Plugin by Social Author Bio

Magnus “Manker” Björnstjerna | MankerBeer.com | Page 247

Author Archives | Manker

Tactical Nuclear Penguin och Ola Dubh 12 och 18 y.o

Tactical Nuclear Penguin och Ola Dubh 12 och 18 y.o

Först ut; efter inköpen igår så blev det även ett till besök på systemet – tyvärr för att lämna tillbaka 2 av de 4 Brooklyn Black Ops jag hade kvar hemma. Man kan få mer kul för de 460kr i det nya släppet (typ fler Chocolate Stouts). Den är god ja, men måste nog ligga på lagring ett bra tag till för att bli mer än “bra”, åtminstone för dess komplexitet ska komma till vinning.


Anyway, helgens sista öl under provningen (för att börja i den änden) vart den mytomspunna Tactical Nuclear Penguin från BrewDog. Men för att dra ut på vad som tycktes om den så börjar vi med två andra whiskeylagrade öl, men från brittiska Harviestoun Ola Dubh 12 Y.O samt Ola Dubh 18 Y.O. Vill ni veta om Pingvinen, så snabbscrolla nedåt..



Harviestoun Ola Dubh 12 Y.O
Utseende
: Litet brunt, smutsigt skum med mörkbrun vätska. Minimala bubblor.
Doft: Lite alkoholig doft, lätt rökig chokladdoft.
Smak: Lätt munkänsla, liten kolsyra. Syrlig och rätt enkel smak. Lite söt och inte så tung. Är ju ändå en whiskeylagrad Ale och inte den tyngre stouten. Lite whiskeytryck utan att ge för mycket smak. Bättre är den med balansen mellan smaker.

Betyg? – Bra, inte så komplex som önskat, men fina lätta whiskeytoner.


Harviestoun Ola Dubh 18 Y.O
Utseende: Mörkbrun vätska med lite lättare skum
Doft: Också väldigt ale’ig sötma, lite kola, lättare charktoner. Inte heller så överdrivet mycket whiskey.
Smak: Lätt munkänsla, lite mer kolsyra än 12’an. Också rätt syrlig och söt men nu mer rökta whiskeysmaker. Bra balanserat whiskeysmak, men fortfarande inte helt kanonsmak.

Betyg? – Bra, mer ale blandat med whiskey än kraftig whiskeyale.



Slutligen, BrewDog Tactical Nuclear Penguin
Utseende: Lättare mörkbrun färg
Doft: Doft av mörk stout och direkt efter den insikten börjar det bränna i näsan och dofta tydlig och mycket whiskey, men även bitter, bitter kaffe. Mycket rökig whiskey. Dock finns lite sötma där också, men jag kommer ändå att tänka på Cash “it burns, burns, burns..”
Smak: Enbart en liten sipp bränner rätt ordentligt i munnen. Smak av läder, mycket rökighet och med påföljande torrhet i eftersmaken. Som en riktigt bra Whiskey Stout men mer sippbar. Efter att ha fått stå en stund blir den även lite kryddig.

Betyg? – Bättre+, många röster på att ge den “bäst”. Men den tappar lite drickbarhet efter ett tag då man måste smutta i sig den. Men helt klart är den bra mycket bättre än jag kunnat tro. Jag är också glad att jag har ett par cl kvar att njuta av vid ett senare tillfälle.


De sista 4 whiskeyölen (m.m) som dracks dyker troligen upp imorgon.

Posted in Ölrecensioner1 Comment

Brooklyn Black Ops - Ska den vara såhär? + Inköp

Brooklyn Black Ops – Ska den vara såhär? + Inköp

Igår bryggdes det öl på Monks då jag och Erik var där på en bryggkurs med målet (smaskig) Amerikansk IPA. Kursen var kanske lite annorlunda upplagd än förväntat, men ändå trevlig och givande och klart är att vi ska prova på att brygga en egen öl under våren.

