varför inte rekomendera lite fler bra ales när ändå den enligt mit intetsägande King Goblin får tas med?

Jag vill inte dra det här till något snobberi, utan tvärtom. Alla ska få dricka vad dem gillar och ingen har fel med vad den känner för smaker eller dofter – det är personligt. Däremot borde det vara mer främjande att välja öl som faktiskt smakar någonting. Få sommelierer hade ju rekomenderat ett pissvin till mat, visst rosé på sommaren och ett lättdrucket och gott vin är aldrig fel när solen ligger på. Men att säga att en kall eurolager passar utmärkt till mat, det är ett hån mot dem som kämpar för att visa hur bra öl och mat går ihop. Dricker jag en Sofiero till en bra köttbit tycker jag att ölen visserligen är läskande, sötman passar ofta in bra MEN jag hade fått allt det och lite till om jag tagit en mer ordentligt gjord lager som faktiskt har lite smak. Här är St. Eriksserien mitt favoritexempel, smakrika men ändå oerhört lättillgängliga öl.

Ibland känns det som många är snabba på att förkasta sämre öl året om för att göra ett kort uppehåll kring sommaren. Nostalgi eller tillfälle – något är det som gör att eurolager plötsligt förlåts och tar en plats som smakrik och välgjord öl? Jag påpekar igen att jag förstår det, men jag kan inte tycka att det är motiverat. Om målgruppen är den stora massan så är det konstigt att dem veckan efter har med lite suröl och Avery Grand Cru (som fick toppbetyg, Ichtegem fick 4 har jag för mig), svåra och speciella öl. Borde inte en sund dryckeskultur och ölfrämjande sikta på att visa hur bra öl kan smaka till mat mer än att göra om eurolager till sådant, de enligt mig, inte är?

Så eftersom jag inte tycker det är fel, bara att det är fel att plötsligt påstå att det är fantastisk öl så vill jag höra era åsikter. Är jag för krass eller när, var och hur blir faktiskt dessa öl riktigt bra? Och är det inte mer givande för alla att lyfta fram mer välgjorda lagers eller ales som har smaker, balanser, aromer och liknande och verka för både ölkultur och en bra dryckeskultur där man inte behöver köpa ett flak Fagerhult bara för det är pissbilligt?

Posted in Ölrecensioner10 Comments

Kort analys inför släppet 1/6 på Systembolaget!

Kort analys inför släppet 1/6 på Systembolaget!

På onsdag är det så dags för sommarens näst sista släpp då juli i sedvanlig anda har uppehåll på roliga släpp utan vi får förlita oss till våra samlingar och sommarölen. Men vad dyker upp då på onsdag? Enligt mig en rätt bra blandning av öl. Den alltid lika trevliga Bière Nouvelle Sur Lie är en Bière de Garde som jag först brukade hoppa över när den kom. Men när jag väl provade den insgå jag hur läskande och trevlig sommaröl den är. Visst kostar den 70kr för en 75cl flaska, men den är värd att prova. Avery’s The Reverend är bryggeriets quadrupel. Nu är ju inte amerikaner belgare och det brukar även märkas på hur de gör sina tolkningar. Avery’s Grand Cru var väl speciell och så, men riktigt bra kan jag inte kalla den. BrewDog IPA is Dead är ett fyrpack single hop-öl, alltså en öl där man bara använt en humlesort per öl. Då jag drack serien för ett par dagar sedan så var väl slutnoteringen att samtliga var rätt bra, men att de mer visade hur humle oftast behöver komplettera varandra mer än hur bra varje humlesort är. Fortfarande något jag tycker alla bör köpa för att lära sig mer om humlekaraktärer. Mikkels tvilling Jeppe, även kallad the “evil twin” har gjrot en imperial stout med mycket vaniljtoner och som säljs som Evil Twin Soft Dookie. En öl från en kille att hålla ögonen på, jag har provat lite olika från honom och trots att han licensbrygger all sin öl så görs dem hos Amager, BrewDog och De Molen – så han vet vilka han ska samarbeta med! Belgisk suröl har vi två exempel på i det här släppet – först genom Oude Beersel Framboise, en fruktlambic med 250gram hallon per liter öl och sedan genom Boon Kriek Mariage Parfait. Av dessa två, där man bör prova båda mot varandra så är den senare riktigt, riktigt god och kan helt klart rekomenderas! Sist ut är en nybliven favorit från i fjol. Brooklyn Sorachi Ace, en öl som skulle lanserats i maj men som blev uppskjuten tills nu. Det är en ljuvlig saison med massa Sorachi Ace-humle som ger lite gräddigt blommig karaktär med dill, kräftor och apelsin. Inte alla lär gilla den, men jag tycker att den växer på en!

