MankerBeer.com

Under slutet av förra veckan så genomfördes den tredje upplagan av All In Beer Fest, göteborgsbryggeriet All In Brewings egen ölfestival. I år var man tillbaka i Eriksbergshallen på Hisingen, samma plats som under det första året, fast inuti den större hallen. Med en kapacitet på några få tusen över två dagar hoppades man få tre fyllda sessions, man hade trots allt lyckats få dit namn som Magic Rock, Warpigs, B.Nektar, Cycle och nya spännande bryggerier som CR/AK (Italien), Pohjala (Estland), Varvar  (Ukraina) och Alefarm (Danmark).

Samtidigt är det svårt att genomföra en lyckad ölfestival och det många besökare inte tänker på är de enorma omkostnaderna och den logistiska snårbollen som det är att hantera folk från 30 något bryggerier, köpa in och få på plats deras öl, få in volontärer och framförallt besökare. Sedan är bara hallhyran på mer än vad många nog skulle kunna gissa. Därför ser jag nog årets festival som ett lite avgörande år, kommer man att gå lite plus eller break even så kanske vi får se festen även nästa år men gör man en större förlust så är det nog inte värt det. Vilket är synd då man är något rätt så unikt på spåret, åtminstone för att vara i Sverige. Vi behöver några som pushar den här typen av events och mindre festivaler, några som vågar göra förändringar i upplägget kring bryggerier, lokal, utbud av mat etc.

I år liksom i fjol var det en stämning du ofta inte ser på ölfestivaler, det var roligare och mer glädje både hos bryggare och besökare än på många andra liknande tillställningar. Framförallt alla bryggare verkade och har även själva sagt att det är som en stor rolig firmafest där alla kan gå runt och snacka, hänga och dricka öl. Den känslan och vikten det har är mer betydande än vad många besökare nog förstår. Ta bara ett bryggeri som Cycle vars ena bryggare Eric Trinoskey var på plats och flitigt rapporterade hem hur bra allting var. Han var helt exalterad över hur trevligt och personligt allting var, inte alls som i USA eller i andra länder där det är supande och fest i fokus. Liksom i fjol när Wayne Wambles och Cigar City var på plats så skapas ett rykte om både Sverige men framförallt Göteborg, All In Brewing och alla andra som är på plats. Det i sin tur skapar intresse och gör att fler och kanske större bryggerier vill hit nästa år. Jag tycker det vore förödande om vi inte tar den här chansen, att få till en riktigt häftig internationell ölfest – här i Sverige.

Kruxet är att det är lite svårt, både festarrangörer och besökare måste hitta en formel för att hitta gemensam mark där biljettpriser och helhet möter vad den stora massan besökare känner är acceptabelt. I år var det ett succéedrag med food trucks på plats, otroligt god mat och en skön möjlighet till en paus från öldrickande. Lägg sedan till Basque som var där med sina helt fantastiska pintxos, eller kaffehörnet som visade varför riktigt kaffe är på stark uppgång. Sådana småsaker, liksom bra loungehäng utanför huvudhallen är vad som gör att man känner att man gärna kommer igen.

Jag hoppas verkligen att vi får se All In Beer Fest även nästa år och jag hoppas att fler av er läsare litar på vårat och andras ord och hellre tar en resa till Göteborg för det här än kanske Stockholm Beer eller andra festivaler som stagnerat lite. Tänk er line-upen som fanns i år och lägg till ytterligare ett par feta namn, för det var lite coola bryggerier som tvingades hoppa av under året. Då har ni något riktigt kul att se fram emot i paritet med Copenhagen Beer Celebration men billigare, närmre och inte lika stressigt. Här har du plats och tid att snacka med bryggarna som också gärna pratar med dig, något som tyvärr är rätt ovanligt.