Edit: Idag blev det Brooklyn Chocolate Stout också, äntligen igen. Även fast jag hellre hade druckit Samuel Adams Chocolate Bock som jag tycker är kalasgod. Även Rogues Chocolate Stout som står hemma är väldigt bra, om än inte lika kraftig som Brooklyns.
Ett gäng Chocolate Stouts åkte ned tillsammans med 2 Mohawk Rye Ipa, 2 BrewDog Stone Bashah, Bötets Barley Wine, en av de sista Samichlaus 2007 som fanns kvar och lite så. Återigen blev det en behändig kartong som följde med hem.


I lördags var det ju whiskyölprovning och redan nu vill jag börja med att få ned mina anteckningar om Brooklyn Black Ops. En öl Daniel från Schnille och Schmak inte riktigt gillade och trodde den kunde vara defekt (se lördagens kommentarer). Hur skriver man då om ölen som inte existerar?

Såhär tyckte jag om den..

Utseende: Lågt skum, lätt brunt. Med minimala bubblor och mörkt vätska.
Doft: Fruktighet och mörker samtidigt. Charkuterier med lätt, rätt tydlig, men god toffeedoft. Fruktigheten känns mycket som mandel och lätt torkade frukter typ aprikos, men även lite russin och körsbär. Fin bourbontouch med lite vanilj och len, ljus choklad. Ändå är dofterna lite svårbedömda i det stora hela då dofterna är väldigt spretiga.
Smak: Medel till lite större munkänsla. Mycket fyllig med fin kolsyra. Smaken måste ändå beskrivas som säregen. Bourbonsmaken är rätt tydlig och fruktigheten känns balanserad, den är även lite torr i smaken. Chokladsmaken är rätt lätt med en bitterhet som inte tar över. Speciellt och lite lätt fyllig i övriga smaker. Liten besvikelse även i smaken, dålig eller bara komplex?

Betyg? – Bättre, Komplex och med spretiga intryck. Så jag håller med Daniel, ska den här vara såhär? Ska smakerna vara så svåra att finna? Man får snöra på sig kängorna, hämta hunden och ge sig ut på smakjakt känns det som. Även fast choklad- och bourbonsmakerna finns där tillsammans med lite lätt kaffe, vanilj och frukt så känns de inte så framträdande och tydliga som de borde vara. Jag hade förväntat mig en fyllig, rejäl Imperial Stout med finare bourbontoner och där fruktigheten hade varit lättare att “bocka av”. Som tur är har jag 4-5 flaskor kvar, så får nog prova en till innan jag får avgöra om jag ska gå tillbaka med de andra och byta till något roligare. Och mitt betyg, bättre – visar ju ändå att den var bra, men inte så bra som den påstås eller som jag förväntat mig.

Andra röster om detta/denna?

Posted in Ölrecensioner6 Comments

Första ölbryggningen för mig idag samt snabba notiser från gårdagens whiskeyölprovning

Idag ska jag brygga min första öl tillsammans med ett gäng andra personer på Monks. Självfallet föll valet på Amerikansk IPA och det blir kul att se vad för humle etc det blir till den. 900pix för kurs och öl är en mycket bra start för att lära sig mer om denna konst tycker jag och jag hoppas på bättre förståelse för hela processen. Så blir kul.

Snabba notiser från gårdagens provning av whiskeyöl och annat däremot, längre recensionerna kommer imorgon eller kanske ikväll.

  • Brew Dog Tactical Nuclear Penguine var en överraskning, en trevlig sådan!
  • Samichlaus 2007 var perfekt med något år på systembolagets lager, köp om du finner den, finns några kvar på regeringsgatan
  • Brooklyn Black Ops, som Daniel skrev i gårdagens kommentar – är den defekt? Vete fasiken, jag gillade den, men något kändes fel i balansen av smaker, dofter och rent allmänt i intrycket. Tyvärr måste jag säga. Hade förväntat mig något annorlunda
  • Brew Dogs whiskeyöl var bättre än Harviestouns, men sämre än t.ex. Goose Island Bourbon County Stout
  • Fullers Reserve 2008 Oak Ages Ale var helt annorlunda än förväntat – hur får ni läsa senare.