Läs mer om två av ölen här:
Manker om BrewDog IPA is Dead
Manker och Garrett Oliver pratar om bl.a. Sorachi Ace

11169 St. Sylvestre Bière Nouvelle Sur Lie Frankrike 75 cl 70,00 kr T5
11585 Avery The Reverend USA 65 cl 79,90 kr T5
11174 BrewDog IPA Is Dead Storbritannien 1320 99,20 T5
11168 Evil Twin Soft Dookie Danmark 50 cl 64,90 kr T5
1697 Oud Beersel Framboise Belgien 37,5cl 45,50kr T5
11508 Boon Kriek Mariage Parfait Belgien 37,5cl 57,40kr T5
11147 Brooklyn Sorachi Ace USA 75cl

Posted in MankerBeer News, Nyheter Systembolaget2 Comments

Äntligen fredags-AW! Hanssens Oude Gueuze pallar trycket?

Äntligen fredags-AW! Hanssens Oude Gueuze pallar trycket?

Missade ni att läsa om Three Floyds Gumballhead, gör det nu – en amerikansk veteöl av yttersta kvalitet!

Fredag = after work-öl. Så även idag. Det vankas lite ölprovning senare ikväll med humlebomber som Left Coast Hop Juice, Moylans Hopsickle och Three Floyds Arctic Panzer Wolf. Men innan det kör vi lite läskande och surt. Valet denna fredag föll på den sista ölen av Hanssens jag har hemma. Efter deras jordgubbs- och körsbärsöl så var det nu dags för gueuzen. En blend av olika årgångar av deras lambics har fått efterjäsa tillsammans och resultatet blev?


Hanssens Oude Gueuze

Utseende: Soldisig gulorange vätska med minimala bubblor i ett ihoppressat skum som har en lite gräddfärgad nyans.
Doft: Doftar stall, citrus och humle sm legat kvar i någons gamla unkna strumpor.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Sprudlande och fizzande bubblor, nästan mer än mousserande stuk på vätskan. Stiltypisk smak av citrus, stall, syra och funk. Har en blommig torr känsla innan den gamla humlen torkar ut lite mer i munnen.

Betyg? – Bra (+). Finns saker här som gör den trevlig, men jag tycker ingenting gör att den står ut. Om man vill ta ut något så är det fizzandet som hjälper syran och det uttorkande att attackera munnen än värre – och det gillar jag. Men smakmässigt är den lite snällare.

Posted in Ölrecensioner0 Comments

Stans godaste elaka katt, Three Floyds Gumballhead

Stans godaste elaka katt, Three Floyds Gumballhead

Jag känner att det börjar bli lite tjatigt med allt Three Floyds nu men på samma sätt som det var ett tag som De Molen fick väldigt mycket uppmärksamhet så råkar det bli så att det är Three Floyds tur nu. Igår kikade vi lite på Alpha King och idag har turen kommit till den mysigt elaka katten Gumballhead. Katten är en karaktär från Skinggraft Comics och bilderna på (den oerhört snygga) flaskan visar bland annat hur han klår upp en person och viftar med svärd – så nej vi kommer aldrig få in den här ölen på Systembolaget.

I övrigt är ölen en amerikansk veteöl med rött vete och en arme av amarillohumlekottar. Bryggeriet själva säger såhär om ölen “These flavors combined with low bitterness make Gumballhead a refreshing American Wheat Beer that doesn’t suck.”. För även om det är mer utav en amerikansk veteöl så börjar det genast ryka i “dislike-knappen” så fort man hör orden amerikansk och veteöl i samma mening.


