MankerBeer.com

Efter vår resa i USA och besökt på Great American Beer Festival har flera läsare hört av sig och bett om tips och råd om hur de själva kan ta sig till och runt i USA för att besöka bryggerier, festivaler och annat kul. Trots storleken på just GABF och att det är relativt lätt att åka över till USA så kan det ändå vara bra att ha lite siffror eller vetskap om hur man  lättast genomför en resa likt denna.

För vår del började äventyret redan på vårkanten då vi var i kontakt med Brewers Association och den PR-firma som sköter hanteringen av mässan. Vi frågade lite kort om hur de trodde att biljetterna skulle gå åt då de sålt slut snabbare för var år. Det bästa rådet de och även vi kan ge er är att skriva in er som medlemmar hos Brewers Association (195$ om året för icke-amerikansk medborgare), främst för att du som medlem dels kommer in på lördagens första session vilket är vigt åt BA-medlemmar men också för att man får förtur på ett antal biljetter. Även dessa sålde slut otroligt fort, men varje extra chans till de åtråvärda biljetterna är värd att ta. Biljetterna kostar 75$ per pass, förutom BA-passet som kostar 65$.

När ni väl har skaffat er biljetter, vilka brukar släppas vid sommarslutet varje år, så är det absolut första ni bör göra att boka boende. Många bokar sina hotell redan på våren men ser då till att ha en avbokningsklausul, detta då priserna ökar ju närmre GABF man kommer och för att Denver för ett veckoslut ser flera tiotusentals turister anlända. Det finns ett par hotell BA rekommenderar och helt ska man bo centralt som möjligt för att ha nära till stadens bättre krogar och events, men då kostar det – kan man tro. När vi var i Denver 2011 fann vi ett bra motell cirka 10 minuters promenad från downtown och cirka 400 meter längre ned på samma gata fann vi årets boende – Days Inn Denver. Ett rent och okey rum som kostade runt 500 kr/natten för 2 personer (för 10$ till per natt kan man få in en extrasäng), otroligt prisvärt om man vill hålla nere kostnaderna. Använder ni sidor som Hotels.com eller liknande så är det rätt lätt att finna liknande boenden. Se bara till att ni bort centralt och nära downtown, det är en stor och rätt rå stad så ni vill inte hamna i några obskyra kvarteer mitt i ingenstans.

Med boende och biljett klara är det rätt passande att kika på flygbiljetter. Momondo.se och Expedia.se löste våra flygbekymmer genom att vi kunde skräddarsy var och när vi ville åka vart. Då vi skulle flyga till Denver för att sedan flyga till San Fransisco och slutligen hem från Los Angeles och hade vissa tider att passa så hade det varit lätt att bli lurad av SAS eller liknande att det bara fanns några enstala och då väldigt dyra resor att välja på. Flyget för vår tripp med 3 olika stopp och rätt bra flygtider och transfers kostade ungefär 8.000 SEK vilket jag kan tycka är värt det. Inrikesflyg i USA är billigt och är alternativet att bila så spar du tid och pengar på att snabbt flyga till områden där själva bilresan annars inte hade bjudit på så mycket. Flyg t/r till enbart Denver blir några tusenlappar billigare men lika billigt som flyg till exempelvis New York blir det inte riktigt, så räkna mellan 6-7.000 för flyget, mer om ni önskar planera in något extra stopp.

Rådet jag har är att om ni har tid så ordnar ni så att ni har råd att dela upp resan, lägger ni ändå ned en rätt bra summa på att åka till USA och dricka öl så är en tusenlapp för ett extra stopp värt mer än vad det kostar. Det vi gjorde var att åka till Denver och vara där i cirka 5 dagar, sedan åka för ett mellanstopp i 2 dagar, vara runt lite och sedan flyga hem från det sista stoppet. För säg att ni vill börja i New York en 3-4 dagar för att sedan ta er till Denver och sedan kanske även stanna till i Los Angeles och flyga hem därifrån, det är en lång resa men ack så värt det. De gånger jag har varit förbi New York och stannat där har varit värt det men man känner ändå att om man nu valt att åka över så skulle man gärna maxa upplevelsen. Då är det skönt att ha planerat i förväg så att man kan spara ihop lite pengar, en resebuffert och kanske till och med se om man kan unna sig någon dags extra semester.

Att ta sig runt i Colorado eller på västkusten görs lättast genom att hyra en bil. Vi hade både en större SUV och en mindre bil för kortare resor som vi använde. En lite mindre bil lämplig för 2-4 personer utan större väskor kostar knappt 70$ om dagen (exkl bensin) vilket inte är så farligt om man vill åka norrut i Denver för att spendera en dag med att besöka bryggerierna i Boulder, Longmont och Fort Collins. Besinen är också rätt billig och trots att vår GMC Yukon XL vi hade på västkusten drog över en liter milen så kostade det sällan mer än 500-lappen att tanka upp den. På så sätt är det inte så farligt att hyra bil om man är ett par personer som vill åka runt, bilfirmorna är många, bensinen billig och friheten ni får genom att kunna välja fritt vad ni vill göra är värd det. Ett alternativ till flyg och bil är Greyhoundbussarna som går mellan flera större städer, det tar längre tid men det finns smidiga nattbussar och det är inte för dyrt. Tåg däremot är banne mig bara dyrt, Amtrack må vara smidigt men då tid är pengar så är det mer prisvärt att välja flyget.

