Efter gårdagens utläggning om extrema öl och hur underskattat  “vanlig” öl börjar bli så går jag nu en helt annan väg – all in, som en panzervarg! För som den intressanta diskussionen på vår facebooksida igår artade sig så konstaterades det att experimentell- och mer extrem öl ändå har ett klart syfte, så länge man inte bara gör det som en gimick som säljer. Därför hyllar vi idag en mer extrem öl från några som kan detta med mer extrem och rejäl öl och som också är ett av de bästa bryggerierna i världen – Three Floyds. Ölet, Arctic Panzer Wolf, har inte bara ett riktigt coolt namn och en snygg etikett utan är en extrem öl sett till humling och karaktär. Med 9% och “måttliga” 100 IBU låter den tam, men detta är en varg som biter.

För rejäl öl fyller sitt syfte, det ifrågasätter gränser och möjligheten att finna balans, smaker och dofter även bland mer extrema recept. Jämför t.ex. BrewDog Nanny State och Mikkeller Drink’in the Sun – två välhumlade lågalkoholöl men som båda har humlats rätt ordentligt, eller Mikkeller 1000 IBU Ultramate/Light, 1000 IBU fast med halva alkoholstyrakn. Det är extrema öl som pushar gränser men där enbart Drink’in the Sun enligt mig är en god öl. De andra är intressanta, men jag skulle ju hellre se den senare än Nanny State på bolaget. Nä, nog om det – nu letar vi upp vargen.

Three Floyds Arctic Panzer Wolf

Utseende: Klar orangegyllene vätska med minimala bubblor i det porösa ljusa skummet.
Doft: Mycket salmiak och doften drar till en början åt det rågmaltsrough’a hållet. Tycker den har både lite av kladdiga sötman från en “gammal” IIPA samtidigt som den har en såpass tydlig beska att det sticker igenom. Citrus- och grapeskörder i en tung arom som ändå känns potent.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite åldrad men ändå med fin frän bitter beska som sliter åt. Smak av salmiak, citrus och markant humling, vilket inte är undra på. Den hyffsat söta maltbasen är trots all humle stabil nog för att stundtals ge intryck av att det är en bärsmakande besk red ale mer än en hungrig humlevarg.

Betyg? – Bättre. Troligen något gammal men ändå full av beska, kryddigt humlesting och smaker av blommig citrus och en stor hög med grapefrukt. Jämför man med Dreadnaught så är den bra mycket mer balanserad, uttrycksfullt fruktig och en mjukare maltbas medan det här är extra humle varpå det är en grönkottig käftsmäll.

Ikväll vankas en sådan där extra trevlig kväll. Välförtjänt efter en veckas hårt arbete med få pauser för öl, ölskriverier och ja, liv. Tillsammans med M2 och lite goda vänner kommer vi bjuda in till ölprovning med öl som nått både berättigade framgånger och delvis lite hype. Three Floyds är mästare på att brygga storslagna öl och deras Dark Lord (2009) är en av de där ölen som det “pratas om” nästan mer än vad det dricks utav den. För oss blir det vårt första möte med denna beryktade imperial stout och vi är självklart väldigt spända på det. Blir spännande att se om den är berättigad två platser bland Rate Beer’s topp-5 imperial stouts.

Nästan mer spänd är vi på våra vänner på Sea-Goat och Omnipollo och deras samarbets-IPA. Det enda vi vet är hur Henok själv beskriver den:

Omnipollo/Sea-Goat Brewing – vår bastardiserade Ale från planeten Mars.

I gränslandet mellan en American Strong, en Brown och en dubbel IPA gömmer sig en myllrande humleskog bakom denna till synes väluppfostrade varelse.

Vid ölprovningar, seriösa som något mer spontana i goda vänners lag tycker vi det är roligt med kontraster (eller andra typer av teman) och med en fullmatad imperial stout och en galen DIPA så behöver kanske något mer lättdrucket att bryta av med, men som ändå är värdigt en trevlig kväll. Därför öppnar vi också Früh Kölsch, kanske redan till M2s än så länge hemliga måltid. Den släpps ju på Systembolaget nu nästa vecka så det är banne mig på tiden att åter stifta bekantskap med “Das Kölsch”.

