Idag börjar äntligen samvete, minne och blodnivåerna komma i balans igen efter en halv vecka i Köpenhamn som slutligen kulminerade i Europas galnaste ölfest, Mikkellers Copenhagen Beer Celebration. Vid det här laget börjar man bli rätt van vid att gå upp i ottan för att på CBC’s första pass prick klockan 10 börja hinka i sig 15% Imperial Stout med hallon och radonnötter, lagrad på ungerska blomfat. Efter en ölresa i Belgien följt av ölmässan i Göteborg så får jag nog påstå att min kropp tackat för fisken och kapitulerat för mitt ölintag. Hur man nu skulle klara ännu en vecka i Malmö och Köpenhamn var en gåta.

Samtidigt börjar man bli rätt van vid alla galna events som pågår på Mikkellerbarerna, Fermentoren och i år även på nyöppnade Warpigs. Du vare sig kan, orkar eller om du är smart vill gå på allt, dricka allt och göra allt. Om du nu gjort det så är du troligen en riktig ölhjälte med något för stort byxomfång. För det tär banne mig på kropp och själ, men alla som har varit i Köpenhamn de här dagarna vet hur underbart galet det är. Om GBG Beer Week som jag skrev igår är en häftig ölvecka på hemmaplan så är CBC snäppet upp, mycket nördigare men också med flertalet gånger så högt varvtal. Det här är Europas galnaste ölfest.

Sedan de första bryggerierna släpptes har vår egen Balder ständigt rapporterat vilka bryggerier som tillkommer samt försvunnit. Trots att spännande utställare som Prairie och Johnathan Wakefield inte dök upp så fick vi år se ett par riktigt häftiga namn. Side Project, Superstition Meadery och Alesmith är alla riktigt starka namn där de två första är väldigt hypeade i USA. Arizonabryggeriet Superstition Meadery kom lite från ingenstans och vipps hade man sina mjöd på den absoluta topplistan på RateBeer. Vissa har anklagat dem för att ha vänner som ratear upp deras produkter, medan andra menar att de förtjänar att ligga uppe i toppen. För mig som aldrig hade provat deras mjöd och cider var det ett perfekt tillfälle att få skapa mig en egen uppfattning. Likadant var det med Cigar City Cider and Mead, bryggeriets sidoprojekt vigt åt just cider och mjöd. Även för mig nya bekantskaper som 18th Street Brewery och Edge Brewing trevliga att möta. Att vi också såg gamla godingar som B.Nektar, Firestone Walker, 7nth Sun, Three Floyds och Cigar City mixat med Tired Hands och Jester King gör mig inte tårögd av sorg. Tvärtom. Just Tired Hands har ju blivit nästintill geniförklarade i USA och Edge Brewing är extra spännande då de numera har en svensk importör genom Beer Enthusiast.

Att säga vilka öl som var bäst eller stod ut är omöjligt med närmare 60 nya öl per pass (så totalt 240 olika produkter). Men jag får nog säga att de som bryggeri verkligen stod ut var just Superstition och Cigar City Cider and Mead – alla deras produkter var kanske inte högpoängare men attans vad nyskapande och spännande smakkombinationer de fått fram. Ta bara Superstitions blåbärsmjöd på 14% som slank ned som om den låg på en tredjedel av alkoholstyrkan. Likaså deras blåbärscider Blueberry Spaceship Box Cider och Cigar City Cider & Meads There’s Always $ In The Banana Stand stod ut, lite annorlunda men väldigt intressant att man fått ut så bra smaker.

Andra öl jag verkligen minns var San Fransiscobryggeriet Cellarmaker vars Rye Be Bitter på snälla 3,4% verkligen imponerade. Just ölen med lite lägre alkoholstyrka var också de som bröt av bäst med tanke på alla kraftiga smakpaket du annars provade. Likaså hade Boneyard med sig Mosaichumlade Bone Light på bara 4%, ännu ett bra exempel på att toppenöl inte måste vara komplex eller kraftig. Andra bra exempel på “enkla öl” som ändå ligger kvar i minnet är Green Flash Mosaic Session IPA, en öl jag hoppas Brill & CO får in i Sverige – en klar sommarhit. Överlag var nog Green Flash ett av de bryggerier som hade högst genomsnittskvalitet på sina grejer, det var inte de galnaste sakerna – men allt var riktigt färskt och genombra.

Annars är det väl Alesmiths alla versioner på den redan innan fenomenala Speedway Stouten som står ut lite extra. Coconut, Vietnamese och Hammerhead höll alla högsta klass och tillsammans med Doug Dozark och Cycles samtliga mörka öl och Omnipollo Noa kickade de rumpa med den i mitt tyckte lite hypeade Three Floyds Dark Lord. Likaså var Cigar Citys Barley Wine Leon och Foreign Stout Da Un Beso A La Botella riktigt högt upp på min lista över CBCs absolut bästa öl. De enda som kanske inte riktigt levererade CBC-kvalitet var japanska Baird och kinesiska Boxingcat Brewery, båda känns lite som strategiska deltagare mer än att de är där för sin grymma öl. Roligare är då att brasilianska Way Beer som tidigare år har varit lite svajiga nu ändå hade med sig saker som föll mig personligen i smaken. Ser man på olika ratingsidor verkar de också dela de som provar deras öl i två, antingen gillar du dem eller inte alls. Inget riktigt mellanting. Mikkellers egna öl på mässan kändes mest som galna varianter på hans Imperial Stouts där varje namn är lika långa som det här inlägget. Tummen upp däremot för hans rabarbergose som jag verkligen gillade.

Men CBC är lika mycket om folket som ölen och om du stirrar dig blind på ölen så är det lätt att du faller in i ett zombieliknande tillstånd där du inte ser allt det häftiga för alla ölträd. CBC är en grym fest för de som up-close vill snacka med bryggarna de bara har läst om, nu kan du se hur mötena sker som senare leder till alla spännande samarbeten vi sett. Se bara på de galenskaper som vårt svenska under Omnipollo har kunnat göra de senaste åren, många tack vare snack under fjolårets CBC. Extra kul också att många håller Omnipollo och Brekeriet som några av de bästa bryggerierna på CBC. Ett bra tecken på att vi kan skapa bra öl även fast vi är från Sverige, Jante is long gone..