Ska ni vara runt i landet en längre tid och inte ha en fast bas är det väldigt bra att ha kollat runt lite på exempelvis Hotels.com för att se vad snittpriser på hotell är per natt och vilka kedjor som är prisvärda. Det är lätt att man gör som jag och M2 gjorde 2011 och blandar vistelser på Motel 6 (billigt motell som ofta ligger lite här och var)  med akuta drop-in-besök på lite dyrare hotell då vi inte fann annat. Det är lätt att en hotellnatt då kostar som 2-3 nätter på ett billigare hotell, så vill ni dra ned på kostnaderna så är det bra att scouta terrängen innan. Framförallt om man bara ska sova på stället.

Vill ni köpa öl att dricka på plats eller ta med er hem så går det att göra nästan var som. Oftast har även den minsta skruttbutiken åtminstone 1-2 lokala bryggerier men vill ni vara säkra på att få tag på lite trevligare saker rekommenderar jag er att använda RateBeers locationsida, där kan ni hitta bryggerier, bryggubar, ölbutiker och lite annat. Det är också bra att googla runt lite för att se vad för ställen andra likasinnade brukar besöka samt att använda exempelvis google maps för att stjärnmärka hotell, krogar och annat ni vill besöka. Då är det lätt att göra upp en mer bestämd rutt, men också att kunna sticka iväg på spontana avstickare. Exempelvis visade det sig att 3 av de krogar och bryggerier vi var som mest sugna på i San Fransisco låg på gångavstånd från varandra och i ett rakt led varpå det var lätt att köra en game plan än att börja i ena hörnet och sedan hatta runt helt i onödan mellan olika ställen. Tidsfaktorn kanske inte är lika viktig i Sverige men i USA kan det ibland vara lite avstånd mellan krogar eller bryggerier och då vill man gärna undvika att slösa en halvdag för att man valde en krånglig rutt.

Ska vi försöka sammanfatta det hela och då med hänsyn till GABF så ser ungefärliga (minimi-)kostnader ut något såhär:

Biljetter GABF – 75$ per pass
Flyg (exkl extra stopp) – 6-7.000 SEK
Hotell för 4 nätter i Denver  – 2-3.000 SEK
Mat – Cirka 50$ dag
Dryck – En fatöl kostar mellan 4-8$ beroende på storlek och sort. Flesta krogarna erbjuder flights för cirka 1-2$ per taster
Köpa med sig öl – En vanlig IPA på 33 cl kostar runt 2-4$ beroende på hur lokal den är. En bomber ligger på 8-16$
Hyrbil – Säg runt en 100$/dag

För vår resa på närmare 2 veckor i USA betalade jag runt 12-13.000 innan själva resan för flyg och ett par förbetalda hotellnätter, vilket var bra att ha för att undvika tråkiga överraskningar om man väl löser allt på plats. Väl i USA brändes väl ytterligare än 17-20.000 på hotell, mat och en hiskerlig massa öl så räkna med en 2.000 SEK/dag vilket då inkluderar mat, resa, hotell och olika events. För just eventsen i Denver under GABF är nästan det som är roligare än själva GABF, biljettpriserna vilket inkluderar gratis samples på ölen ligger mellan 80-120$ beroende på vad det handlar om. Vissa är dyrare, andra betydigt billigare.

Är det något mer ni vill veta om själva reseplanerandet så säg gärna till så ska jag se till att sätta ihop en del 2.

Stockholm Beer and Whisky Festival lockar i år närmare 40.000 besökare under de sex dagar mässan pågick under två veckor, en riktigt imponerande siffra som också för upp SBWF i toppskiktet av världens största ölfestivaler. GABF pågår bara över tre dagar i ett veckoslut och lockar runt 49.000 besökare. Så storleksmässigt så är SBWF mindre när det gäller att få in folk över tid, något som beror på att man köper en inträdesbiljett och inte en biljett för ett specifikt pass eller en viss dag. Redan här tror jag att man skulle kunna få SBWF att växa än mer genom att dela upp dagarna och passen bättre. 2012 var det enorma problem med köer då nästan alla som hade köpt biljett ville in samma tid och dag. Genom att istället sälja ett maxantal biljetter per dag blir det lättare att få in fler människor, på ett mer strukturerat sätt.

För just organisationen och strukturen på GABF är vad jag anser gör den till en bra mycket mer imponerande tillställning. Det faktum att vi på torsdagen spenderade 5 mintuer i kön från det att man öppnat dörrarna till det att man var inne i hallen är galet. Biljettkontroller, legitimering och visitering tog knappt någon tid alls, då är inte heller entredörrarna så värst mycket större. Man fick själv hämta ett glas inne i hallen vilket minimerade köerna i dörren – något alla andra mässor eller festivaler jag någonsin har varit på har haft problem med.

Alla stationer och all information om vart du ska, vad som finns var etc. finns enkelt beskrivet i det häfte du får – något som SBWF kanske ligger lite före med då deras häfte är mindre reklamströsslat och har en trevligare genomgång av utställarna, och i ett behändigare format. Men utöver det så är själva lokalerna på GABF luftiga, stora och trots alla besökare så är sorlet inte öronbedövande. Nu är SBWF en mässa för både öl, whisky, andra alkoholhaltiga drycker och till viss del mat men de senaste åren har jag stört mig på att det blivit någon form av reklamjippo för de stora företagen – något som hämmar mässans tillväxt och som lär göra att man antingen får begränsa mässan eller finna en ny lokal. På GABF har du två val – ta ditt bord och din plats och smycka den som du vill, eller betala/gå in som sponsor och få en sidoplats där du kan dra upp en större monter. De sidoplatserna motsvarar inte mycket mer än en och en halv vanlig monter men du tillåts bygga på höjden och får mer uppmärksamhet.

