Denna krönika har växt fram under en längre tid då vårt lokala sortiment har blivit sämre och sämre och sämre och sämre och sämre och sen sattes det ett stopp för att det skulle bli en större kvalitetskontroll och så blev det hela pannkaka av det.

De bryggerierna man verkligen vill ha in i det lokal alämnade och de som fick fortsätta att skicka ut i butikerna skickar många gånger direkt dåliga produkter till på tok för höga priser. Men detta ska inte handla om Systembolaget, för det har Manker redan sagt allt som man behöver säga om.

Nej detta handlar om det många av oss velat ha, bra session öl som man kan köpa i vilken butik som helst utan att storebror säger var eller när vi kan handla.
Frågan jag ställer mig är då vad man får när man sänker alkoholhalten till under 3,5% och säljer det i den lokala butiken, och vilka öl det ens är vi får in i just den butiken. En rolig trend jag tyckt mig se är att det dyker upp fler och fler alkoholsvaga öl på de vanliga matbutikernas hyllor. Många känner nog till ICA Supermarket i Åkerred som har ett enormt sortiment med folköl.

Alla har naturligtvis inte detta fantastiska sortiment utan det är ett fåtal matbutiker i landet som har satsat på ett bra utbud av lågalkoholhaltig öl. Därför gav jag mig iväg till en helt vanlig ICA Maxi och köpte med mig 10 stycken, inte så noga utvalda öl. Det skulle vara Svenska öl från dem som själva kallar sig hantverksbryggerier.

Vi kan börja med lite kuriosa. Många undrar ofta hur det kommer sig att en lätt/mellanöl håller nästan samma pris som en starköl. Jo det kan jag berätta. Jag som brygger hemma själv brygger nuförtiden en del lättöl för att det går verkligen inte att köpa många vettiga alkoholsvaga öl som ändå smakar bra. Jag bryggde ganska nyligen mitt mest vanliga recept, en humlad saison på ca 8% fast varmare och längre. Ölen slutade därför istället på 2,2%. Jag har med andra ord exakt samma råvaror till bägge. Enda skillnaden är alkoholskatten.

Väljer att inte fokusera dessa Dugges Spotlight, Nils Oscars Bordslager eller Jämtands Steam beer som alla 3 var väldigt bra öl i mellanölsklassen.
Nej istället har jag valt ut dessa: Strömsholms Post-Kari, Strömsholms Herman Hedning Peoples Beer, Eskilstuna Mellanöl, Jädraöl Vetefan, Helsingborgs Ale 2,8, South Plains Right to Strike och Strömsholms en Riktigt lättöl.

7 av 10 öl, är direkt dåliga 5 av 10 är direkt odrickbara. Hur F-A-N hände då detta? Hur har branschen misslyckats så kapitalt och tvingat fram mitt förmodligen tråkigaste inlägg genom alla tider.

Mitt projekt började med en lättöl, En Riktig lättöl heter den och kommer från Strömsholm. Strömsholm själva tycker att den passar till grillrätter vilket är lite roligt, för det är nästan precis så den smakar. Först av allt så skummade det något infernaliskt! Det var ett av de största skummen jag sett i mitt liv. Ölet smakade lite som att slicka på en bit kål, sönderbränt.

Jag fortsatte med Eskilstunas Mellanöl. Doften var riktigt trevlig, men när man väl smakade på det så smakade det gummi blandat med diskmedel. Trots det fanns det en del glädjeämnen i ölen, en av dem var när jag hällde ut den.

Jädraöl Vetefan var direkt dålig, men ändå drickbar. Man hade inte behövt vaska den men eftersom jag ville behålla smaklökarna någorlunda intakta så jag valde helt enkelt att hälla ut den igen. Två som ändå varit drickbara, jag hade nog kunnat stå ut med Eskilstuna ölen, men inte mer än så, men nu gick det utför.

Efter skandalen med en riktig lättöl så gick jag direkt på Post-Kari från Strömsholm. Om jag tänker skriva något om den? Ser ni bilden i inlägget? Ser ni hur mycket som lämnat flaskan? Ser ni hur mycket skum det är? Det smakade lika avskyvärt som det skummade.

Jag fortsatte därför med en Herman Hednings Peoples beer. Men den skummade inte alls istället, den var totalt avslagen och den smakade nästan lika tråkigt. Avslagen smak, viss rök. Vet inte varför jag tänkte på stenar…mötte vasken efter en halv klunk.