Själva hängde vi mycket med galenskaparna på B.Nektar som veckan innan CBC turnerat i England, Skottland och Sverige för att brygga öl med BrewDog, Siren och Brekeriet. Under resans gång hade de som vana att “låna” med sig något från varje ställe de besökte. Deras monter prydder således av ett uppblåsbart får från BrewDog och tavlor från Siren och Brekeriet – och så en staty. Buddhastatyn snodde de redan innan avfärden till Europa och tillhör Funky Buddha. Den hade de snott utan att någon från Funky Buddha märkt att statyn var borta, varpå de reste runt med den och taggade in bryggeriet i alla bilderna. Helt klart något vi på MankerBeer tyckte var kul varpå vi inför sista passet knyckte med oss statyn för en egen parad runtom i Köpenhamn. Den fick glatt följa med på en promenad runtom i staden för att sedan pryda allehanda bilder på Fermentoren – och ja, det var ett helt okey hyss för våra vänner på B.Nektar.

Något man också lätt glömmer och som jag önskar mer av inför nästa år är att visa bredden som faktiskt finns i världen och att göra den tydligare. I år såg vi bryggerier från USA, Brasilien, Storbritannien, Italien, Sverige, Spanien, Kina, Japan, Nya Zeeland, Danmark och Norge (tror inte att jag har glömt någon). Utöver det har vi ostar från Arla Unika, Crooked Moon Tattoo, en nagelmålningsstation och mat från Warpigs och Johns Hot Dog Deli. Men som jag nämnt innan – CBC är vad man gör det till. Ser du bara ölen och låter Untappd/RateBeer/tickningen gå varm missar du lätt vad som faktiskt finns rakt framför dig.

Nu är CBC över för i år och min lever tackar hela Mikkellers crew, alla volontärer och bryggare för ännu en riktigt grym festival i ölets tecken. Och ni som inte fick biljett eller kunde vara med i år, tveka inte att åka ned ändå nästa år. CBC är lika mycket en ölfest i Köpenhamn som en nördig festival och ofta är eventsen lika fullmatade som själva festivalen.

Keep on rockin in the free world!

När jag, M2 och Kristopher var i USA på världens största ölfestival Great American Beer Festival i Colorado i fjol så pratade vi mycket om hur långt före den amerikanska ölkulturen är den svenska. Men också hur pass mycket mer man lyfter fram den och gör något festligt mer än att bara låta bryggerier och importörer stå och hälla upp samples. Framförallt i Denver men även i hela Colorado har bryggerierna små events och fester med andra bryggerier och egentligen är själva GABF rätt onödigt att besöka.

Frågan vi landade i och som vi hade redan 2013 var när något liknande skulle ske i Sverige. Om det ens skulle gå? Medan Stockholm Beer och Whisky Festival tyvärr blir alltmer oaktuellt med enorma montrar för Mariestad och allehanda whiskymärken så hamnar de små bryggerierna i skymundan medan andra drar sig ur då det är på tok för dyrt för att de ska kunna ställa ut.

När nyheten om GBG Beer Week så dök upp som ett komplement till En Öl och Whiskymässa i Göteborg kändes det som om våra böner blivit besvarade. Ölmässan i Göteborg har på bara några få år gått från utskrattad och upprörande till verkligen ta åt sig av besökarnas önskemål, beröm men framförallt kritik. Att nu också få en hel stad att sluta upp kring egna barer och bryggerier, men också att bjuda in för andra att ställa till med olika events vart en succe. Nästan alla provningar, tipspromenader och events vart fullbokade och hela staden andades öl på ett sätt vi inte sett tidigare i Sverige.

Mitt under pågående mässa tog vi ett snack med arrangörerna Stanley Wong och Tommy von Brömsen som trots allt beröm för fjolårets men då också den pågående mässan inte var hundraprocentigt nöjda. Det finns alltid saker att förbättra och Stanley var tydlig med att man löpande höll koll på saker som kan förbättras eller anpassas till besökarnas önskemål. En bra inställning då ölet förvisso kan vara i centrum men om själva arrangemanget fallerar så spelar ölet ingen roll, du har för svårt att prova den. Ett exempel är hur de sedan första året flyttat glasutlämningen till en öppnare yta, i år fick du även små fiffiga (men rätt fula) påsar att har runt halsen för ditt glas. Fult men väldigt praktiskt för den som inte orkar gå runt och hålla i glaset hela tiden.

Fastän man hade närmare 7.000 besökare den första dagen och siktade på fullt och 12.000 på lördagen så kändes det otroligt luftigt i lokalen, bitvis nästan tomt. Ett praktexempel på bra planering och faktumet att man skippat enorma jippomontrar som vi annars ser på Stockholm Beer, detta med ett högre besökarsnitt än just nämnda mässa. Det enda problemet man har, vilket Stanley själv återkom till ett par gånger är maten. Det var ofta långa köer och rätt dåligt utbud. Men ser man till hur de förbättrat mässan varje år så hoppas vi se en skillnad redan till nästa år.

Sett till utställarna var det en härlig mix där det lokala verkligen fick ta plats. Rådanäs Bryggeri hade den kanske största montern men annars såg vi Electric Nurse, Dugges, All in Brewing, Brewski, Stigberget, Vega, Beerbliotek, O/O Brewing m.fl lokala förmågor. Kul också att nystartade projektet Open House Brewing fanns på plats med Spike Brewery och Bearded Rabbit som ihop med Electric Nurse startat ett gemensamt bryggeriprojekt. Just Bearded Rabbit vann också medalj för sin veteöl, vilken start! Grattis!

