MankerBeer.com

Det är dags att värma upp inför årets kallare månader och varför inte göra det i sällskap med en god öl? November månads bägge släpp ser vi den 6e och 20e och nedan finner ni alla ölen som släpps samt de fyra som inte var med på Systembolagets skribentprovning. Alla fyra är goda öl som säkert hade hamnat i de flestas ölkassar om det inte vore för att de ligger i det dyrare segmentet. Samtidigt är det inte varje dag vi ser öl från De Dolle! Det bästa med många av ölen som släpps i november är att de går lika bra att dricka innan vi byter år till 2016 som under nästkommande år. Vem gillar inte en lagrad Bötet från Nynäshamn eller en Stone Bourbon B.A Arrogant Bastard med ett par år på nacken? Eller så köper man den alltid lika fina Gueuze Tilquin för att tillfredsställa surisen i sig, eller en K:rlek Höst/Vinter 2015 från Mikkeller för att få en av de sista humlekickarna för året.

Släpps 6/11
Gulden Draak Brewmasters Edition (Belgien 75 cl 129,9 sek)
Alesmith Decadence (USA 75 cl 159 sek)

Släpps 20/11
La Rulles Grand Dix (Belgien 75 cl 92 sek)
De Dolle Dulle Teve (Belgien 33 cl 39,9 sek)

Obs – Stillwaters båda lanseringar nedan kommer att släppas i december och inte 20 november som tidigare planerat.

Exklusiva nyheter 6/11

Belhaven/Oppigårds Brown Ale (England 33 cl 19,9 sek)
En rätt så typisk brittisk ale, fast med en twist. Något urvattnad choklad och brittiskt kaffe med nötskal och ja, typ det. Lite för enkel vilket förmånar mig då Oppigårds annars brukar styra upp de flesta samarbeten de är med och gör.
Betyg? – OK.

BrewDog Hello My Name is Holy Moose (Storbritannien 33 cl 32,9 sek)
Nog den i “Helly, my Name is” jag gillar minst. Bären krockar och det är både surt, syrligt och sött i ett hopkok som inte går ihop med beskan. Du ska vara BrewDog-fantast för att gilla det här.
Betyg? – OK (-).

Gueuzerie Tilquin Oude Gueuze Tilquin à l’Ancienne (Belgien 37,5 cl 63 sek)
En av de mer underskattade lambicblendarna vars produkter alltid håller högsta klass. Härlig funk med bra med gröna sura äpplen, stall och frisk, livlig syra. Du får din dos av funk och smutsig källare, men det är ändå en av de mer renare i sin stil. Otroligt bra.
Betyg? – Bäst.

Poppels Bryggeri Projekt 007 Imperial Saison (Sverige 75 cl 119 sek)
Lite smutsig till färgen och doften går åt hemmagjord saft, med inslag från Saisonen vilket både lyfter helheten men också ger lite krydda och estrar åt bär som i sig är svåra att balansera. Resultatet blir en kraftfull bärsaison – på gott och ont. Du får mycket bär, men det är både bra då det är gott, men lite sämre då det ibland skär sig lite.
Betyg? – OK+.

Founders Dark Penance (USA 35,5 cl 36,9 sek)
En bra mörk IPA som tar steget längre och blir en Imperial Black IPA. Allt det bästa från en maffig stout – aska, mörk choklad och tobak mot rivig humle och brända humlekottar. Det här balanserar fint på gränslandet till en rejält humlad Imperial Stout eller en ruggig mörk Black IPA, ännu en kanonöl från Founders. Köp!
Betyg? – Bäst.

Fuller’s Past Masters Double Stout (Storbritannien 50 cl 37,5 sek)
Kallt kaffe utrört i chokladmousse med en mild kropp och lagom lång smak. Fuller kan det där med välbrygda mörka öl och när de nu gör en ny version av en Double Stout så är det brittiskt och rätt gott.
Betyg? – Bra.

Nynäshamns Ångbryggeri Sotholmen Extra Stout (Sverige 25 cl 26,3 sek)
En mörk klassiker som på flaska nu känns lite ung, väl i butik lär den ha hittat mer tyngd och bli en sådär bra dessertöl som man är van vid.
Betyg? – Bra.

Nynäshamns Ångbryggeri Bötet Barley Wine 2014 (Sverige 25 cl 36,3 sek)
Rätt mild Barley Wine och jag är tyvärr av den skolan att jag gillar dem ännu äldre. Jag tycker inte att den ännu har hittat sin tyngd även om du får torkade frukter och antydan på en bra kamp mellan sötma och beska. Ändå köpvärd då den lagras förtjänstfullt och är en bra Barley Wine att ta fram på vårkantens ruggiga kvällar.
Betyg? – Bra.