Istället för att ge upp valde jag att öppna en Helsingborgs Ale 2,8. Helsingborg som sägs ha vänt och gjort ett par riktigt bra öl, ja man måste ju prova. Men döm om min förvåning när jag kapsylen lämnade flaskan sprutade en stor stråle rakt upp och ja det nådde nästa hela vägen upp till taket. Nej jag var inte helt nöjd. Smakade ungefär som det lät. Ja det var surt.

Sist ut var ölen jag bävat för mest. South Plains Right to Strike. Tänka sig att ölen jag förmodligen set minst framme mot förmodligen blir den bästa? Nej jag hag inte provat den än så jag öppnar. Ingen gusher, bara här har vi en bättre början men….

Den ser ut som diskvatten och har mer eller mindre inget skum. Smaken är bland det värsta jag varit med om. Det är som att bita sig i tungan så att det börjar blöda, den metalliska hemska smaken. Att man sen spyr så det kommer genom näsan och doften fastnar där. Att sen med sin sönderbitna tunga fortsätta med att slicka på en frusen metallstolpe så att tungan fastnar. Det är så metalliskt att det är löjligt. Värst av allt är att nu har spyan ur din näsa också nått tungan och en bitterhet som snabbt går över i något fasansfullt surt och in i hela munnen. Jag gråter lite….och häller ut skiten.

Detta mina vänner är skandal! Jag vill inte på något sätt låta kränkande eller elitistisk. Men när vi betalar så pass mycket för en väldigt noggrannt utvald produkt som en lågalkoholhaltig öl ändå år. Då vill man ju att det ska smaka gott. På ölmässan som nyss gick av stapeln i Göteborg var det en paneldiskussion med S:t Eriks, CAP, Rådanäs, Beerbliotek och Coppersmith. En punkt som alla var otroligt samstämmiga med vad att dålig öl skadar de som faktiskt brygger bra öl något enormt. Köper du någon av ölen ovan för 20+ kronor kan jag lova att du inte kommer att vilja prova på lågalkoholhaltig craft beer igen! Tyvärr!

Det är inte nytt att vi får se fler och fler och allt bättre öl med lägre alkoholhalter, men för min del är det nytt att vi ser fler “craftiga julöl” än tidigare. Tidigare har jag provat lite olika lågalkoholhaltiga öl från bland annat Värmdö Bryggeri, Pang Pang och Gamla Enskedes Bryggeri och när jag nu var på lokala matbutiken och såg julöl från Gamla Enskede och Jädraöls Bryggeri så var det bara att hugga till. Gamla Enskedes Bryggeri fokuserar enkom på öl med lägre alkoholstyrka och de har bland annat en väldigt bra och smakrik Porter, en bra Bitter och så klart en mildare “EPA”, Enskede Pale Ale.

Nu är det dags för en julöl på 2.25% alkoholstyrka humlad med Challanger, Columbus och Bramling Cross samt kryddad med apelsinskal, muskotblomma, kanel och kryddnejlika. På förhand lite vågat då kryddor i en såpass lätt öl ofta kan ta över, bli lite syrligt och få ölet att sakna balans. Jädraås Jädra Jul är snäppet starkare och 3.5% stark. Där är innehåll och historien om ölet också lite annonymare. Jädraöl har sedan jag råkade ramla in i deras release på NK i Stockholm varit lite up and down för mig. Färska har ölen varit aromatiska och haft en fin smak men de har tyvärr dippat lite efter att ha varit i kylen en vecka eller tre. Ölen har också kunnat ge lite för mycket smak av jäst, smutsig jäst vilket har varit synd. Till julölen hoppas jag att man fått ordning på jästen.

Båda ölen finns i matbutiker med ett välsorterat folkölssortiment eller som har specialiserat sig på den typen av öl.

Gamla Enskede Jul

Utseende: Rödskimrande mörk kola till färgen, litet smutsvitt skum som rätt länge håller kvar en liten hinna.
Doft: Väldigt spännande arom med tydlig doft av blomsterbädd, bitters (tänk drinkmixers), grovriven muskot och örtig humle. Balanserat, intresseskapande.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Smaken får tydligare inslag av humlen som dock fungerar väldigt bra med nejlika och kanel vilket bidrar till mer kryddighet men med en rivigare och djupare bas. Kanske lite för vek för att stå emot julbordet, åtminstone om man vill kunna nå nya höjder med mat- och dryckeskombos. Men den rensar paletten och är utmärkt som sällskapsdryck eller bara för att den är god på julbordet.

