MankerBeer.com

Förra tisdagen lade jag upp lite bilder på Facebooksidan med bland annat Hello My Name is Ingrid, Bells Batch 10.000, Devine Rebel Mortlash 2008 och så – The Bruery Black Tuesday. Den sista av dessa är en sån där öl som man bör ha hört talas om, eller åtminstone nog har hört sina överdrivet ölintresserade vänner nämna någon gång. Eller så har man inte det, av helt förklarliga skäl – ölen släpps bara en dag om året, på bryggeriet. Så liksom Dark Lord Day och liknande så är det här är en öl som görs svårfunnen och därmed väldigt dyr om man inte lyckas byta till sig den. Det har också medfört en enorm hype kring ölen som får toppoängare efter toppoängare på RB och BA. Samtidigt finns inte en hype förens folk påpekar att den är hype’ad varpå “hype’en” lever vidare… Oh well, som tur var så finns det dem som gillar bra öl oavsett pris och en sådan råkar jag känna, så på en grillkväll med en diger mat- och öluppställning så serverades då bland annat denna.

Ölen i sig är en imperial stout på runt galna 19.5% (varierar något, men våran var märkt så) som lagrats i över ett år på bourbonfat för att få rejäl smak och rundas av lite. Så stark, och på bourbonfat? Det låter nästan farligt kan jag förstå om någon skulle säga – och ja, det gäller att de är balanserade annars kan spritigheten tillsammans med en överdriven karaktär av lagringen helt förstöra ölen i mitt tycke. Jag kan säga att den var rätt lättdrucken, eller vad sägs om det här skamliga och dekadenta slutet på de sista av den?

Så, då var ju frågan – är den här ölen en av de mer hype’ade som finns eller är den värd alla toppbetyg den får runtom på internet? Vi släpper den lös och ger er The Bruery Black Tuesday.

The Bruery Black Tuesday

Utseende: Mörkbrun nästan svart vätska med ett snabbt döende skum.
Doft: Underbar och kraftig doft av bourbon, sött bränt majs. Melass, sirap och vanilj som lyfts av den höga alkoholen men ändå är väl avrundad och kraftig men ändå mild. Gudomligt gott! Bränd mörk malt och en bourbon som varierar mellan vanilj, söt majs och så det brända igen. Om Goose Island BCS är sjukt bra, ja då är denna likväl snäppet bättre och mer elegant komplex.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Elegant smak av cognac, bourbon, söt bourbonmajs. Smakerna varierar och trycker på samtidigt som de artigt håller nere på tjoet och tjimmet. Rejäla doser av mörk malt, choklad, fylligt kaffe och den har ingen som helst närvaro av de 19.5%’en.  Mörka torkade frukter som ger den där fina sherrykaraktären samt karaktär från trälagringen i sig. Mmmm.

Betyg? – Kalasbra. Wow, glatt överraskad. Riktigt bra, elegant och komplex. Ja, den är delvis värd hype’en. Samtidigt gillar jag öl som dessa och för en IPA-fantast så kan den nog vara helt annorlunda. Det här var grymt gott och plötsligt vart inte min tidigare favorit Goose Island BSC lika speciell. Den har en värdig överman här! Den är så välbalanserad men ändå så kraftfull att det är en utmärkt öl att bara sitta och smutta på. Den kanske inte är värd var vår värd hade fått betala för den (osäker på vad den kostar i USA) och jag förstår att den hype’as – men i min bok så slår den samtliga referenser i samma kategori där väl främst den nämnda GI BSC’n förut var i topp. Sedan kanske mitt “kalasbra” inte är detsamma som en 5’a på någon ratingsida utan mer ett överbetyg för öl som enligt mig är något extra. Men en öl ni bör testa om ni någonsin får chansen.

• Är ni sugna på att läsa om trevliga 21st Amendment, läs då förmiddagens inlägg där jag går igenom ett par av deras burköl.
• Humligheter rapporterar att Haket – Bar och Sånt i Göteborg har fått in Mikkellers Single Hop serie på hela 19 olika singelhumlingar. Ibland är det inte alltid i Stockholm som man ska vara. Samma humlefantast har sedan sagt att även kommer att dyka upp i Stockholm på den trevliga restaurangen Babajan (grym etnomat!).