Kinn Ivar Aasen Barley Wine (Norge 75 cl 69,9 sek)
Doftar som en klassisk Barley Wine, spetsad med typ plommonlikör. Torkad frukt och bär med lätt värmande alkohol. Inte för söt, inte för klibbig och inte för eldig alkohol – en helt okey Barley Wine.
Betyg? – Bra-.

Stone Bourbon Barrel Aged Arrogant Bastard (USA 35,5 cl 39,9 sek)
Den här bourbonlagrade American Strong Ale’en är en modern klassiker som fått många att bli frälsta i kraftigare amerikanska öl. Var också en av de tidigare ölen att få smak av bourbonfat och ja, det är fortfarande riktigt bra. Bourbonfaten ger mer träkaraktär än vanilj och grundölet är värmande och smakrikt. En bra öl att fylla vinterförrådet med!
Betyg? – Bättre.

La Pirata Black Block (Spanien 33 cl 39,9 sek)
Spanska Imperial Stouts är inte vardag. Här har vi en med milda toner av lakrits, umamiboostad svamppurée och mörkt kaffe, som tyvärr slutar lite för sött för min smak.
Betyg? – OK (+).

Exklusiva nyheter 20/11

Nynäshamns Ångbryggeri / Magic Rock Viksten Vienna (Sverige 50 cl 29,6 sek)
Blommig arom med torkade örter och blommor samt lite kryddig citrus. Förvånansvärt levande även om det inte är den mest utrycksfulla ölen jag har provat. Men en god törstsläckare med karaktär, vilket kan behövas som vårflörtande ljust avbrott bland de annars lite mörkare jul- och vinterölen.
Betyg? – OK+/Bra-

Modern Times Oneida (USA 47,3 cl 35,9 sek)
Det här är den doft vi har vant oss vid under åren. Potent humle som just börjat falna (skribentprovningsölen brukar ju vara något äldre än de som hamnar i butiken) vilket ger varm, något eldig humle. Torkade gröna kottar och grön liksom torkad frukt. Går ned oerhört enkelt.
Betyg? – Bra+.

Anchor Winter Wheat (USA 35,5 cl 24,9 sek)
Namnet till trots en mörk Dunkelweizen,  doft av bananchoklad, krydda och syrliga estrar. Lite för tunn i kroppen vilket lyfter fram kryddan och de 7%’en lite mer än vad jag personligen hade önskat. En OK öl som nog kan göra sig väl med julmaten.
Betyg? – OK+.

Rodenbach Vintage 2013 (Belgien 75 cl 99,9 sek)
En av de bästa i sin stil bjuder på härlig sur yoghurt med murkna träplankor och sursyrlig röd bärkompott. Hela tiden med den flörtande sötman som gör att du kan dricka glas på glas av den. Visst är den dyr men det är värt det, en elegant öl som bara blir bättre med tiden.
Betyg? – Bättre+.

Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2015 (Danmark 33 cl 29,9 sek)
I mitt tycke en av de bättre i K:rlek-serien. Fräsch och lättdrucken med något nedtonat beska vilket släpper fram de tvålblommiga aromerna och den ljusa fruktigheten. Det finns en maltbas att stå på och den blir aldrig för ljus eller lätt. Förförisk och lätt att tycka om, en god drickaröl!
Betyg? – Bättre.

Stillwater Why can’t IBU? IPA (USA 35,5 cl 33,9 sek)
En mild humlig belgisk ale med inslag av saisonkrydda, gräs, melon och annan läskande frukt. Vinner på sin lättdruckenhet och att vare sig beska eller kryddighet tar över från den andra.
Betyg? – Bra+.

Nya Carnegiebryggeriet 100W IPA (Sverige 33 cl 26,9 sek)
En lite mildare och mer vardaglig IPA som ändå ligger på 7.2% i alkoholstyrka. Lite grön frukt och melon och inte något den humletörstande jänkarälskaren kommer att hjula för, men en bra IPA för de som vill få gammelfarfar att börja uppskatta annat än Pilsner.
Betyg? – Bra.

Gigantic IPA (USA 65 cl 84,9 sek)
Färsk är det här en riktigt stabil IPA som smakar, doftar och i övrigt beter sig som en bra IPA från Oregon gör. Väldigt nordvästlig på sättet att det är milt örtig humle mer än blommig och inbjudande fruktig som samsas med malten. En bra IPA för de som vill ta steget vidare från 100W.
Betyg? – Bra (+).

Stillwater Autum Amber Saison (USA 35,5 cl 36,9 sek)
En höstig något mörkare Saison som ger dig brödkryddor och vört samtidigt som de sedvanliga inslagen från jästen med mandelmassa, surt rågbröd och mer krydda. Lämplig till höst- och vintermaten.
Betyg? – Bra (+).

Nils Oscar Celebration Ale (Sverige 33 cl 43,9 sek)
En njutbar dessertbit skulle jag vilja kalla det här. Det är fruktig Barley Wine när den är som bäst! Fuggles-humlen ger fruktpaj med äpple, päron och varm mandelmassa och alkoholen och beskan bränner igenom sötman. Riktigt bra!
Betyg? – Bättre.