Annars då? Vad var bäst? Ja, jag vart riktigt imponerad över Alefarm som vi tidigare hade hyllat, men då efter att ha provat en 2-3 öl från dem. Vad de hade med nu var riktigt lovande och så pass rena funky saisons och surheter var det länge sedan jag provade. Sedan visade Brewski åter upp hur galna de är men att galenskapen aldrig får trumfa kvaliteten. Penis Colada, Peachonate Beating, Mental Glory Hole och annat var sjuka och sjukt goda skapelser, framförallt den sistnämnda som är deras första mörka öl. Värdarna All In Brewings Soma liksom DIPA’n Big Blind var riktigt bra och det är kul att se att de direkt funnit sig in hos West Coast Bryggeri där de nu brygger sin öl. Stort också att Mikkeller valde All In Beer Fest som enda ställe utanför Köpenhamn att lansera senaste samarbetet med Boon, Mikkeller Bone Dry Selection, en av ölen som verkligen fick folk att köa. Såklart var det värt det, ölet var otroligt gott.

Det är ingen idé att hylla Cycle, B.Nektar, Wakefield och de andra nere i “USA-längen” som alla redan tillhör en världselit, klass rakt igenom. Dry & Bitter Brewing hade med sig väldigt bra saker och det är kul att se hur Sören börjar få ordning på saker i sitt rätt så nya hem. Redan nämnda CR/AK kanske inte gjorde de mest koko ölen, eller för den delen de mest spännande men alla var genomgående rena och framförallt lättdruckna. PangPang är alltid ett lika galet besök och Fredrik höll såklart låda med öl som Gul Snö som bland annat innehåller riktigt guld eller samarbetsölen med Daniel Crespi där man har rökt cigarr igenom ölet. Kul och galet och smakrikt av varierad grad. Såhär skulle vi kunna hålla på ett bra tag och det är rätt lätt att se varför, en hög lägstanivå gjorde att det kändes värt att traska runt och prova allas öl. Det var nog inga som direkt inte levde upp till förväntningarna, kul!

Slutligen vill vi på MankerBeer tacka alla som arrangerade festivalen, liksom alla volontärer och bryggare för ett grymt jobb. Allt flöt på perfekt och det var lika mysigt och roligt som i fjol! Vi hoppas verkligen att man fortsätter tro på sitt koncept och kör på även 2016!

Årets All In Beer Fest närmar sig och vi håller på att ladda upp rejält! Ni har väl inte missat vår införintervju med mässgeneralen Lina van der Zwan, läs den annars! Vi på Surisarna har ju ett lite extra gott öga till surare ölstilar och har därför kikat lite extra bland utställarna för att se vilka som kan stilla vårat sug. Nu är snart alla ölen utannonserade men vissa är inte med på listorna utan har avslöjats på annat håll, men kika på All In Beer Fests Facebooksida så får du bra koll på vilka öl som kommer.

1. Jonathan Wakefield
Även om det bara kommer finnas en suröl av Jonathans öl så är det hit vi kommer att springa först. Med bär direktimporterade av Manker och M2, samt en öl gjord av en mästare på Florida Weisses är Cloudberry Stush en öl man icke får missa.

2. Alefarm Brewing
Ni har kanske hunnit läsa vår intervju med Andreas Skytt Larsen på Alefarm, då vet ni vad som väntar. Själva har vi ännu inte prövat något från detta nya danska bryggeri men vi är otroligt förväntansfulla på de öl han har med sig. Mankers omdöme på Funk Orchard har ju satt en viss grund på vad vi kan vänta oss.

3. Brekeriet
Kanske inte alltför oväntat och alltid ett givet stop. Förutom att göra bra suröl så är de rätt trevliga de där bröderna Ek. Vanilj är en udda och rolig suröl som man icke bör missa. Men även Solo, Tourbé och Zuur är rätt så nya öl ni kanske ännu inte har hunnit prova.

4. Brewski
Brewski har ryckt fram i Sverige och skördat succeer med både deras fruktade humliga öl och deras fenomenala Berliner Weisses. Till Göteborg tar man med sig den spännande berlinern Passionate Beating som smaksatts med passionsfrukt och rödbetor, en öl som fick idel höga omdömen i USA. De har också med sig Tropic Sneeze vilket inte skadar, riktigt god den med!