Vad ska man nu hitta på då? Solen skiner ju fortfarande, det blir nästan så att man får skylla sina “öl-i-solen” på det riktigt trevliga vädret och i längden är ju inte det särskilt nyttigt? Men vad gör det egentligen. Grilla och god öl – bra kombo som fungerar varje dag. Häromdagen vankades det t.ex. lite fläskkött och en Goose Island Pere Jacques 2010 som jag inte plockat upp förens nyligen. Funkar utmärkt även om jag kanske tycker att de övriga ölen från Goose Islands belgoserie är snäppet roligare. Likväl en väldigt bra belgian strong ale som kanske inte sticker ut särskilt om man jämför den med Europeiska motsvarigheter, men för att vara Amerikansk så är den väldigt stabil!

Pere Jacques 2010

Utseende: Bärnstensfärgad vätska, grumlig varm orange. Ser väldigt fint ut i solskenet.
Doft: Doftar sirap, släng ängsblommor, lite karamell, alkohol uran aprit, sultanrussin och kanske lite mandarin
Smak: Smakar lätt, medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Mjukt fyllig och len men ändå lite spritzig. Lättdrucken och god smak. Ljus sirap, karamell, ngn krydda i bakgrunden. Bra mittemellan belgo strong ale tycker jag. Väldigt bra för att va amerikanskt. Men behöver nog liksom alla dessa öl något år (i mitt tycke) för att göra sig mer rätta.

Betyg? – Bra+. Väldigt enkel o stabil. Men smakrik och enkel och trots 8% så lyser inte alkoholen igenom så som den ibland kan göra i dessa öl. Funkar bra med mat där sötma och lite karamelliserad marinad/glaze på köttet smälter ihop samtidigt som det blir mjukt och friskt i munnen. Bra kombo!

Som de som följer sidan på Facebook vet så besökte jag i måndags Oliver Twists Micromerica som startade samma dag. Öl från alla USA’s kanter och hörn och som vanligt med bra priser och bra blandning av gammalt och nytt. Då jag i somras drack Monks Blood från 21st Amendment så blev jag grymt imponerad av hur San Fransiscobryggeriet hade lyckats i sin belgotolkning, riktigt jäkla god var den! Sedan dess har bilden av 21st Amendment varit rätt luddig då jag inte har kunnat dricka mer från dem. Men då jag följer podcasten Beer School som “sponsras” av nämnde bryggeri så har jag ändå fått rätt bra bild av dem. Så när OT nu providerat inte mindre än fyra olika öl från dem var det bara att sätta igång och dricka. Riktigt bra mix av öl från dem också med en IPA, en american pale ale, en Black IPA och slutligen då en belgo strong ale.

 Vi börjar med deras gamla hus-IPA 21A-IPA som bytt namn till Brew Free or Die IPA. En IPA på 70 IBU och med Warrior, Columbus, Cascade samt torrhumlad med Amarillo, Simcoe och den för mig okända Ahtanum. Det är lite kul att den serveras på Virgin Airlines…

Sedan tar vi med oss apan upp i rymden med deras Bitter American. En säsongsöl med Warrior, Cascade, Simcoe och Centennielhumle

Och sist slutar vi med deras rockiga Back in Black. Deras revolt mot brittiska IPA’s som humlats i mixar av Columbus, Centennial och Simcoe. Eller som de själva säger om den “Our Black IPA is a Declaration of Independence from the tyranny of the expected.”

Överlag tre väldigt bra öl där det nog ändå var Bitter American som stod ut lite på grund av dess lättdruckenhet.. Läs och förstå varför..

21st Amendment Brew Free or Die IPA

Utseende: Kastanjebrun vätska med litet gulaktigt skum med minimal bubblor. 
Doft: Fruktig och syrlig doft med stjärnfrukt, passionsfrukt och persika.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med en okey kolsyra. Smakar blommor, rivet citrusskal och grapefruktjuice som övergår i en färsk fruktighet. Däremot är det en lite väl syrlig bitterhet i smaken som jag tycker överskuggar det hela. Defekt?