Det var allt för nu, nu ska jag fixa iordning mig, ta en Ipren och traska ned till Monks. Detta ska bli kul!

Posted in Ölrecensioner0 Comments

Kvällens whiskeyölprovning och måndagens släpp

Ikväll är det som sagt ölprovning med whiskeyöl på menyn, men även lite annat. Följande godsaker kommer förtäras, whiskeyöl är några andra mest med för att de är starka och ovanliga:

BrewDog Paradox Smokehead
BrewDog Paradox Islay of Arran
BrewDog Tactical Nuclear Penguine
Fullers Brewers Reserve Old Oak Aged Ale 2008
Harviestoun Ola Dubh 12
Harviestoun Ola Dubh 18
Samichalus Helles 2008
Brooklyn Black Ops

Så kommer nog bli trevligt

På måndag missar jag släpper på morgonen, men det mesta lär ju ändå finnas kvar så.

av det som släpps så ska jag sikta in mig på följande:

Oceanbryggeriet Eko Pale Ale, göteborgarna gör mig sällan besviken
Nynäshamns Bötet Barley Wine, inte heller nynäshamn har gjort det
Schneider Aventinus Weizen-Eisbock, allt sedan samarbetet med Brooklyn har ja velat testa något mer från dem
BrewDog Stone Bashah, kan ju lika gärna köra igenom deras sortiment och att Stone har varit med på ett hörn lovar ju att det nog är bra
Brooklyn Black Chocolate Stout, BONANZA, detta är en kalasöl att hamstra upp på!
Mohawk Rye IPA, mer från Gamla Slottskällan-samarbetet, intressant

Nu ska jag rusa, så blev lite rörigt inlägg idag

Posted in Ölrecensioner5 Comments

Igår dracks Sierra Nevada Bigfoot på tapp @ Saddle And Sabre

Igår dracks Sierra Nevada Bigfoot på tapp @ Saddle And Sabre

Igår efter jobbet övertalade Erik mig att äta steak med honom. Nice, jag gillar steak och är rätt lättövertalad så iväg vi gick. Men för att göra något nytt så gick vi till Saddle And Sabre på Tegnergatan i Stockholm. De har godare och fräschare tillbehör än pommes frittes som annars är standard typ, samt så serverar de buffelkött.

Så fort jag öppnade dörren såg jag en lapp på ena tappkranen “Harvest” – Nice! Då jag nyligen drack den på flaska och Erik inte druckit den än. Gick närmare och såg att det stod “Southern Hemisphere Harvest” på den – ÄNNU MER NICE!
Ber att få en och får de höra “den tog just slut” – FAIL!
Bartendern förklarar då att de istället har Sierra Nevada Bigfoot påkopplad vilket ändå får anses vara okey. En väldigt trevlig Barley Wine som jag har en flaska kvar av hemma. Den fick senast omdömet “Bättre”. Hur blev det nu?


Utseende: Lågt skum med små – medel bubblor och mjäll topp. Faller ned och lämnar rester på kanterna och ett litet “restlock”. Lite mörkare röd bärnstens färg.
Doft: Mycket mörka bär; jordgubb, blåbärssylt, lingon, torkade plommon,björnbär och russin. Bitterheten vilar över det hela och sitter kvar fint i eftersmaken och även en liten besk grapedoft finns undangömd i de andra dofterna. Lätt jordighet också. Överlag lite som en DIPA med sin kraftiga doft.
Smak: Medelstor munkänsla med en väldig fyllighet. Kraftig smak i enlighet med doften. Bär och frukter samsas fint och det är som att dricka en skogsbärssylt utan sylt och socker men med frukterna. Fin bitterhet även i smaken och även smaken påminner lite om DIPA. Inte lika kraftig som på flaska tycker jag utan mer “utblommad” och balanserad. Malten döljer sötman rätt fint men den finns där med lite söta smaker.

Betyg? -Bättre+, Får nog ett litet plus jämfört med flaskbrodern. Den känns mer fyllig och smakrik såhär.