Three Floyds Gumballhead

Utseende: Fin färg med litet poröst skum.
Doft: Tydliga fruktiga inslag från humlen, känns nästan som en IPA-aromatisk veteöl. Dessa dofter slås mot ett vetefält som växt till sig rätt fint. Fruktigt och fräscht där fruktigheten verkligen känns trevlig. Istället för vetekryddor eller likande så är det lurigt fruktigt och gott.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Poröst och växande i munnen. Även smaken är fint fruktig och det är aprikos och persika som gör att det påminner något om en weissen bock men utan den höga alkoholen eller det torkade. Läskande och gott och den förtjänar de bra omdömena den har fått. Kanske avtar lite på slutet då lite torkade frukter tar över från det fräscha.

Betyg? – Bättre(+). USA’s bästa veteöl så som det verkar. Mycket frukter och ändå bra inslag av vetemalt. Saknar de underliga amerikanska bismakerna som brukar finnas i amerikanska veteöl, vilket får anses vara bra. Den får ett litet plus för den fina fruktigheten som håller i sig länge men sedan slutar lite torkat.

Posted in Ölrecensioner1 Comment

Manker is King, Three Floyds Alpha King!

Manker is King, Three Floyds Alpha King!

Missade ni dagens inlägg om BrewDog IPA is Dead så läs det nu!

Solen skiner och jag råkade öppna en rätt trist och menlös öl så då får man trösta sig med vad man nyligen har druckit. Och Three Floyds är ju fortfarande på tapeten så då passar det väl med en Three Floyds Alpha King? Denna American pale ale är bryggeriets flagskeppsöl och har begåvats med warrior, cascade och centennial-humle. Gött värre! Jag tänker inte skriva mer om den annat än att jag vet en krog i Stockholmsområdet som inom en vecka kommer servera denna *hint hint*. Klart värt att åka dit och prova denna!

Three Floyds Alpha King

Utseende: Rödorange vätska med minimala bubblor i skummet.
Doft: Mycket bär och torrhumlad frukt med lite eldig beska. Det är både frukt, beska och kraft, med andra ord så är det allting man vill ha i en öl av denna typ.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mycket kärnor och apelsinskal är det första jag identifierar. Följs av torkade humlekottar och torkad frukt med lite gräddighet. Välbalanserat som vanligt och som alltid med de Three Floydsöl jag har druckit. Lite metall i eftersmaken genom de bittra kärnorna. Smaken är verkligen god och jag är glad att det står en flaska av denna hemma!

Betyg? – Bättre+. Mycket balanserad och väldigt god med mycket smaker av kärnor, bitter beska och fin torrhumling. Till en 12 månader lagrad emmentaler så passade den ljuvligt.

Posted in Ölrecensioner2 Comments

Attention! BrewDog - IPA is Dead! Over and out!

Attention! BrewDog – IPA is Dead! Over and out!

För att fira att bloggen åter haft nytt besökarrekord denna månad (som inte ens är slut) så blev det att plocka fram lite gott ut gömmorna. Och vad passar då bättre än någonting som vi snart får se på Systembolaget? BrewDog IPA is Dead är ju någonting så ovanligt som det första flerpacket av öl som någonsin säljs på Systembolaget i butik Amager har ett mixpack i beställningssortimentet, Flying Dog likaså tack Joel). Om inte det ändå säger att man börjar se över sina “regler” så vet jag inte. Jag tycker att bolaget har kämpat sig över och förbi flertalet hinder det senaste året och i mina ögon är det kvarvarande och rätt så viktiga problemet hur man ska ransonera ut de mer limiterade släppen. IPA is Dead lanseras på onsdag och ser ut som följande: 11174 BrewDog IPA Is Dead Storbritannien 1320 99,20 T5

Men nu är det IPA för hela slantarna. IPA is Dead är säkerligen inspirerat av Mikkel’s Single Hop-serier men har även lyckats få in Bramling X vilket är en humlesort jag inte tror Mikkel har haft med i sin öl. Hur ska man döma ett sådant här paket då? På förhand anade jag att någon kanske skulle bli en besvikelse medan en annan skulle överraska mig. Single Hop-öl likt dessa och Mikkel’s är mer experiment, men ska samtidigt kunna stå på egna ben – vilket de ibland inte gör. Med vissa av dem så förstår man komplexiteten och balansen användandet av olika humlesorter ger, så även kanske här. Likväl kan de vara goda öl, inget snack om den saken.