Betyg? – Bra+. Enkel och rätt god om man väl kommer förbi det syrliga. En som drack den just efter mig lämnade tillbaka burken och tyckte att den var defekt och vi enades om att den inte alls skulle vara såhär syrlig. Likväl hade den mycket jag gillade.

21st Amendment Bitter American

Utseende: Lite klar rödorange gyllene vätska med ett litet poröst skum.
Doft: Trevlig bitter karamelldoft med lite hö och humlig citrus. Påminner om Nils Oscar eller Oppigård med det där lite karamelliserade eller om det är amarillon jag anar?
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Lätt och snäll med en riklig eftersmak av karamell och humlecitrus. Slutar sedan rätt tvärt men lämnar kvar en precis rätt dos efterbeska. En öl man kan dricka ett sexpack av vid lägerelden efter at ha hike’at runt lite. Något som skulle göra sig bra i Sverige som session ale.

Betyg? – Bra(+). Lite väl snäll men utmärkt session ale som påminner lite om Dales Pale Ale. Har smak, har doft och saknar drag som gör den dålig. Likväl är det ingenting man kanske njuter av i stora mängder, men gärna något man släcker eller bara sitter och chillar med i ett trevligt sällskap.

21st Amendment Back In Black

Utseende: Mörk svartbrun vätska
Doft: Bränd malt och rökig, nästan charkrökig doft som ebbar iväg med massa humle, brända inslag och citrus. Rätt mild och inte så tydlig BIPA som många andra.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Börjar mer åt stouthållet med choklad och bränd malt för att sedan göra ett side-step och slänga på lite humle på brasan. Humlig porter eller lättare stout i mitt tycke.

Betyg? – Bra+. Måste nog dricka den här igen och kanske en aning varmare. För jag tycker inte riktigt att det är humlen som är i centrum här. Visst är det mycket humlekotte och citrus, men inte samma beska som i många andra. Likväl väldigt lättdrucken och väldigt god!

Update 20.59: Nu har jag även fått en liten intervju med Garret som ska äga rum på AG under lördagen. Han har fullt upp under vistelsen här så jag är glad om han kan ta sig vilken liten tid som helst.

Mer info 18:04:

Som AlltOmÖl skrev om imorse och som jag sedan hakade på och spred på Facebook så kommer Brooklyn Breweries Garrett Oliver hit till Sverige till helgen. Upplägget som är, är enligt Carlsberg följande:

Bryggmästarmiddag på AG
Den 30 april kommer Brooklyn Brewerys bryggmästare Garrett Oliver till Stockholm för att presentera de båda tillfälliga nyheterna och en del överraskningar från bryggeriet på nyöppnade restaurang AG på Kungsholmen. Restaurangens meny kommer att kombineras med öl från Brooklyn Brewery. Garrett Oliver kommer tillsammans med fyra bryggarkollegor att finnas på plats för att inspirera och svara på frågor.
– Vi arbetar aktivt med att öka kunskapen kring hur olika öl kan kombineras med mat, och det är kul att se att intresset och kunskapen kring öl som måltidsdryck har ökat i Sverige. På AG ger vi gästerna en möjlighet att uppleva ölets värld av smaker och träffa världen kanske främsta auktoritet på ämnet öl och mat i kombination, , säger Henric Byström, PR-chef på Carlsberg Sverige.
Till bryggmästarmiddagen den 30 april krävs ingen föranmälan, men intresserade uppmanas att snabbt boka bord då restaurang AG är populär och ofta fullbokad.
Dagen innan, 29 april, gästar även Garrett Oliver med bryggarkollegorna Marie Laveau på en After Work i humlets tecken.

 Snabb som man är så kunde jag konstatera att många bord som alltid på AG är bokade men att det fanns lediga bord vid 18.00 och 20.45 (just nu finns det lediga bort 18.00 och 21.15). Så 18.00 kommer jag vara där i sällskap med en öldrickande kompanjon. Det är lite synd att upplägget är mer som en meet and greet och ingen riktig beer makers dinner, särskilt då Garrett är så ofantligt kunnig inom området mat, öl och även vin. Är det någon mer som ska dit så hör gärna av er här eller via facebooksidan!