På SBWF är rummet mellan stora lokalen och det lilla rummet där Elixir Wines, Södra Maltfabriken, Brekeriet m.fl brukar hållas belamrat med onödiga utställare. Du kan finna en monter två gånger så stor som Brekeriets monter där en stackars ensam tjej försöker sälja något magasin om alkohol eller där en monter lika stor som min lägenhet gör reklam för kanelbourbonhopkoket Fireball. Tar du dessutom området Mariestad och Krusovice tar upp så är det en total yta som på GABF skulle rymma en hel delstat. Nu är SBWF inte en renodlad ölfestival och alla är välkomna, men det är för mig nästan ett skämt när man vill värna om allt som sker och finns i landet men där man tvingas säga nej eller tar såpass stora summor så att flera små utställare inte kan eller har råd att ställa ut. Sverige har ett enormt utbud av möjliga utställare, låt dem konkurera och synas på samma villkor! Det är bara larvigt nu att säga att mässan växt enormt och att det finns så mycket när man inte släpper fram dem. SBWF behöver förnya sig eller så behöver vi en renodlad stor svensk ölfestival värd namnet. En poäng man dock får hålla i minnet är att SBWF har ett större fokus på utställare i form av distributörer mer än enbart bryggerier. Att t.ex. låta Brill & Co ha en mindre yta men över ett par hundra öl är svårt utan de behöver plats. Min kritik är snarare mot de enorma montrar som har en enskild eller några få produkter som knappast kräver en enorm golvarea.

Tar vi det ett steg längre kan man ifrågasätta varför “ölfestivalen” behöver whisky som dragplåster och vice versa – GABF har nästan varenda amerikansk delstat representerad och storleksmässigt så är lokalen inte så himla mycket större, snarare tillåts den vara luftig för att besökarna ska känna lugn och ro när de går går runt och provar öl. Som jag skrev häromdagen så provade vi cirka 200 olika öl på de pass vi var på GABF, men aldrig att vi fick stå länge i kö eller tvingades stressa runt. På SBWF blir det tyvärr att vi får köa väldigt länge för ölen och varför vet jag inte riktigt? För att vi ska betala, inte kan se/veta vad vi vill prova, för lite folk i montrarna, för små montrar? Jag tror på en blandning av allt. Ska jag hitta en bra jämförelse mellan GABF och SBWF så var området där de svenska småbryggerierna stod i år (bakom trappan till Hall 2) rätt likt GABF, luftigt med montrar som var lätta att ta sig runt bland.

Nu är inte GABF en matfestival och utbudet av mat vilket mer eller mindre var två stycken korvstånd samt American Cheese Society var väl inte så imponerande, då är SBWF långt före med ett bra och varierat utbud. Sedan tycker jag kanske att fyllegraden på GABF var lite lägre och fler var mer förberedda genom att ha med pretzels och vatten. Enkel och bra tillgång till vatten och toaletter är A och O och på båda festivalerna är det hyffsat gott om båda, men jag hade gärna sett mer vattentankar på SBWF (visst var det färre i år än tidigare?).

Gör vi nu tvärtom och kastar om tärningen och jämför GABF med det betydligt nördigare och smalare Copenhagen Beer Celebration (CBC) så får jag nog säga att jag föredrar GABF sett till totalt ubud och känsla medan CBC, framför allt första året 2012 var mer finplockat på guldkorn. Det man gjorde rätt på CBC var att även där fokusera mer på ölen och bryggerierna genom att låta alla få lika mycket utrymme och möjligheter.

Så om vi ska sammanfatta styrkor och svagheter hos de bägge festivalerna och mina personliga önskemål för hur de ska bli än bättre så skulle det bli enligt detta.

GABF
+
Lättnavigerat, lite köer
Brett utbud, visar på mångfalden som finns
Sjukt bra app som håller koll på bryggerier, öl och tipsar om “provrundor”

–
Dåligt matutbud
Vissa öl tog slut lite väl fort
Dåligt med bryggare på plats

SBWF
+
Bra representation över variationen av distributörer/bryggerier som finns
Bra matutbud

–
Dålig sammanhållning av distributörer/bryggerier, för uppdelat
Visar inte på mångfalden av distriburörer/bryggerier som finns
Trångt och köer

Med det hoppas jag att man på GABF satsar mer på att få dit fler bryggare och bryggerianställda – något bland annat Garrett Oliver gått ut och kritiserat sina kollegor för. Även Brewers Association har sagt att man arbetar för att bryggerierna själva ska inse att de har ett otroligt bra reklamfönster ut mot sina fans och att även själva mässan och inte bara alla events runt i staden bör få lite “stjärnglans”. Man kommer också satsa på att alla bryggerier som är med i tävlingen ska få en monter, något som tidigare inte har varit ett krav eller heller möjligt. Därför har vissa öl som knappt någon i USA har provat ändå kunnat vinna priser.

SBWF bör formulera om sina mål och visioner. Vill man vara en allmän festival för god mat och dryck eller en som lyfter fram hur bra öl vi har i landet. Det senare har mässgeneral Marianne Wallberg lyft fram på pressträffarna senaste åren, men likväl tycker jag att man är dåliga på att satsa på det. Satsa på fler bryggerier och våga krympa ytor för Heineken, Fireball och menlösa jippomontrar som tar upp otroligt mycket plats vilket också gör att det blir otroligt trångt och svårnavigerat. Eller så är det kanske dags att göra en separat ölfestival, något jag är säker på att det kommer bli nödvändigt med framöver om intresset och engagemanget för bra öl fortsätter att växa.