Skottarna har valt fyra olika humlesorter från fyra av världens kontinenter och sedan lagt IBU’n på 75 på alla fyra öl, med andra ord är olika mängd humle tillsatt då alla humlesorter har olika alfasyra vilket leder till olika IBU’s. Man har en bas med Maris Otter, Crystal- och Caramalt och som en extra bonus för oss som gillar humle så har man dubbeltorrhumlat ölen.


 

Bramling X


Bramling Cross är annars en brittisk humlesort som hamnat i skymundan, men här är den använd annorlunda för at få ge ifrån sig mer av sin karaktär.

Utseende: Disig persikofärgad vätska
Doft: Nötkaka med citrus och apelsinskal.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Smaken har nötig karaktär med lite sötma och fräschör. Även lite salmiak och äppelkaka.

Betyg? – Bra+. Överraskande trevlig, men ändå ingenting som sticker ut alltför mycket.


Nelson Sauvin


Den nya zeeländska humlen som man antingen gillar eller avskyr. En kaxig humlesort som levererar mycket kraft och mycket smak, men ibland blir lite rörig.

Utseende: Rödstripig vätska
Doft: Tropisk kärlek med diesel, tallknull och humleolja.
Smak:Medelstor munkänsla med bra kolsyra.Tropik varieras med trä och humleolja. Ljus malt lyser stundtals igenom och eftersmaken slutar lite tråkigt. Men doften och smaken med den stora närvaron av tall och humlekotte som plötsligt befinner sig i en tropisk skog är fin.

Betyg? – Bättre. Jag gillar Nelson Sauvin sedan innan och i den här upplagan tycker jag att den får ge ifrån sig en rätt kaxig doft som tyvärr faller något i smaken. Vilket är synd, hade fungerat som en rejäl single hop annars.


Sorachi Ace


Humlesorten jag föll för när jag har druckit Brooklyn Sorachi Ace för fulla muggar och som Mikkellers Single Hop gjorde riktigt bra. Kommer egentligen från Japan men odlas idag bara i Oregon i USA. Dill, sötma, bubbelgum, blommig citrus och kräftspad är vad jag och tydligen även andra bruakr finna.

Utseende: Persikofärgad vätska
Doft: Den typiska doften av blommig äng, där någon ondsint fan har hällt ut dill och kräftspad men även söt citrus och humleolja
Smak:Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kräftspad och citrus dominerar smaken och det är nog en humlesort som man gillar beroende på vad för doft och smak man känner. Vissa har känt de här söta lite spadliknande smakerna medan andra finner mer blommighet och så. Med Mikkellers Sorachi Ace kände jag t.ex. blommig vanilj-kräftglass.

Betyg? – Bra. Inte lika tydligt med Sorachin. Mer citrus o smak än ett bra helhetsintryck. Likväl fruktig och god.


 

Citra


En typisk citrushumlesort. Ger massa citrus, grape, apelsin och andra citrusfrukter vilket innebär både fruktighet och grapebeska. En amerikansk humlesort (igen, beroende på hur man ser Sorachi Ace’en).

Utseende: Lite brunfärgad vätska med lättare orangefärgat disco inuti
Doft: Citrus och grape och det känns som en bra mellan-IIPA med sin tydligare beska, även om de alla har samma IBU. Här visar humlen sin karaktär tydligt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Malt är förvånande det första jag känner. Sedan börjar smakerna av bra (I)IPA med citrus och grape. Kunde kanske varit mer vågad.

Betyg? – Bra+. Hade varit utmärkt som en kraftigare single hop. Men likväl en av favoriterna i fyrpacket med sin beska och fina grape och citrussmak.

Posted in Ölrecensioner5 Comments