5. Mikkeller
Sex stycken suröl! Läs det igen, sex stycken suröl – två per pass har de med sig. Förutom Spontanmango som inte gjordes i en särskilt stor mängd så har man bland annat med sig Wintermelon och GreenApple. Den är inte nämnd på listorna än men på eventet Mikkeller själva har lagt ut så kommer de även ha med sig senaste samarbetet med Boon!

Sedan bör vi kanske nämna amerikanska Cycle vars bryggare Eric är med och gör surare öl under deras label Orange Belt Brewing, på AIBF ser vi Electric Boots Berliner Weisse. Med sig har de också sina vänner på Angry Chair vars Berliner Weisse 3 Little Birds har hyllats av oss här på MankerBeer tidigare. Tycker ni inte att det låter som ett okey surfält?

Nästa fredag kickar så All in Beer Fest igång och förutom att festen har vuxit ytterligare så är både vi och mässgeneral Lina spända på fler av de nya namnet. Bland dem finner vi danska Alefarm Brewing, ett rätt så nytt namn på ölhimlen. Manker har tidigare provat Andreas Skytt Larsens öl Funk Orchard och vana köpenhamnsresenärer har kunnat finna en eller två öl till och från bland stans bättre ölhak. Men vem är Andreas och vad ser han fram emot inför AIBF, såklart tog vi och hörde efter.

MankerBeer (MB): Tell us a little about yourself. Why did you start brewing and how did you fall in love with beer?

Andreas Skytt Larsen (ASL): During my studies at the university I started coming to the monthly pub quiz at Ørsted Ølbar, I think around 2010. That was the first time I tried a Mikkeller beer. And my mind was blown. Coming from shitty lagers only consumed as a direct mean to get drunk, this was a whole new world to me. And I knew it right away, with the first sip: This would change everything. As time went by I got more and more into craft beer, always exploring new stuff, and the natural next step was to make my own. It was a strange drive that I had not yet experienced until now. At the same time I started working as a bartender and got really into the world of craft beer, read a lot, just craving knowledge. After some mediocre batches I started to get it right and I won a couple of homebrew competitions. Then I just knew that, one day, this would be my future.

MB: What role models do you have in beer?

ASL: As a dane getting into craft beer, it’s hard not to notice a guy like Mikkel. He helped pave the way for danish craft beer. He really put Denmark on the map. It’s hard not to admire the passion and determination. Another that comes to mind, is Shaun Hill. Tasting his saisons was the next big eye-opener for me. Very skillfully crafted beer with a great sense of balance, respect for tradition yet with his own take, with a locally rooted way of brewing and living beer. Hill Farmstead is the sole reason for my passion for Saisons and sour beer.

MB: I have to ask about sour beers, you have made some of your own, are you satisfied with them?

ASL: There’s always room for improvements and an urge to always strive after perfection. But with that being said, I’m immensely proud of what I’ve done so far in relation to brewing sour beer. It has opened up some doors and given us some great opportunities. The feedback has been overwhelming to say the least.

MB: Do you like to push the envelope in the beer scene and how do you work with tradition?

ASL: We don’t have this grand vision of changing craft beer or what ever. The driving force behind Alefarm is to brew locally rooted beer with high international reach, a great story and a firm connection with the local area and community. By getting our own place in January, this will give us the opportunity to work towards that.   Tradition and history has a strong presence in what we do. Though we do feel that tradition exists to be contested and to be able to move toward new ways of doing things.

MB: What beers will you guys bring to the All In Beerfest?

ASL: We will bring some beers from our present lineup, with the exception of one new beer: Favorite Pastime pale wheat ale, Ingrained Practice farmhouse grisette, Funk Orchard dry hopped farmhouse sour, Carry the Sunsphere blackcurrant farmhouse sour (new). On top of that, we are bringing a few surprises.

