Lika många gånger som vi har druckit en India Pale Ale (IPA) som smakar som h(u)immlriket har vi behövt stå ut med en trött IPA. En IPA som inte smakar bra.

Ett av de största problemen hos många, inte alla, Svenska mikrobryggerier är att de förlitar sig på och använder amerikansk humle. “Va, än sen då?” kanske du tänker nu och jag förstår att du blir fundersam. Amerikanska humlesorter har ofta likställts med de smakrika och lite häftiga humlade ölen, vad är det då för fel på den? Jo, problemet med amerikansk humle är att det sällan är den bästa skörden som finner sin väg över till Sverige. Det är ofta lite tröttare humle från den delen av humlefälten som kanske inte producerar lika bra humle som kommer hit. Humletorkan som råder i världen, där nya bryggerier över hela världen vill åt den bästa humlen gör att alla inte kan få sitt. Vilket leder till att vissa (återigen, inte alla) allt som oftast tyvärr får andrahandssorteringen.

Dessutom är det många svenska bryggerier som tyvärr inte proaktivt ändrar sina recept efter hur humleskörden är. På samma sätt som att vindruvor vid vintillverkning skiljer sig i kvalitet mellan olika år så är det naturligt att vissa humlesorter vissa år inte är av samma kvalitet som andra. Samtidigt blir ett bra öl inte dåligt bara för att det är amerikansk humle, för så är det verkligen inte. Poängen är bara att humlesorten Amarillo, till exempel, inte alltid smakar lika. Vilket gör att ett recept med framförallt Amarillo (som exempel) inte alltid är konstant i fråga om smak och doft, de två viktigaste delarna av en fräsch och smakrik humlad öl.

Vad vissa större bryggerier i USA har gjort är att de har köpt in sig på en andel av humleodlingarna, eller i vissa fall hela har köpt hela humleodlingar vilket ger dem en riktigt premium humle som är lättare att göra klockren humlad öl på. Den är fräsch och lättarbetad och ger dig ett bra resultat.

Det finns däremot en humlesort som kanske fluktuerar i kvalitet mer än många andra. En humlesort som kan vara fantastisk både i samspel med andra sorter men likaså i ensam majestät. Samtidigt är det en humlesort som kan smakar kattpiss vilket får det att växa i munnen. Citra, denna humle som ofta bygger humlekomplexiteten i den bästa av IPA’s – men som också kan fälla många IPA’s som i botten har en ren och bra grundöl, men som trots det smakar smutsigt och fult. Att lägga till är att Citra överlag är väldigt svår att använda i öl. Det finns många saker att räkna in när man använder den då smaken lätt kan bli frän om man till exempel torrhumlar för kraftigt med den.

Nu är inte den här lackningen baserad på våran kärlek till suröl utan mer att problematisera förkärleken många mindre bryggerier ofta har för just den amerikanska humlen. Det är ibland viktigare att kunna skylta med “American IPA” mer än “smakrik och väl humlad ale med icke-amerikansk humle”. Det finns så mycket fantastisk humle i Europa som har glömts bort. En personlig favorit vi har är Hallertau med dess blommiga arom och fantastiska beska.

Varför kan vi inte få se mer av det fantastiska som finns här på hemmaplan, som inte behöver färdas långt eller där vi riskerar att få det som blivit över när amerikanerna eller de andra större bryggerierna har köpt sitt? Inte på något sätt menar vi att man ska lägga ned ambitionerna, bara att det är värt att tänka på att det inte blir en perfekt American IPA bara för att man använder amerikansk humle. Ofta kan du finna både fräschare och billigare humle här hemma, humle som dessutom kan vara lättare att kontrollera kvalitet på. Vi måste inte vara så inskränkta i det som på pappret är häftigt.

Vi får nästan också passa på att be om ursäkt ifall vi trampar någon på tårna. Vi själva har inte alla svar på vad man ska göra, hur det ser ut i världen och hur faktorer som tillgång, efterfrågan, receptbyggande och ekonomi faller ihop på ett bryggeri. Vi är bara så trötta på att se en bra producerad IPA som förstörs av trött humle. Det pratas mycket om att IPA’n ska vara färsk, hur den fraktas hit och behandlas, hur nära flasktappning vi dricker den – men allt för sällan om hur färskt grundelementet för en bra IPA är – humlen.