Men det är mixen jag gillar, förutom det lokala såg vi Malmö Brygghus, CAP och Nynäshamns Ångbryggeri ihop med etablerade importörer såsom Brill & Co, Galatea, Elixir Wine, Wicked Wine och Brewery International. Kort och gott fanns det lite av all – för alla. Ölmässigt var det annars de vanliga bryggerierna som levererade. Amager Bryghus Batch 1000 är en magisk IPA med Sorachihumle som släpps på Systembolaget efter sommaren, Brewski har fått fram väldigt spännande Berliner Weisses och All in Brewing Purpose of IPA som släpps på Systembolaget idag gör verkligen namnet rätta. Andra favoriter var Rådanäs Saison som även den kommer på bolaget framöver samt S:t Eriks SB01 där Jessica Heidrich visar att hon kan det här med humliga öl. Överlag var det väldigt hög nivå på ölen.

För de som vill lära sig lite mer om öl eller annat gott så ledde BeerSwedens Fredrik Berggren flera provningar och diskussioner och även här sticker man ut. Fredrik har en väldigt rakt-på-sak-attityd och vågar ställa lite knepiga och intressanta frågor vilket vi märkte i den stora paneldiskussionen. S:t Eriks, Rådanäs, CAP, Beerbliotek och Coppersmith hade alla sina bryggare på plats och samtalsämnena gick från allt till om Systembolaget behövdes till om gårdsförsäljning borde tillåtas och varför man måste få säga ifrån kring dålig öl. Just den sista punkten var extra intressant då det lyftes fram hur man i USA ändå har en väldigt hög procent med bryggerier som verkligen levererar, medan vi i Sverige kanske bara har 20% som verkligen sticker ut medan resten tyvärr har halkat lite efter. Ett kaxigt utspel som alla stod bakom. Annars var det en otroligt trevlig stämmning där samtliga betonade att man var kollegor mer än rivaler.

Slutligen då. Vilka öl ansåg mässans domarpanel var bäst? Nedan är hela medaljlistan med totalvinnaren först. Med den listan tackar vi också för årets mässa och hoppas att den fortsätter att föra svensk mässtandard framåt.

Mässans bästa öl alla kategorier
Anchor Old Foghorn Bryggeri: Anchor Brewing Co, Cask Sweden AB

LAGERÖL
GULD – Jever Pilsener (Radeberger Gruppe/Jever, TOMP Beer Wine & Spirits)
SILVER – Ka-blammo (Nääs gårdsbryggeri & All In Brewing)
BRONS – Weltenburger Pils (Weltenburger Klosterbrauerei, ÖsterlenBryggarna AB)

ALE UPP TILL 5%
GULD – Everyday IPA (Oppigårds Bryggeri)
SILVER – The Leveller (Spring Head Brewery, Holy Grale (Santosha AB))
BRONS – Electric Nurse Pale Ale (Electric Nurse)

ALE 5,1-6,9%
GULD – Steennbrugge Dubbel Bruin (Brouwereij de Gouden Boom, TOMP Beer Wine & Spirits)
SILVER – Steenbrugge Blond (Brouwereij de Gouden Boom, TOMP Beer Wine & Spirits)
BRONS – Fuller´s 1845 (Fuller´s Smith & Turner, Arvid Nordquist)

ALE 7% OCH ÖVER
GULD – Anchor Old Foghorn (Anchor Brewing Co, Cask Sweden AB)
SILVER – Pandemonium (The Nils Oscar Company)
BRONS – Bötet Barley Wine 2013 (Nynäshamns Ångbryggeri)

PORTER/STOUT
GULD – Anchor Porter (Anchor Brewing Co, Cask Sweden AB)
SILVER – Sigtuna Midvinterblot (Sigtuna Brygghus, Galatea)
BRONS – Nääs Stout (Nääs gårdsbryggeri)

VETEÖL
GULD – Wisby Weisse (Gotlands Bryggeri AB)
SILVER – Hefenator (Bearded Rabbit Brewery)
BRONS – Paulaner Hefe Weissbier Naturtrub (Paulaner Brauerei , Spendrups Bryggeri AB)

SPECIALÖL
GULD – Rodenbach Grand Cru (Rodenbach, TOMP Beer Wine & Spirits)
SILVER – Boon Oude Kriek (Brouwereij Boon, TOMP Beer Wine & Spirits)
BRONS – Blåbärliner (Dugges)

ALKOHOLSVAG ÖL, UNDER 3,5%
GULD – Paulaner Hefe Weissbeir Leicht (Paulaner Brauerei, Spendrups Bryggeri AB)
SILVER – Eriksberg Hovmästarlager (Carlsberg Sverige)
BRONS – The Sacred Amber Lager (Spendrups Bryggeri, Brutal Brewing)

Allt nedan är mina, Mankers, personliga åsikter och har ej på något sätt färgats av M2s delaktighet i detta barprojekt vilket är helt separat från allting med MankerBeer. / Manker

De senaste dagarna har det florerat allehanda rykten, bilder, hashtags och namn på städer i Sverige där en BrewDog Bar verkar ha öppnats. Vi har sett allt från Kållered, Luleå och Lund till Borås och Eskilstuna. Många har undrat om hela Sverige ska tas över utav BrewDog Bar’er eller om det bara varit ett pr-knep för att hypea upp något än så länge okänt.

Idag kom så svaret och med tanke på M2s tillhörighet hit till MankerBeer kommer vi inte att beröra det på något sätt som äventyrar vår opartiskhet. Men det är en saftig nyhet som berör alla som gillar god öl. För nu kan du som kanske älskar bryggeriet, deras öl eller bara vill satsa på en egen bar fast i BrewDogs namn ta chansen och bli licenstagare. Därmed kanske vi får se en BrewDog Bar där just du bor.

Känner du att du eller någon polare borde öppna en BrewDog Bar så ska du läsa mer här där du också kan finna och fylla i intresseanmälan. Inte helt otippat bör du ha lite erfarenhet av att driva bar, men även den mest passionerade och drivna personen kan komma långt med sina visioner. Så sätt er och skissa på en bar vare sig det är i Flen, Happaranda eller Uppsala.