Det är ju även ett event redan på fredagen med AW på Marie Laveau och det ska bli intressant att höra mer om hur upplägget där är. “Tyvärr” tror jag att mycket fokus kommer ligga på Brooklyn Lager, EIPA, Sorachi Ace och Summer Ale och inte på deras övriga portfölj. Men bara att man faktiskt börjar ta hit mer än “det vanliga” tycker jag är stort. I en film på youtube jag såg förut idag så berättar Garrett att Sverige är den TREDJE största marknaden för Brooklyn efter New York och Boston, och då får vi knappt hit något av sortimentet. Så förhoppningsvis kanske det kommer att dyka upp annat från dem framöver och kanske även mindre släpp av lite mer exklusiva öl. Vi får se.

Idag hade jag egentligen enbart tänkt sätta ihop en rapport om förra veckans release av nya Sorbon X och allt som skedde där. Men icke, Tack vare Pelle på AlltOmÖl så bara måste jag börja med det han nyss skrev om att det redan nu på lördag vankas finfrämmande med Garrett Oliver från Brooklyn Brewery – allt tack vare Carlsberg och deras släpp av Summer Ale‘en och Sorachi Ace. Båda är förvisso druckna men likväl vill man inte missa något likt detta. Men läs mer på AlltOmÖl och hos Carlsberg. Det är ingen föranmälan utan man bokar bord som vanligt hos AG (Allmänna Galleriet) där det äger rum och sedan kommer Garrett och några till spatsera runt och ge tipps, info etc. Jag har bokat bord vid 18.00 (vilket var vad som fanns förutom 20.45).. Fan vad kul!

Nej nu återgår vi till det jag skulle skriva om och det som jag även smått direktrapporterade om på Facebook förra torsdagen, nämligen Brommakrogen Sorbon’s nyrelease av deras husöl Sorbon X. Redan dagen innan hade jag lyckats knipa tag på en butteljerad version av ölen som jag presenterade i en liten sneak article. Då kändes ölen inte fullt utjäst och saknade kolsyra men var ändå väldigt lovande med en väldigt lätt och fin humlesmak. Den saknade kanske lite kropp mot slutet men då kom en fin efterbeska med god amarillohumle och rättade till allt.

På krogen på Skärtorsdagen var det rätt fullt redan vid 6-tiden vilket inte är så förvånande med tanke på det fina vädret och det ölsug som allt som oftast hänger ihop med lite solsken. Förutom undertecknade så var det såklart folk från personalen samt representation från Wicked Wine som är dem som tillsammans med Ölvisholt och Sorbon ligger bakom ölen och har sett till att den kommit hit. Det var även Gonzo från Wicked Wine som inledde det hela med ett litet tal om hur och varför ölen kommit till och lite om deras relation till Sorbon. Lite innan det lyckades jag få titta på den nya toppskylten som är otroligt snygg och väldigt påkostad, gjord i flera lager och är en hybrid på Ölvisholt och Sorbon i en och samma. Efter att Gonzo hade pratat klart så tog Bjarni, en av bryggarna uppe på Island över via mobiltelefonkontakt och pratade lite om Ölvisholt, deras öl och slutligen om hur Sorbon X växt fram. Riktigt ödmjuk och trevlig kille och det vore minsann trevligt att besöka Island och hinna med att avlägga en visit på enda bryggeriet som inte bara inriktat sig på blaskig eurolager utan som verkligen tar fram riktigt fin öl.

Ungefär samtidigt som Bjarni sa farväl och lycka till så började ölen hällas upp och med en fin samling väntade så tog det 8 – ÅTTA – minuter innan det första fatet på 30 liter tog slut. Hur snabbt resterande fat tog slut vet jag inte riktigt då jag spenderade tiden med att dricka öl, snacka med Wicked Wine och sedan ta mig hem för ett stycke mat. Men det viktiga återstår, hur var ölen? Nu när den ändå var i sitt rätta esse och hade fått ligga och mumsa till sig på fat ett tag.