För en tid sedan började det att dyka upp mängder av sällsynta Cantillons till salu. Flaskorna hade från ingenstans dykt upp i USA, och den starka kretsen av inbitna Cantillon fans som håller koll på varje tillgänglig flaska av rariteterna hade ingen aning om vart flaskorna kom ifrån. Efter att ha sett bilder på flaskorna var det lätt för oss att se vart flaskorna kom ifrån, och efter ett meddelande till Jean Van Roy, fick vi våra farhågor bekräftade. Skandalen var ett faktum. Flaskorna var stulna direkt från Cantillon. Flaskorna är nu återbördade och i säkra händer tack vare bland annat undertecknade. Vilket öde flaskorna kommer att gå till mötes tar vi mer framöver.

Mitt i allt detta växte en tanke i oss. Vad är det som får en människa att stjäla dessa flaskor? Svaret är enkelt, tjuven kommer att tjäna massor av pengar. Den svarta marknaden runt Cantillon är enorm och har vuxit till något av ett monster. Alla vi människor som frenetiskt jagar alla dessa Cantillon, det är vi som har skapat monstret.

Helt plötsligt kryper en känsla av illamående över oss. Det som bara varit roligt känns nu som en tyngd av bly som lägger sig över oss. “Det är bara bärs.” utbrister Ludvig. Vi brinner för lambic, det är en passion (eventuellt en besatthet). Vi drömmer om att prova allt, såväl högt som lågt. Vi lägger timmar på att hitta det vi vill dricka och reser jorden runt för att få göra det. Genom lambic har vi fått massor av fantastiska vänner världen över. Vi samlas, dricker öl och har otroligt kul.

Lambic har vuxit och fått mer popularitet och respekt. Med det medföljer tyvärr tråkiga bitar som att det dyker upp mängder med säljare i Belgien och USA, som säljer gamla och svårfunna flaskor till fruktansvärda priser till amerikaner som vill ha dem till varje pris. I vissa fall har vi säkert bytt flaskor med dessa amerikaner. Det som kommer sedan är en spekulativ handel utav dessa flaskor, ännu en gång mestadels i USA där man köper högt för att sälja ännu högre. På så vis drivs priserna uppåt ännu mer. Det som var avsett för att delas och njutas får nu en status som svårfunna rariteter man köpslår hårt med.

Tydligen har det nu även blivit så att folk är beredda att stjäla för att tillfredsställa den delen av ölentusiaster som jagar dessa flaskor. När vi har reflekterat så här långt var vi mer eller mindre beredda att ge upp. Trötta på allt runtomkring. Glädjen i att prova spännande saker var borta. Det är inte bara vi som drabbas utan för Jean själv så är det ett utnyttjande av hans öppenhet och tilltro. Mycket av charmen med att vandra runt på Cantillon är att flaskorna lagras där i gångarna, men om flaskor börjar att försvinna, och vissa som man anser och tror är ens vänner börjar se egen vinning i att se till så att flaskorna byter ägare, så försvinner hela tilltron i branschen. Det är något vi fruktar och hoppas att vi ska slippa att behöva bevittna.

När man har smält alla dessa reflektioner, började vi att tänka på alla de underbara människor som finns i världen av lambic. Värmen och kärleken kryper tillbaka i kroppen när vi drömmer oss bort till våra möten med Markko på One Pint Pub, Jean Van Roy, första gången vi drack lambic på Akkurat och när vi drack litervis av handpumpad lambic från Cantillon på Moeder Lambic. Finns mängdvis fler minnen där. Människorna som besöker och driver dessa ställen är det som gör det så underbart. Lyckan är tillbaka och vår jakt på att prova lambic fortsätter. Om än med en större eftertänksamhet. För det bör kommas ihåg att i slutändan “är det bara bärs”.