Vad man än tycker om barerna, alla får tycka olika och ha sin åsikt så är det kul att drivna ölälskare runtom i hela landet kan få lite hjälp på vägen. Detta möjliggör ju lite mer craft beer i städer som annars kanske hade varit knepiga att etablera en renodlad craft beer bar i. Så jag ser det bara positivt och hoppas att det kan få ett bra utfall!

Igår drog vår frispråkiga skribent Balder upp en rejäl sågning på flertalet hantverksbryggda öl med lägre alkoholstyrka. De flesta uppskattade hans ärlighet och att han vågar ryta ifrån medan enstaka tyckte att det var onödigt. MankerBeer har ju aldrig varit kända för att vara tillrättalagda och politiskt korrekta. Det som är bra ska hyllas och det som är dåligt ska få höra det. Vi har aldrig sagt oss vara experter eller att våra individuella omdömen är de enda eller rätta. Oftast stämmer de däremot rätt bra överens med vad andra tycker. Ett tips till er som inte höll med Balder igår är att kika på till exempel RateBeer och se vad andra tycker om många av ölen. Tyvärr är gängse uppfattning att många av dem är rätt undermåliga.

Men på samma sätt som att många av ölen igår förtjänade en verbal lusning så förtjänar andra öl att hyllas eller få lite beröm. Av en slump hade jag ett eget litet test med flera lågalkoholhaltiga öl jag kunde köpa hos en av Stockholms mer välsorterade matbutiker, den på NK. De finns allt som oftast i lite större butiker och främt då ICA eller Hemköp som jag har upplevt har satsats mycket på bättre folköl.

Jag kan redan nu avslöja att ni inte kommer att få se några toppoängare utan vi bedömer alla öl likadant oavsett om det är en 15% stark Imperial Stout med allehanda smaker eller en lättöl. Detta i linje med olika “ratingsidor” då det gör jämförelsen lättare. Många tidningar tenderar att ha olika fokus och specialer och då betygssätt ölen utifrån vad de är och i förhållande till varandra och inte andra stilar eller öl. Även fast detta är fiffigt så är det lite emot vad vi anser är bäst. Så en folköl som får “OK” i betyg (motsvarande en 3’a på 7-gradig skala) kan vara väldigt, väldigt bra för en folköl men av naturliga skäl är det omöjligt för den att hävda sig mot andra öltyper. Likaså är det få öl under 3.5% jag gett särskilt höga betyg, för det är svårt att brygga den typen av öl på samma sätt som en lambic by default har en utsökt komplexitet rent naturligt och därmed ofta får lite högre betyg, även fast det kan vara stor variation mellan olika lambics. Nog om det, nu provar vi öl!

St-Feuillien har en label med fruktöl med lite lägre alkoholstyrka som man tidigare bryggde hos De Smedt/Affligem men som man nu brygger hos Brasserie Du Bocq och Brouwerij Palm. Dels har man en Grisette med skogsbär och en med körsbär. Båda med runt 25% fruktjuice som man adderar till en grund på en lättare veteöl på 3.5% alkohol.

Grisette Cerise

Utseende: Rätt dov mörkrött körsbärsfärgad vätska med litet skum.
Doft: Körsbärsglögg med dov sötma och kräm på mörka körsbär.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt bra till kroppen, lagom fyllig trots sin låga alkoholstyrka. Smaken är lite åt fruktsötad veteöl, vilket är vad det är men vad den här typen av öl sällan smakar. Inte alltför mycket artificiell fruktsyrup utan en helt okey bärsmak med toner av julkrydda.

Betyg? – OK(-). En okey fruktöl som är hyffsat läskande och du vet redan om att den kommer att vara lite för söt för att passa dig som har svårt för söta öl. De kryddiga inslagen och den fylliga kroppen gör ändå att den klarar sig med hedern i behåll.

Hantverksbryggeriet Kusken är Västeråsbryggeriets andra lättöl (Bonden den första). Ölet benämns “Svensk Lätt Ale”, har 2.2% alkohol  och ska vara snäppet humligare än många andra liknande öl.

Hantverksbryggeriet Kusken

Utseende: Matt kopparfärgad vätska med kompakt smutsigt gräddskum.
Doft: Citruskryddig brödig arom som har både brittisk nötkross och karamellig malt. Trots sin låga procenthalt lyckas den förmedla dofterna väl, för vad det är – en 2.2% stark bitter.
Smak: Rätt lättmunkänsla med okey kolsyra. Den fyller upp munnen tack vare att beskan slår till och kolsyran märks av, men bakom det döljer sig en rätt tunn öl där beskan är snäppet obalanserad. En rejäl beska med tallbarr, kåda och citrus smäller till rejält och döljer de brittiska influenserna i stil med brittisk bitter som göms undertill.

Betyg? – OK (-). Egentligen lite för besk, obalanserad och när eftersmaken mest består i en beska som sprider sig i munnen och fördärvar smaklökarna så borde det inte vara bra. Samtidigt kan jag tycka att det här ölet behövs. BrewDog Nanny State är på tok för besk och Dugges Brandmästarn’ är likaså lite för mycket beska och är också betydligt ljusare än denna. Så vill du ha en lågalkoholhaltig öl med mycket beska och gärna lite brittiska toner, prova denna.

Näst på tur står Eskilstuna Lättale på bara 2.2% men som enligt etiketten ska ha tydliga citrustoner, markerad beska och torr avslutning. Tanken är att den ska dra åt en lättare American Pale Ale.

Eskilstuna Lättale

Utseende: Ljust kopparfärgad vätska med poröst ljus skum.
Doft: Tydliga inslag av amerikansk humle med lite tropik och fräsch humlefruktighet. Lite klent ibland vilket inte är så förvånande. Som en okey välhumlad American Pale Ale utan kraften från alkoholstyrkan.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolstyra. Rätt lätt i kroppen och lite för porös för att bibehålla smakintensiteten. Ljust blommig, fräscht fruktig men aningen flyktig i smakerna.