MB: I have to ask, what beer would you pick if you only could drink one specific beer for the rest of you life?

ASL: Definitely Orval. All day, everyday. A sessionable trappist with funk and complexity. That beer has it all. A classic.

MB: What do you mostly look forward to at All In Beerfest?

ASL: I really just look forward to go tell our story and for people to taste our beer. Generally just having a good time and to meet likeminded people. We can’t wait!

Thank you Andreas! We really look forward to trying your beers!

Vi är många som är taggade inför 3:e upplagan av All In Beer Fest 6-7 november. Lovorden efter tidigare årens fester har varit många och förväntningarna lär vara på topp. För att se vad som sker i år och vad som gjorts annorlunda mot tidigare år passade vi på att ge mässgeneralen Lina van der Zwan en välbehövlig paus för en apelsin och en pipa samt att få svara på lite frågor.

MankerBeer (MB): Vi antar att pressen är stor och att det är mycket att fixa. Hur kommer årets festival skilja sig från tidigare?

Lina van der Zwan (LZ):  När jag läser detta blir pressen större.. haha! Det är en utmaning, men en väldigt kul sådan.

I år har vi utökat och har möjlighet till 1000 personer per varje session, så det är dubbelt så stort som tidigare. Vi försöker ju även alltid hitta några helt nya aktörer, blandat med de något “äldre” vi känner till sedan tidigare. Jag och Pontus var i Barcelona och av en slump ramlade in på bryggeripuben Garage Beer, med jäkligt intressanta öl, så varför inte!! Tillfället gör tjuven liksom 🙂

Vi har mera utländska bryggerier i år än tidigare, samt lite special med USA öl som flygs in för oss, allt för att kunna erbjuda sån´t vi svenskar kanske inte fått chansen att testat tidigare.

MB: En nyhet är att ni i år har många fler bryggerier, vi ser många spännande namn hur tänker ni när ni väljer ut vilka bryggerier som ska vara med på festivalen?

LZ: Ja det är lite klurigt, det finns alldeles för många som vi skulle vilja bjuda, men det går tyvärr inte. Det finns en anledning att vissa bryggerier är på den nivån det är. Det gör helt enkelt fantastisk bra öl, sen kommer det alltid nya bryggerier som vi anser har något på gång, det är jättekul då branschen bubblar och vi gillar att sträcka ut en hand.

Det är mixen som blir så klockren. Vi vet ju tycke och smak är väldigt personligt, men utgångsläget ett är att vi själva gillar deras öl. Vi älskar spännande & intressanta smaker kombinerat med välproducerad hög nivå.

MB: Festivalen har som tidigare nämnts varit en stor succé, vad är era visioner med festivalen lång och kortsiktigt?

LZ: Visionen är att ha kul, främja, öppna för nya & gamla möten, kunskapsutbyte samt ett showroom. Vi älskar som sagt öl, det finns fantastiskt mycket gott världen över, vi vill främja ölkulturen.

Kul är mer kortsiktigt, men väldigt viktigt för oss. Långsiktig blir främja och med förhoppningen om att vara en del av utvecklingen, som sagt öppna för nya kontakter, eller rent utav ny vänskap, både emellan våra besökare och bryggeri.

MB: Av egen erfarenheter vet vi att det är tufft att arrangera större evenemang men vad tycker du är största utmaningen med att få ihop festivalen?

LZ: Haha, det ärliga svaret antar jag. Den största utmaningen är nog mitt egna tålamod! Det dyker alltid upp saker saker i sista sekund som någon glömt meddela, ändringar hit och dit och planering som jag gjort och behöver ändras på. Men jag är å andra sidan inte förvånad då jag vet branschen är lite så här…

MB: Om ni tittar runt i världen är det någon speciell festival ni hämtar inspiration ifrån?

LZ:  CBC i Köpenhamn är ju en festival vi gillar och blir så även svaret, det är alltid otrolig bra bryggerier och stora namn där.

MB:  När det gäller ölfestivaler har matutbudet en tendens att vara lite skralt hur har ni tänkt runt det?