Mikkeller Beer Geek Dessert (Danmark 33 cl 69 sek)
Beer Geek har den här gången förutom kaffe kryddats med choklad och vanilj för den perfekta dessertupplevelsen och jag tycker att de har lyckats. Chokladpudding med sås av vaniljstång och söt espresso. Riktigt god!
Betyg? – Bättre+.

Brooklyn Intensified Coffee Double Porter (USA 75 cl 148,1 sek)
En favorit som Garrett Oliver smög in på Stockholm Beer. En Imperial Porter som fått ligga på bourbonfat från Kentucky och sedan berikats med kaffe från El Salvador som sedan rostats i New York. Storheten i det här ölet ligger i balansen mellan kaffet och bourbonfaten som båda blommar ut men där ingen tar över. Det är en dyr flaska men det är en perfekt julklapp till den gourmetintresserade eller för ett kompisgäng att dela på.
Betyg? – Bättre (+).

Vi är många som är taggade inför 3:e upplagan av All In Beer Fest 6-7 november. Lovorden efter tidigare årens fester har varit många och förväntningarna lär vara på topp. För att se vad som sker i år och vad som gjorts annorlunda mot tidigare år passade vi på att ge mässgeneralen Lina van der Zwan en välbehövlig paus för en apelsin och en pipa samt att få svara på lite frågor.

MankerBeer (MB): Vi antar att pressen är stor och att det är mycket att fixa. Hur kommer årets festival skilja sig från tidigare?

Lina van der Zwan (LZ):  När jag läser detta blir pressen större.. haha! Det är en utmaning, men en väldigt kul sådan.

I år har vi utökat och har möjlighet till 1000 personer per varje session, så det är dubbelt så stort som tidigare. Vi försöker ju även alltid hitta några helt nya aktörer, blandat med de något “äldre” vi känner till sedan tidigare. Jag och Pontus var i Barcelona och av en slump ramlade in på bryggeripuben Garage Beer, med jäkligt intressanta öl, så varför inte!! Tillfället gör tjuven liksom 🙂

Vi har mera utländska bryggerier i år än tidigare, samt lite special med USA öl som flygs in för oss, allt för att kunna erbjuda sån´t vi svenskar kanske inte fått chansen att testat tidigare.

MB: En nyhet är att ni i år har många fler bryggerier, vi ser många spännande namn hur tänker ni när ni väljer ut vilka bryggerier som ska vara med på festivalen?

LZ: Ja det är lite klurigt, det finns alldeles för många som vi skulle vilja bjuda, men det går tyvärr inte. Det finns en anledning att vissa bryggerier är på den nivån det är. Det gör helt enkelt fantastisk bra öl, sen kommer det alltid nya bryggerier som vi anser har något på gång, det är jättekul då branschen bubblar och vi gillar att sträcka ut en hand.

Det är mixen som blir så klockren. Vi vet ju tycke och smak är väldigt personligt, men utgångsläget ett är att vi själva gillar deras öl. Vi älskar spännande & intressanta smaker kombinerat med välproducerad hög nivå.

MB: Festivalen har som tidigare nämnts varit en stor succé, vad är era visioner med festivalen lång och kortsiktigt?

LZ: Visionen är att ha kul, främja, öppna för nya & gamla möten, kunskapsutbyte samt ett showroom. Vi älskar som sagt öl, det finns fantastiskt mycket gott världen över, vi vill främja ölkulturen.

Kul är mer kortsiktigt, men väldigt viktigt för oss. Långsiktig blir främja och med förhoppningen om att vara en del av utvecklingen, som sagt öppna för nya kontakter, eller rent utav ny vänskap, både emellan våra besökare och bryggeri.

MB: Av egen erfarenheter vet vi att det är tufft att arrangera större evenemang men vad tycker du är största utmaningen med att få ihop festivalen?

LZ: Haha, det ärliga svaret antar jag. Den största utmaningen är nog mitt egna tålamod! Det dyker alltid upp saker saker i sista sekund som någon glömt meddela, ändringar hit och dit och planering som jag gjort och behöver ändras på. Men jag är å andra sidan inte förvånad då jag vet branschen är lite så här…

MB: Om ni tittar runt i världen är det någon speciell festival ni hämtar inspiration ifrån?

LZ:  CBC i Köpenhamn är ju en festival vi gillar och blir så även svaret, det är alltid otrolig bra bryggerier och stora namn där.

MB:  När det gäller ölfestivaler har matutbudet en tendens att vara lite skralt hur har ni tänkt runt det?

LZ: Jippy,den här frågan har jag väntat på, och jag är superglad att vi fått lov att spärra av ett lite område utanför festivalen för tre food trucks, det känns jättekul att kunna erbjuda ett större matutbud och inte vara så begränsade. Vi kommer ha Tomtoms, Jinx och Two Buns and Meat utanför.