Då och då kommer vi över den typen av öl som du normalt sett bara får höra om, ölnördighetens creme de la creme. Ölens Porsche, Rolex eller Gucci, fast allt som oftast från Belgien. Som ni kanske redan vet så har vi druckit oss igenom flera av Cantillons allra mest svårfunna pjäser och vi skäms inte över att säga att det är vårat mål, vi älskar Cantillon och då är det inte mer än rätt att vilja prova på allt. Efter att i somras ha provat både de “finska specialarna” och Don Quijote och Spuyten Duyvil så var nästa flaskor att få äran att prova på Jean Chris Nomad och Feestbier.

Cantillon Jean Chris Nomad är en lambic butteljerad 2011 för chokladtillverkaren Jean Le Choclatier som huserar i Bryssel. Det finns även dess namne gjord av Toccalmatto till samma chokladtillverkare fast under 2012. Cantillon har blandat ett, två och treårig lambic som legat på tre olika vinfat. Faten man har använt är ett rödvinsfat från Bordeaux, ett vitvinsfat från Bordeaux, och ett Cotes de Rhone-fat. Doften är elegant med en subtil fruktighet, mot slutet möts man av ek som bygger upp förväntningen. Ölen har en trivsam syra och en bärighet i smaken, och vinfaten finns där om än väldigt gömt i slutet. Vi båda hade hoppats på att vinfaten skulle ta mer plats. Detta är en väldigt trevlig lambic, men det finns mer att önska.

Cantillon Feestbier är en lambic butteljerad 2005 för Heikantse BierLiefhebbers som är ett sällskap med ölentusiaster i Belgien. Ölen är gjord med röda krusbär och sedan torrhumlad. Det finns en annan version med blå etikett, som innehåller gröna krusbär och utan torrhumling (jämför gärna med Groseille som ni kan läsa mer om på länken längre upp). Det första som möter en är en extremt fenolisk doft som sticker i näsan. Bären träder fram tydligt, och en otroligt skarp syra sticker i munnen. Ölen saknar tyvärr elegans som gör att den känns spretig och lite unken. Humlen i var nog inte det bästa valet. Extremt kul att få prova men verkligen inget vi rekommenderar att man letar efter. Förstås är man som oss, är man för nyfiken för att låta bli.

I vanlig ordning kommer frågan att dyka upp – hur får jag tag på ölen? Tyvärr är svaret att de är för limiterade för att det ska vara lätt att få tag på dem. Jean Chris Nomad släpptes om 1.500 flaskor medan Feestbier gjordes i ett ännu okänt antal men vi pratar knappa hundratalet (cirka 150 liter lambic). Så är du sugen på att prova ölen är vårt tips att nörda in dig helt i surölsvärlden, träffa folk och då “rätt folk” och ha lite tur – till slut hamnar du på en provning med öl likt dessa.

Göteborgsparet Fredrik och Therese valde en dag att ta sitt öldrickande och intresset för den ädlaste av drycker steget längre. De skulle börja brygga öl, själva hemma i lägenheten. I våras kom de förbi Suris HQ med lite hembrygdda öl och redan då var de lovande, om än med vissa “nybörjardrag”, men det skulle gå snabbt för dem att hitta sin väg. I Omnipollos hembryggningstävling ställde de upp med flera bidrag varpå ett av dem gick till final och fick lovord utav domarjuryn, dock räckte det inte hela vägen fram. Det skulle det däremot göra i den rätt så nyöppnad hembryggningsbutiken Pot Belly Brew Shop här i Göteborg där de tog och kammade hem förstaplatsen med sin Killer Rabbit. När Fredrik nu mötte upp oss på en mulen bakgata var det för att överlämna en hemlig påse som bara kom i vår ägo genom hemliga handslag och kodord såsom Alba Belle Chips och liknande. Två utav ölen var vi extra nyfikna på och det är dessa vi nu har provat, båda av ölstilen Berliner Weisse.