Så kan rekomendera er att gå dit då de även har lite trevlig flasköl som man dock får fråga om den då den står nämnd i en gömd liten notis i menyn. De har iaf Lone Star (undvik) och Flying Dog Gonzon (desto bätttre) sen får man fråga om resten.

Nu blir det att tömma ur förrådet hemma i helgen med whiskeyölprovningen så att lite nytt får plats på måndag. Ett släpp jag dock missar då jag inte kommer kunna vara där förens vid 1 men ska nog inte vara några problem då de saker jag vill ha lär vara kvar. Börjar gilla systembolagets nya sätt att släppa öl och även att ibland kunna ha släpp i omgångar, gynnar de som annars inte kunnat och gör att man inte behöver känna sig lite dålig för att ha missat att vara där i ottan och därmed missar vad man vill ha.

Posted in Ölrecensioner1 Comment

Coors Light - Sista amerikanska ölen på systembolaget

Coors Light – Sista amerikanska ölen på systembolaget

Ja, i min resa runt amerikansk öl så måste man börja lokalt och sedan sprida sina dryckesspröt. Både för att lära sig vad det är man dricker, vad man uppskattar men också för vad som finns. Som jag ofta framhäver i diskussioner, du måste inte gilla all öl (eller vin, sprit, etc) – men om du inte provar olika sorter hämmar du din referensram och framförallt kunskapen om vad du faktiskt tycker om.

Därför har jag under året som bloggen varit igång försökt prova det man kommer över på denna sida Atlanten och systembolagets utbud är ju en bra grund att “bara bocka av”. Så från det ordinarie sortimentet har öl efter öl bockats av och häromdagen stod jag mot min slutnemesis. Coors Light. En öl jag ska erkänna att jag gärna dricker, dels för att jag förstår poängen med light-öl från en “fest”-synvinkel, men också för att den är perfekt att hinka i sig om man är på det humöret.

Men det är skillnad på att hinka i sig öl och att dissekera den, ta ut smaker,dofter, intryck i formen av en recension. Först då får man den placerad på sin måttstock.


Så såhär var den, Coors Light från Miller/Coors. Som för övrigt är ett av de två bryggerier med “flest sämsta öl” på RB.

Utseende: Vitt skum, rätt poröst trots allt. Små till medelstora bubblor. Lite äppelgyllene gul färg.
Doft: Inte så mycket. Liten humlebeska och lite maltig sötma med doft av lite majs och brödighet.
Smak: Rätt lätt munkänsla. Inte så mycket smak men ändå inte helt smaklös. Poängen med öl likt denna är att de inte ska smaka dåligt eller mycket – så de blir hellre vattniga. Liten känsla av kolsyrad, välutspädd äppeljuice. Perfekt som “sitta-på-stranden-och-grilla-öl” i sommarsolen då man vill ha något att hinka på under en kväll

Betyg? – Sådär+, Den ska ju serveras iskall (så att de traditionella bergen på flaskan blir blå). Just att den inte är dålig utan bara menlös är vad som gör den “+” i min bok jämfört med andra lagers. Jämför bara med Spendrups Pistonhead som inte går att dricka eller andra brödiga svenska massproducerade lagers där smaken till slut ger en kväljningar och avsky.


Drack sista kvarvarande rester ur min BFM 11éme flaska igår och jag börjar nog gilla den mer och mer. Att den tappat lite kolsyra och fått mer luft gjrode att smakerna blev lite tydligare. Fortfarande en lite rörig öl, men intressant.

Ska nog köpa på mig ett gäng Sigtuna Vårweizen och Amarillo Spring imorgon inför sommaren. Fasiken att inte dem kom typ 1-2 månad senare. Nu är de slut då man vill ha dem som mest. Iof kommer det ju bra mycket annat gott också så. Men ändå, just sådana man själv faller för och vill ha bredvid grillen ska man hålla hårt i.

edit: som david påpekar i kommentarerna så kommer de finnas kvar “under våren”. Men ser man till antalet släppta öl/antalet som kommer släppas så är ungefär hälften redan i butik om jag läser systembevakningsagenten rätt.

Posted in Ölrecensioner3 Comments