MB: Slutligen är det något speciellt bryggeri vi absolut inte får missa?

LZ: All In brewing så klart! haha!!

Nej men oj, svåraste frågan hitintills..

Själv tycker jag vi har en grymtbra lineup i år, och som jag redan skrivit, bjuder vi in de vi gillar själva. Men jag vet att några ansträngt sig extra mycket och bryggt öl för just vår festival. Sånt som vi aldrig tidigare fått sett, det gör mej extra glad.

Pöhjala har premiär på sin collab med To Øl  -Taanilinn BA tex, båda bryggerierna har imponerat på mej tidigare, så ska bli otroligt kul att se vad de skapat tillsammans. Warpigs, Alefarm. Nej hörru ni, jag kan inte välja ett, för jag är själv nyfiken på alla, sorry för pk svaret, men det är sanningen!!

Tack Lina, hoppas att ni blir sugna på att boka biljett och dyka upp!

Vi på MankerBeer har genom åren kommit att känna många bryggare och bryggerier rätt så väl. Vissa så väl att de bryggt öl åt och med oss. För ska man ha lite självinsikt så saknar vi ju faktiskt all form av kunskap om inmäskningstemperaturer och mått på rostningsgrader för en India Pale Ale. Vad vi däremot har haft är intresse och experimentlusta, vilket har gjort att vi nu också fått igång MankeBeer Creative Beerologists. Ett skämtsamt påhitt som driver lite med oss själva men också hela debatten om fantombryggare eller kontraktsbryggerier. Vad vi gör är att komma på en öl vi tycker saknas och sedan fråga lite bryggerier som rätt sorts grundöl om de skulle vilja krydda den på det sättet vi tycker borde fungera. Exempelvis har två sådana påhitt lett till en lavenderhumlad saison med morotsjuice och ekkuber (Tunnan Och Moroten) samt hommagen till Marcus Hjalmarsson på Brewski, en chili och kakao-stout med rostad pumpa (…och tog en bit egenodlad pumpa).

Med det vill jag säga att vi vet våra begränsningar vad gäller bryggning men också avsaknaden av hämningar från att vilja prova på nya saker. Så när vi på skämt nämnde för vår amerikanska vän att vi gärna skulle göra någon brygd medans vi var i USA så blev vi ändå lite förvånade när han direkt nappade och parade ihop oss med Jared Gilbert på Cigar City Cider & Mead. Lika förvånade blev vi när Jared som tidigare jobbade länge i vinbranschen blev överlycklig och direkt började spåna på vad vi skulle göra.

Sagt och gjort – ett samarbete skulle det bli, men med skillnaden att vi den här gången var med i hela receptstegen. Vi diskuterade såväl alkoholstyrka som vilken typ av honung vi ville ha för att få fram rätt karaktär på ölet liksom vilken humle vi provade oss fram skulle hjälpa till. Våran största del i det hela blev också att finna och flyga över 3 kilo färska hjortron, något som inte är så enkelt som det låter. Till slut enades vi om en mjöd med något lägre alkoholstyrka. Basen består av honung från bin som tagit nektar från Galberrybuskar från norra Florida och som har en rätt lättfruktig och blommig karaktär, något som förstärks av Calypsohumle som ger äpple och päron vilket i sin tur fungerar fint med hjortronen. Bären kommer att tillsättas i primären (1/3) och sekundären (2/3).

Väl på plats gick vi igenom receptet igen och provade igenom ett par andra möjliga honungssorter innan vi bestämde oss för att den vi först tänkt på fungerade bäst. Själva processen var otroligt spännande och mycket lättare än vad jag kunnat tro. Man kanske skulle tro att man gör lite som vid ölbryggning med flera steg där ingredienser ska kokas och förflyttas, men icke. Istället förklade Jared att han gör sin mjöd kall. Så det vi gjorde var att räkna ut honung kontra vattenmängd för att sedan lösa upp honungen i lite vatten så att den lättare skulle blanda sig väl i tanken. Sedan fyller vi på med tillräckligt med vatten, direkt från kran (du bör veta att du har bra vatten för detta!) och sedan i med honungsblandningen. Då kloret och annat i vattnet kan skada honungen så drog vi i lite medel för detta som gör att farliga ämnen förångas på någon kvart. Detta är viktigt för att jästen ska må bra och du ska slippa få felsmaker. När detta var gjort tog Jared fram en saccharomycesstam som tillsammans med lite jästnäring fick åka ner i vår mixtur.