Den första ölen vi provar heter Ich Bin Ein Berliner. Den är 3.8% stark vilket är en bra styrka för en berliner weisse, en väldigt enkelt drucken ölstil. De har humlat ölet med Citrahumle och förutom lacto har de använt en brittisk alejäst, Nottingham Ale. Det andra ölet utgår från samma grund och är lika starkt och även det humlat med Citrahumle. Skillnaden är att de i Ich Bin Auch Ein Berliner har använt Hefeweizen IV Ale-jäst och genom att ta bottensatsen från gamla suröl har de fått lite Brettanomyces Lamibucus att tillsätta, förutom lakton då.

Bearded Rabbit  Ich Bin Ein Berliner

Utseende: Berliner weisses påminner ofta om urvattnad äppelcider och i glaset är det ett urvattnat kissfärgat öl som hälls upp. Inget direkt skum.
Doft: Här pratar vi trevliga dofter. Torrt och syrligt vitt vin, eller kanske en torrare cider. Aningen syra som drar åt kattkiss och mousserande frukter. Slutar med citrus. Väldigt fräscht och en pangdoft för ölstilen.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Mousserande även till kroppen med små nätta bubblor. Citrusfrukter och smått av tropisk fruktighet. Framförallt är det den torra syran som vi gillar, läskande och väldigt god enligt mer traditionella berliner weisses.

Betyg? – Bra+. Som ett bra mousserande vin eller varför inte åt äppel- och flädercider som också för våra tankar åt kalla, torra vita viner. Den är inte särskild spännande efter en stund, men så är berliner weisses utan någonting extra ofta rätt enkla och det är i enkelheten den här ölen vinner för oss.

Bearded Rabbit Ich Bin Auch Ein Berliner

Utseende: Skillnaden i jäst har ingen direkt effekt på utseendet mellan de båda ölen, kanske att vi lyckas skaka lite mer liv i skummet på den med hefeweizenjäst.
Doft: Det är stor skillnad i doften. Här är det en väldigt närvarande doft av vete och också kanske lite mer “öliga” dofter. Aningen funk men annrs citrusfrukter, röda och gröna äpplen. Rivigare doft än den första
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mer vete och äppeltoner i smaken än i doften. Ölet är lika torrt som sin brittiska släkting men saknar samma syra kan vi tycka. Istället är det en kraftigare öl som trots sina få alkoholprocent ger fin skjuts på smakerna.

Betyg? – Bra/(+). En kompetent öl och en god berliner weisse, som tyvärr inte sticker ut mer än att den är läskande och frisk till smakerna. Inte samma vinösa karaktär som den första hade och vi kan sakna fruktighet eller djup i smakerna. Samtidigt är det lite som att diskutera varför ens smaksatta vatten inte smakar juice.

Surisarna är tillbaka efter sin första genomgång utav webbutiker för öl, denna gången med den första delen i deras lilla lambicskola. På grund utav längden så är det uppdelat i flera delar. Dessa postas nu en per dag och kommer sedan återfinnas under fliken “ölkunskap” här ovan. Kommentera gärna om det är något ni saknar eller undrar över. Idag går de igenom spontanjäsning och lambic för att i nästa del gå igenom gueuze och fruktlambics.

Vad är lambic? Frågan är vart man ska börja. En dryck, en gudomlig nektar, det som får gamla män att dansa, det är det bästa som finns. Lambic är lite som Jazz i munnen, svängigt och oklart men samtidigt väldigt bra grejer. Förutom det är lambic en spontanjäst öl som traditionellt sätt görs i Pajottenland i Belgien. Lambic är en av våra äldsta öltraditioner, man har kvar hundratals år gamla recept på just lambic och blandningen av denna ädla dryck! Vissa hävdar att själva ordet lambic kommer från byn Lembeek i Belgien medan andra hävdar annat. Byns namn är otvivelaktigt likt dryckens namn men om detta ursprunget tvistar de lärde. Det räcker med att lambicen görs enligt traditionellt metod för att lagligt få kalla sig lambic. De regleringar som finns kring lambic är att det ska vara särskilda minsta procenttal av vete och korn, närmare bestämt minst 60 % korn och 30 % vete. Man har således 10 % att ”leka” med.