Men ingen kväll är fulländad utan lite speed. Därför bjuder vi in vår gamla vän Speedway Stout från Alesmith. Ännu en av de bästa imperial stouts jag har druckit och en len vacker njutning om den fått spendera lite ensamtid i källaren. Alesmiths trevliga Grand Cru, som M2 satt sitt “rekommenderar”-sigill på kommer nu vid 1a mars och ja, Alesmith har en galet bra lägstanivå. Sånt gillar vi.

Ja. Då har vi skrivit av oss lite om vad VI ska göra. Men vad ska ni göra, ska ni ha en ölprovning i helgen och i så fall – hur ser den ut, vad för öl är med, har ni något tema, några tilltugg etc? Berätta gärna hur ni ordnar era ölprovningar, intryck och andras erfarenheter är ju mer än värdefulla.

Skål och trevlig helg!
/
Manker och M2

Igår var så releasfesten av öldokumentären Beer Wars ute på Sorbon som vi tillsammans med Despotz Media hade ordnat de föregående veckorna. Vid halv sju-tiden var stället fullt och gästerna hade intagit sina platser där de förutom filmen fick lite annat kul från oss och Despotz. Fem olika öl samt en “bonusöl” till maten var planen och överlag så genomfördes denna, vår första “ordentlig” ölprovning på ett avslappnat och lite kul sätt. Efter en kortare presentation av Despotz Media, filmen och Manker Beer så tog vi över taktpinnen, slipade kapsylöppnarna och tömde kylarna.

 I ölväg bjöds det på Three Floyds Pride & Joy (Mild Ale), SKA Modus Hopperandi (IPA), Sorbon X (Sorbons egen pale ale de gjord med Ölvisholt), Port Brewing Hop-15 (färsk och god dubbel-IPA), Stillwater Existent (mörk saison) och slutligen Port Brewing Santas Little Helper Vintage 2010. Med både bredd och djup ur USAs ölutbud så verkade samtliga öl tas emot väl och det var roligt att låta folk prova lite “speciella” öl som t.ex. Pride and Joy och Existent som är öltyper du inte ser var dag, men som ändå togs emot väl och förhoppningsvis gav några av besökarna mersmak på “lite ovanligare öl”. Hop-15 var så färsk och kryddigt “het” så att många av de lite mer erfarna besökarna blebv imponerade och många mumsade rätt ordentligt på samma bryggeris Santas Little Helper, en stout fullsmackad med mörka sockerarter och en stor komplexitet i malten.

Glasen gick åt i rykande takt och tillsammans med de tre hjältarna i baren (tack George, Pia och Madde) och den fenomenala kökspersonalen (Claudio är kung) så gick det snabbt att få ut dussintals med burgare och ett par hundra glas öl under kvällen.

Tanken och vårt mål var att hitta en balans mellan seriositet och fest där vi önskade att alla skulle socialisera och samtala om ölen, om sig och om vad annat de kände för. Du kan tala om öl i timmar om du så vill, men med en stor skara med helt olika bakgrund och kunskap så var vår önskan snarare att inspirera och roa än att nörda in oss helt på ibland ovistentliga delar.

Redan under första ölen så var det rätt skön stämning i lokalen och det pratades, skrattades och dracks öl – precis som vi önskat. Så stort tack till Sorbon som lät oss hållas och bjöd ut en rad grymma öl för riktigt bra priser, tack också till oss själva och Despotz som ordnade något vi hoppas ni uppskattade. 

Tack också till Brill och Wicked Wine som såg till att vi hade lite roliga priser att lotta ut samt ett par riktigt spännande öl, typ 5 år gammal Flying Dog Dog Schwartz. Tyvärr hann vi inte koppla på ett spännande och lite ovanligt fat Carnegie 175th Anniversary Porter som istället kopplas på nu i helgen, så ni som är sugna på att prova den på fat vet vart ni bör ta er i helgen.

Hoppas ni hade lika trevligt som vi och igen, stort tack att ni kom!  

Vill ni ha fatt på filmen så finns den bland annat här.