Det intressanta nu var att det enligt Jared var klart, ja förutom att mer bär och humlen ska i sen i sekundären. Däremot är den här behandlingen lite annorlunda mot vad de flesta mjödbryggare gör. De skyndar långsamt och är väldigt noga med att inte stressa jäsningen, något som Jared inte riktigt höll med om. Enligt hans erfarenhet från vintillverkning så föredrog han lite vildare jäststammar och en jäsningstid på runt ett par dagar, medan den traditionella skolan talar om riktigt lång lagring – ibland upp till månader eller år innan mjödet är helt perfekt. Jared menar dock att mjöden sällan vinner mer på lång jäsningstid. Tvärtom så utsätter man en jäst som kan få brist på näringsämnen att ge plats för bakterier och annat oönskat, isället för att finna en gynnsam jäsningsmiljö som sedan kan avslutas när den nått uppnådd alkoholstyrka och karaktär. Sett till de mjöd vi provade igenom så kan vi bara konstatera att oavsett vad som faktiskt är stämmer eller vad som är bäst så kan han det där med att göra mjöd.

Vårat samarbete blir inte i någon större mängd då det hade kostat skjortan med alla hjortron men vi ska slå ett slag för att få över åtminstone halva batchen till Sverige och i så fall försöka få till något roligt event med den. Hur som helst så var det riktigt roligt att vara med och göra mjöd, från receptet till att stå och hutta runt i tanken med en borr med påbyggd spattel. Mjöd är underskattat och på hemmaplan har vi ju ofta bortglömda Mjödhamnen som alltid levererar, liksom deras samarbete med Omnipollo. Vi återkommer såklart med när och hur mjöden går att prova!

Det gamla slumområdet Wynwood i Miami har kanske mest varit känt för droger och kriminalitet men under de senaste åren har något hänt. Likt Bedford Avenue i Brooklyn och klassiska The Heights i San Fransisco har en bohemsk population slagit rot. Borta är nu enstaka graffitimålningar och sönderslagna rutor och istället ser vi mur på mur av de vackraste målningarna. Husfasaderna skyltar om allt från hippa caféer till butiker med lokalt producerade smycken och möbler och här och var finns restauranger med den senaste fusionmaten. Mitt i allt detta finns också ett par bryggerier, det mest kända kanske J.Wakefield Brewing.

Namnet i sig kanske inte får vanliga öldrickare att höja på ögonbrynen, men för de med ett nyfiket öga mot USA är Johnathan Wakefield ett underbarn som efter år som hembryggar och spökbryggare på bland annat Cigar City nu äntligen har öppnat eget. Framförallt är det öl som Dragon Fruit Passion Fruit Berliner Weisse och Miami Madness som han har skördat framgångar med och man kan nog säga att han är fadern till det som idag kallas Florida Weisses. Alltså rejält fruktiga och färggranna Berliner Weisses. I brist på eget bryggeri och framförallt bryggarlicens lånade han plats hos andra och släppte sina öl i form av samarbeten innan han 2013 kom på den geniala iden att låta andra hjälpa till. Genom en rätt så lyckad crowdfunding fick han inte bara ihop nog med pengar för att nå målet utan nådde högre än så.

Tyvärr skulle det komma att dröja mer än två år innan alla tillstånd var på plats. Florida är som sagt en lite konservativ delstat och i många städer är de rätt hårda med vilka som får starta bryggeri och i vilken form. Men sedan någon månad tillbaka så står bryggeriet uppe och man har redan hunnit med flera ölsläpp och events på bryggeriet. Produktionen idag är inte så stor som den kan bli och det finns utrymme i brygglokalen för fler tankar och allt är egentligen draget så att man bara kan ta och ställa in dem. Likaså finns det mer plats för fler träfat för olika lagringsexperiment, något som han liksom frukter och bär har experimenterat fritt med.

Vi ser exempel på hans påhittighet i öl som La Nada, en egentligen rätt enkel Imperial Stout men som han provat olika smaksättningar på. Vi hade turen att få en undangömd growler med La Nada smaksatt med choklad, havssalt och karamell – en helt underbar skapelse med balans och smaker man inte trodde fanns i öl. Vi kunde inte låta bli att jämföra med vad vi har närmast till hands i Sverige, Omnipollo Yellow Belly och tyvärr får vi nog se oss besegrade. På frågan om han använder tillsatser eller andra knep för att få fram så uttrycksfulla smaker och dofter svarar han kort – aldrig. Tvärtom är hans enda knep de absolut bästa råvarorna och vad vi tror oss vara en otrolig nördighet. Det känns som att han går ned på molekylnivå för att se hur smakerna fungerar och hur de kan bygga upp varandra.