Vad betyder då spontanjäst? När man kokat ölets vört låter man det kylas i stora grunda bassänger (koelschip), ofta på en vind. Man har tidigare i historien inte använt vörtkylare. Man tror att man gjorde på det här sättet för att vörten bland annat skulle svalna snabbare. Men det var ju även viktigt att gud skulle göra sitt jobb och jäsa ölet. När vörten i samband med nedkylningen blir exponerad för den friska luften (och gud) så kommer jästpartiklar och andra bakterier som finns i vår omgivning att jäsa ölet, eller i alla fall ”behandla ölet”. I lambicbryggerierna har man gjort detta så pass länge att man byggt upp en bakterie- och jästsvampskultur som sitter i väggarna i bryggerierna. Kort och gott är Lambic ölens surdegsbröd, låt oss utveckla detta.

Själva ser vi denna liknelse som en av de bästa och enklaste sätten att förstå skillnaden mellan lambic/suröl och ”vanlig” öl. När du gör surdegsbröd stoppar du inte jästen i degen. Utan låter luften bära med sig den jäst som redan finns i luften, alltså luftburen jäst som finns överallt omkring dig. Denna jäst som jäser degen kan även jäsa öl. Alla jäststammar kan inte göra detta då det finns flertalet som inte klarar av alkoholhalten som bildas, sen finns det några andra som dör vid surölsjäsning då pH-värdet sjunker så mycket att vissa jästsorter och bakterier inte klarar av syran som bildas. PH-värdet sjunker av flera anledningar men framförallt på grund av två bakterier som förekommer i lambic, dessa är pediococcus och lactobacillus. Men det är inte slut där utan det finns många olika bakterier som även de förekommer i lambic, acetobakterier till exempel som även det drar ner pH-värdet och gör ölen sur. Att tillägga är att man har gjort labb-tester på lambic även om det var några år sedan (någon gång under 2000-talet) och man slutade undersöka lambicen när man funnit 50 nya jästsorter i ölet.

Med det sagt kan man förstå att suröl är väldigt speciellt då det inte går att få exakt samma resultat varje gång. Detta då det är lite beroende av vilken jästsort som tittar förbi just vid exponeringstillfället. Mycket av den lambicen som görs blir aldrig färdig produkt då mycket av ölen aldrig når den standard som bryggarna har på sin öl. här på bilden ser ni en graf över hur bakterier och jästsorter beter sig över tid i lambic även förhållandet av pH värdet och hur det till en början sjunker kraftigt men sedan stiger vilket är anmärkningsvärt.

Språkförbistringen är stor inom lambic (eller kanske mer öletsvärld) det finns flertalet ord som betyder samma sak men det kan bara handla om olika språk- eller dialektala skillnader, även sättet att skriva orden på skiljer sig. Även om jag här skriver mycket om lambic som är det engelska och franska sättet att skriva det på, särskiljer inte lambic från lambiek eller lambik. Dessa är således bara olika ord för samma sak. Samma sak gäller för geuze och gueuze som kort och gott är samma sak men olika stavningar inom olika språk.

Vi hoppas att ni fått ut något av det här och kanske lärt er något nytt eller kanske smörjt redan existerande kunskaper om spontanjästa öl. Säg till om ni saknar något eller vill veta mer så ska vi göra vårt bästa för att hjälpa er.

När vi häromdagen skrev om ölkrogen Akkurat i Stockholm och deras utbud av suröl från Cantillon, De Cam och andra underbara producenter av sur glädje så nämnde vi lite kort vad som även fanns på Systembolaget. Tyvärr är det inte alltför ofta vi får se suröl på Systembolaget och när vi gör det är priserna ofta rätt höga, kvantiterna begränsade och ölen ryker fort. Många Belgare blir smått konfunderade när de får höra vad suröl som i Belgien kostar några få euro kostar i övriga Europa och USA. Så är det också priset för hype, att ölen är svåra att få tag på och att de i de flesta fallen är riktigt bra.