Sorbon X (fat)

Utseende: Klart gulgyllene vätska med litet ljust skum. 
Doft: Citrus, strävt gräs och blommit humle. Än så länge ungefär samma dofter som den hade på flaska. Det hela vägs upp av en fin sötma från malten och det som först känns som om det drar åt jäst och apelsinhållet (tänk Nils Oscar eller Jämtlands) är mer och mer amarillohumlen (som den blivit rikligt torrhumlad med)
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Ljus, lätt och fruktig. Robust och trevlig med ett slut som har mycket bättre balans än på flaska. Beska, efterbeska och sötma ger ett smakslut som ebbar ut i den där trevliga efterbeskan. Amarillohumlen känns av mer och mer och det är inte så konstigt utan visar snarare på hur lätt det vore för Spendrups och liknande att faktiskt sätta lite karaktär på deras annars rätt mediokra öl.

Betyg? –  Bra. Mild och smygsöt bitter eller isländsk pale ale med bra balans och en lättdruckenhet som paras fint med smaker, dofter och intryck i en mix som drar åt det förra men som verkligen gör den till en grym husöl. Det här är ingenting ölfantaster eller sommelierer kommer gå i taket för – den kommer vara något som får de som annars beställer in en stor stark kan dricka och sakta men säkert lära sig dricka riktig öl. Just att den har allt som finns i en bra lager eller superlätt pale ale gör att den kommer tilltala många, samtidigt har den faktiskt smaker, den har beska, det finns en humlesmak. Så det är kul att den tog emot väl och som jag skrev på Facebook så är det verkligen kul att se hur många krogar som tar fram egna husöl och liknande och sakta men säkert vågar ta för sig. Mer sånt tack!

Efter en kväll på OT som kanske gick något överstyr (mest på grund utav glädjen att det är sol och att man slapp jobba) så är det nu en ny dag med ett nyss besök på OT i sikte. Anledningen är deras Micromerica-dagar som jag skrev om igår. Det blir helt fenomenalt för oss som bara inte kan sluta dricka bra amerikansk öl och med tanke på vad som finns på fat (och flaska såklart) så är det lite lycka som infinner sig.

Mer amerikanskt då? Monks av alla ställen har på sistone kunnat visa upp ett bra utbud av öl från Green Flash, det där grymma bryggeriet som gett oss West Coast IPA’n och Hop Head Red med mer. Monks hade fått in ett par flaskor av deras barleywine, Le Freak, Trippel m.m. Om de är slut vet jag inte, men för alla som gillar Green Flash och amerikansk västkustöl så är ett besök till Wallingatan att rekomendera.

Så vi kör vidare på samma spår och lägger iväg en recension av Green Flash Barleywine, fast 2008 vintage. En flaska jag fann i Rom och som sedan dracks hemma i Stockholm och som nu förevigas på digitala papper. Ölen är en american-style Barleywine som haft ett rejält långkok på tre timmar för att få upp alla karaktärerna från malten och humlen. Alkoholen är på 10,9%, IBU’n på 85 och de är lika lämplig som att dricka olagrad som med ett par års lagring på nacken, vilket den har nu.

Green Flash Barleywine Vintage 2008

Utseende: Brun ekfärgad vätska med cremefärgat skum.
Doft: Tydligt inslag av malt, toffee och vanilj. En gnutta humle med citrus och örter ger lite bett till det och det slutar i en lovande arom av karamell. Väldigt enkelt, men välbalanserat och väldoftande.
Smak: Lätt munkänsla med bra kolsyra. Mild lätt kropp med bra smak av söt malt och toffee. Som i doften så kommer citrus och lite sträva, riviga smaker från humlen in och gör helheten en tjänst. Den har åldrats väl och är inte för söt utan smakerna är mer utvecklade och har gått ihop väl.

Betyg? – Bättre(-). Mycket malt men inte för enkel för det. Toffee och bra inslag av humle gör att den ändå var väldigt trevlig och en bra och vällagrad barley wine. Inte samma superhumling som många american style-barleywines brukar ha men spåren av de tiderna finns här och man märker rätt tydligt hur humlen ger vika med tiden men ändå har kvar att ge.