Betyg? – Okey+/Bra-. Det är en väldigt mild smak på grund av alkoholstyrkan, därför får den inte något tryck i smaken vilket hade gett mer djup och komplexitet och kanske ett högre betyg. Men samtidigt är det här en öl som är uppfriskande och väldigt god utan att behöva vara en jätte.

Jädraöl Jädra Jul

Utseende: Dovt mörk kolafärgad vätska med litet smutsvitt skum som dör ner rätt fort.
Doft: En liten förnimmelse av bakjäst men annars toner av torkat apelsinskal, peppar och mörk karamell.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt till kroppen. En nötbitterhet sprider sig i munnen med muskot, lite kanel och torr ljus malt. Tyvärr är det fortfarande för mycket bakjäst i smaken för att alla smaker ska blomma ut helt.

Betyg? – Sådär/OK(-). För mig som gillar rena, fina smaker fungerar det tyvärr inte, ölet är lite stökigt och smutsigt till smaken. Däremot tror jag att många kommer att ta emot ölet som ett fint mörkt julöl på en lagom alkoholstyrka och till mat kan nog lite av det jag som något nördigare öldrickare reagerar på tonas ned. Tyvärr måste man komma i ordning med bismakerna och jästkaraktären som jag tycker tar över för mycket.

Varje gång jag är i en matbutik faller jag in i samma mönster, jag går runt och plockar på mig vad jag skall ha varpå det slutar med en kort tur till avdelningen med öl och läsk. Inte för att jag skall köpa något utan bara för att ta temperaturen på hur ölfenomentet rullar på. För bara något år sedan var det mest Falcon, Pripps och Sofiero i lågalkoholhaltiga versioner jag kunde finna och låta bli att köpa. Nu har något hänt och på min lokala Sabis/Hemköp finns nu Jämtlands Steamer, Dugges Brandmästaren Andrens, Nils Oscars Bordsöl med många fler. Visst kostar de lite mer och ofta lika mycket som en starköl men så smakar de också dubbelt så mycket som makrolagern på hyllan bredvid. Det jag kan sakna i de här ölen är oftast balans och kropp. Är ölen humliga är de ofta rätt platta i kroppen och humlen känns obalanserad, är det en “vanlig ale” har de ofta begränsad tyngd i smakerna och oftast får man kompromissa.

Därför kändes det kul att äntligen finna Brooklyn 1/2 Ale i min butik. Ölet är en del i vad jag anar kommer att bli en liten serie folköl från det amerikanska bryggeriet som och tack vare vårt lands goda relation med Brooklyn Brewery så är vi en av de utvalda marknaderna för ölet. Förutom 1/2 Ale, en Session Saison med influenser från ett traditionellt gårdsöl så har man börjat med en pilsener. En flaska 1/2 Ale kostar mellan 15.90-17.90 och vilket som ni ser är ungefär vad ni betalar för en vanlig ale på Systembolaget. Styrkan hos det här ölet är istället att med 3.4% alkoholstyrka så finns både kropp, smak och känslan som hos en öl som är 0.6% starkare. Den belgiska jästen ger karaktär och en tydlig men återhållsam humling ger smak utan att ölet för den delen ska bli besk eller kraftig. Med så låg alkoholstyrka blir ölet otroligt sessionable samtidigt som det är lätt att finna i dagligvaruhandeln, men med så stark alkoholstyrka så får du också en öl som fungerar bra som “mellan-ölen-öl”. Jag rekommenderar er att prova själva och passa då också på att prova lite andra öl med lägre alkoholstyrka för att jämföra skillnader och smak, förhoppningsvis hittar du din favorit.