Oavsett vad man tycker eller vad som är mer rätt eller fel än någonting annat så tror jag det är nyttigt, om inte nödvändigt att se sig omkring för att ta intryck och lära av de som för närvarande bemästrar ett visst område. Kring ölfestivaler är det GABF som är ledande och att SBWF som är världens tredje största ölfestival tyvärr ligget en bit bakom kanske är bra för att vara svenskt, men också någonting vi relativt lätt skulle kunna fixa till. För det är väl det vi vill?

Vad tror/tycker ni?

Great American Beer Festival (GABF) som startades av Brewers Association (BA) 1987 är världens största ölfestival. Vad innebär det att vara världens största ölfestival?

Innan vi går in på det vill jag snabbt nämna att själva festivalen delas upp i fyra sessions – torsdag, fredag och lördag x2 (det första vigt åt BA’s medlemmar) där det i priset på 75$ (cirka 500-lappen) ger dig inträde och gratis smakprover på runt 5 cl per öl. Biljetterna, som i år tog slut på nolltid köps via festivalens hemsida eller deras biljettpartner Ticketmaster. Utöver biljetterna är det främst hotell man bör hålla koll på, då 50% av biljetterna säljs till folk utanför Denver så r det högt tryck på boenden som brukar sälja slut. Vi hittade dock ett centralt och oerhört prisvärt motell för knappt 450 kr natten – ett kap.

Bra, då kan vi kan börja med lite statistik som förhoppningsvis hjälper oss att förstå vad själva mässan är.

De bryggerier som ställer ut på GABF är “small and independent” vilket definieras enligt följande:

• Small: Annual production of beer less than 6 million barrels

• Independent: Less than 25% of the craft brewery is owned or controlled (or equivalent economic interest) by an alcoholic beverage industry member who is not themselves a craft brewer

• 98% of today’s U.S. breweries are small and independent

Totalt för GABF innebär det att 732 bryggerier deltog 2013 med totalt 4,809 olika öl.  Hela 49 stater fanns representerade och i tävlingen, som har 84 olika huvudklasser så är det inte mindre än 201 domare som utser vilka öl som belönas med de åtråvärda medaljerna. Antalet tävlande öl ökade med 12% från förra året, en noterbar siffra vilket också innebär att man accepterade 5% fler tävlande öl än vad man först hade planerat.

En intressant tanke, som kan vara värd att minnas inför nästa del då jag jämför GABF med Stockholm Beer är att när festivalen arrangerades första året så hade man 4 olika tävlingskategorier – mörk och ljus ale samt mörk och ljus lager. Anledningen berättade BA’s grundare, president och stora ansikte utåt Charlie Papazian är att det inte fanns något annat. På slutet av 80-talet var definitionen av “craft beer” snarare vatten med smak, kolsyra och alkohol mer än allt vad en öl kan vara idag. För varje år så har antalet medlemmar ökat i samma takt som antalet tävlande öl och kategorier. En ökning vi inte sett slutet på.

Ska man ta och beskriva GABF så är det ett organiserat kaos. Redan timmar innan första passet skulle starta på torsdagen var det enorma köer utanför Denver Convention Center, folk gav ifrån sig spontana utrop och verkade trivas i solskenet. Vi själva, som på torsdagen hade “vanlig” biljett och inte gick på vårt pressack. tog det hela med ro och satte oss för att ladda batterierna med vatten, lite Bubba Gump och en skäggtrimmning med den skäggtrimmer som lustigt nog ingick i den goodie bag alla bryggare fick. Cirka 45 minuter innan dörrarna öppnades traskade vi bort till kön som nu nästan hade gått halvvägs runt den enorma byggnaden för att ställa oss i kö. Det hela vart strålande skött med voluntärer som med skyltar visade vart vi skulle och vart kön slutade. Från det att dörrarna öppnades till det att vi kom in tog det endast fem (!) minuter innan vi var inne och fick ut vårt lilla provningsglas i plast. Jag har aldrig varit med om ett så ordnat sätt att släppa in så mycket folk.

Inne i den otroligt luftiga lokalen var det svårt att se vart man ville. Alla bryggerier, förutom vissa sponsorer som fått hörnborden där de tillåts breda ut sig med mer karaktäristiska montrar, hade sitt bord där man fick ha de öl man ville. På så sätt slipper man att vissa bryggerier som har med sig en öl får platsen som 4-5 bryggerier annars skulle kunna få plats på. Tack vare en helt underbart lättanvänd och bra officiell app som listade alla bryggerier, var de fanns, vilka öl de hade med sig och möjligheten att ge dem betyg och kommentarer så var det riktigt smidigt att navigera sig runt i lokalen.

Visst, en torsdag och mitt på dagen – folk lär inte supa på lika mycket då som på kvällen på fredagen eller lördagen men trots det enorma antalet personer i lokalen så var det fräscht, lätt att gå runt och förutom hos ett fåtal bryggerier lätt att komma fram. Hos bryggerier som Lost Abbey, Funky Buddha, Dogfish Head och Russian River var det inte helt otippat lite längre köer – köer som sällan tog mer än någon minut att ta sig igenom. Den längsta kön vart på lördagen då Funky Buddha skulle koppla på , det tog oss 3 omgångar i kön innan de slutligen kopplade på ölet Passionfruit Berliner Weisse – vilket var värt det. En av GABF’s få fullpoängare, ni som vill prova måste ta er till Copenhagen Beer Celebration dit Ryan Sentz och hans öl kommer!

Var man sugen på mat fanns det ett fåtal korvstånd och liknande men då besökarna var rätt lugna och berusningsgraden inte blev ohållbar genom begränsade provsmaker så blev det inte som på så många andra mässor då folk börjar fyllekäka efter någon timme. Att man också hade ett samarbete med landets ostförening som bjöd på riktigt bra ostar gjorde ingen ont, ett väldigt bra och kul initiativ. Hantverk kommer i olika former och på GABF samsas alla under samma tak.