Ett annat exempel på detta är nämnda DFPF som är världskänd för sin smak och framförallt färg. En rosablå skapelse som osar ljuvligt av frukt. Likadant här, genom ett par knep som får fram frukterna och sötman utan att använda något sött får du en fyllighet i smakerna som få andra Berliner Weisses kan mäta sig mot. När vi provar själva grundölet till hans Berliner Weisses, STUSH så märker vi inte av vare sig någon direkt syra, laktoosande yoghurtkaraktär eller matta bär. Tvärtom är det balans mellan syran och lakton och här är han tydlig och lägger en syrlig pik, det är inga som riktigt klarat av att göra det han gör. Jag kan faktiskt hålla med, i mitt tycke är stilen ofta synonym med öl som antingen går all in på syran, yoghurtkaraktären eller frukten – sällan når de perfekt balans. Det gör inte på något sätt ölen dåliga, men det är en stor skillnad mot JWBs öl och ett tecken på att det finns mycket inom stilen att lära.

Det ser vi också i svaret på alla hatare han möter – HATERADE. Det tog tid att starta bryggeriet och det var många som har varit lovade öl och svar på när resultatet av investeringen skulle komma. Så mycket att många öppet har kritiserat och till och med ordentligt skällt ut bryggeriet. Men mot dessa suckar Johnathan och säger att det alltid kommer att finnas såna där ute, såna som inte går att göra nöjda. Bryggeriet tog tid att öppna och tyvärr kan man inte göra mer än vad man gör. Av samma anledning får man se hur man hanterar den klubb som vissa av de som var med på crowdfundingen, OG Society. Åter till ölet då. De flesta känner till sportdrycken Gatorade och dess säregna smak som drar åt surt, sött och salt på en och samma gång, med en tydlig nästan artificiell fruktsmak. Just detta ville han åt, en öl som ger kraft åt alla haters – men likaså smaken. Tro fasiken också att ölet smakar exakt som en Gatorade, du har en syrsyrlig men ändå söt och väldigt läskande Berliner Weisse med smak av röda tropiska frukter. Helt galet hur man kan få fram den smaken utan tillsatser.

Samtidigt får man inte glömma att allt inte handlar om extrema öl och han har både en Oktoberfestöl liksom vanliga IPAs och en riktigt bra veteöl i El Jefe. För även om vi i Sverige, eller för den delen i Europa ser på många bryggerier utifrån deras häftigaste och mest kända öl så är det mer en regel än undantag att de har en rad klassiska öltyper. Exempelvis är Funky Buddhas storsäljare tillsammans med en IPA deras Hefeweizen. Eller nya Angry Chair Brewing (mer om dem inom kort!) som släppte en otroligt god Berliner Weisse som en av sina första öl, men sedan dess gjort lika många Red Ales och veteöl vilket är lätt att missa. Tyvärr är det lätt att missa det här vilket nog kan göra att förväntningarna på många nya bryggerier som hypeas efter någon grym suröl blir för stora. Just Wakefield gillar nog förväntningarna som sätter lite krav på dem och deras öl. Han ser inte heller ut att slappa av på experimenterandet utan fler fat är på väg in och redan nu har han allt från lönnsirapslagrade Imperial Stouts till fat från både den ena och den andra spritsorten.

För oss svenskar lär det nog dröja innan vi får se Wakefields öl här i Europa på en någorlunda temporär basis. Dels för att man just har öppnat och för att man knappt kan brygga mer än vad man säljer i grannskapet och dels för att efterfrågan i övriga Florida och för den delen i USA är så extremt stor. Men vi fortsätter hoppas och kan under tiden glädjas åt att vi i fjol fick se lite av ölen på All In Beer Fest, där vi med lite tur även kanske får se något enstaka gott även i år. I annat fall är det inte alltför dyrt eller jobbigt att ta sig till Miami, det är det värt. Inte bara för J.Wakefield Brewing.

Uppe i Söderbärke i Dalarna drog igår  äntligen en av Sveriges bästa ölfestivaler åter igång, Söderbärke Mikro ÖlFestival. En lite minde och mer personlig ölfestival som blandar mer kända namn som Närke, Oppigårds, Malmö Brygghus med nykomlingar som Westerbottens Bryggeri, Walhöll och Bergslagens Brygghus. I år har vi på MankerBeer.com tillsammans med Portersteken blivit ombedda att liverapportera från mässan där vår dag blev idag, lördag.

Så under lördagen kommer ni att finna mig, Suris-Ludvig ute på mässgolvet samt vid vårat “livebord”. Kom gärna fram och hälsa, snacka öl eller vad ni vill. För att underlätta för er läsare kommer vi löpande att uppdatera det här inlägget istället för att posta flera små inlägg från dagen, bokmärk därför den här sidan eller klicka in och uppdatera den då och då för att hålla er a jour med vad som händer.

Vi kommer också att lägga upp lite bilder på vår Facebooksida och Instagramkonto (sök på MankerBeer) så kolla där med!

Nu kör vi!

——————–
Tid: 11:57 Ack några minuter kvar innan kön blir kortare och ölhallarna blir fyllda. Det är en fantastisk uppslutning av lokala stjärnor.