Betyg? – OK (-). Ännu en rätt bra lättöl. Visst är den flyktig i smakerna och lite för lätt och porös i kroppen, men ölet är på 2.2% och jag hittar inga större felsmaker annat än vad många lättöl drabbas av. En bra öl att ha med på utflykten i sommar.

Pang Pang Waikiki är lite starkare än de tidigare ölen, ölet är på hela 2.8% alkohol. Som namnet antyder är den humlad med den lite exotiska Waikikihumlen och är en del bland de lågalkoholhaltiga ölen Pang Pang bryggde första gången innan fjolårets semester.

Pang Pang Waikiki

Utseende: Disig och lite grumlig persikofärgad vätska med poröst vitt skum.
Doft: Passionsfrukt, mango, ananasjuice och annan tropik är ledande i doften som följs upp av sommarblommor och söta fruktkakor.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. En till öl med en kropp som gör att beskan markeras lite för tydligt, och då är ändå ölet inte särskilt beskt. Förutom en pigg exotisk fruktmixtur så är det vissa toner med lite syrlighet och porös kryddighet som känns lite fel. Jag får lite aningar av Sorachihumle med dess dill och lite speciella kryddighet, men med mer gröna frukter och tropikjuice.

Betyg? – OK (-). Även här är det på grund utav balansen det lila minuset dyker upp. I stort en fruktig och god lättöl med balanserad beska och tydliga smaker. Men det finns lite småsaker jag finner som störande, men då letar jag också efter dem.

Mikkeller Henry Jagger är del i den serie lågalkholhaltiga öl Mikkel har börjat experimentera med. Henry Jagger är en American Style Pale Ale med vete på 2.2% alkoholstyrka.

Mikkeller Henry Jagger

Utseende: Något disig varmt persikofärgad vätska med litet ljus skum.
Doft: Dofter av apelsingodisar, grape och örtig blomsteräng med aningen sötma.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn i kroppen och smakmässigt är den rätt slätstruken. Det är balanserat just för att det inte smakar särskilt mycket, likaså är den något söt med viss beska vilket gör att den inte heller sticker ut på något sätt. Samtidigt är det en rätt god öl i dess enkelhet, det smakar verkligen “normalstark” öl fastän den bara är på 2.2%.

Betyg? – OK. Det här är gott och välbalanserat, men är det inte lite tråkigt och enkelspårigt. Ölet tar inte ut några svängar och ger inga nyanser utan det är mest upp och ned vad man får i glaset.

Förra veckan öppnade så äntligen danska Mikkeller och amerikanska Three Floyds sitt gemensamma bryggeri och brewpub Warpigs i Köttbyen i Köpenhamn. Redan innan öppningen hade man från vissa håll fått negativ kritik för sitt krigsglorifierande och stundtals lite pseudo-satanistiska framtoning. Själva namnet Warpigs upprörde kanske inte lika mycket, det är ju trots allt namnet på en bra låt från Black Sabbath. Däremot var hela medlemssystemet med olika militärgrader och en lite militärisk touch något många menade inte hade med öl att göra.

Det som är intressant är att se Warpigs som något större. Ser vi Warpigs som en låt kommer vi se det lite ockulta, rockiga vilket är vad Three Floyds är känt för. Ser vi däremot Warpigs som något krigiskt är det kanske på plats att ta en liten historielektion.

För vad är en krigsgris? Varför fanns dem? Krigsgrisar är ett av de mest uråldriga krigsredskapen som har funnits. Redan förre år 0 fanns skrifter om att man använda vilda djur i krigsföring, oftast med rätt dåliga resultat. Sen kom en utveckling då Alexander den Store började använda grisar.

Den romerska författaren och filosofen Gaius Plinius Secundus, även känd som Pliny the Elder (…) berättade hur elefanter vart vettskrämda av det minsta tjutet från en gris. En annan romare, Claudius Aelianus utvecklade resonemanget och berättar om hur romarna använde skrikande grisar i kampen mot grekerna och indiernas mäktiga krigselefanter.

Läs det igen. Krigsgrisarna var ett vapen i kampen mot de mäktiga elefanterna.

Vilka är då elefanterna idag? Vilka har elefanter som sitt kännetecken? Många massölsproducerande jättar, däribland Carlsberg har frekvent använt elefanten som en symbol. Så ser vi Carlsberg som den stora armen med mäktiga elefanter som ingen vågar utmana eller slåss mot så är plötsligt krigsgrisen det mäktiga vapnet i kampen mot dem.

Nu kanske detta bara är en galen teori. Three Floyds är ju kända för sin rockiga stil och hur de gärna använder hårdrocksrelaterade referenser i ölnamn och labels. Samtidigt är de rätt smarta och Mikkeller lär ju inte ha undgått referensen till vad grisarna historiskt sett varit använda för.

Kanske är det dags att se det krigiska som något som är i “kriget” mot massölsjättarna och deras elefanter och inte ett krigsromantiserande bara för sakens skull.

Här följer en lista med de bryggerier som kommer till Copenhagen Beer Celebration år 2015. Det är inte bara en lista med namn utan även en liten förklaring av vem dom är och vad för typer av öl de främst är bra på. I ordning efter region och land.

Europa
Danmark
Amager Brygghus
Ofta omtalade som Danmarks mest stabila bryggeri och det är preics vad dom är. Många väldigt bra öl som kommer ur Amagers led. Dock har man sällan lyckats visa prov på just detta på CBC. VIdhåller däremot att det ofta är en av de trevligare montrarna att besöka. Jag hoppas att man lyckas med sina öl till CBC för det kan komma precis vad som helst från Amager.

Mikkeller
Mikkel är ett geni, svårt att säga annat. Killen som fullständigt skiter ur sig nya öl kommer som vanligt att satsa gärnet på sin egen festival och det brukar bli en hel del toppar från deras sida. Spontantripleblueberry var ju magnifik. Det går inte att önska sig något från Mikkeller, det är nämligen helt omöjligt att veta vad som rör sig i den mannens hjärna. Att vi vill prova det är det ända vi vet!