En sak många har kritiserat med GABF och så även vi är bryggarna. Brooklyn Brewery’s Garrett Oliver har öppet gått ut med en uppmaning till bryggarna att själva stå och hälla upp ölen istället för att som nästan alla låta voluntärer stå för den biten. Självfallet var Garrett också den första bryggaren vi mötte när han glatt hällde upp sina öl. Trenden som vi såg det var väl att stora och de minsta bryggerierna själva hällde upp ölen, både Ken och Steve Grossman var vid Sierra Nevadas monter, Ryan var på Funky Buddha, Adam Avery hällde upp öl hos Avery och även hos Heretic, Almanac och Cigar City var det huvudpersonerna själva som spenderade bra med tid med sina besökare och fans. Var man flitig på stan så sprang man ständigt in i olika bryggare, kända liksom okända och för vår del var nog den största händelsen när vi satt med S:t Eriks Jessica Heidrich på den välkända ölkrogen Falling Rock och insåg att våra tre största bryggaridoler – Garrett Oliver, Vinnie Cilurzo (Russian River) och Tomme Arthur (Pizza Port/Lost Abbey) satt vid bordet bredvid. Såhär i efterhand är jag glad att vi tog en öl och snackade med dem, varför får ni höra i en senare del.

Åter till mässan då. Hur lägger man upp sina dagar inför en såhär stor uppgift? Vilka bryggerier eller öl ska man besöka? Vad får man inte missa? Vad kan man se förbi utan att ångra sig? Inför GABF så ställde vi just den frågan till de cirka 20+ bryggare vi intervjuade och alla var eniga – sätt en plan, och håll den. Lättare sagt än gjort, men tack vare den fina appen och de luftiga lokalerna så valde jag och M2 att första bocka av de mest exklusiva ölen som snabbt skulle ta slut (Three Floyds, Funky Buddha och Cigar City hade alla tomt på öl efter ett par timmar..). Därefter lät vi nyfikenheten leda oss fram. Lokalen är uppdelad i ett par långa tvåsidiga “korridorer” med små avbrott efter varje radda bryggerier, allt uppdelat i geografiska zoner. Det hela flöt på oerhört väl och under de två dagar vi spenderade på mässan hann vi väl med cirka 100 olika öl per besök, helt okey och skönt att kunna ta allt i sitt eget tempo och spendera lika mycket tid med att insupa hur stort allt var som att njuta av god öl och gott ölsnack.

För just den biten, ölsnack är också något jag bör lyfta fram. Ser man till många andra ölfestivaler så är det ofta små grupper av folk som rör sig frammåt. På GABF är det mer fest och alla är där av samma passion. Tappar något ett glas stämmer alla runtomkring upp i ett tjut, vilket var kul första gångerna, men efter ett tag blev det lite påfrestande, för att mot kvällen åter bli kul. Jag tycker att det visar på en stark gemenskap vilket också syntes i hur lätt voluntärer, bryggare och övriga besökare hade att börja prata med oss och varandra. Folk var utklädda till höger och vänster i allt från humlekostymer till transvestiter och riddare och jag och M2 ångrade oss lite för att vi inte fullföljde någon av våra idéer om att komma i någon skum med rolig utstyrsel.

Kort och gott var själva arrangemanget ett bevis på amerikansk struktur och proffsigheten i att arrangera såna här stora events, allt flöt på perfekt. I nästa del tänkte jag gå igenom ölen, bryggerierna och lite mer om vad som var för- och nackdelarna med att ha så mycket öl och bryggerier på ett och samma ställe. Därefter tänkte jag som sagt jämföra GABF med SBWF varpå det sedan vankas lite bryggerireportage och sammanfattningar av övrig Bartime™.

Photo: Jason Thrasher

Tomorrow morning our flight departs from Arlanda with the aim of Newark for further air transportation to Denver where Great American Beer Festival kicks off just days later. With that our pre-GABF interview series has now come to and end. We have interviewed brewers from north to south, from east to west and with all possible preferred styles and backgrounds, all with the hope that you who will attend GABF will get even more exited but also to let all of you who aren’t know more about some of the best breweries from the states. Our last intverview is with Brian ‘Spike’ Buckowski from Terrapin Beer Company. Terrapin has been around for a while but somehow I have never really been able to properly work my way through their beers, something I hope will change over the next coming days. To prep for this I let Brian be our outro for this year’s interview series. See you on the flip side.

MankerBeer (MB): You met co-founder John Cochran in 1998 but it would take some hard times and lots of work before the first beer was poured in 2002, how has the Terrapin story evolved from there?
Brian Buckowski (BB): Wow! That would take a book to answer, not a sentence. The biggest thing is the size and scale of our operation. The first year, we did around 250bbls. This year we should hit 35,000bbls. Going from a contract brewery to owning our own, was huge in the sense of being able to be more creative with recipes, and hosting people at the brewery.

MB: In 2011 you sold a minority interest to MillerCoors subsidary Tenth and Blake Beer Co. A deal which seems to have been the best for the brewery despite possible critique of “selling out”. Has it been difficult to explain that move?
BB: Not really, Our original investors wanted to pull their money out of the company after 3 years. We had limited options for capital, and a short amount of time to raise it. The Tenth and Blake folks stepped up to bat for us.

MB: Where would the brewery have been if the deal wouldn’t have happened?
BB: Not sure, I don’t really want to speculate about it. We are in such a better place now than we were before. Things happen for a reason, and we lucked out and the brewery is doing great.