LZ: Jippy,den här frågan har jag väntat på, och jag är superglad att vi fått lov att spärra av ett lite område utanför festivalen för tre food trucks, det känns jättekul att kunna erbjuda ett större matutbud och inte vara så begränsade. Vi kommer ha Tomtoms, Jinx och Two Buns and Meat utanför.

MB: Slutligen är det något speciellt bryggeri vi absolut inte får missa?

LZ: All In brewing så klart! haha!!

Nej men oj, svåraste frågan hitintills..

Själv tycker jag vi har en grymtbra lineup i år, och som jag redan skrivit, bjuder vi in de vi gillar själva. Men jag vet att några ansträngt sig extra mycket och bryggt öl för just vår festival. Sånt som vi aldrig tidigare fått sett, det gör mej extra glad.

Pöhjala har premiär på sin collab med To Øl  -Taanilinn BA tex, båda bryggerierna har imponerat på mej tidigare, så ska bli otroligt kul att se vad de skapat tillsammans. Warpigs, Alefarm. Nej hörru ni, jag kan inte välja ett, för jag är själv nyfiken på alla, sorry för pk svaret, men det är sanningen!!

Tack Lina, hoppas att ni blir sugna på att boka biljett och dyka upp!

Om just lite över en månad är det äntligen dags för vad vi förra året kallade en game changer för svenska ölfestivaler, All In Beer Fest. Då var festivalen inne på sitt blott andra år och hade redan vuxit sig stor nog för nya lokaler, fler bryggerier och fler besökare. Det är därför inte alltför förvånande att man i år gör ännu en rockad då platsen i år blir Eriksbergshallen, alltså där mässan hölls för första gången 2013. “Nytt” för i år, om man vill kalla det nytt är att fokus bland utställande bryggerier ser ut att ligga hos vänner där flera av utställarna är sådana som All In Brewing antingen jobbat med eller haft skönt häng med på någon av alla festivaler de deltagit på.

Jag tänker inte ens försöka lista alla bryggerier som annonserats, just nu 29 stycken men internationellt ser vi grymma amerikansk-spanska Edge Brewing, BrewDog, Stillwater, Marble, Siren och Warpigs medan vi från svenskt håll ser nyheter som Pang Pang bland Omnipollo, Brewski, Malmö Brygghus, Brekeriet med flera. I dagsläget är 9 av 29 svenska bryggerier men lägger vi till AleFarm, Amager, Dry & Bitter, Flying Couch, Pennylan m.fl så har vi plötsligt en rätt svensk-dansk prägel på festivalen.

Jag var ju riktigt imponerad förra året och då vi alltid blir lika glada över nya svenska festivaler och bryggerier som satsar så kommer vi såklart att göra vårat för att se till så att alla glada ölfantaster känner detsamma. Vi kommer därför att rapportera, dels från festivalen men också från några av de utställande bryggerierna. Dels så att ni får lära känna dem lite bättre men också för att få en försmak av vad för glatt och trevligt folk som dyker upp. För den biten, den otroliga glädjen och gemenskapen som fanns förra året var nog det som jag såg som rätt unikt för en ölfestival.

Information om själva festivalen då? Datumen ni bör boka upp är 6-7 november, platsen är som sagt Eriksbergshallen i Göteborg och som på många festivaler idag så fungerar det så att du köper biljett till de sessions du vill gå på (3 stycken finns) och väl på plats köper du sedan dryckestokens som du byter in mot öl.

3 sessions, precis som tidigare Fredag 17.30 – 22.30, Lördag 11.00 – 15.30 och Lördag 17.00 – 21.30. Biljetterna kostar 380 kr per session (inkl avgifter), 666 sek för 2 lördagspass eller 999 sek för alla 3 sessions. I dagsläget finns det mellan 700-800 biljetter kvar men i fjol tog det banne mig slut så var inte ute i sista stund. Framförallt lördagspasset och 3-sessionspasset börjar ta slut. Ni hittar all sådan info här.