To Öl
Mikkellers parhäst vilket märks inte minst i att de tillsammans driver den kombinerade ölbaren och ölbutiken Mikkeller & Friends. För mig är To Öl alltid hög kvalitet och deras lägstanivå är otroligt otroligt hög! Få snedsteg vilket man förmodligen kan tacka De Proef en hel del för där man i stort sett brygger all sin öl.
Samma sak här, de kan ställa upp med vad som helst, det brukar bli hög klassa även om det sällan är absoluta toppklass. I mina ögon är To Öl tyvärr lite underskattade.

Warpigs Brewpub
Nya på CBC och rykande hett nya. Warpigs är ett samarbete mellan Mikkeller och 3 Floyds brewing. Frågan är om inte det även löser matsituationen på CBC också. Öl och grillat är ledorden och det kommer att bli riktigt jäkla kul att prova deras öl som jag tror kommer att hålla hög klass, precis som allt Mikkeller och 3 Floyds redan gör.

Italien
Loverbeer
Italiensk öl har länge bara varit Teo Musso och hans bryggeri Baladin. Men på senare år har det dykt upp fler och fler starkare aktörer. Den mest drivande kraften på senare år är framförallt Loverbeer. Med sina suröl har de sakterligen tagit fler och fler kliv och kommer nog att räknas som ett av de högre rankade bryggerierna i Europa inom en viss framtid. Vi kan förvänta oss en hel del suröl för det är det man gör absolut bäst.

Norge
Lervig aktiebryggeri
Amerikanske bryggaren med rötterna i Danmark Mike Murphy är sen länge kända hos oss i Sverige. Här kan det göras precis vad som helst, men man är så klart bäst på amerikanska stilar då Mike har tagit med sig den amerikanska bryggeritekniken till nordeuropa. Är ett ständigt bryggeri som Mikkeller använder sig av, främst i beer geek serien men är nog mest kända för sitt smått fantastiska barley wine. Alltid kul att prova deras öl, men kvaliteten kan varriera en aning. Dock går man från klarhet till klarhet i mina ögon.

Spanien
Edge Beer – Nytt
Nykomling på CBC och ett ganska nytt bryggeri även för undertecknad. Första gången jag hörde talas om dem var när de tillsammans med 7th sun sammarbetsbrygde. Spaninen har sedan länge haft något spännande på gång med Naprabier och Nomada. Ett stort steg för dem och jag hoppas bara att få prova lite bra spansk öl.

Storbritannien
Alpha State
Återkommande för andra året i rad. Förra året tyckte man nog att det roligaste var att bryggmästare Jonathan Queally är otroligt lik musikern och skådespelaren Russel Brand. Ölen var lite upp och ner, men främst så gör man väldigt bra humliga ales.

Beavertown
Ett av de nya Londonbryggerierna som har tagit tillbaka London på kartan. Gör inte de direkta toppölen, men man gör inte heller några dåliga öl. Här är det humliga öl som är på topp så det rekomenderar jag att prova. Eftersom färskhet är väldigt viktigt för oss så är de att räkna med här i Sverige.

Brewdog – Nytt
För oss i Sverige är Brewdog inget riktigt speciellt då vi har under åren fått bekanta oss väldigt mycket med Brewdog, mycket genom min kollega M2s två barer i Stockholm och Göteborg. Punk IPA är en all time favorit och de har börjat vända den negativa trenden och börjat brygga några riktigt bra öl på senaste. Jag kommer nog bara att gå dit om det är något jag inte provat tidigare. Man måste ju ticka lite också!

Buxton Brewery
Åter på CBC. Buxton har vi sen tidigare stiftat bekantskap med i Sverige, inte minst via CBC men även via några collaborations med Omnipollo. Yellow Belly och Stolen Fruits är brygda hos Buxon. Buxton är typiskt brittiskt och håller väldigt hög klass på sina öl då de är välbryggda och rena. Man gör riktigt bra imperial stouts, men även välsmakande IPA och framförallt Cascadian dark ale (Black IPA om man så vill)

Magic Rock Brewing
Andra året på CBC. Magic Rock är bryggeri som inte kan brygga dålig öl. I mina ögon gör man nog IPA bäst och stout som näst bäst. Det är inte alltid de mest experimentella ölen som existerar men istället otroligt välbryggt, stilrent och väldigt gott.

The Kernel
The Kernel tog världen med storm och släppte verkligen handbromsen för London bryggeriernas framfart. Framförallt är The Kernel ett bryggeri som gör otroligt bra ales i amerikansk stil typ pale ale och IPA. Dock kan jag tycka att de har svajat lite på senaste och alla öl har inte nått upp till den otroligt höga standarden man hade i början.
Bästa sättet att få tag på kanon IPA som dessutom är färsk, då är Kernel bryggeriet för dig och det är just det vi hoppas på från deras håll.

SirenCraft Brewery
Andra året på CBC och det gör mig väldigt glad. Siren är ett bryggeri som jag personligen gillar väl. De håller en högre lägstanivå och har en väldigt bra högstanivå. Bäst är man ändå på öl i det mörkare segmentet och framförallt imperial stouts.

Sverige
Brekeriet
Inte heller behöver väl bröderna Ek någon vidare presentation? Öl bryggt med vildjäst och saisoner i världsklass är väl allt man behöver säga? Pågarna verkade nästan förvånade själva över hur bra ölen faktiskt blev förra året och det är på den inslagna vägen man bara har fortsatt att utvecklas och ölen smakar som aldrig förr. Har annars mest synts för den stora massan genom kriget mot Systembolaget. CBC 2015 kanske är läge för att släppa en lambic? Ja det är väl det ända vi väntar på nu från dem.

Omnipollo
Ett kärt återseende för våra svenska fantomer. Henok och Karl behöver knappast någon vidare introduktion för oss i Sverige. Man släpper ständigt fantastiska kreationer, både ölmässigt och designen på flaskor. Omöjligt att sia om vad de kommer att hitta på härnäst, men en bra Imperial stout är nog med på listan!