MB: I read on John’s blog that you sold more beer in July 2013 than in all of 2002-2004, how much will you be able to brew now without exanding again?
BB: We can produce around 35-38 thousand barrels at our facility without expansion. We are working on getting some tanks in next year.

MB: Being around for such a relatively long time, what is your take on the US craft brewery scene and the growing numbers on breweries? Is there room for all of them or is there a risk of flooding the market?
BB: I think it’s great that all these new breweries are popping up. It’s great for the craft beer market, but there will come a day when the market will get saturated. The solid breweries that make great beer will survive, while the ones that don’t or are under capitalized will fade away.

MB: What combination of food, Terrapin beer and music would you suggest the beer drinker who wants the perfect pairing?
BB: I would have to say a Rye Pale Ale, Pepe’s Pizza from New Haven, CT and a Grateful Dead show. Without Jerry, only two of those are obtainable today.

MB: Home brewers apsiring to one day start their own brewery often asks ut to ask brewers for good advice, so – what are the most important steps for someone who wants to start their own commercial brewery?
BB: Get ready for a pay cut, long hours and a lot of learning about business and brewing. If you are serious about it, volunteer at a brewery first to see if you can handle it.

MB: What are the future plans for the brewery, what can we expect to see?
BB: I think with the succes with Recreation Ale in cans, you will probably see another canned product in the future. We will always strive to make some unusual and more creative beers in the market place. And of course more collaborations here and overseas.

MB: What are you looking forward to with GABF and how important is the festival for breweries and the American beer scene?
BB: I’m looking forward to all the new breweries that will be there this year. As you know, it sold out in record time. Also for me, I get to see old friends and collegues in the business.

MB: Are there anything all GABF-debutants reallly shouldn’t miss and/or think about at GABF?
BB: Don’t miss your favorite beers of course, but try ones that you have never had before from breweries that you’ve never heard of. Also, check out some breweries in the area.

MB: What cool Terrapin brews will be poured at the festival?
BB: We will be pouring Tree Hugger, Dr. Krunkles, Recreation Ale and Pumpkinfest. 

Thank you Spike! We look forward to try some more Terrapin beers and I speak for most Swedes when I say that we wish to see more of the beers here in Sweden.

Photo: utsandiego.com

When you explain the Swedish craft beer boom it is inevitable to drop the names of some US craft breweries as their beers have had a huge impact on the styles and references of what craft beer can be. Oskar Blues, Flying Dog, Sierra Nevada and Stone Brewing Co. are all breweries which beers have been on the Swedish market for the last couple of years and I frequently hear craft beer fans say that Oskar Blues Dales Pale Ale or Stones IPA have been their early go-to beers. Personally Dales and several of Stones beers were among the first American craft beers I tried and whenever I have been to the states they are still the beers I pick when there are limited craft beer options. Somehow it feels as if I have gone the full circle now as we are are about to fly over to Great American Beer Festival and then to California to finally end up in San Diego with a stop in Escondido and a visit to Stone Brewing Co. This will be one of our last interview before GABF and we hope that you have enjoyed the interview series as you will see more of MankerBeer Meets during and after GABF. We asked our Facebook followers if they had any questions for Greg and got several really good suggestions, some of which he will answer below. For all you Swedes, check out Greatbrands Facebook page as they are about to open another opportunity to preorder Stone beers! That was that, time to say hi to Greg.

MankerBeer (MB): What was your background before founding Stone Brewing Co. in 1996 together with Steve Wagner.
Greg Koch (GK): I was in the music business in Los Angeles. I was simultaneously getting into craft beer during those years, slowly discovering this incredible world that was out there. I met Steve briefly once when we were both in the music industry, but didn’t get to know him until by chance we both ended up re-meeting each other at a class called “A Sensory Evaluation of Beer” at University of California – Davis.

MB: Rumors are still buzzing about Stone Brewing looking to expand in Europe and last year a proposal request was sent in to learn about a possible expansion. Any progress?
GK: We haven’t given up the search! No news to report as of yet but our fingers are crossed that we find the right property soon. We would be excited to be able to brew our types of beer fresh in Europe!

MB: Stone Brewing has been one of the breweries that have played an important role for the growth of the Swedish interest in craft beer, although the beers are sometimes not as fresh when they reach the Swedish bars. As pointed out in the request for proposal of a European brewery, freight and freshness are problems when exporting beers, what can be done in regards of shipping and production to limit this?
GK: A European location would alleviate many of the issues with getting fresh beer to our brothers and sisters overseas. We also continue to focus on ensuring the limited amount of beer we send to Scandinavia is as fresh and delicious as possible.

MB: Stone’s three-brewery-collaborations have involved some of the best breweries in the world and resulted in some really tasty brews, what would you dream collaboration combo be?
GK: More and more talented and passionate craft brewers appear every day, and as a result, our list of possible collaborators grows faster than our production schedule can keep up with.  It’s a great problem to have and definitely keeps me excited about future collaborative brews.  We’re fortunate to be able to count so many of the world’s great craft brewers as our friends, and that means with each collaboration we get to make our “dream combos” a reality!

MB: With all the expansions, how does Stone manage to keep the high level of the beers while scaling up batches and production?
GK: With our very talented production team consisting of our brewers, quality assurance, maintenance, engineers and packaging personnel. Together these people ensure our beer is consistent and that we are able to continue to produce not only our year-round releases but also a slew of special-release beers as well. Additionally, we have the simple philosophy that we will always focus on the “how” we brew our beer over and above the “how much.” As such, we never cut corners because that would violate our fundamental core philosophy.