Hoppas att vi ses där!

Om jag ska vara helt ärlig kan jag ibland bli lite trött på ölfestivaler. Det är ofta lite för repetativt för att man ska dras med i någon form av eufori över upplägget, bredden på utställare och själva ölen. Visst är jag rätt krass, kräsen och knäpp nu men i takt med att Stockholm Beer and Whisky Festival har gått till att bli någon form av spritforum och branschmässa mer än att pusha svensk öls framtid har det saknas något som är drivande för svensk öl. Visst är mindre festivaler som t.ex. SMÖF fantastiskt med integritet och lagom storlek, men liksom Örebro och Linköpings ölmässor är det ofta lite same same. Överlag är det sällan vi sett något helt nyskapande och annorlunda. Detta är på inget sätt en kritik mot exempelvis Örebro och Linköpings ölmässor utan mot själva tanken på en ölmässa som de oftast är.

Blickar man västerut så är Great American Beer Festival fortfarande det bäst i ölfestivalväg jag har besökt. Visst är Copenhagen Beer Celebration magiskt med alla öl och hur stort det har blivit, men nu tänker jag mer på feelingen och upplägget. Här tror jag att En Öl och Whiskymässa i Göteborg kan gå om Stockholm Beer inom 1-2 år. Stanley Wong har drivet och öppenheten för nya lärdomar och erfaranheter som krävs för att få till något riktigt bra. Det är också mot den här bakgrunden som jag kom till All in Beer Fest under helgen och mot den jag tänker bedöma festivalen. Jag råkade missa förra årets mässa efter att ha missat morgontåget så i år var jag extra sugen på att se vad jag missade i fjol.

För andra året i rad har importören och bryggeriet All in Brewing en fest där man bjuder in de bryggerier man på olika sätt samarbetar med. Det upplägget tror jag är vad som bådar för hur bra det hela har kommit att bli. Till en början kan inte alla vara med utan man har sedan i fjol vuxit generiskt och på det goda rykte man har fått. Med internationella namn som Magic Rock, Siren, J.Wakefield, Mikkeller, Crooked Moon och självast Cigar City har man i år lagt grunden för att kunna knyta till sig fler stora namn till nästa år. Mixen av svenska bryggerier spänner mellan Göteborgs bästa bryggerier och de mest eftertraktade namnen i Sverige. Rådanäs, Beerbliotek, Brewski, Malmö Brygghus, Brekeriet, Dugges, Omnipollo, Mohawk – ja listan kan göras hur lång som helst. Gemensamt är den höga kvaliten och att alla bryggerier verkligen vill vara på plats. Samhörigheten som jag tycker är det vackra med ölvärlden ligger verkligen till grund för mässan mer än enorma reklammontrar eller att få plats med fler än vad man kanske klarar av.

Aldrig har jag varit på en svensk ölfestival där alla, bryggare såsom besökare har varit så otroligt glada. Den otroliga stämmningen som överlag finns framförallt i Skåne och Göteborg smittar av sig på en festival där alla är goda vänner och inte bara har sin öl gemensamt. Direkt efter inpasseringen på fredagen var det lite kaotiskt då man snabbt insåg att folk köpte upp fler av de specialdesignade spelmarkerna som agerade öltokens än vad folk spenderade dem. Istället för att tydligt stressa upp sig eller skapa missnöje så löste man det snabbt med ölkuponger man kunde lösa in, snabbt och bra roddat.