Nordamerika
7venth Sun
De otroligt trevliga bryggeriet 7venth sun som är en del av den bryggeriboom Florida haft återkommer med sina otroligt spännande öl. Ett bryggeri med otroligt trevligt folk även bakom ölen och en hel del tjejer, färmst Devon Kreps, som skapar ölen vilket vi tycker är väldigt kul. Vad de kommer att bjuda på det kan man bara sia om. Härifrån kommer det mycket experimentell öl och det är det vi hoppas på att man har med sig. Topparna är höga och dalarna är inte så långt nere.

18th street brewing
En av nykomlingarna både i branschen och en nyare bekantskap för oss i Europa. Har mycket att tacka Mikkeller för det i och med att Mikkeller bryggde Greapfruit Dead hos just 18th street. Har inte provat många av deras öl, men de två jag har provat har båda gett mig mersmak och vi hoppas att de öl de tar med sig är lika bra och välbryggda öl.

Alesmith Brewing – NYTT
Mikkeller köpte Alesmiths brygger och några dagar senare är Alesmith klara för CBC. Jag kan helt ärligt säga att jag fortfarande inte släppt den bomben utan verkligen längtar tills att det är dags. Jag lär hänga på låset när det väl är dags! Alesmith är ett av de främsta i världen och det är väldigt stort att de kommer hit. Man kan brygga allt mellan himmel och jord, men missa för guds skull inte om man har med sig Speedway stout varianter.

Arizona Wilderness
Charmade oss alla med sina stora skägg och roliga framtoning. Imperial sotuten presidential stout var en bra öl, men i övrigt var det en hype som föll lite för mig. Denna gången får man prova dem igen med lite andra ögon. Jag ser fram emot att se hur de har utvecklats.

B. Nektar Meadery
Åter på CBC med sina mjöddrycker. Ett alltid lika kul återseende som framförallt min MankerBeer kollega Kristopher är jätteglad för. B.Nektar är alltid bra att gå bort till när man känner att man har mer att ge och att palletten behöver rensas upp lite. Mjöd i världsklass utlovas.

Bagby Beer – Nytt
Nykomling på CBC och lite ögonbrynshöjare. Enligt ratebeers ratings är detta bryggeri långt bakom övriga fältet. Men eftersom ölet som har flest ratings bara har 13 ratings är det svårtbedömt. Alltid kul med nya bryggerier så det välkomnar vi!

Bells Brewery
Detta är som sagt det största bryggeriet som kommer i mina ögon. Jag har alltid uppskattat deras öl och ser verkligen fram emot att få prova lite mer av dem. Eftersom det är på fat är jag riktigt taggad på att prova lite av deras humligare öl så som Hopslam och Two Hearted. Bells känns som ett bryggeri som kan brygga allt och att det alltid blir fantastiskt och blir nog en av montrarna jag besöker först.

Boneyard
Återkommer för sitt andra år på CBC. Ett bryggeri från väldigt bryggeritäta Oregon, vilket även ses som USAs surölsmecka. Men från Boneyard får man främst IPA, och de håller en relativt bra standard med amerikanska mått mätt. Skönt med att man kan få dricka en IPA lite då och då och skölja ner alla imperial stouts och suröl som jag förväntar mig mycket av på CBC.

Cellarmaker brewing
Finns lite kul MankerBeer historia bakom dem. Kristopher har bytt öl med ägaren Connor och från någon av deras första batcher fick Kristopher en growler som vi drack upp väldigt fort. Jag har bara provat två öl, IPA bägge två och de håller högsta klass. Vi hoppas därför på mer humligt från Cellarmaker.

Cigar City Brewing
Behöver knappast någon vidare presentation antar jag? Vi har skrivit spaltmeter om dem tidigare. Inte minst inför artikeln vi skrev om All in beer fest som man kan läsa här . Jag som är en medlem av El Catador club hoppas naturligtvis på att det kommer annan öl än just där ur. Hur man än ser på det är min våta dröm att få dricka Final Push, även om jag med nöje dricker allt CCB ställer ut med.

Cigar City Cider & Mead – NYTT
Det är nog många som inte känner till att Cigar City har ett cider och mjödbolag. Kan inte säga att jag har blivit speciellt begeistrad över dem jag provat, men det håller helt klart hög klass vilket namnet förkunnar. Ska bli riktigt spännande att få prova deras cider på riktigt!

Crooked Stave
En av de mer känna bryggarna som är otroligt duktig på jäst och framförallt vildjäst finns på Crooked Stave. Den otroligt trevliga Chad Yacobson har få undgått och de som provat hans öl vill oftast bara ha mer och mer och mer! Ett bryggeri som är ganska hypat runt om i världen, men förtjänar all den respekten då många öl är otroligt bra. Från Crooked stave får man främst fatlagrade öl, gärna lite syrliga saisons eller wild ales.

Cycle Brewing
Andra året på CBC. Ett av mina nya favorit bryggerier. Med den fantastiskt trevliga Doug Dozark bakom spakarna vet man inte vad man kan få. Han kan brygga precis vad som helst och ändå få det att bli väldigt gott. Har blivit mer stabila under året och jag hoppas att man har med sig lite av sina vanliga imperial stouts, lite av de experimentella, lite berliner weisse och lite IPA. Jag hoppas verkligen på att alla får smaka Pink Streets som är en jordgubbe/hallon Berliner weisse som var magisk när vi provade den förra året.

Firestone Walker
Även Firestone Walker tillhör ett av de mer mångsidiga bryggerierna och de kan göra det mesta i ölväg och håller alltid absoluta toppklass. Ligger mig lite extra varmt om hjärtat då jag döpt min son till Jack efter en av deras flaggskepp i dubbel IPAn Double Jack.

Gigantic Brewing
Nykomlingar och ganska okänt för mig. Jag har bara sett blider på deras öl och jag hoppas att pågarna som varit på GABF har något att tillägga om dem. Jag hoppas därför bara på att få dricka bra och god öl!