12:00 Den fantastiska bryggaren Andreas Gänställer från Gänsteller Brau och Håge från Närke står och pratar i ett hörn samtidigt som människorna nu väller in. jag ska passa på att prova någon öl innan köerna blir för långa. stay tuned!

12:10 När man anländer får man ett glas av Poppels SMÖF 2015 vilket är en pale ale med Amarillo och Mosaic. En trevlig och ren öl (som vanligt av poppels) . Aromatisk humle med “ta en klunk till” beska (IBU40), helt enkelt en trevlig start på dagen.

12:40 När man är som jag och har en förkärlek till vintageöl, bör man prova de olika lagrade varianterna här på mässan. Nu sitter jag här med Slottskällan Imperial Stout från 2006 i glaset. Mycket mullig arom med lite mossig choklad samt någon ton av mustig svamp. Aromen lovar väl, och det känns som ölen har lagrats med värdighet. När man senare smakar ölen, känner jag igen de lagrade smakerna från många belgare. Estrig och fruktig, istället för mycket av de klassiska stout smakerna har nu blåbär och annan skogsfrukt börjat träda fram. Ölet har en låg restsötma som gör ölen påtagligt torr och mycket behaglig. 4,1/5 helt klart mer än godkänt!

13:25 Jag stötte på två killar från vad säger “Sveriges minsta mikrobryggeri?” Sandt brewery ifrån Varberg, det är kul att man behöver åka från Göteborg till Dalarna för att smaka på öl från Varberg. En Tomat Saison som faktiskt var förvånande bra. En ren Saison utan felsmaker och en ton av tomat i näsa men även eftersmaken. En tydlig pepprig smak med alla de härliga Saison aromer, jag hade velat kombinera denna öl med en klassisk caprese sallad (tomat, mozzarella & basilika). 3,6/5

14:40 precis varit på seminarium med Rick Gordon, ordförande i Svenska Ölfrämjandet, han talade om deras nya profil och hur de tar ställning i politiken kring mikrobryggdöl. Skattelättnader för mikrobryggerier är det som han verkar brinna mest för, men debatten var het och många frågor berördes. Vad han gjorde klart var att Ölfrämjandet nu är något att räkna med och kanske även stödja!

15:00 När man står här på SMÖF och beställer öl finns det gratis knäckebröd att ta av och förtära. Fantastiskt då det klingar an det lokala, då brödet kommer från Skedvi några mil härifrån, knäckebrödet renar paletten och man blir redo för en ny öl eftersom man har neutraliserat smaklökarna något.

15:35 Nu sitter jag med ytterligare en gammal öl från slottskällan, Kloster från 2005! 10 år har bara gjort denna ölen bra, den har en lätt kropp med stor smak. visst finns det en restsötma, men inte lika söt som den är vid buteljering! Russin och dadlar en aningens oxiderad men inget som stör speciellt mycket. snart ska jag med flera döma fram årets “ölskum”!

17:00 Nu har jag med flera dömt i tävlingen “guldskum” blandad kvalité på ölen som det är genomgående i festivalen. Trevligt och kul var det i alla fall att döma öl jämte öldomargurun Janko! Vinnaren utses 20:00 så läs det lite senare…

17:30 Nu orkar jag inte prova så mycket nytt längre, jag vill dricka öl. Denna sociala dryck som ibland ska drickas i stora glas och stora munnar. Just nu är det vad jag vill ha, så jag dricker självrunnen tysk kellerbier från Brauerei Liberth Hallerndorf, Fantastiskt! enkelt, gott och så där okomplicerat komplicerat!

20:00 Nu har jag varit på två seminarium ett med Janko som pratade om Tysk öl och då framförallt öl från Franken, mycket intressant. Senare var jag på ett seminarium som Andreas Gänsteller höll i, också väldigt intressant. men jag har inte tid och sitta här och skriva för nu ska priset Ölskum kronas.

20:10 nu är guldskums vinnaren krönt och i år blev det Bryggverket som vann med sin öl Hagelbössa Dubbel-IPA. Grattis till er!

22:00 Nu har det blivit så att jag hänger med ett gäng lokala stjärnor bland annat Skinna-Jens! Fantastiskt sköna och trevliga, han hembrygger och man kan föra sofistikerade samtal kring öl med gruppen. Helt enkelt en trevlig kväll på en festival! Fyllenivån är påtaglig, men de flesta som är överförfriskade har gått hem. Samtidigt som en man i 50-års åldern vinglar förbi två damer i 20-årsåldern och raggar, såklart misslyckas han fatalt med sina försök till charmigt leende.