MB: Stone has been around for 17 years now, what trends have come and gone and what would you say will be the next big craft beer trend?
GK: More and more, beer drinkers care about where and how their beer is made, which has resulted in a fantastic growth in craft beer over the fizzy yellow industrialized versions of beer. In a perfect world, there will be no “next big trend” and instead we’ll continue to be presented with more and more truly authentic things.

MB: I read that space was one of the factors that limited the production of the Quingenti Millilitre series, would you want those beers to see a wider distribution or will they stay brewery only releases?
GK: The issue wasn’t with space, it was more that we didn’t have the equipment to scale up production and national distribution wasn’t in the immediate plans. Yes, you can expect that we will grow this program and make the delicious results more widely available, starting with a much wider release of the cult favorites “Crime” and “Punishment.”

MB: How do you manage to grow and keep such an awesome beard, any plans to do “a John Maier” and cultivate yeast from it?
GK: I’ve been growing a beard for two years now and I’ve certainly become attached to it. However, I will possibly be shaving it off for charity this November 1. If any of the craft beer brethren in Sweden would like to donate to the “SHAVE GREG” campaign in celebration of Movember visit MoBro.co/gregkochstonebrewingco. I say “possibly be shaving it off” because I have set a minimum donation level to $15,000.  I think that amount will be reached out there…with the help of your readers!

MB: What are you looking forward to with GABF and how important is the festival for breweries and the American beer scene?
GK: I always look forward to the randomness of it all. Running into people I know from all over the country, discovering amazing beers that I’ve never heard of, and not-so-randomly being able to celebrate the incredible success of the craft beer revolution that so many of us have worked for!

It is important to breweries and the American craft beer scene because it’s an opportunity to celebrate the industry we have helped create. It brings attention to the amazing beers we are brewing and the talent that surrounds us.

MB: Is there anything all GABF-debutants really shouldn’t miss and/or think about at GABF?
GK: The GABF is so massive in scope and scale, I’d suggest just diving in. Yes, you can categorize and systemize your visit, but a few beers into it that can all go out the window. Embrace the enormity of it and just go where your feet, and your beer glass, take you!  Also, check out all the incredible beer events all around town.  It’s one helluva craft beer week in Central Colorado!

MB: What cool Stone brews will be poured at the festival?
GK: We’ve got a pretty compelling lineup this year.  We’ll have two booths…our main one featuring beers brewed at our brewery in Escondido, and another one featuring beers from the smaller brewhouse at our new restaurant, the Stone Brewing World Bistro & Gardens – Liberty Station.

We say “skål” (cheers) to Greg for answering mine and our readers’ questions and for giving us insight in where Stone is heading. Like I wrote, Stone Brewing Co. has really been a cornerstone in Swedish craft beer and inspired home brewers to go pro and mass lager drinkers to try something different, something with actual appearance, aroma and flavors. So, so long, thanks for all the fish and keep on rockin’ in the free world.

Photo: savorsa.com

Thanks to a beer trade earlier this year I was sent two bottles or american sour beers from a tiny brewery I had not yet heard of – Freetail Brewing Company. When I read up on them I was surprised to learn that they were from the somewhat less craft beer brewery populated state of Texas. Except for St. Arnold and Jester King I didn’t know much of the Texas beer scene. The sours were both really tasty and I wanted to know more about the San Antonio brewpub. Luckily our pre-Great American Beer Festival interview series came up and as I got word that Freetail were now expanding from brewpub to opening a second location we contacted head brewer Jason Davis to see if we could get their story and learn more about them. Jason happily agreed and the result is what you find below.

MankerBeer (MB):  You have a rather limited distribution so I guess few Europeans, and even Americans know Freetail Brewing Co. Could you tell us who you are and the story behind Freetail.
Jason Davis (JD): Freetail is a small brewpub founded in San Antonio in November 2008. The official story on the website:

Way back yonder on the eve of 2006 a dude named Scott was on a ski trip with friends when he had an epiphany. Maybe it was the lack of oxygen at altitude, or maybe it was all the tasty local beer he had consumed, but he had determined to open a brewery restaurant in his hometown of San Antonio. A little under three years later, Freetail Brewing Co. took flight with a full serving of punk, a dash of ska, a pinch of funk and the random sprinkling of everything else.

Together with Chef Gary Butler and Head Brewer Jason Davis, we are committed to our Mission of “Bringing the Pursuit of Better Stuff to fruition for our customers, employees and community in everything we do.” Whether it’s for pints, a bite, or just a place to hang with friends or catch a game, we want you to have a great time doing it.

We make three year round brews: La Rubia–our requisite blond ale; Rye Wit–a refreshing twist on the Belgian classic; Freetail Ale–a malt-forward American amber. In addition to these, we try to keep a wide variety of taps flowing, including a healthy rotation of IPA’s and Belgian-inspired seasonals. We have made a name for ourselves with our bottle release parties which feature barrel-aged wild brews like Ananke, Woodicus and Fortuna Roja and our yearly release of La Muerta–a smoked Imperial Stout–which coincides with Dia de los Muertos–a Mexican tradition honoring the dead following Halloween.

Our green Spirulina Wit was named one of the 10 strangest beers in the US and our Ananke was named one of the top rare bottle releases.

MB: Texas and San Antonio have never been really famous for their craft beer scene, but with you, Jester King and others it seems to change. What has changed?
JD: It’s hard to say what may have changed, other than the love of craft beer sweeping the country has finally trickled through our archaic liquor control laws and galvanized a state full of beer drinkers. The enormous potential of this market is only beginning to be fully realized by brewers here and outside the state. Freetail and Jester King are only the tip of the iceburg–there are two great regional brewers making great beer here, Real Ale and St. Arnold, and a plethora of smaller breweries popping up all over the state. Texas is one of the fastest growing brewing scenes in the country.