Green Flash Brewing Co. 
Förra året var jag lite bsviken på Green Flash, man kom dit med sina skit fula solbrillor, för dom är verkligen inte snygga! På frågan varför jag var besviken? Man gör bland de absolut bästa västkust IPAerna i världen och det tog de tyvärr inte med sig hit. Enbart Palate Wrecker, som visserligen är grymt god nådde Köpenhamn. Semifärska och på fat kan inte bli fel, även om ölen de serverade alla smakade väldigt bra så saknade jag öl som Green Bullet, Imperial IPA, West coast IPA och Road Warrior.

J Wakefield Brewing Struken

Jackie O’s – NYTT
Nykomling på CBC. Förra året kom det för första gången in Jackie O’s i europa och inte är vi ledsna för det. Jag kommer nog aldrig att glömma min första från bryggeriet. En berliner weise liknande öl med hallon i. Dynamo Hum hette ölet och efter det har jag försökt få tag på deras öl vid varje tillfälle och sällan blivit missnöjd. Satsa på att prova deras syrliga öl eller imperial stouts, ni kommer inte att bli missnöjda!

Jester King
Åter på CBC. Texas stora stjärna brygger främst suröl av blandad kvalitet. Vissa är bra, vissa är super bra. Deras hallonsuröl Atrial Rubicite var en av CBCs stora behållningar år 2014. Dessutom passar man ofta på att göra collaborations med främst Amager. Ni har väl läst på etiketten till Danish Metal? Allas vår Manker dyker ju upp på den.

Side Project Brewing
Nykomling på CBC. Ett av de absolut mest hypade bryggerierna i världen just nu. När man ser att det är Side Project som kommer så hoppas jag att det även kommer lite Perennial på köpet eftersom Perennial och Side Projekt går hand i hand. Det vi får av Side Project är förmodligen fatlagrade och trevliga saisons och wild ales.

Stillwater Artisanal
Saison mästaren och fantombryggaren Brian Strumke återvänder som alltid till CBC med sina välsmakande saison. Jag har aldrig smakat en Stillwater som varit dålig, inte ens nära dålig. Men jag har druckit många väldigt goda saison från Stillwater. Gillar man saison, så ska man gå förbi denna monter.

Superstition Meadery
Ett ganska nytt bryggeri från Arizona och även nykomlingar på CBC. Som namnet antyder är det mjöd som skapas härifrån och jag måste tyvärr ge er lite tråkiga nyheter. Arizona och jättehöga betyg innebär inte att deras öl eller mjöd är bättre. Tyvärr så har ratings på ratebeer pressats upp av lokala ratebeer användare. På den ljusa sidan, nu får vi mer mjöd som förhoppningsvis är bättre än min tråkiga uppfattning av dem.

Surly Brewing
Mångsidigt bryggeri som kommer tillbaka och vi välkomnar dem med öppna armar. Av Surly kan man få precis vad som helst, men det är i de lite mörkare öltyperna man ligger i absoluta framkant. Imperial stout, stout, brown ale och Cascadian dark ale (black IPA) är de öl som i min mening är bäst från deras sida.

Three Floyds Brewing
Rankat som världens 3e bästa bryggeri enligt ratebeer. Ja det säger en hel del om dess dignitet. Allt som kommer från dem håller toppklass om det är en bitter eller än vanjfatlagradcigarrmedpumpakärnordubbelimperialmegablendimperial stout. Ja det kan bli vad som helst, men gott kommer det att vara! Dödsmetal på stereon kommer några att klaga på, bryggarna njuta av!

Tired Hands Brewing
Nykomlingar på CBC och ett välkommet inslag. Deras saisoner/wild ales kommer att göra mässan lite mer spännande. Har inget negativt att säga om dem, men har provat lite för få öl av dem för att säga något mer heller.

Toppling Goliath Struken

Virtue Cider
Nykomlingar på CBC. Riktigt roligt måste jag säga. En av de dryckerna som är på väg uppåt och bli lite snack om är cider. Personligen är jag helt nollställd i frågan om vem Virtue är men att de gör bra cider kan jag läsa mig till. Men mannen bakom det är iallafall Greg Hall som verkade som bryggmästare på Goose Island till 2011 och när de såldes till Anheuser Busch och en viss liten incident som involverade kiss i ett par glas på en bar valde han att lämna för att studera cider. Riktigt kul ny bekantskap tycker vi!

Övriga världen
Brasilien
Cervejaria Way Beer
Super charmiga Way beer återkommer för tredje gången. Första gången de kom tyckte jag att deras öl var lite so-so, men vid besöker förra året var det istället som att ridån verkligen gick upp. Ett stort steg uppåt och framförallt med deras sura öl har blivit riktigt bra. För att nämna en så var Sour Me not Acerola riktigt bra. Ska bli riktigt kul om det tagit ytterligare steg i år.

Japan
Baird Beer
Återkommer på CBC igen efter att ha missat ett år. Ska jag vara helt ärlig så blir jag inte direkt till mig av att Baird kommer. Kul för dem som inte druckit Japansk öl förr men de tenderar att försvinna i den stora massan. Förhoppningsvis har man gjort någon öl som bara är för CBC så man har något att se fram emot för Baird.

Kina
Boxing Cat brewery
Återkommer igen efter ett års frånvaro. Vi var väl inte jätteimponerade av smakerna på alla öl från Boxing Cat förra gången det begav sig. Men det som bör understrykas här är att det är ett bryggeri från Kina och bra öl från Kina finns det inte mycket av, även om det är landet som brygger mest öl i världen. Vi hoppas på att det kommer någon öl som kan ge oss lite mer smak av Kina och deras traditionella smaker, men vi antar att det blir precis som förra gången. OK öl som är roliga att prova.

Nya Zeeland
8 Wired Brewing 
Comeback på CBC, efter att ha missat något år kommer dödscharmiga Nya zeeländarna 8 Wired tillbaka. Deras öl är inte den mest sensationella, men man gör vad man kan för att överleva på Nya Zeeland antar jag. Bar för att det inte är det senaste mest experimentella gör det inte deras öl dålig, tvärtom 8 Wired gör riktigt bra öl. Hoppas man får med sig lite färsk HopWired IPA för den är riktigt bra.