Snart tänkte vi även släppa en liten guide för “trades”, det vill säga byten med öl. Genom ölbyten har vi kommit över många av de suröl vi provat och med lite erfarenhet och målmedvetenhet är det ett väldigt bra sätt att få tag på de öl ni vill prova på, oavsett om de är suröl eller inte. Innan det tänkte vi ge er lite tips på webshopar som säljer suröl och annat som oftast är bra att ha som bytesvaror eller som ni dricker själva. Den här tipsguiden eller vad man ska kalla det tänkte vi uppdatera framöver i takt med att vi bättre bekantar oss med fler webshoppar, att nya dyker upp eller att ni ställer frågor eller kommer med kommentarer, så hör gärna av med era tankar.

Det finns väldigt många butiker och många försvinner lika fort som de har dykt upp så kolla gärna in den bra tråden om webshoppar på BeerSweden Forum. Vi listar ett par olika butiker längst ned med korta kommentarer om deras utbud och priser men tänkte främst inrikta oss på de butiker vi själva främst använt oss av. Vi bedömer priser på ölen, leveranstid och pris för frakten samt helhetsintrycket.

Ni kanske undrar om det är lagligt att beställa öl på det här sättet och när det började säljas öl över internet på det här sättet för ett par år sedan så var det lite av en gråzon. Ölen skulle tullas, skatter skulle betalas och ingen visste riktigt vad som gällde. Ibland kunde paket fastna i tullen, ibland skickades de inte men oftast flöt det på rätt bra.

Du ska inte behöva dubbelskatta en produkt, alltså att betala skatt för den både i landet du köper den och i landet dit du för in den. I den bästa av världar ska skatten inte påläggas priset i det första landet, men där du som kund på förhand anmäler hos tullen att du importerar en vara som sedan skattas i mottagarlandet. Inte heller behöver du betala tull inom EU på grund av det frihandelstal medlemskapet innebär (de som önskar kommentera om hur det egentligen förhåller sig och ha en utläggning om rätt och fel kan göra det här). Fördelen och problemet är att den gråzon som finns gör att det idag är rätt smärtfritt att beställa öl över internet och vi själva har aldrig råkat ut för problem i Sverige, dock gör den också att det är sisådär hur man ska genomföra det “rätt”. Ibland har en kartong fastnat i tullen, men då mest för en slumässig rutinkoll. När paketen skickas skickas de ofta utan att innehåll eller värde anges och då brukar inte tullen kolla det, skulle det däremot stå “starköl till ett värde av 2.000 svenska kronor” skulle de nog agera. De har viktigare för sig än att kontrollera suröl, och det är vi glada för. Självklart uppmanar vi er till att anmäla allt detta hos tullverket och betala er skatt och allt.. Vi vill ju inte uppmana er till att göra något fuffens…

Innan vi går igenom våra favoritbutiker tänkte vi bara kommentera en fråga vi fick angående att beställa öl från USA. Ett par problem blir det, dels att de för att lagligt frakta ut ölet måste ha exporttillstånd och när de skickar ölen blir frakten dyr och de kommer att behöva deklarera innehållet varpå du kommer att betala skatt och tull för ölen, så även fast du kan få tag på lite rolig öl så är chansen stor att priserna drar iväg rejält, då är det bättre att trade’a öl eller att ha en vän i USA som kan skicka hit ölen och märka det på olika sätt (kommer mer om det i tradetråden). I dagsläget finns det ett par butiker som säljer rätt bra amerikanska öl och även i USA gäller det att vara snabb på knappen om man vill ha de hetaste ölen. Ibland kan det därför vara billigare att åka till Köpenhamn vid släpp av häftiga öl på Ölbutikken eller Mikkeller & Friends Bottleshop, eller att faktiskt bara åka över till USA och köpa på sig bra med öl och skicka hem.