Under de senaste fem åren har jag och M2 vid fyra av åren gjort en gemensam ölresa till vårat älskade ölland i väst, USA. Vi har farit runt i Colorado, bilat ner till Delaware från New York och bilat längs såväl väst- som östkust. De enda egentliga öltäta områdena vi har missat har varit Chicago och Florida. Därför föll det sig väl att Shelton Brothers, en av USA’s största ölimportörer la sin årliga ölfestival i just Florida, närmare bestämt i St Petersburg just utanför Tampa. Vi tänkte hålla oss både smalt och brett vad gäller våra upplevelser under vår vecka där och jag tänkte väl främst introducera Florida som delstat för öl och framöver gå in mer på de olika bryggerierna, själva festivalen och de samarbeten som gjordes då vi, Brekeriet och Brewski reste runt tillsammans.

Florida har länge varit en rätt död delstat när det kommer till craft beer och det var först mellan 2000-2010 som delstatens lagar skulle komma att ändras vilket gynnade möjliga bryggerier. Vipps öppnade bryggerier som Cigar City, Cycle Brewing och Funky Buddha upp och med dem fler och fler mindre och kanske något mer okända bryggerier. När vi inför Copenhagen Beer Celebration tog upp just Floridas ölscen med Doug Dozark från Cycle Brewing och Wayne Wambles från Cigar City så var de båda i en uppbyggnadsfas. Sedan dess har båda bryggerierna växt något och medan Cigar City har gått till en produktion på runt 8 miljoner liter om året så är Cycle fortfarande i en fas där man har gått ifrån bryggpuben för att arbeta med ett något större produktionsbryggeri som i framtiden kan komma att växa än mer.

Mycket tack vare att fler och fler pubar vågar satsa på craft beer i en annars rätt varm delstat där en 14% imperial coffee stout inte säljer så bra, så kan vi nu se en förändring. Bryggerierna börjar få ut ölen lokalt och med det har många av dem kunnat växa. Förutom nämnda bryggerier så har exempelvis Ryan Sentz och Funky Buddha växt ur deras gamla bryggpub och vid vårat besök på bryggeriet i förra veckan så var man i full gång med att bygga ut bardelen för att kunna ta emot ännu fler ölälskare. Jämfört med andra regioner som haft mer gynnsamma lagar så är man fortfarande något steg efter i produktionen för att kunna möta den enorma efterfrågan som finns på de bästa bryggerierna i Florida. Cycle, Cigar City och Funky Buddha skulle utan problem kunna sälja sin produktion till endera delstat i USA eller någon av de större ölländerna i världen.

Andra bryggerier har nått en nästan direkt succé och exempelvis Cigar City har avlat av sig genom Cigar City Cider & Mead där Jared Gilbert idag gör mjöd och cider på sitt lilla bryggverk. Det är inga enorma kvantiteter, ibland bara ett gäng fat av varje men framförallt ciderdelen ser man ut att kunna expandera med då äpplen är lättare att finna än honungen samt att den görs till must på annat håll för att sedan behandlas på bryggeriet. Nere i Miami ser vi så till slut också ett av de mest efterlängtade bryggerierna på länge, J.Wakefield Brewing som i år slog upp portarna efter ett par år av crowdfunding och byggande. Nu står det lilla bryggeriet uppe och direkt har man det trevliga problemet att ha en efterfrågan som är större än tillgången. Men det finns utrymme att expandera, åtminstone i de första faserna, sedan lär det bli som för många andra bryggerier som slagit igenom – man får försöka växa störst och snabbast möjligt.

Åker vi tillbaka till St Petersburg så hittar vi inte bara Cycle Brewing utan en kortare promenad från dem Green Bench Brewing Company. Man har redan varit igång något år och själva bryggeriet med kringliggande område för en underbar biergarden och lagringsutrymme kommer att kunna växa något mer på nuvarande plats. Förutom att man fått hem två stycken foeders vilket möjliggör en helt annan typ av surölsprojekt premierade man nu i veckan deras satsning på cider och mjöd, Green Bench Mead & Cider. Så liksom det Jared gör för CCCB kommer Brian Wing enbart att fokusera på smakrik cider och mjöd med spännande kryddningar.

Slutligen hittar man lite norröver i Tampa ett bryggeri som jag på förhand verkligen var sugen på att besöka alltsedan jag och Balder fick möjligheten att prova deras Berliner Weisse 3 Little Birds, Angry Chair Brewing. Tyvärr har namnet på bryggeriet ingen annan koppling till Alice In Chains som hade en hit med samma namn annat än att alla på bryggeriet såklart gillar gruppen. Tvärtom så är det nyöppnade bryggeriet stöpt ur en passion för öl och ett avbrott från tidigare 9-till-5-jobb där man sitter och nöter ut stolen tills man blir galen (thus, en angry chair). Även fast den första ölen råkade vara en riktigt fin Berliner Weisse så gör man allehanda ölstilar och ser försiktigt på framtiden. I dagsläget butteljerar man inte så värst mycket utan det mesta rullar ut från bryggeriet på fat.

Vi hoppas att ni redan nu börjat bli lite nyfikna och hänger med på våran resa. Som vi tänkte börja nere i Miami hos J.Wakefield Brewing.