Brooklyn 1/2 Ale

Utseende: Aningen disig mörkare gulfärgad vätska med litet vitt skum som lägger sig som en fin skumkrona.
Doft: Doften prälas av mild belgisk alejäst med behaglig krydda med lime och korriander samt lite tvål. Föga förvånande är doften rätt nedtonad men öppnas lite efter att ölet få värmas upp.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lagom kropp för att vara så stark/svag och jag finner ordet läskande mer passande än blaskig, även fast jag hade föredragit med tyngd om man ska se den som en belgisk ale eller mild saison. Först helt okey med gräsighet följt av uppfriskande citrus och sen desto mer Sorachi Ace-humle med sin speciella smak av “dillglass” (jag finner ofta smaken påminna om vaniljglass med dill i mer än bara dill).

Betyg? – Bra(+). En väldigt kompetent öl som inte gör bort sig på något sätt. Valet av jäst och humle gör att ölet både får en viss kropp och en smak som tydligt sticker ut vilket också gör att ölet blir behagligt att dricka istället för att snabbt falna och bli vattnigt. Utmärkt bordsöl eller varför inte till sommarfesten som är tänkt att pågå en hel dag?

Igår var det en 2.2%’ig brittisk ale från Strömsholms Brygghus vi skrev om men idag är vi desto kaxigare och vågar oss upp på folkölsstyrka med samma bryggeris Post-Kari. Ölet är en ljus ale på 3.5% med ale-, karamell och munishmalt. Amerikansk Bravohumle och en engelsk jäststam ger lite krossatlantisk stämning.

Personligen har jag halkat in på Sangria på sistone och experimenterar med lite olika recept och kryddningar, men vore det intressant om man kunde skapa ett liknande “ölbål”? Somrigt, läskande och lagom. Så är det någon som har ett recept på ölbål är ni mer än välkomna att skicka över det till oss.

Strömsholms Post-Kari

Utseende: Rödorange vätska med vittkrämigt skum som lägger sig som ett smutsigt lock.
Doft: Amerikansk humlefruktighet av päron, passionsfrukt och kola.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Liksom En Riktig Lättöl har den en riktigt passande kropp som på ett förtjänstfullt och fräscht vis lyfter de fruktiga smakerna med päron och persika med en tydlig men som folköl passande beska. Efterbeskan sitter perfekt och det är en fräsch brittisk ale med mer utav en amerikansk humlefruktig karaktär.

Betyg? – Bra+. Än en bra folköl från Strömsholm, lite mer humlekaraktär utan att för den delen tappa balans. Vinner på att ha “något” extra som jag tror är den Bravohumlen som sticker ut i den annars mer rena brittiska stilen.

Om det är någon säson som känns mer folkölsbetingad än andra så får det nog vara sommaren. Efterfester i nattsolen, dygnslånga sommarmiddagar och spontana dagsutflykter till vackra platser att njuta av sommaren ger utrymme för öl med lite lägre alkoholstyrka.

Om man sedan föredrar lätt- eller folköl är lite upp till var och en och för “oss ölnördar” lite beroende på vad som kan trollas fram. Det börjar komma ett rätt bra utbud av låg alkoholhaltiga öl och trots att det inte alltid är helt ekonomiskt gynnsamt att tillverka lättöl så finns det ett gäng tappra bryggerier som fortfarande ser ölets plats på marknaden. Ett av dessa är Strömsholms Brygghus som har två stycken lågalkoholhaltiga öl som jag snubblade över på Cajsa Warg i Stockholm. Vi ska gå igenom dem båda idag och börjar med En Riktig Lättöl – en brittisk ale på 2.2% alkohol. Läser man vad folk tycker om den på exempelvis Rate Beer så får de rätt låga betyg, dock är det som jag uppmärksammar att den inte får direkta negativa omdömen utan de flesta verkar ändå uppskatta smakerna, aromerna etc.

Strömsholms En Riktig Lättöl

Utseende: Mer åt det rödorangea hållet på vätskan med rätt litet vitt skum.
Doft: Fräsch arom av karamell, toner av rökighet och ananas med måttliga inslag av persika.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Den fina kroppen lyfter fram en karamellfruktbetonad smak som har en bra nivå av beska och sötma. Mest är den oerhört lättdrucken och egentligen utan alla typ av finesser – men det är just det jag tycker den vinner på. En milt stram beska ger den längd

Betyg? – Bra+. Riktigt trevlig bekantskap som nog skulle kunna ha fått ett högre betyg om det kanske bara funnits något litet mer i smaken. Har kroppen av en “fullstark” öl och det här seglar nog upp som en av mina favoriter bland de lågalkoholhaltiga ölen. Ren och enkel.