För kupongerna/spelmarkerna kunde man sedan få ut ett lagom stort smakprov och vad jag verkligen gillar var upplägget för ölproverna. Istället för olika valörer eller för stora glas så kostade alla öl en token, enda skillnaden var att du fick en kvart eller halvt provglas. Hellre ett system likt det än vad många andra har där man måste slösa fler “enheter” för en viss mängd öl, hellre då samma kostnad för all öl men olika mycket. En skillnad med All in Beer Fest som är lite unik i Sverige men som går igen i CBC är att arrangören (All in Brewing) på förhand köpt in all öl. Därmed har bryggerierna inte samma risk då de vet att all öl blir såld och att de inte står med halvfulla fat som de inte kan (får..) sälja. Kanske var det inte enbart därför utan för att man också bett om det, men jag tycker att nästan alla hade tagit med en rad specialbrygdes gjorda enbart för helgen. Nu måste inte nytt vara likställt med bra, men när nästan alla ölfestivaler bjuder på i stort sett samma öl så blir dem lätt mer till branschmässor än för att upptäcka nya saker.

Det enda att racka ned på var väl maten. Restaurangen på konferensanläggningen var trevlig och personalen var toppen, men maten var lite väl dyr och snål för att man skulle bli mätt eller känna att 106 kronor för en burgar utan tillbehör var värt det. Hellre att man till nästa år gör lite som CBC och satsar på “craft food” med små matstånd. Dock lär konferensägarna ha lite att säga till om där, men det vore en önskan.

Bland bryggerierna är det nästan lite “tråkigt” att prova öl från Malmö Brygghus, Brekeriet och Dugges, alla bland Sveriges absolut bästa bryggerier. Man vet att man får högsta kvalitet och i helgen var det ingen skillnad. Dugges hade en Berliner Weisse med jasmin som föll mig i smaken och är något jag gärna sett dyka upp framöver. Malmö Brygghus ljusa stout Flipsided rörde sig i området mellan en kraftig ljus ale och en smakrik strong ale och var nog en av ölen jag drack mest av under helgen. Även deras humliga Flip Flop imponerade och man visar åter att man är bäst i landet på humliga öl. Framgångssagan Brekeriet är väl onödigt att ens ta upp? En fenomenal Sour Amber och krusbärssurisen d’Agge (en homage till min..förlåt deras mamma Agneta) vart uppskattade vilken även deras röda vinbärssuris Rosso var.

Annars var det nog Mohawk som var det svenska bryggeri som jag blev mest till mig av. Deras Session IPA Mellow Down Easy fick ett av våra priser som bästa ölen på festivalen och gurkölet de gjorde med ölsidan FemAle, Go Fresh blommade med gurksmak, kanske lite mycket om man inte gillar gurka. I så fall var deras Gose Mandarina Bavaria desto bättre, särskilt med en gurkbit i. Kanske inte helt lika tydlig sälta som i många andra Goses men istället en lättdruckenhet som verkligen tilltalade mig. Stefan och Catrine börjar få ut riktigt bra saker sedan de började brygga öl ihop och det ska bli spännande att följa utvecklingen.

Beerblioteks Wheat Whine som fått ligga på både Chardonnay- och Bourbonfat var makalös men jag kan förstå att vissa tyckte att den var lite fruktig och hade behövt mogna något. Smatidigt visar grabbarna att de är kungar på att göra “sessionable” mörka öl på runt 10-12%. Både just nämnda öl men också deras Imperial Mocha och Imperial Stout som fått ligga till sig med allehanda gottesaker var på tok för lättdruckna för att man inte vill ha mer, och fick ta smällen för det. Lika sessionable var CAPs öl. Sedan Tomas Danko anslöt till Mattias Hammenlinds bryggeri har man tagit bryggandet till en nivå till och de båda verkar verkligen sporra varandra. Mattias berättar att han vill göra rätt vanliga öl vilket är vad han gillar och sett till hur deras Pilsners har blivit kan jag bara säga att man kommer att få folk att börja brygga Pilsners igen. Med sig hade de nu en Imperial Pilsner med tjeckisk humle som var lite kryddigare och tydligt humlad än de stiltypiska tjeckerna, men ack så god. Dankos lille skötebarn Vobiscium var en Belgian Strong Ale inspirerad av en av världens bästa öl, Struise Pannepot och den var banne mig inte långt efter. Får den bara växa till sig lite så kommer kroppen att rundas lite till och sötman justeras. Men eftersmaken satt kvar härligt länge och fruktkompotten mot det belgiskt mörka var enastående, bland det bästa belgiska jag sett från ett svensk bryggeri.