Butikerna då. Främst brukar vi använda oss av Belgium In a Box då vi fått en bra relation till sidans ägare och han får tag i mycket mer speciella öl som de andra inte får. Det många som handlar från sidan brukar göra är att de beställer lite från grundutbudet och sedan när de vant sig vid sidan och utbudet så kan det vara värt att maila dem och fråga vad för specialare de får in som de inte listar på hemsidan. Detta liksom e varierade priserna är troligtvis på grund utav att det finns för hög efterfrågan på viss öl. Du kan göra kap, men också bli lite arg på att priserna kan spåra ur. Dock är packningen utmärkt och nu när frakten halverades till Sverige så är det mer human kostnad för att beställa hit öl, innan var den lite dyr. Generellt är frakten från de belgiska webshopparna lite dyrare än från de som skeppar från andra länder. Belgium in a box erbjuder även att hjälpa till med frakt hem till Sverige när man är i Belgien och handlat på bryggerierna. Ett mail till de innan och fråga om de kan hjälpa är dock att rekommendera. Det man brukar kunna få tag på är t.ex. suröl med några år på nacken av alla de stora surölstillverkarna t.ex. Hanssens, De Cam, Cantillon och 3Fonteinen. Något de även börjat sälja är lådor av olika öl med lådan ölen kommer i (plast eller trä) som skickas med. Max som får plats i en låda är 30kg och det motsvarar 16st 75cl flaskor och en 37,5 cl flaska alt 30st 37,5 cl flaskor. 30kg kostar 67 euro i frakt. Exempellåda 30 x Girardin Black label 37,5 cl  157 euro inklusive frakt. Lådan skickas med belgiska posten som brukar vara utmärkta.

Etre Gourmet får även de in roliga öl ibland. Även här bra packning om än inte lika bra som Belgium in a box. Tyvärr även här väldigt dyr frakt. Sedan detta skrevs har Etre gourmet bytt leverantör och numera kostar 20kg 25 euro. Exempel på saker man kan köpa är Cantillon, Hanssens, Girardin, Westvleteren, De Dolle, Struise, De molen etc. Elva stycken 75cl flaskor rymms i en 20kg låda. Prisexempel 11 st Girardin Black Label 2012 med frakt till Sverige blir 90,76 euro. Lådan skickas med holländska posten som i vissa fall strulat men brukar lösa sig.

Bierkompass har inte alltid det mest spännande sortimentet men när de väl får in något är det till väldigt bra priser och otroligt billig frakt så det roliga sortimentet håller oftast några timmar. Bierkompass drivs av Sebastian Sauer som även driver bryggerierna Freigeist och The Monarchy. Väldigt sympatisk och passionerad man. Rekommenderas starkt! Sidan har riktigt låga priser på Cantillon och andra suröl och jämför med många andra webshoppar finns det till och från ett bra utbud av amerikansk öl som annars oftast bara finns på Ölbutikken. Ett tips är att skriva upp sig på deras nyhetsbrev så att man snabbt kan beställa för de säljer slut fort. 20kg är den största lådan man kan beställa motsvarar 12st 75cl flaskor eller 23st 37,5cl. Priset för 20kg ligger på 30,99 euro. Exempellåda 23x Girardin Black Label 37,5 cl inklusive frakt 104,55 euro. Flaskorna skickas med tyska posten som brukar vara lite långsamma men det kommer fram, det kan dock variera rätt så pass och ibland tar det några dagar och ibland någon vecka.

Andra bra webshoppar att ta upp lite snabbt är De Molen (grymt utbud med bl.a. Three Floyds, The Bruery och Toccalmatto. Bra priser när ölen väl finns tillgängliga, guldkornen ryker så håll er uppdaterade), Bier-Deluxe (bra utbud av amerikanskt, bl.a. Firestone Walker och lite roliga Brooklynöl, bra priser i övrigt och bra frakt) och Biere Revolution (spännande utbud av allt möjligt, bryggerier du aldrig hört om, amerikanskt, äldre öl från BrewDog och allt däremellan). För belgisk suröl vill vi också tipsa om Beergium som fungerar väldigt bra och säljer slut helt okey snabbt men som brukar kunna ha mycket gott i lager.

Länkar:
Etre Gourmet – www.bieresgourmet.com
Belgium in a box – www.belgiuminabox.com
Bierkompass – www.bierkompass.de
Bier-Deluxe – www.bier-deluxe.de
De Molen Beershop – http://www.demolenbeershop.com/
Biere Revolution – http://www.biere-revolution.com/