MB: You guys seems to be taking the beer business for what it is, great people brewing great beer for great beer drinkers. When reading the letter CEO Scott Metzger wrote to a certain Oregon based brewery regarding the name of a certain beer I break up in laughter, has the beer business got to serious?
JD: It may seem so, but I don’t believe seriousness is the culprit or the target of Scott’s irony in that letter. The strength of the craft beer movement has been in our camaraderie and the work we have done together to build in roads to the bigger business of beer. As we grow, commanding more market share, more SKU’s, more shelf and tap space, we need to remember our roots as friends and fellow brewers with similar goals and needs. Scott’s point was “all you had to do was ask”–that’s what friends do. Once lawyers are involved, somebody’s gone too far.

MB: The amount of US craft breweries has reached an all time high, is there room for all these breweries? It seems so weird when breweries are fighting over employees and names of their beers and breweries when several of them do not even distribute outside their local or regional markets.
JD: Certainly we are seeing a spike in growth which will not be sustainable for long–in my opinion. I worry about the fallout once the bubble bursts as it did in the 90’s. Closing breweries is no fun. Still, breweries who have found their niche–whether a style of brewing, a must-have flagship brand, or a loyal local market–will be the ones remaining while newer brewers brewing “the same old thing” or “the latest trend” and making the same mistakes of old (quality, over-reach) will be the first to close. Still, as the Texas beer scene grows, it is still far from saturated–of the two regional brewers I mentioned only one is just beginning to market its product outside of the state.

MB: The new location, Freetail2, is on its way and with it you might be able to distribute at least regionally. How much would you have to grow distributionwise to even consider wider distribution within the US or internationally?
JD: I don’t know if we will ever distribute outside of Texas. As I’ve said–we have a long way to go before we saturate even the San Antonio market. Scott would definitely be able to answer this more precisely, but I am paraphrasing him anyway. As of now, we will still only be a brewpub–that is, limited to 10,000 bbl/year. Exceeding that we would have three choices: 1) open another location, with the same limit 2) become a manufacturer and give up the right to sell wine, guest beer and beer to go or 3) change the laws again. My choice would be to continue building brewpubs–I have no dreams of world-domination. But you never know with Scott…

MB: When teaking a peak at what kind of beers you brew we find a crazy mixture of styles – what beer styles do you yourself prefer, both to drink and to brew?
JD: I love to try all kinds of new beers whenever I have the chance. I love wit beer and I hope that love shines through in my versions of the style here. I like a solid, well-balanced IPA and other hoppy beers (Real Ale’s Hans’ Pils is a staple at home). I lean towards session beers, but appreciate all kinds. I have a special place in my heart for very smoky rausch beers and the wild beers of Payottenland–especially Cantillon. I love to brew beer in general, but really enjoy formulating new beers and using odd ingredients. Whenever a new beer is ready from our barrel-aging program, I am always astonished by its nuance of acidity, sweetness, spice and residual malt. Very rewarding.

MB: I see a lot more berliner weisses, lichtenhainers and other traditonal, but previously forgotten beer styles on the market today – are sours and these types of beers the new trend replacing IPA’s?
JD: I don’t believe so. Whatever IPA–or IPA’s–we have on tap at a given time are our best sellers. Sour beers absolutely have their place–and their fans will pay good money for them. But they also are labor-intensive and take a long time to make. However, with something like a berliner–it is possible to brew it with a much faster turn-around–and in that case I believe there is room for both it and the IPA at the table (though I’ll wager the berliner will last longer). As they say, we’ve had a lupulin shift.

MB: With the new location, what will the brewing philosophy be? To focus on a line of steady year round brews or to mix it up and brew some of each like today?
JD: Both. Contrary to our customers’ belief, our year-round beers are our bread and butter and the folks who drink these beers day in and day out are our target market–they make it possible to branch out, experiment and brew all kinds of beers. We will always work to keep their pint glasses full. We may add an IPA or a lager to our lineup of year-round brews, and we will brew seasonal beers as well like La Muerta and Old Bat Rastard. In addition, we’ll greatly expand the volume of our barrel-aging program (not necessarily the variety). Finally, Freetail 1 will be freed up to produce more experimental beers, brew one-offs and test-batches for Freetail 2 while serving the staples brewed at the new place.

MB: What are you looking forward to with GABF and how important is the festival for breweries and the American beer scene?
JD: This year we are going to be situated in the Brewpub Pavillion–a new feature last year which focuses on the brewpub experience–so it will definitely be fun to pour our beer in that environment. I look forward to being in Denver during beer week and visiting the local breweries–it never gets old for me. As for the importance–I’m not sure. It’s definitely a reflection of the craft beer cameraderie and a healthy spirit of competition. For packaging breweries it can be an important outlet for national exposure and I understand that a medal can do great things for your PR–I’ll let you know if we are ever so fortunate!

MB: . Are there anything all GABF-debutants reallly shouldn’t miss and/or think about at GABF?
JD: Enjoy the town as a whole–lots of great breweries and restaurants. Don’t miss Strange Brewing or Crooked Stave! The GABF itself can be quite overwhelming–you will never be able to sample even half of the beers being served. Stakeout the breweries you want to try and savor them! Take notes, pictures–do what you can to make the impressions last.

MB: What cool Freetail brews will be poured at the festival?
JD: This year we are bringing the aforementioned Spirulina Wit, Buffalo Hump 1840 IPA (Belgo-American), Witicus Double Rye Wit, and two American sours- Salado Kriek and Ananke.

Thank you Jason and good luck with the expansions, we hope to see more Freetail beers in the States and that some of them occasionally will make their way to Europe, Sweden and home to me.