Bland de internationella utställarna då? Johnathan Wakefields öl, två rätt igenom perfekta Florida Weisses i form av Miami Madness och Dragonfruit Passionfruit Berliner Weisse visade många besökare vad som är en av de stora sakerna i år i USA. Brittiska Siren å sin sida kör vidare på sin Calypso som den här gången var humlad med Simcoe vilket jag tycker passar ölet betydligt mycket bättre än Amarillohumle. Gordon berättar att syran i ölet varierat lite de senaste batcherna men att man nu börjar finna en rätt bra balans vilket jag bara kan hålla med om. Magic Rock å sin sida visar att man förtjänar stämpeln som ett av de bästa bryggerierna i England just nu, det mesta de släpper är riktigt bra och ölen på All in var inget undantag.

Festivalens mest entusiastiska gäng måste ändå Japanska Oshare varit. Bryggare Yuto med entourage av bland annat gänget bakom ölstället Pigalle från Tokyo fotade allt och alla och älskade att prata om vad de gjorde och om öl i allmänhet. Själva ölen varierade lite från pass till pass men det finns potential i dem, det gör det. Sedan är jag kanske lite väl kräsen och när jag lyssnade på lite omdömen på deras öl från andra besökare så var folk nöjda med deras öl, väldigt kul! Det jag tar med mig från dem är dock deras passion och hur det visar att alla, oavsett om du är från USA, Sverige, Danmark eller Tokyo tycker att All in Beer Fest var lika kul.

Sist ut måste man få berömma värdbryggeriets egna öl. All in Brewing, Green Tower och Brewski huserar numera alla i det gemensamma bryggeriet i Helsingborg och även fast bryggarkonstellationerna överlappar rätt friskt har man alla sina egna spår. All in’s blåbärsboostade stout Blåbärs var en favorit och att den var körd genom en randall med blåbär och lite extra humle skadade inte. Mild men smarik, enkel men varierad och som Victor på All in beskrev den så skall det vara en öl man ska kunna dricka och inte behöva smutta på. Borta på Brewskis hörn så var Mango Feber DIPA en av festivalens utropstecken men till viss del kan jag förstå bryggaren Marcus Hjalmarsson som inte var helt nöjd utan fortfarande justerade recepten något. Oavsett vilket så är det ett lovande projekt som inte blev sämre av att man hade Wayne Wambles från Cigar City över för att brygga öl under måndagen.

Sammanfattar man det hela så var besökarna, bryggarna och helheten fantastiskt, dock med ett litet minus för möjligheterna till mat. Det var inga köer, inte särskilt trångt och bra med möjligheter till vatten, toalett och sittplatser. Man verkar ha hittat ett bra format och jag tror att alla förutsättningar finns för att man ska kunna växa ytterligare och bli något av ett Copenhagen Beer Celebration light, om man nu har de visionerna. Det var lugn och behaglig stämning vilket gjorde att de som ville “ticka” öl kunde göra det medan de som lugnt ville strosa runt och prata med bryggare både kunde och fick tid till det. Något många verkligen verkade ta tillfället i akt att göra och uppskatta, och också något jag ofta saknar. Grymt arbete av alla voluntärer som kämpade på och inte tvekade att hoppa runt bland montrarna för att avlasta bryggare som ville prata med besökare eller kollegor. Ni som var där får gärna dela med er av era intryck och ni som inte var där vet vad ni ska göra nästa år!

Till sist vill jag bara dela den här filmen som William från Mikkeller har gjort vilket sammanfattar festivalen, men som också ger en glimt av Omnipollo Pop-Up Bar. Som vi haft som nyhet tidigare så planerar Omnipollo på att öppna en egen liten bar och ja, detta kanske inte riktigt är den stilen de tänkt sig. Men en  bra middag signerad Henok Fentie. Den riktiga baren hoppas man få klar innan nästa sommar.